Att fotografera

I Kairo, Istanbul och Sofia fanns alltid någonting att fotografera, någonting som kändes exotiskt och roligt för en vanlig svensk. Det kunde vara åsnor och kameler i bostadsområden (som på bilden, det var där vi bodde de första två åren i Kairo) eller på stora vägar, kameler och kossor som transporterades på lastbilsflaken, kryddor i starka färger i stora korgar, vackra blommor och galen trafik. Man behövde mer eller mindre bara titta ut genom fönstret, så fanns det motiv att fotografera. Inte minst som när det plötsligt satt en karl i dadelpalmen utanför fönstret och pollinerade eller skördade dadlar.

Här i Älmhult är det lite annorlunda. Inga åsnor, kameler, hönsfåglar, galna lastbilstransporter, konstiga växter eller överdekorerade hus. Allt är så normalt. Dessutom, jag tror inte att folk skulle uppskatta att man gick omkring och fotograferade deras hus, vare sig för att de är fina eller fula, och sedan la upp bilderna på internet. Här kommer inte ett gäng barn och ber att bli fotograferade, tvärtom är de mycket medvetna och säger till att man INTE får fotografera barn. Bra att de är medvetna och starka nog att säga ifrån! Samtidigt trist att idioter som ped*filer ska få styra världen på det sättet.

Fast jag kom att tänka på en gång jag inte fick fotografera i Kairo. Tror att jag kanske har berättat det när det hände, minns inte riktigt. Jag och en kompis strosade längs en affärsgata, det kom en åsnekärra åkande och jag kastade upp min kamera som vanligt. Sedan strosade vi vidare. Plötsligt kom en man och sa "One minute, madame." Vi trodde att han ville att vi skulle vänta på att de skulle öppna affären, men det ville inte vi, så vi gick vidare (det här var en förmiddag). Mannen var ganska ihärdig, men vi lyckades skaka honom av oss. Trodde vi. Lite senare när vi höll på att titta på kläder i en butik som var öppen, kom plötsligt en polisman i vit uniform in tillsammans med ett helt litet gäng vanliga poliser, med mig som mål! Jag hade råkat fotografera något ministerium eller liknande, med åsnan som förgrund. Mig helt ovetandes. Nå, vi löste problemet i bästa samförstånd, han fick gärna radera de där suddiga åsnebilderna (de var verkligen misslyckade), och sedan var det inte mer med det. Ingen tripp till något fängelse. När vi kom ut från butiken stod han där och väntade igen. Jaha, vad är det nu då, tänkte vi. Det var bara det att han ville ge oss var sitt sockerrör! Gulligt.

Jag måste säga att jag saknar alla fototillfällen i Kairo. Det blir lite samma samma här. Men jag får väl kanske variera med lite bilder från Kairo då och då.

Är det någon som vet hur man för över bilder från en MacBook till en iMac? Jag har fått förklaring någon gång, men det funkade inte. Och nej, det finns visst ingen sladd man kan sätta emellan och bara föra över. Skulle verkligen vilja få in de där bilderna jag har i den bärbara, så att jag kommer åt ALLA bilder. Det är så tjatigt att sitta och föra över först till en cd och sedan in i datorn ... Så om någon vet får ni gärna tipsa!

En del av fotona från Kairo har blivit en fotovägg i trappan. Hela den "avdelningen" är en Kairo-hörna, allt som finns där kommer från Kairo, både foton, kamelsadel, urna och en lykta som inte syns här. Utom ramarna, förstås, de kommer från Det Stora Möbelvaruhuset.

Punktlig

I dag är det torsdag, då kör vi lite punkter, precis som Annika också gör.

•  Vem kan låta bli att köpa en växt som ser ut som ett litet hjärta? Inte jag i alla fall! Nu har jag flera sådana här miniblomkrukor i lilla köksfönstret över diskbänken, alltså inte samma fönster som jag skrev om tidigare. Det här fönstret vetter mot öster och har full morgonsol. De dagar det är sol, det vill säga.

