VM i bågskytte

Emil skjuter pilbåge. De ser lite annorlunda ut mot den som Robin Hood hade.

I dag tog sonen planet ner till Österrike för att tävla VM i bågskytte som börjar i morgon. SÅ TRIST att tv inte visar minsta gnutta av ovanliga sporter! Nä, det är bara fotboll hela tiden, möjligen med avbrott för att rapportera att Zlattan har skrubbsår på knäet eller att han åt köttbullar till middag. Inte kan de fatta att vi är massor av människor som vill se någonting annat! Speciellt vi med söner som tävlar i bågskytte den här veckan!

Jag önskar sonen LYCKA TILL!

---

Förresten kan jag berätta att barnbarnens kompisar tycker att de har en COOL farmor eftersom jag har Mac-dator, iPad och en blogg. Snart blir jag SUPERCOOL när jag har köpt mig en iPhone också!

Och jag tycker fortfarande att Sverigedemokraterna är rasister.

Reunion

Ett inlägg som Moa och Mathilda har skrivit:

Här är bilder på Moa och Mathilda.

Här ser Mathilda en liten traktor. Haha.

Moa borstar mitt hår. Ajj.

Det är kul att plåga Mathilda. Mohaha.

Här kom stina med i bilden. Sötis lilla Stina.

Efter två dagar tillsammans ska nu Mathilda åka hem till Stockholm.

Jag kommer att sakna Moa och Farmor men om man aldrig åker så kommer man aldrig tillbaka.

Lite diverse

Den här pelargonen fotograferade jag med mitt makroobjektiv. Det är minsann inte lätt, den här bilden är bara halvbra men kunde ha blivit helbra. Jag måste nog träna på att använda makrot.

När man tar ledigt under eftermiddagen får man jobba på kvällen i stället. Maken tog också ledigt och hyrde en släpkärra så att vi kunde samla ihop alla kvistar och grenar och löv och köra det till tippen. Vi hade en del gamla garderober och ytterligare en heltäckningsmatta att göra oss av med också, så det var skönt att få det gjort. Tippen stänger nämligen klockan 16 på vardagar, och på lördagar bommar de igen redan klockan 12. Söndagar? Helstängt. Så när ska vanligt folk hinna med att åka till tippen?

När vi kom hem igen låg jag på knä på gräsmattan och försökte rensa bort så många pyttiga taggkvistar som möjligt så att barn och katter inte ska få dem i fossingarna. Dessvärre är det säkert rätt mycket kvar, om än mindre än tidigare.

---

I dag var det en meteorolog på tv som sa att i dag var sista sommardagen. Hur sköter han sitt jobb egentligen? Sommaren ska väl vara hela augusti ut?

---

I morgon kommer sonen och han har med sig båda barnen. Jättekul tycker både jag och min söta granne Moa, Mathildas bästa kompis. Så de ska göra Älmhult osäkert under Älmhultsdagarna. Sonen ska sätta upp en värmeväxlare/luftvärmepump eller vad det heter.

---

Jag måste ju skryta lite om sonen också. Han är uttagen till landslaget i 3D bågskytte, så på tisdag åker han till Österrike för att vara med i VM som går i Donnersbach på onsdag. Sedan bär det av till Ungern för att vara med i EM som är den 12 september. Ni får hjälpa mig att hålla tummarna för honom!

---

Nu är det dags att rasa i säng, jag återkommer i morgon och svarar på era fina kommentarer.

Men hur mycket klockan än är, anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

BFF

Nu så är det Moa och Tilda som skriver.(Tilda är Mathilda.) I morgon så åker jag Tilda hem till mormor efter en underbar vecka med min bästa kompis Moa så måste jag tyvär åka. Nu så har jag Tilda skrivit klart för denna gången men nu så ska Moa skriva en text som hon skrev till mig i dag.

//Tilda

Jag hoppas att vi alltid kommer vara BÄSTA VÄNNER . Även om du bor i Stockholm och jag i Älmhult . Hoppas vi aldrig mer kommer skiljas åt mer . Mathilda hoppas vi kommer vara bästa vänner för alltid <3 . Vi träffades föra veckan båda var blyga och hatade myggor.I LOVE YOU<3<3<3<3<3<3<3<3KRAM MOA MOA+MATHILDA=BFF<3<3<3<3<3<3<3<3

(BFF= Best friends forever.)

//Moa

Vad ska jag döpa det här inlägget till?

Jag hittade en spirea med en humla som hade så bråttom att han sprang runt blomman.

