fredag 27 november 2009

Slit och släp

Shuaya, shuaya, som man säger här i Egypten. Sakta men säkert, skulle man kunna översätta det till. För det är så det är här i huset. Maken är genomförkyld och orkar inte ta tag på det sätt som skulle behövas, så jag har pysslat så gott det går. Städat, med andra ord. Nu har jag skurat alla golv och trappor en gång i alla fall, så nu känns det inte som om man bor på ett sopberg längre. Men innan det är klart ska det knäskuras så att det säkert blir pinrent. Innan dess är jag inte nöjd.

Maken fick ihop de viktigaste garderoberna i går i alla fall, så jag har kunnat hänga in alla sådana kläder som vi använder - om det nu är någon idé eftersom flyttfirman bara hade tryckt ner allt i kartongerna, så allt är så skrynkligt så ALLT måste strykas. Suck. Men man får vad man betalar för, så är det, och om vi hade velat ha experter hade vi fått betala betydligt mer. Nå, det blir en senare fråga.

Sovrummet är också klart, så när som på dekorationer, så klart. Men där inne är det i alla fall pinrent, och det är skönt.

I morgon kommer Maken att få hjälp med att sätta ihop fler garderober, så då får jag undan alla kläder. Rummet som ska fungera som förråd för köket ska också bli klart i morgon. Köket har ju så lite skåp och lådor att nästan ingenting får plats, så vi blir tvungna att ha frys och skafferi och "verktyg" där inne. Och när det är färdigt kommer jag att få undan mängder av kartonger här uppe.

I dag började Offerhelgen i den muslimska världen, vilket betyder att det har slaktats hej vilt här i landet. Grannarna några hus bort har slaktat två kor (Maken såg två kor stå bundna där i går), men vi såg ingenting och kände ingen blodlukt, så det var skönt. Jag hörde bara när de styckade köttet, och det kan man ju leva med. På gamla stället slaktade de utanför moskén, det vill säga mitt emot vårt hus, och blodstanken hängde kvar hela dagen. Inte trevligt även om man inte är vegetarian.

Ha en skön helg allihop, här ska det fortsättas med slitet och släpet!

tisdag 24 november 2009

Over and out

Nu har vi fått nycklar och varit ner och kikat igen och passade på att bära med oss lite av de där prylarna som man måste ha allra först. Kattsand, kaffekanna, min bästa kaffekopp som inte får gå sönder, några blommor, vatten, toapapper och dylikt. Plus några flaskor vin och likör som vi fick av vännen K som flyttade i dag. Hon kan ju inte ta det med sig över gränserna hur som helst.

Men till vår fasa upptäckte vi att de inte hade burit ut alla garderober ur sovrummet! Hur ska detta gå? Och spisen är inte installerad, det är ju gas så det kan vi inte göra själva. Diskmaskinen kommer nog snälla mr Fatih springade och fixar åt mig i morgon, får ringa honom. Och kylen och frysen ställde vi själva på plats.

Damen som hade städat och jag har väl kanske inte riktigt samma uppfattning om vad som är rent och inte, men å andra sidan kommer det inte bli renare av att ett gäng flyttgubbar springer ut och in, så det är inte hela världen. Det är sånt man får ta efter hand innan man placerar bokhyllan och så vidare. Fint blir det när det är klart, och det är huvudsaken.

Vi kommer att få maffiga benmuskler i den lägenheten, det är en sak som är klar. Man skulle nämligen kunna säga att vi bor fem trappor upp. Alltså man kommer direkt in till oss från gatan, men sedan är det tre trappor för att komma upp till första våningen och sedan två till för att komma till översta. Vet inte om jag behöver gymkort?

En stor skillnad som slog mig direkt när vi var där nu på kvällen är att det LYSER I GRANNARNAS FÖNSTER! Husen är bebodda och det syns att det bor folk där. Helt underbart. Här i gamla är det alldeles mörkt i varenda fönster på kvällarna, det är väl bara vi som inte drar för persiennerna och gömmer oss. Nu kommer det att kännas att det finns människor i närheten, det är så skönt!