•  Jag tror jag har det där flick-gulliga kvar i mig, för jag gillar miniatyrer. Vid skrivbordet har jag två mini-orkidéer. Men det var egentligen inte det jag skulle visa och skriva om, det var att jag har lagt den gröna mossan från adventsstaken överst i orkidée-krukorna. Men jag lyckades alltså inte fotografera det något vidare, så ni får nöja er med att jag berättar att det där gröna suddiga där nere överst i krukan alltså är mossa från adventsstaken. Jag inbillar mig att det hjälper till att hålla fukten, och så är det rätt fint också. Tycker att den gröna mossan var finare i adventsstaken, än vitlaven. Dessutom ska man vara rädd om vitlaven eftersom den växer så oerhört långsamt, så det är inte bra att understödja dem som tjänar pengar på industriell skörd.

•  Jag var tjuv härom dagen. Fast det var verkligen inte meningen! Jag skulle handla register till nya pärmen för året, och råkade få med mig två. Eftersom jag självscannar var det ingen kassörska som upptäckte det heller. Jag blev alldeles kallsvettig när jag kom hem och packade upp ett register för mycket. Tänk om de hade gjort en stickprovskontroll just då! Då hade de trott att jag hade stulit den med flit! Nå, jag var och lämnade tillbaka registret på Ica Maxi i går, så nu är jag ingen tjuv längre. Skönt.

•  Min lilla Stina-Busa tycker det är mysigt att gulla. Men ibland blir det så gulligt att hon måste smaka på ett av mina fingrar eller min arm eller så. Det gör aldrig ont eftersom hon inte biter på riktigt, utan bara smakar lite. Men i går morse, då var det andra bullar. Då BET HON MIG I TUMNAGELN! Ytterst på det vita, så det gjorde inte ont, så klart, men jag fick ett rejält hack i nageln. Och jag som aldrig själv har bitit på naglarna. Jo, jag försökte en gång när jag var liten, för det såg så tufft ut när andra bet på naglarna, fick jag för mig. Men det var så äckligt, så jag kunde inte.

•  Som alla andra har jag nu köpt vårens första tulpanbukett. De ger hopp om varmare och soligare tider. För nu är det kallt här, må jag säga, -5°C kanske inte är så mycket i antal grader, men det är kallt på ett otäckt sätt, för det blåser så det visslar om knutarna och det gillar jag inte. 

• Och nu är vintern utstädad. I stället för rött och grått har vi turkos och vitt, det tycker jag är fina vinterfärger. Men jag behöll de silvriga julgranskulorna i sin skål, för de passade så fint med det turkosa.

Det var allt jag hade att berätta i dag. Vi ses i morgon igen!

Köksfönster

Vårt köksfönster i julas, sett utifrån på dagen.

Vårt köksfönster är vårt öga ut mot världen, kan man säga. Det är det enda fönster vi har mot gatan, om man inte räknar fönstret i tvättstugan, förstås. Och det är då också det fönster där andra kan se in till oss. Därför blir det lite extra roligt att göra fint i just det fönstret, så där byter jag ganska ofta runt med blommor och dekorationer.

Under julen var det rött och vitt som gällde i fönstret med röda julstjärnor i röda krukor och vita stjärnor som lyste upp vintermörkret. När man har två ganska små fönster som vi har, blir det svårt att ha en hängande julstjärna, de är oftast för stora. Och att hänga den i mitten ser inte klokt ut. Två stycken hängande hade blockerat allt ljus och all utsikt. Så jag löste det genom att ha två mindre stående på fönsterbrädan, de är så pass platta så de får plats bakom blomkrukorna.

Vårt köksfönster efter jul sett utifrån på kvällen.

Men nu är julen över, i morgon är det till och med tjugondag Knut. Så nu har jag tagit bort de små lysande julstjärnorna. Men det är fortfarande mörkt, så jag tänkte att det vore ändå bra att ha någonting som lyser upp. Eureka! Jag flyttade helt enkelt den lilla granskogen till köksfönstret! Nu är det också vita krukor som gäller, även om de röda julstjärnorna har fått stå kvar ett tag till.

Amaryllisen har fått tokfrossa. Det var ett par veckor sedan vid det här laget som blommorna vissnade ner och hela stängeln fick klippas bort. Men det tyckte den tydligen var trist, för snipp, snapp, snut så var sagan inte alls slut, i stället kom en ny stängel vars blommor ska slå ut endera dagen!