När man ger sig på att gräva runt i här trädgården hittar man en massa saker, som ni kanske minns. Den här gången gav jag mig på hörnet som ska bli berså, och då hittade jag en hel buske! En spirea, och den ska jag beskära när den har blommat över så att den blir lite finare och tätare till nästa år.

I natt ska tjejerna få sova över här igen, men kojan är flyttad lite så att man kan gå ut på balkongen. De gick också med på att vänta till i morgon med att baka cupcakes, för i dag fick de bananpannkakor. Ska dock hitta ett bra recept på saftiga muffins i stället för cupcakes, för de är mycket torrare.

Hur kommer det sig att två killar som studsar studsbollar är lugnare än två flickor som sitter och viskar? Kan någon förklara det?

Undrar om de orkar hålla sig vakna till filmen är slut. Orkar jag?

Tur att man inte är pedant

Så här ser köket ut efter studsbollstillverkningen. Hur vardagsrummet ser ut med en stor koja där tjejerna har sovit och kommer att sova igen vill ni inte veta.

Vuxna är helt oförstående och supertaskiga. Efter två nätters sleep-over har vi nu tvingat tjejerna att sova var och en hemma hos sig i natt. Orsaken är att de är på gränsen till övertrötta och risken är att allt slutar med tårar. Det förstår inte tjejerna och då är det bättre att de är lite sura på oss. Som plåster på såren blir det bananpannkaka i morgon när Moa och hennes lillebror har kommit. Tjejerna själva säger att de inte kan sova isär för de är enäggstvillingar och ska slå rekord i sleep-over. Nu är det VÅRT FEL, allting.

Dagen har varit minst sagt hektisk, jag är just nu så trött att jag nästan ser i kors. Kommer förmodligen somna först av alla i kväll!

Man vet att man lever ...

... när man har fullt med barn i huset! Och vad roligt det är. Visserligen är jag helt slut nu när kvällen kommer, men det är väl precis så det ska vara. Mathilda och Moa far runt som små virvelvindar och fnissar oavbrutet, och de har mängder av viktiga saker de ska göra hela tiden. Det ska gås ut med hundar i grannhusen, det ska lockas hår, det ska badas, det ska cyklas, det ska viskas, det ska bytas kläder ... Plus att de ska baka. I dag skulle de baka minisavaränger, men jag förstörde alltihop. För jag tog fel på ett kryddmått salt och en tesked salt. Jag hade alltså en farbror Melker-dag, kan man säga. Som straff (självutnämnt) får jag baka chokladfondant till dem i morgon. Skönt att de kan cykla på trygga cykelvägar hela vägen in till Maxi, så när de behöver alla olika ingredienser kan de själva åka och köpa dem.

I går var det meningen att vi skulle få en vit choklad ... minns inte exakt vad ... men det visade sig att det skulle stå över natten, och det hade ingen tålamod till, så i stället blev vi bjudna på kaffekalas med jordgubbar och vispgrädde, färskpressad blåbärs-smultron-jordgubbssaft och vit choklad. De hade ordnat allt jättefint och ordnat med tallriksservering och allt.

I dag har Klas och Daniel varit iväg och kört gocart. Det tyckte de var roligt. Och på vägen passade de på att åka inom Olofsström där bågskyttegymnasiet ligger och som Daniel hoppas komma in på om ett år. Det hoppas vi också, för då kan han bo hos oss på helgerna. Just nu är Daniel och visar Moas lillebror hur man spelar ett datorspel. Äntligen tog han mod till sig och frågade om Daniel ville visa honom. Så nu är nog han också glad.

Mathilda och Moa gör saft.

Daniel visar ett telefonspel.

Nu är visst ett par tjejer på ingång igen.

Skolbarn

Häromdagen när jag var ute och promenerade med kameran i högsta hugg, gick jag förbi en av de fina skolorna här i Älmhult. Gemöskolan. Och min vana trogen lyfte jag så klart kameran för att ta ett foto av skolan. Men si så enkelt var det inte! Det var några barn som stod framme vid grinden som sa till mig att jag inte fick fotografera där, att jag var tvungen att fråga fröken om lov först. Varför det, frågade jag. Jo, för att man inte fick fotografera barnen.

Så duktiga barn! Men så sorgligt att det ska behöva vara så i vårt samhälle.

Vi pratade lite och så kom vi överens om att jag fick fotografera skolan, men inte barnen. Så det gjorde jag och visade dem sedan att det inte var några barn med på fotot. Här är beviset.

Gemöskolan. Visst är den fin!