Nej govänner, nu ska jag packa ihop datorn och dra ur sladden till routern så att jag kan packa det i Viktiga Kartongen. Jag hoppas att vi ses snart igen!

Ha det jättebra allihop så länge!
Kram på er!

Sista dagen

Arkeologisk utgrävning i Saqqara.
Obs, Taina, även de i klänning är gubbar!
Klicka på bilden för att se den lite större.

Sista dagen i gamla huset. Nu är köket städat och badrummen är snart klara. Det betyder att jag efter flytten bara behöver torka av golven innan vi kan låsa huset för sista gången. Allt är nu förberett också med matkorg och resväskor och liknande, så det är verkligen bara det allra, allra sista kvar att kasta ner i någon väska eller låda i morgon bitti.

Äntligen fick jag också vårt nya telefonnummer i dag, så jag har kunnat flytta över Internet. Här fungerar det så att husägaren äger telefonlinjen och telefonnumret, fast vi självklart betalar för det vi använder. Vi är väldigt glada för att det alls FINNS en telefonlinje till vår nya lägenhet, det är nämligen väldigt ont om telefonlinjer i just det här området. Ja be mig inte förklara den saken, för det kan jag inte. Hur som helst var det väldigt enkelt att flytta Internet-abonnemanget. Det var bara att klicka in sig på sitt konto och flytta över sig till det nya numret. Att det sedan tar 7-15 dagar - plus fem dagar som går bort nu när det är Offerhelg - är en annan femma. Så jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna vara på nätet under den tiden. Maken lånar med sig "dingelmojen" (3G-Internet eller vad det heter) från jobbet, men den kan jag inte surfa hur mycket som helst med. Man kan alltid hoppas att det finns någon granne med öppet trådlöst nät, och så kommer jag att kunna gå ner på klubben och fika och surfa. Så helt borta blir jag inte även om det blir lite begränsat.

Nu är det bäst att jag gör någonting igen.

måndag 23 november 2009

Dubbelparty

Det är inte bara vi som är mitt i flyttagen, även vår kära vän K, kollega till Maken, är mitt i sin flytt från Kairo. Hennes flyttlass går i morgon och själv flyger hon iväg på onsdag. Så i går kväll var det avskedskalas för henne och eftersom hon uttryckligen hade bett att jag skulle vara med så var jag så klart det - som enda utomstående. Vi var på Buddha bar, som är i samma stil som originalet i Paris, här ligger restaurangen i ett av de Stora hotellen vid Nilen. Där åt vi mycket och gott.

TACK FÖR DEN HÄR TIDEN, K, OCH LYCKA TILL I FRAMTIDEN!

Plötsligt hörde världens oväsen utanför, i lobbyn. BRÖLLOP! Och om spektaklet sker i lobbyn på ett stort hotell så är det ju självklart att man måste få gå och titta lite. Hade jag kameran med mig? Nej, jag har ALDRIG kameran med mig när jag ska! Himlarns alltså! Men jag kanske får några videoklipp från några mobiltelefoner endera dagen, och då ska jag självklart lägga ut dem här. Tills vidare får ni nöja er med ett exempel från You Tube, även om det bröllopet var aningen lyxigare än gårdagens som bara hade musiker, inga dansare. Lika högljutt, dock!


Flyttbestyren går framåt så sakteliga. I dag har jag varit och tittat igen, och nu är det nästan klart. Ny spis, kyl, frys, diskmaskin och köksfläkt är inhandlade och på plats (fina grejor!), golvet i entrén är nästan färdigslipat och alla vägar är klara. Nu är det städning och lite sånt smått som ska färdigställas under tisdagen, och sedan bär det iväg.

Flyttgubbarna har packat färdigt, med några undantag. Lite småpryttlar ligger och "flyter" lite här och var, så jag håller på att samla ihop dem så att de får med allt sånt också i lasset. Har dammsugit bort det värsta dammet så nu går det att andas här igen. Diskat för hand har jag också gjort, för jag glömde gömma undan maskindiskmedlet ... Nå, det är bara nyttigt att bli påmind om hur lyxigt man har det med maskiner som gör allt tråkjobb åt en.