Så här ser det ut inifrån, lite suddig bild.

Älgen fick flytta med, han måste så klart bo i granskogen.

Så nu är allt julpynt borta - nästan. Granen har inte ens börjat barra än, så det känns lite kymigt att slänga ut honom. Han får väl stå där han står ett tag till.

I veckan ska jag leta fram lite isblåa prylar att dekorera med, för den där vintern de lovade, den har inte hittat hit i alla fall. Det snöade i tio minuter på eftermiddagen, men vad hjälpte det? Vi får se om det blir lite bättre i natt.


PS. Alla foton i det här inlägget är tagna med min iPhone.

Stora slö-och-slapparedagen

Vi har haft hela stora stökiga, bökiga och härliga familjen A här över jul, totalt var vi åtta personer när vi var som flest. Det har varit skoj, men jag ska ärligt erkänna att jag är helt slutkörd vid det här laget. Det blir mycket mat under julhelgen, och när åtta personer ska äta blir det dessutom rätt stora volymer. Det räcker inte med lilla stekpannan, om man säger så, utan man får leta reda på de stora grytorna och ugnsplåtarna.

Men det blev väldigt lyckat, allt tyckte om maten och jag tror inte att de bara sa det, eftersom alla slevade i sig och det enda som genererade rester var julbordet. Annandagsmiddagen slutade med att jag och svärmor stod i köket och slickade serveringsskålarna efter saffransparfaiten.

Några nyheter blev framtida klassiker på julbordet:
Lingonglacerad leverpastej med baconkrisp - ur Allt om Mats julspecial 2013 (men jag hittar det inte på nätet, så jag kan inte länka)
Saffransparfait - från Ica
Saffranstryffel - från SvD

Nu gäller det att spara recepten så att jag hittar dem nästa år.

Och i dag är det som sagt stora slö-och-slapparedagen, efter att familjen åkte hem i går. Då börjar man med att sova till cirka 9 och dricker en kopp kaffe på sängen innan man äter frukost. Sedan kokar man sig en kopp te, och så tar man teet, boken man håller på att läsa, katten och maken och går och lägger sig igen. Det är helt frivilligt, men om man sedan vill somna om så får man, och så kan man snusa i lugn och ro till sent på eftermiddagen.

Det man inte ska göra (här gjorde jag fel), är att börja tvätta lakan och handdukar lite slött och tänka att det är ju inte så jobbigt. Risken är nämligen att torktumlaren beckar igen så att man får stå och rensa ludd i stora luddsamlaren. Detta trots att man alltid tar bort luddet från filtret, lika noga som man tar bort äggskal ur pannkakssmeten. Och då får man stå där och peta med en krokig pinne och hålla på så att halva tvättstugan till slut är nedstänkt med gammalt vått ludd.

Så nu gäller det att inte göra för mycket resten av dagen, utan möjligen sätta sig framför tv:n med stickningen.

God fortsättning önskar jag er alla!

Läshörna

Jag hade sån TUR i går när vi var på Ikea! Jag fick den allra, allra sista Strandmon läsfåtölj i vitt tyg. Och det är inte så att jag hade kunnat vänta på nästa leverans om den hade varit slut, för det här är en Limited Edition bara i Älmhult som inte kommer igen. Nu finns de bara i blått och grått, och jag tycker inte att de är lika fina. Lika sköna att sitta i, men inte lika fina. 

Så nu har jag en skön läshörna i "biblioteket". Och snacka om tur, förresten, om jag inte hade envisats med att göra en nisch och ta bort garderoben som fanns i det hörnet, hade det inte fått plats någon fåtölj med fotpall i rummet. 

Min läshörna med mormors filt och lilla bordet från mitt barndomshem.

Biblioteket. Alla böcker är uppackade, men alla böcker får inte riktigt plats. Vi får nog ha en del på
andra våningen också. Stolen i hörnet kommer också från mitt barndomshem, vet inte var mamma
har köpt den, men kanske i Bangkok? Jag får nog ta en bättre bild på den, det är en demon med mun. 