Jag gick även förbi Internationella skolan i Älmhult och där var inga barn ute på rast, så jag passade på att fotografera Skolflickan av Peter Linde. Men jag tror inte hon räknas som ett av barnen man inte får fotografera, eller vad tror ni?

Skolflickan av Peter Linde vid Internationella skolan i Älmhult.

I dag är jag en stolt moder

Min lille plutt.

Tänk vad tiden går! Inte nog med att min lille plutt fyller år nu igen, och den här gången är det så många år att det börjar bli klädsamt att inte trumpeta ut antalet. GRATTIS lilla gubben!

Men inte nog med det. Dessutom är jag otroligt mallig över att MIN lille plutt är uttagen till LANDSLAGET I 3D BÅGSKYTTE och ska vara med i EM i höst! Närmare bestämt i början av oktober och det hela går av stapeln på Sicilien*! För den som undrar vad 3D är, citerar jag ur Nationalencyklopedin:

"3D-skytte är en ny gren, där man liksom i jaktskyttet skjuter i skogen, men här mot plastdjur i naturlig storlek. En pil per mål avlossas, och maxavståndet är 45 meter."

GRATTIS lilla gubben!

---

Kan meddela den som är intresserad att det blir en lång, het dag här i dag. Redan på förmiddagen var det 38°C, och nu är vi uppe i 39. Hoppas det stoppar där. Men nu har i alla fall AC-mannen varit här och reparerat AC:n i sovrummet. Så nu ska den väl fungera lite längre än tio minuter i stöten på nätterna?

*Tänk vad roligt det vore att åka och titta på tävlingen och få en bloggträff på köpet! Hoppas att jag kan åka med - eller efter så han slipper ha morsan i hasorna : )

Monday - Funday

Kiosk. Obs att det är två karlar som står där, inte kvinnor.

Nu har jag skickat sista delen av ett jobb, så nu är jag ledig några dagar. Haha, ja gissa vad jag ska göra i morgon när jag inte jobbar. Behöver jag ens nämna mopp och dammsugare?

Hörrni, jag har funderat på ytterligare en sak när det gäller barn. Härom dagen funderade jag ju på det där med gym för små barn - vilket vi var väldigt ense om att det är rätt knäppt - och i dag funderar jag på barnprogram för små barn. Här i utlandet har vi bara en svensk tv-kanal, SVT World, så det är ganska ofta barnprogram när jag knäpper på den. För de minsta visar de många program med små söta djur och små söta dockor som heter Upsy-Daisy och liknande, jättesöta, verkligen. Men jag reagerar på djurens och dockornas tal, de pratar nämligen nästan uteslutande med oartikulerade gull-ljud eller bräkande av djurläten. De pratar inte med ord. Och jag hade för mig att man ska prata med barn redan från det att de är nyfödda, för att de ska internalisera språket och som vuxna bli så verbala som möjligt. Men i tv säger de bara 'oooh', 'kvack, kvack', 'tututututut' och liknande. Hade det inte varit bättre att de små söta djuren och dockorna pratade med varandra, hade inte det varit mer befrämjande för de små barnens språkutveckling? Varför är det en trend att göra icke-verbala program för de minsta? Föreligger det nya forskningsrön som säger att man bara ska ljuda med småttingarna? Eller har det alltid varit sådana program för den åldersgruppen? Jag minns inte.

Men jag måste säga att jag tycker det är konstigt.

Att köpa ägg och oliver

När man ska köpa ägg och oliver kan man antingen göra som man brukar och åka till vanliga affären, eller så kan man göra sig en liten utflykt till Wadi Foods och köpa finfina lantägg från frigående höns och världens godaste (enligt min oliv-finsmakar-kompis C) ekologiskt odlade oliver. I dag valde vi det senare alternativet.

Okej, Wadi Foods produkter kan man köpa i vanliga affären också, och de har butiker inne i stan, men om man nu känner för det så kan man åka till deras butik som ligger vid Alex Desert Road i närheten av deras odlingar. Tyvärr får man bara smygkika in på olivodlingarna (se bild nedan), men det ger en bra känsla. Och deras ägg finns bara i deras egen butik. Sen vet jag inte hur miljövänligt det blir att sitta och brumma i en bil för att köpa det där miljövänliga, men ibland behöver man se annat än stormarknaden.

Vi hade lite krångel när vi skulle ge oss iväg, för ytterdörren har gått i baklås! Maken försökte med både det ena och det andra, men till slut ramlade hela handtaget av och vi fick ge upp. I stället gick vi ut bakvägen som leder mot poolen, och så fick vi gå runt några av villorna. Men det gick ju lika bra det.