Nu är det bäst jag fortsätter stöka runt här igen.

söndag 22 november 2009

Experten

Min lilla Tjorva, eller Tjorven som hon egentligen heter, är expert på att gömma sig i just det ögonblick hon INTE ska vara försvunnen. Eftersom gästrummet på andra våningen blev färdigt i går tänkte jag att det var smart att låsa in katterna där i dag. Men just som det är klart för inlåsning, dvs mat och vatten och toa och gosiga filtar är på plats, DÅ är Tjorvan försvunnen. Så klart. Finns inte att hitta någonstans. Absolut borta. Försvunnen från jordens yta. Osynlig som miljonvinsten på Lotto. Svarar inte när man ropar.

Stina lät sig snällt låsas in, men tyckte det var förfärligt tråkigt att vara där inne alldeles ensam.

Efter två timmars letande hittade jag henne äntligen. Hon hade krupit in i en mjuk förvarings"låda" med Makens ylletröjor, den var inte helt stängd. Men det var ju praktiskt, för jag behövde bara dra igen blixtlåset och bära in hela lådan i gästrummet där jag sedan släppte ut henne och låste dörren om dem båda. Så nu är de i tryggt förvar, båda två.

Tjorvan, min egen lilla expert på att leka kurragömma.

Och nu har jag varit och tittat på nya stället. Det blir jättebra där. Men vi kan inte börja flytta grejor förrän på onsdag, för de håller på att slipa golvet i entrén och blir inte klara förrän på tisdag. Det är ett måste, för annars går det inte att öppna dörren till poolsidan. Väggarna är målade i alla fall, så det är klart. Köket blir det inte mycket bevänt med, får helt enkelt leva med det som är. Vi ska få nya vitvaror i alla fall, så det är bra.

Jag får nycklar på tisdag kväll. Flytt onsdag.

lördag 21 november 2009

Invasion

Flyttkartonger?

Routern är räddad för stunden, den får inte packas för då blir jag ju avklippt från världen. I övrigt är det nu full fart i hela huset med flyttgubbar som packar grejor, skruvar sönder möbler och dricker kaffe. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, känner mig mest i vägen.

Tips till alla som måste flytta utan hjälp av flyttgubbar, något jag lärde mig i förra flytten: Fat och skålar med stenar, pennställ eller vad det kan vara som är fullt av småpryttlar behöver inte tömmas och sorteras, slå bara in dem ordentligt till ett paket med ett lager papper inuti så att grejorna inte kan skramla runt, det räcker och förenklar och spar tid. (Sen kan det ju vara onödigt att använda sig av den metoden för en skål med chips, vilket någon i förra flytten gjorde, det är bättre att kasta chipsen eller äta upp dem.)

Nu är det bäst jag ser engagerad ut igen.

fredag 20 november 2009

Fredagstema Show and Tell: Skyltar

Jag är egentligen inte med i fredagstemat längre, så det här är bara ett smyginlägg. Det är Simone som är månadens värd, och jag kunde bara inte låta bli temat skyltar. Det finns en uppsjö roliga skyltar här i landet, men det gäller att ha kameran med så att man kan fånga dem. Jag har fortfarande inte blivit färdig till att åka upp och ta en bild av den roligaste, men det få bli en annan dag. Här kommer bara ett litet, litet urval:

De flesta är väldigt duktiga på engelska, men det behöver ju inte inkludera stavning.

Jag vet, de har förmodligen bara glömt pricken över i.

Vi är i alla fall tacksamma för att vägskyltar oftast är på både arabiska och engelska.