Och nu är julen officiellt utkastad från vårt hus. Nu är det vinter i stället, isblått och vitt som gäller. Allt det röda (utom stora fåtöljen förstås) är nerpackat eller ligger i tvätten. Det är kul när man hittar riktigt billiga saker (på Ikea) så att man faktiskt har råd att leka med lite dekorationer. De små vita ljushållarna på bilden kostade 5:- styck, och de isblå glasgrunkorna kostade 15:- tror jag det var. Köpte ytterligare några liknande pryttlar som var billiga, så nu får de stå framme ett tag, till påsk till exempel, när nya färger ska in i huset. 

Vinter på köksbordet.

Halva vardagsrummet

 Just precis NU slår det mig att det är fredag, och att jag då skulle skriva om fredagstemat i Galleri fredag. Det är ju så dags nu, klockan tio på kvällen. Jag har inte blekaste aning om ifall jag har några bra knappar att fotografera, så jag får fega ur. Eventuellt återkommer jag på temat någon annan dag.

I stället ska jag visa halva vårt vardagsrum (andra halvan är bakom soffan, vi ska nog ha ett matbord där, trots allt), som vi har möblerat ungefär som vi tror att vi vill ha det. Vi ska ha ett annat soffbord, eller ett till av det som står där, vi har inte riktigt bestämt oss än. Och så är det så klart växter och tavlor och gardiner som ska upp och bort med skräp från fönsterbrädan och ute på altanen. Men det fattar ni ändå. Så här ser det ut nu:

Mattan är ett fynd från Turkiet, akta er vilken hård förhandling Maken tog för den. Den röda fåtöljen med fotpall är också fynd, fast från Fyndhörnan på Ikea. Mindre än halva priset och vi har i alla fall inte kunnat hitta några fel på den. Kattpinnen står vid soffan för att de ska kloa på den i stället för soffan. Förhoppningsvis.

Borta vid fönstret står någonting som är lite speciellt för mig. Det är en kamelsadel som har funnits i hela mitt liv. Och den är från Kairo! Min mamma var i Kairo 1953 (klicka på länken så får ni se foto) och då köpte hon den med sig hem. Det känns lite roligt att ha något som länkar ihop livet på det sättet.

Mitt gästrum

Nu börjar mitt gästrum ta form. Äntligen! Har bestämt mig för att ha det gamla-gamla tv-bordet som sängbord, så slipper man köpa allt nytt, och så är det praktiskt med hjulen när man behöver dra ut sängen och göra dubbelsäng.

Fler kuddar ska till, och så är det så klart resten av rummet som ska göras i ordning också.

Är inte säker på att den turkiska kudden passar in, men den får ligga där just nu för att liva upp det hela lite, risken är att det blir stelt om det är för matchat.

Stina och Tjorvan trivs redan på den nya sängen. Men just nu kan de inte ligga på samma ställe samtidigt. Det går i olika perioder, det där.

Lite mycket just nu, så det blir bara sånt här minibloggande några dagar framöver.

Framåt

Det går som sagt framåt här hemma, om än sakta. Nu har vi i alla fall ett rejält skåp i mitt gästrum, där tänkte jag förvara textil, sånt som gardiner och dukar och sygrejor. Jag tyckte det var bättre med ett skåp på längden i stället för höjden. Dels för att jag inte alltid når till översta hyllan utan en massa krångel - och då blir saker oftast bara uppkastade i en salig röra. Och ska man ha något där river man ut allt. Med skåpet på längden får man dessutom lite mer luft eftersom väggen är fri ovanför skåpet, och man kan ställa saker ovanpå och hänga tavlor på väggen. Att det är en delad dörr på mittskåpet är bara för att det inte skulle se så platt ut. 

Ignorera prylarna ovanpå, felfärgad byrå, ful matta och annat krimskrams. Det ska bort sedan.
Men tapeten har jag valt till det här rummet. Hoppas, hoppas, hoppas att Maken snart sätter ihop sängen.

En sak som vi har saknat rätt länge nu är en lampa i trappan. Det har hängt en riktigt ful gammal sak med sladden utdragen - ända tills i går när Maken satte upp en ny lampa. Den lampan är inte mitt förstaval, men eftersom Maken verkligen gillar den, så fick det bli den.