Maken på väg till bilen.

Vägtullarna mot Alexandria.

Skylten som visar var lilla butiken ligger.

Här är den lilla butiken, lätt att missa om man inte känner till den.

Olivodlingarna ligger bakom muren som man kan kika in genom.

Tyvärr har de inget kafé i den lilla butiken, en klar miss. Så vi åkte till stora shoppingcentret i alla fall och åt lunch. Den här gången parkerade vi längre bort i garaget och åkte upp i nya ingången. Där hittade vi något som jag inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Ett barngym!

Junior Fit, ett gym för barn.

Jag vet inte. Är det vettigt med ett barngym med motionscyklar och trappmaskiner och gåband och allt? Visst att man kan ha något liknande som lekredskap på ett dagis, ett lekredskap bland andra, men det här stället har alltså BARA träningsredskap för barn. Är det inte bättre att barnen är UTE och cyklar, att de springer och leker på en gräsmatta och att de klättrar i klätterställningar och berg? Eller är det här en nyttig variant för barn? Jag vet ju inte, jag hänger inte med i alla nya rön när det gäller barn och hälsa. Men i mina ögon verkar det kanske lite ... knäppt!

Kul vägbilder får ni i morgon.

Papyrus

Papyrus växer i näckrosdammen framför Egyptiska museet.

Alldeles strax ska vi gå och dekorera tårtan och sedan tassa ner till A som fyller 7 år i dag. Vi har redan dukat med ballonger och fina rosa servetter, det gjorde vi i går kväll.

Efter skönsång och presentöppnande bär det iväg till Egyptiska museet, båttur på Nilen och middag på restaurang, vilken sort har födelsedagsbarnet inte bestämt än, men det lutar åt libanesisk mat.

Fernando

Läs om Fernando. Och tänk på att lära era barn ödmjukhet inför livet och andra människor.

Varmt och trött

Mish-Mish och Mish-Mish, två söta kattungar som bor i en kryddbod i Khan el-Khalili.

Här är hemskt varmt just nu, kanske inte så förfärligt många grader, men 35°C och 70% luftfuktighet är inte roligt, kan jag tala om. Tack snälla Newton för att du hittade elektriciteten så att vi nu på tvåtusentalet har AC och frysboxar och därmed isvatten!

Vissa dagar är det lite segt att jobba. I dag var en sådan dag. Det kan i och för sig bero på att jag vaknade redan halv sex i morse av att katten Stina låg och kurrade nos mot nos med mig. Gulligt så det förslår, men jag hade gärna sovit någon timme till.

En berättelse om tröst och förtvivlan har följt mig i dag. Det är Carina i Puerto Plata, Dominikanska republiken, som berättar, läs den här. Det är det mest gripande jag har läst på länge.

Fotopromenad på ön Qurseya

Qurseya (jag är inte helt hundra på namnet och stavningen) är en liten ö i Nilen, väldigt nära den västra stranden mot Giza. Dit åkte jag i dag med Fotoklubben, ett litet gäng fotointresserade från olika länder som jag har kommit med i. Jätteroligt, och precis vad jag har önskat mig. Att det är trevliga människor gör ju knappast saken sämre!

Roligt på ön var att människorna gärna ville bli fotograferade. Vanliga turister kommer knappast dit, så de hade väl inte hunnit tröttna.

Jag kan inte visa alla bilder på en gång, då storknar ni, men häng med på en liten tur: 

För att komma till ön måste man åka färja. Världens kortaste färjetur skulle jag tro.

Jag står alltså på ön när jag tar det här fotot, så ni ser att det är nog bara är en tio meter att åka.

Det kostar 25 piaster (cirka 30 öre). Färjan har inga direkta turtider, utan åker när det är folk som vill åka. Mycket praktiskt.

En glad färjkarl.

Jag såg inga bilar på ön, det kanske finns, men när vägarna inte är bredare än så här är det

mer praktiskt att använda åsna. Ni ser den brusande storstaden i bakgrunden.

Stora delar av ön används till jordbruk. Det är alltså mitt inne i centrala Kairo.

Marken är åtråvärd, men markspekulanterna har ännu inte lyckats lägga beslag på

den jord som har gått i arv i århundraden - kanske årtusenden. 

Lägg märke till fåglarna som följer efter mannen som plogar. De följde honom tätt i

hälarna fram och tillbaka, farm och tillbaka ... Jag antar att de hoppades på lite mat.

Traditionellt jordbruk med skyskrapor som bakgrund.

Här brukar man jorden med hjälp av sin egen styrka. Hårt arbete.

Trött, men glad.