Nu ska jag fortsätta med flyttbestyren. Ha en skön helg allihop!

torsdag 19 november 2009

Gravar i Saqqara

Här är det full fart med flyttbestyren nu, jag har börjat packa undan sådana saker som vi behöver ha koll på hela tiden, typ viktiga papper, manickerna för att kunna komma åt banken via Internet, kattmat, kläder och så vidare. Dessutom tvättar jag eftersom det gäller att ha alla kläder rena inför flytten, man vet aldrig när tvättmedlet och strykjärnet dyker upp nästa gång. Maten sköter sig i alla fall själv i dag, det blir en lammgryta som ska stå flera timmar i ugnen, så den behöver jag inte bry mig mer om i dag.

På lördag - i ÖVERMORGON - kommer flyttgubbarna och börjar packa, och på ONSDAG bär det av till nya plejset!

Men nu tar vi en liten paus tycker jag och sticker iväg för att kolla in några av de 4.000 - 5.000 år gamla gravarna i Saqqara! Klicka på bilderna för att se detaljerna bättre.

En fris över en grav som nästan är begravd av sand. För bara ett halvår sedan hade
de rensat framför den här graven, och nu ser det redan ut så här.
Ett sisyfosjobb, med andra ord.

Här är ingången till den kungliga slaktarens grav. Det gröna ljuset är mumiens spöke
som vaktar graven så att inga bovar och banditer ska ta sig in. Buuuuuuh, säger det.

Och ja, tråkigt men sant, skräp ligger lite här och var även här. Det är inte lätt att hålla
efter sånt eftersom det blåser hit genom öknen. Hela Kairo måste rensas upp.

Här slaktar de en ko. Huvudet ligger längst ner till vänster, höger framben
är ihopbundet med höger bakben, strax ovanför högra gubbens fot. Och de styckar
djuret med början vid vänster framben, närmast hjärtat. Ser ni?

Graven är inte helt färdigdekorerad, här är en skiss hur man har tänkt sig en viss del av väggen.

En båt med segel. Den seglar söderut längs Nilen. Eftersom Nilen rinner från söder till norr,
behöver man segel mest när man ska söderut. Det var någon symbolik med söder också,
men jag minns inte vad det var.

Hieroglyfer som talar om att det är den kungliga slaktaren. Just här läser man från
höger till vänster. Kunglig - slaktare (kniven i mitten) - hus: Slaktare för det kungliga huset.

Osiris.

Hundguden Anubis.

En falk.

Gubbar på rad.

Den ene gubben.

Det här är en annan grav, jag minns inte vems det var. Här mjölkar man en ko.

En man skördar lök.

Korgar fulla med frukt och grönsaker.

Utanför en tredje grav.

De fyra övre tecknen betyder "tusen". Under dem olika tecken, bland annat en anka, en ko,
vin, en fågel och fisk. Det är en bön att få tusen ankor, kor osv i livet efter detta. Tusen är här
en symbol för oändligt - eftersom livet efter döden är oändligt behöver man också oändligt med förnödenheter.

Här är mannen som ber om tusen kor, tusen ankor, tusen tunnor vin och allt annat
som behövs efter jordelivet.



Och en annan som är kvar i jordelivet får vackert ta och ställa sig vid strykbrädan nu.

onsdag 18 november 2009

Häng med till Saqqara!

I dag fick jag följa med min Trevliga Granne och hennes Trevliga Besök till Trappstegspyramiden i Saqqara. En mycket både trevlig och givande utflykt, inte minst när det gäller fotografier. Så jag tänkte att ni kanske har lust att hänga med på en liten tur?

Men först ska jag berätta lite om Trappstegspyramiden och Saqqara så att ni får lite bakgrundsfakta.

Saqqaraområdet ligger strax söder om Kairo, på Nilens västra sida. Det var här de första faraonerna i det enade Egypten byggde sina gravar, väster om huvudstaden Memfis. Staden Memphis låg österut i den grönskande Nildalen, där solen gick upp och där livet började. Västerut i öknen, där solen gick ner och ingenting kunde växa passade det bra att avsluta jordelivet och påbörja det liv som kommer sedan. De äldsta gravarna här är från cirka 3000 år före Kristus, alltså cirka fem tusen år gamla!