När vi var på varuhuset i lördags pratade jag med en tjej på en av avdelningarna och talade om att deras app inte funkade som den ska efter flytten. Det som inte funkade var att den inte ville tala om lagerstatus och på vilken hylla den aktuella prylen finns. Nu vet jag ju inte om det var just att jag sa till om det, men jag vill gärna tro det, för nu funkar appen igen som den ska. Mycket bra! Det underlättar när man ska handla så där lite seriöst, som vi gjorde i lördags.

Seriös shopping

I dag har vi ägnat oss åt seriös shopping på Ikea. Vi var tvungna, för om vi någonsin ska få ordning här behöver vi förvaringsmöbler. Så det är vad vi har handlat. Gästsäng med lådor under, skåpsystem till mitt* gästrum och fler bokhyllor till arbetshörnorna så att vi blir av med allt "kontorsmaterial". Monteringen börjar i morgon, så bilder på det hela kommer senare.

Jag hade inte tid att fotografera så mycket, för det var som sagt SERIÖS shopping. Och det var mycket folk i dag, fler än på öppningsdagen. Jag misstänkte att det skulle vara så, men vad gör man när Maken jobbar konstorstider?

Några foton blev det i alla fall:

Det här tyckte jag var en rolig idé till familjens schema för dagen! Det var i
en hallmiljö. Lyckades få med lite folk i bakgrunden, så det ser nästan ut som
två bilder i en, men det var synd att klippa bort dem.

Det bästa är alltid att äta något, åtminstone fika, när man har gått runt på utställningsavdelningen och ska ge sig på bottenvåningen och börja plocka på sig varor. Men det var så himla mycket folk i restaurangen, och vi hade hyrt en släpkärra som skulle lämnas tillbaka en viss tid, så vi skippade fikat. Som tur var har de en glögghörna i Glashuset och säsongsdelen där de bjussar på glögg och pepparkakor. Nåja, glögg och glögg, det var äppelsaft kryddat med glöggkryddor som smakade god saft. Det var i alla fall lite energi innan vi kom till självplockslagret där man måste använda rå muskelstyrka.

Jag köpte en julgran - trots att det bara är november. Det var en så fin liten riktig gran i kruka, stor som en normal krukväxt. Men det blir inget tingeltangel förrän till advent! Bild kommer senare.



*Det är så här med gästrummen, att Maken får inreda ett och jag lägger mig inte i hans inredning, och så får jag inreda ett och han får inte lägga sig i min inredning (mer än montera möblerna). Vilket leder till två mycket olika rum, trots att de är exakt lika stora och har exakt samma förutsättningar där de ligger vägg i vägg. Ett lite mörkare och mer maskulint, och ett mycket ljusare och lite mer feminint. Ni får se sedan. Men väldans praktiskt att vi själva bestämmer om inredningen, för då behöver vi inte hålla på och tycka en massa och argumentera för sin sak. Det går lite fortare på det här sättet!

Grannar

Några av mina grannar.

Jag måste nog förtydliga det jag skrev i går: Jag tycker jättemycket om mina grannar och pratar gärna med dem, leker gärna med barnen och hjälper gärna till med olika saker när så behövs. Det är ingen som invaderar någon annan eller liknande, ingen som tränger sig på eller snokar eller tar för mycket plats. Jag tycker faktiskt att jag har fått VÄRLDENS BÄSTA GRANNAR!

Det är bland det bästa jag vet när vi sitter och pratar ute på gatan och barnen leker och ritar och cyklar och grejar.

Det jag menade med det jag skrev i går, är att JAG känner mig dum när JAG hör eller ser vad grannarna gör när det är sådant som jag inte har med att göra. Jag kan inte hjälpa att jag ser att grannarna kommer hem eller åker i väg, att jag råkar höra när de pratar med vänner eller familj som är på besök, etc. Men jag känner mig dum då, som om jag snokar och är nyfiken i en strut, fast det inte alls är så och jag inte heller vill bli sådan. Men när det inte är så mycket rörelse på gatan lyfts blicken liksom automatiskt när man hör att någon kommer gående eller åkande med bil.