En get med sin killing.

Yes, gäss.

En väldigt rar hästapålle som gärna blev omklappad. Jag måste ha luktat häst när jag

kom hem, för katterna har nosat på mig hela eftermiddagen.

Ankungar. Den här rara damen ville bjuda mig och Anja på te, men killarna hade redan

gått vidare, så vi fick tacka nej. Det påminner mig om att jag måste ringa

arabiskaläraren, så att jag kan prata lite mer med människor i framtiden.

Äntligen! Äntligen lyckades jag få en ordentlig bild på en sådan här pippi.

Jag tror det är en ibis? De finns överallt, främst i soptunnor.

Barn finns också överallt. De här barnen blev jätteglada och nyfikna när de fick se

utlänningar med kameror, så de kom springande direkt.

De stora pojkarna får stå framför lillasyster som är lite blyg.

Ett annat litet barn som var mer intresserad av vattnet i burken än utlänningarna.

I den här vackra villan bor en mycket trevlig man som bjöd på te i slutet av promenaden.

I väntan på färjan för att åka tillbaka till fastlandet.

Nymålad ytterdörr

Chili och sockerärtor direkt ur frysen.

Jag vet inte riktigt varför, men Maken har länge pratat om att vår ytterdörr behöver målas om. Visst, det är en del sprickor i den där sanden tränger sig in under sandstormsperioden, men de sprickorna är yttepyttiga jämfört med glipan mellan dörren och tröskeln, och mellan glasrutan och fönsterkarmen i arbetsrummet och diverse andra liknande glipor. Hur som helst, i dag kom två målarkillar och ringde på och ville måla om dörren. Så då får de väl det då.

Det är dock lite trist för katterna som nu är inlåsta i källaren (Skrållan) och sovrummet (Stina och Tjorvan). Jag fick helt enkelt bara stänga dörrarna om de rum de befann sig i eftersom jag var lätt oförberedd och inte hann fösa ihop alla i ett rum. Ytterdörren står ju på vid gavel så jag vill inte riskera att katterna sticker ut.

Nu har målarkillarna - som för övrigt verkar göra ett väldigt bra grundjobb med att slipa bort den gamla färgen - fått vatten, kaffe och kakor. Och jag har också fått mig en kopp.

Ska prova med mitt limesmör i fiskpaketet i kväll. 

Och så måste jag ju avsluta med att säga GRATTIS MILLAN TILL LILLA BÖNAN!

Bröllopsdag

När barnen var här firade sonen och svärdottern bröllopsdag! Det firade vi med att grilla i trädgården.

Bättre svärdotter än jag har kan man inte önska sig! En varm och glad, intelligent tjej med hjärtat på rätta stället. Amors pilar träffade verkligen rätt och jag är så lycklig för att sonen träffade just henne och ingen annan!

Jessica och Emil. Fotot är taget vid lunchen i Alexandria.

Tyvärr har jag fått något kladd på linsen så det är lite suddigt på Jessicas axel.

För att riktigt tala om för Jessica hur mycket han älskar henne hade Emil avtalat med den här katten att komma och hälsa på i trädgården på bröllopsdagen. Ärligt talat är det första och enda gången jag har sett den, jättefin med ett hjärta på ena sidan och en prick på andra. Men vilket sammanträffande, va!

Yoga och bågskytte

I går kväll var jag på yoga för första gången i mitt liv. Det är en australiensisk tjej som bor här i Kairo som är instruktör. Förutom yoga är hon en ganska känd magdansös och håller kurser i det också. Men en sak i taget och yoga tror jag är bättre i längden än magdans.

Inte trodde jag att man skulle bli så slut av lite yoga! Hade tänkt göra ett inlägg när jag kom hem i går kväll, men jag blev i stället tvungen att gå och lägga mig direkt efter duschen. Det var Power Yoga med inslag av Tai Chi, Pilates och Isometrics. Eftersom det var allra första gången för mig var jag superkoncentrerad på vad jag skulle göra och hur jag skulle andas, så jag minns inte riktigt vad alla rörelser hette, men det var något med solen, en kobra, en hund, en krigare och en bågskytt.

Vilket direkt för tankarna till sonen, Emil, som är bågskytt. Han har inte hållit på så länge, bara tre år, men är redan bland de bästa i Sverige i sin gren (3d) och har stora chanser att bli uttagen till landslaget inför EM i Madrid i år. Vi väntar med spänning, det står visst mellan honom och bara en kille till. Så, nu fick jag chansen att skryta lite om honom också : )

Sonen Emil tränar bågskytte.