Man tror att cirka 70% av alla gravar fortfarande gömmer sig under sanden. Det som grävs upp blir ganska fort täckt av sand igen om man inte håller efter, och efter tusentals år kan det innebära att det mesta är djupt begravt.

Den mest berömda pyramiden i Saqqara är Trappstegspyramiden. Den byggdes av farao Djoser cirka 2.680 f.Kr. Pyramiden byggdes ursprungligen som en mastaba, dvs som en vanlig, fyrkantig (om än stor) grav, men sedan byggde han på avsats efter avsats tills det blev en pyramid. Trappstegspyramiden är världens äldsta bevarade stenbyggnad.

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format så att detaljerna kommer fram bättre.

Trappstegspyramiden i Saqqara.

Vi hade tur med vädret, det var nämligen så klart att man kunde se ganska många
pyramider. Här är ytterligare tre pyramider en bit norrut i öknen, jag tror det är Abusir.

Inte nog med det, vi såg ända till pyramiderna i Giza!
Och söderut såg vi ytterligare tre pyramider i Dashur. Till höger den Röda pyramiden,
och bakom den lilla i mitten (syns mycket svagt) är den Böjda pyramiden som byggdes
av farao Snofrus cirka 2.500 f.Kr.

Nere i den grönskande dalen, en bit bort, låg huvudstaden Memfis. Därifrån gick en
processionsväg som förde till en av pyramiderna, en väg som bara användes en enda
gång, nämligen när den döde farao skulle begravas.

Gången var täckt hela vägen, i dag är det här det enda som återstår av överbyggnaden.

Här är slutet av gången, vid tempelplatsen framför pyramiden som står bredvid
Trappstegspyramiden.

Trappstegspyramiden bevakas av skyddande kobror.

Templet vid Trappstegspyramiden.

Bakom templet vid Trappstegspyramiden finns en murad vägg, världens
första rundade vägg!

På det här podiet kröntes farao Djoser, inte bara en gång utan tre. Han kröntes för Norra riket, för Södra riket och för det Enade riket.

Vår utmärkte guide ritar och berättar hur platsen runt pyramiden var uppbyggd.

Här i Saqqara är det mycket mer ökenkänsla än vid pyramiderna i Giza, det här är
verkligen ute i öknen. Och här mina vänner en vy rakt västerut över Sahara. Ungefär
så här ser det ut hela vägen bort till Atlanten ...

Ökenskeppet.

Nu har jag inte visat några bilder från gravarna, men det var med flit, för jag sparar dem till i morgon.

tisdag 17 november 2009

Blandad kompott

Nu har jag hämtat körkortet på ambassaden. Det blev riktigt bra för en gångs skull, mina ögonbryn ser lite buskiga ut bara, men det kanske beror på att jag inte orkar plocka dem, det är jag för lat för. Tröstar mig med att det blir modernt med jämna mellanrum.

Passade också på att stanna till vid djuraffären, den bra djuraffären som inte säljer katter och hundar och apor i burar, de har på sin höjd små sköldpaddor som simmar omkring i ett akvarium. Köpte massor av gourmetmat till våra katter Stina och Tjorvan, jag tycker de kan behöva det den närmaste framtiden med tanke på allt stök som kommer att bli i samband med flytten. Då kan jag trösta dem med lite god mat i alla fall.

Och så köpte jag det goda surdegsbrödet från Four Seasons. När jag ändå var där passade jag på att kika in i bokhandeln och hittade en bok som heter Taxi av Khaled Al Khamissi. Författaren har sammanställt femtioåtta samtal han har haft med olika taxichaufförer här i stan, om allt mellan himmel och jord och på så sätt fått fram en bra bild av hur livet är bland de fattiga här i stan. Eller som Chicago Tribune skriver: "It's a book about the petty, daily frustrations of Egypt's working poor as they scratch out a living in the almost unworkable metropolis of Cairo. It's a book to make you feel guilty you ever tried to bargain down a cab fare in any poor country." Läste ett par kapitel när jag fikade, och den verkar både underhållande och lärorik. Inte en bok man sträckläser kanske, men ett litet kapitel nu och ett annat då. Rekommenderas, och den bör finnas i US i alla fall eftersom Chicago Tribune recenserar den.