Samtidigt är det bra att alla har lite koll. I somras var det till exempel några killar som stannade till vid huset mitt emot, och jag visste ju att de var på semester, så jag gick fram och undrade om jag kunde hjälpa till med någonting. De påstod att de hade åkt fel, och gav sig av. Det kanske stämmer, killarna kanske hade åkt till fel gata bara, men det kan också vara så att de kollade om någon var hemma för att ta sig in.

Och visst är det bra att man kan hjälpas åt att vattna blommor eller mata katter, det är ju så enkelt när det är så nära och man inte behöver ge sig av genom halva stan för att klara av sitt åtagande (jag har varit med om det en gång).

Som sagt, jag har VÄRLDENS BÄSTA GRANNAR!

När det ändå är gråmulet ...

... kan man lika gärna passa på att rensa lite bland det man har packat upp. Grejorna efter mamma får vänta lite, men allt "kontorsmaterial" behöver sig en rejäl genomgång. Jag har kastat alla mina gamla pärmar med anteckningar från sjuksköterskeskolan. Visst, det var bra att spara och ha som referensmaterial, men i dag finns mer och bättre bara några knapptryckningar bort. Alla mina anteckningar från olika språkkurser (bulgariska, turkiska och arabiska) har också fått gå hädan, men jag sparar själva läroböckerna ifall jag skulle vilja plocka upp något av språken igen. Så har jag hållit på hela dagen, men ändå återstår en hel del. Målet är att allt jag sparar ska få plats i bokhyllan bakom skrivbordet. Om det inte får plats där, är det någonting mer som måste slängas. Hårda bud. Det värsta är  kanske att allt är täckt av ett lager sand från Sahara, så jag känner mig rätt dammig vid det här laget.

En bråkdel av allt som måste gås igenom.

Tjorvan var mindre road av det jag höll på med, hon tyckte att jag skulle gulla med henne i stället.

Uttråkad Tjorvunge.

Jag måste visa min jättehortensia som står på baksidan. Det var rena turen att vi hittade den förra sommaren, för den stod gömd under ett snår av giftfläder. Plötsligt såg jag att det var en stor blomma som hade letat sig fram och kröp ut på gräsmattan. Giftflädern hade därmed sett sina bästa dagar och fick möta sina förfäder. Hortensian var rätt anskrämlig hela förra sommaren, men i år har den tagit revansch! Den är cirka 1,70 hög och blommorna är stora som jag vet inte vad. De översta blombollarna är ungefär lika stora som min skalle!

Formen är lite rolig också, den ser nästan ut som ett fyrverkeri.

Min fina hortensia.

Blomklasarna är enorma, ändå är de inte fullt utslagna än.

Mitt nya kontor

Nu har jag flyttat kontoret till andra våningen igen. Det är naturligtvis inte färdigt i rummet, men min hörna är nästan färdig. Återstår vissa småsaker som att måla fönster, förutom att putsa dem, måla trappräcket, greja med elen ... men man kan i alla fall sitta här nu. En rad med bokhyllor bakom mig, och en hurts för pennor och andra småsaker (den syns inte här). Skrivbordet är nytt och vitt, men vi tog svarta bokhyllor för att det inte skulle bli för vitt så att man blir bländad.

Skrivbordsstolen måste absolut ha en heltäckande filt över sig, för den är totalt
sönderkload av katterna. Jag borde alltså kasta ut den och köpa en ny, det är bara
det att den är så himla skön att sitta i, tycker både jag och katterna. 

Som man ser i spegeln är hela min garderob utflyttad här i rummet, för garderoben håller på att slipas och spacklas och målas. Sedan ska det bli golv och hyllor och hängare där inne också, så SNART ska jag ha alla mina kläder samlade på ett ställe. Då kanske jag hittar någonting att ta på mig också. Eller inte. Det är ju rea!

Så här ser det ut i resten av rummet, Maken håller på att sätta golvlisterna och fixa med allt det andra som måste göras innan rummet är färdigt. Det ska bli tv-hörna i bortre hörnet, så kan han kolla tv och jag kan blogga och lyssna på tv, som jag brukar göra.

Tjejerna sitter just nu i köket och äter godis och dricker flädersaft. Mathilda är överlycklig i dag, för hon ska få gå och lyssna på Justin Bieber när han kommer till Stockholm i april.

Mathilda är här

Nu har min Mathilda kommit! Hon kom i går med tåget från Stockholm och ska vara här i två veckor innan hon åker vidare till mormor. Storebror Daniel kommer också om någon dryg vecka.

Moa och jag mötte Mathilda vid tåget. Alla passagerare fick gå av i Älmhult, de som
skulle vidare söderut fick byta till buss på grund av banarbete någonstans
mellan Älmhult och Hässleholm. Mycket folk, med andra ord. 

Jag har lyckats komma åt datorn nu en liten stund, för Moa ska på släktkalas och Mathilda är jättetrött efter att ha sovit för lite två nätter i sträck. Annars ser min åtkomst till datorn ut ungefär så här, när tjejerna är här hemma:

Men det är okej, bara de har det bra.

Jag hade gjort i ordning ett rum till dem på andra våningen, röjt ut allt skräp och städat bort allt damm. Men det var lite läskigt där uppe eftersom det i övrigt är lite obebott mitt i ombyggnaden, så de la ut fällor av pinglande kattleksaker under sängarna så att de skulle höra om det kom något spöke eller annat monster. Fällorna hjälpte dock inte, det kändes ändå som om det skulle kunna komma spöken, så efter ett tag flyttade de ner till arbetsrummet.

Nu ska vi en snabbsväng till Ikea och köpa bokhyllor till min arbetshörna. Jepp, snart kan jag flytta upp igen!

Lite babbel i dag igen.

Man skulle nästan kunna tro att det här var ett vykort från forna
tiders Öststater, men det är en gata i Älmhult år 2012. Och just den här
vinkeln gör att det ser värre ut än det är. Som tur är.

I morgon förmiddag kommer sotaren. Det är tydligen kontroll och rengöring en gång om året, och det får man väl vara tacksam för. Eftersom det är första gången vi är med om ett rutinbesök av sotaren, vet vi inte riktigt vad det hela innebär, så vi har täckt golvet med papper, flyttat undan möbler och vikt upp stora mattan så att den inte ska bli förstörd. För vi har inte råd att tvätta den nu när vi är i Sverige!

För ett tag sedan var vi på Biltema - i mina ögon ungefär världens tråkigaste butik. Men de hade billiga soppåsar, så det köpte jag. Det gör jag aldrig om. De är så små att man knappt kan trä dem över sopspannen, och de når inte ner i botten på sopspannen, så om man har någonting tungt släpper de väl och glider ner och sedan blir det kladdigt.

Jag hörde att Assange har sökt asyl i Equador. Jag måste säga att mindre karl för sin hatt kan man väl knappast bli. Han sitter och kostar pengar för både svenska och brittiska skattebetalare bara för att han inte kan stå för vad han har gjort eller inte gjort. Wimp!

Det var hemskt vad det här inlägget blev negativt. Jaha, men då kan jag ju passa på att tala om att jag är hjärtinnerligt trött på denna tjatiga fotboll. Och efter det får man väl knappt en lugn helg förrän OS börjar och ska hålla på i en halv evighet även den. När kommer tv att lägga ner alla andra program därför att det är teaterfestival eller liknande?

Nä, nu ska jag inte sitta här och sura längre, bättre jag gör en snabbsurf och går och lägger mig.

Show and Tell - Halvårskoll

Egentligen har jag mest bara gjort en sak under det här halvåret, och det är att jobba. Men hur kul är det att visa en datorskärm? Nej, inget vidare, så i stället ska jag visa vad som har hänt här hemma med huset. Obs att inredningen är långt ifrån klar, även om golv och väggar råkar vara det. Vi måste bli klara där uppe först så att vi kan packa upp alla våra saker, innan dess är det som det är. Bered er på en riktig bildbomb - å andra sidan blir det inte jättemycket text.

Ja men just det, innan jag börjar med bilderna ska jag ju säga att de som har hakat på Halvårskollen är:

Annika
Karin
Desirée
Nilla
Erica
Saltis

Hojta till i kommentarerna om du också hakar på, så att vi länkar på dig också!

När man kommer hem till oss ser det tack och lov inte längre ut så här.

Bara nästan, men plasten runt trappan är faktiskt bytt och nu är det meningen
att den ska skydda bottenvåningen mot byggdamm i stället för tvärt om.