Här kommer ytterligare några scener ur Kairotrafiken. Bilderna är tagna genom bilrutan, så kvaliteten är därefter. Alla är klickbara om ni vill se detaljer i lite större format.

Det gäller att få plats med så många trätrallor som möjligt.

Skumgummi väger ju inte så mycket, så det går att stapla rätt bra.

Suck. Vad ska man säga? Hjälper det att påpeka att hjälmen är till för att skydda
huvudet, inte ha i knät och förvara böcker i?

Lektion nummer ett: Titta åt höger, titta åt vänster, titta åt höger igen.
SEN går man över gatan när det är fritt från bilar. Man går INTE över gatan
rakt framför en bild samtidigt som man tittar till vänster.

måndag 16 november 2009

Imponerad

Imponerande hur han kan balansera en så stor bricka full av bröd på huvudet,
utan att tappa en enda. Och dessutom cykla.

Jag måste säga att jag är väldigt imponerad över den svenska byråkratin just nu. Den 2 november i år skickade jag med ett kuvert med våra gäster som åkte hem till Sverige, och bad dem posta det åt mig. Det var min ansökan om förnyelse av körkort, eftersom mitt körkort går ut nu i december. Och så höll jag tummarna för att det inte skulle vara för sent.

I går, den 15 november, fick jag besked om att körkortet var klart att hämtas på ambassaden här i Kairo. På tio svenska arbetsdagar har alltså mitt kuvert skickats med snigelpost (för tillfället omdöpt till blixtpost) till Vägverket i Örebro, ansökan har registrerats och behandlats, ett körkort har tillverkats och sedan skickats hela vägen till Kairo! Visst är det imponerande?

Så i morgon har jag tänkt ta mig en liten tur in till ambassaden och hämta mitt nya körkort.

söndag 15 november 2009

Mitt nya halsband

Ibland förälskar man sig så där totalt handlöst, och då är det bara att ge efter för sina känslor, även om det blir lite dyrare än man hade tänkt sig. Precis så handlöst förälskade jag mig härom veckan när jag var på stan och shoppade med våra besökare.

Vi gick in i dyra smyckeaffären, den där jag tidigare bara hade kikat in genom skyltfönstren och konstaterat att allt var inlåst bakom glas och att jag inte hade råd att gå in, knappt ens titta i fönstren. Okej, nu ska vi inte överdriva, det handlar inte om juveler och diamanter stora som hönsägg, utan framförallt silversmycken. Men ändå dyrare än normalt, så att säga.

Det är Egyptens, och kanske Mellanösterns mest kända och rosade smyckedesigner, Azza Fahmy, som har en butik i centrala Kairo. Azza Fahmy skulle egentligen bli inredningsarkitekt när hon hittade en bok om medeltida europeiska smycken - och blev fullständigt fascinerad. Så i stället för att fortsätta plugga vid universitetet gjorde hon någonting som var riktigt opassande för fina flickor: Hon blev lärling hos en silversmed i basarkvarteren Khan El-Khalili. Men hon hade hittat sin passion i livet och stannade i silververkstaden i två år. I mitten av sjuttiotalet fick hon så ett stipendium av British Council för att åka till London och studera smyckedesign vid London Polytechnic, en utbildning som lyfte hennes vyer och kunnande. När hon kom tillbaka till Kairo startade hon sin egen verkstad där hon lät sig inspireras av den traditionella kulturen i islam och sin fascination av arkitektur, vilket resulterade i en kollektion smycken föreställande traditionella nubiska hus med palmer och stenar. Vem hade trott att de rika och berömda ville smycka sig med lerhyddor?

I dag har företaget vuxit och man kan köpa hennes smycken i London, Jordanien, Qatar, Bahrain och Dubai. Och så här i Kairo, förstås.

Jag förälskade mig i ett halsband ur hennes Rumuz-kollektion. Rumuz betyder "symbol" på turkiska, och jag tar mig friheten att tolka det så även på arabiska eftersom språken har lånat ganska friskt av varandra. Det är en modern hand som håller traditionella symboler.

Symbolerna på mitt halsband är:

En hand - "khamsa" som symboliserar hela människan: huvud, händer, bröst, midja och ben. Det är en symbol för kraft och skydd som har sitt ursprung hos Fatima, profeten Muhammeds dotter. En av historierna bakom handen är att Fatima ofta tillkallades för skydd och barmhärtighet, och hennes läkande hand har därför blivit en symbol för beskydd.

En hästsko - symboliserar lyckan. I Sverige ska hästskon vara vänd med skänklarna upp för att behålla lyckan, här i Mellanöstern har det samma betydelse, men när den är vänd upp och ner betyder det att olyckan rinner ur.

En härfågel - representerar visdom och förmågan att avslöja hemligheter. Det har sitt ursprung i kung Salomons förhållande med drottningen av Saba, härfågeln flög med nyheter till Salomon från drottning Belkis. Det var deras sätt att kommunicera.

En sax - skyddar mot ont och elakt förtal. Ursprunget ligger i den antika seden att klippa med saxar över bröllopsgästernas huvuden, så att tungorna skulle klippas av på elaka skvallerkärringar.

Ett öga - en blick från en avundsjuk person kan bringa otur för den som blir utsatt. Om man bär ett öga fångar det blicken från den onda personen och vänder bort kraften från amulettens bärare. I många kulturer ger man amuletter för att vända bort det onda ögat till brudar, barn och blivande mödrar eftersom barnen är hela mänsklighetens framtid.

Alla bilder är klickbara för förstoring.

Mitt nya halsband som jag har på mig varje dag, även när jag bara
är hemma. Kan inte låta bli. Under ögat hänger en liten medaljong, det är
Azza Fahmys signatur som hon sätter på alla sina smycken.

Upptäckte att det står någonting skrivet på baksidan av handen.
Är det någon som kan läsa och översätta åt mig?

Även på baksidan av härfågeln står någonting skrivet.
Någon som vet vad det står?

lördag 14 november 2009

I dag tutas det i Kairo

Tillfälliga besökare i Kairo brukar säga att alla tutar överallt och jämt. Jag brukar inte hålla med om det, jag brukar tycka att visst tutas det en del, men absolut inte hela tiden som folk säger. I dag håller jag dock med, för i dag tutar alla, överallt och hela tiden. Dessutom kör de runt med flaggor på bilarna, hänger ut genom rutorna och tjuter och sjunger så högt de kan. För i dag ska Egypten möte Algeriet i fotboll.

Och sedan är det någonting om att gå vidare och antal mål och jag vet inte, jag lyssar inte så noga. Men det är tydligen blodigt allvar, så blodigt att någon supporter hade kastat en sten in i bussen och träffat en algerisk spelare i ansiktet så blodet rann. Huliganer är sig alltså lika jorden runt.

Tur att alkohol anses som en dödssynd av de flesta här i landet, så de är i alla fall inte fulla. Man får vara tacksam för det lilla.

Om Egypten vinner kommer stan explodera i sång och dans en vecka framöver. Jag vågar dock inte tänka på vad som händer om Egypten förlorar, då kommer de väl att deppa halvt ihjäl sig.

Nå, folk har kul i alla fall och jag tackar vår lyckliga stjärna att vi inte bor i närheten av stadion. Det gjorde vi i Istanbul och jag lovar, det gick inte att sova när Fenerbahce hade vunnit en viktig match.

Ingen vidare kvalitet på bilderna, men jag visar dem i alla fall.



Alla med självaktning har en flagga, även ett slakteri.







Lyckades inte fånga de där bilarna där folk hänger som klasar ur alla fönster, tyvärr.