Maken var lite snabb med att börja riva köket, det här var vid årsskiftet, bara några dagar efter nyår.
Men som ni ser var det inte vidare fräscht i det gamla köket, man hade till exempel bara målat över
kakelplattor och allt, men man hade inte orkat ta bort hushållsrullehållaren ... Hur det såg ut bakom
den gamla kylen och frysen vill jag helst glömma.

Ingen vidare kvalitet på den här bilden, men det var lite körigt just då. För om man ska bygga nytt
kök måste man också ha material till det hela. Vi trodde att man skulle kunna få det hemkört bara
dagen efter, eller i alla fall samma vecka, men det kunde man inte. Så det blev att ta plocklistan,
gå ner på Ikeas självplockslager, och plocka låda efter låda, hylla efter hylla, skåp efter skåp ... Och
köra upp hela härligheten till damen i kassan. Vi hade fem fulla vagnar. Snacka jag var stressad!

Efter mycket om och men blev i alla fall köket klart, och jag ÄLSKAR vårt kök! Det är riktigt
mysigt att stå och laga mat här, och det är lika mysigt att sitta här och äta och prata.

Före. Definitivt FÖRE.

Nu tycker jag däremot att det är så härligt att vara i badrummet att det tar
 evigheterför mig att bli klar. Vi ska ha upp duschväggar också, minst
en som skyddar fönstret. 

Jag är mycket nöjd med den lilla väggen som jag envisades med. Nu
slipper man snubbla rakt in på toastolen när man öppnar dörren till
badrummet. Mycket bra tycker jag.

Gästtoan är för närvarande trippeltoa, den gamla, den nya och katternas. 

Så här 70-talsmysigt var det på andra våningen.

I morgon, lördag, börjar vi lägga golvet där uppe. Återstår sedan dörrar
och fönster som ska målas/bytas. Det blir vitlaserat ekgolv.

Minimalistisk hall.

Nu är det lite roligare i hallen, även om ytterdörren ännu inte är bytt, och även om lampknappen är
fel, för den är alldeles för gul. Tjorvan gillar när dörren står på glänt så att hon kan gå ut och in som hon vill.

Tvättstugan var INTE fräsch.

Nu känns det bättre att hantera kläder i tvättstugan. Dörren står på
glänt mot förrådet, det är en annan kattväg som vi använder främst
när det är lite kyligt ute. Kattlucka? Det kommer så småningom.

Höll på att glömma vardagsrummet. Så här såg det ut för ett tag sedan.

Och nu ser det ut så här. Detta är dock inte färdigt, en del ska vara kvar här nere, annat ska upp
när det är färdigt där. Ja och så ska det ju till gardiner och fönsterbrädor och tavlor. Yavash, yavash,
säger man i Turkiet. Shuaya, shuaya, säger man i Egypten. I Sverige säger man En sak i taget, eller
Sakta men säkert.

Det syns inte så bra, men jag är extremt nöjd med den gröna nyansen i sovrummet. Gillar också
de nya garderoberna som jag faktiskt TVINGADE Maken att byta. Fy för att ha haft kvar de
gamla som luktade rök. (Jag röker fortfarande inte, snart ett år.)

Lite annat har hänt också. Vi har fått en Svärkatt. Dvs svärföräldrarna har fått en liten katt som
heter Ester. Hon är av Brittisk korthårsras, så hon är väldigt fin. Och gullig är hon också.

Mathilda (vänster) kom hit över påsk, hon längtade såå efter farmor. Hahaha! Men hon längtade
efter sin BFF Moa, och Moa längtade efter sin BFF Mathilda. De passade på att bjuda familjerna
på pannkaksbuffé, tror det var fem olika sorters pannkakor. Gott och mumsigt, vi hoppas att
flickorna bjuder på någon annan god middag när Mathilda kommer nästa gång, vilket är om två veckor.

Jag har blivit lite pelargontokig. Det är säkert Olgakatts fel, för det
var av henne jag fick den gamla vita som står längst bort. Närmast
kameran en Mårbacka, och den mörkrosa är en tulpanpelargon Patricia Andrea.
Kaktusen kommer från Kairo, jag tog ett skott strax innan vi satte oss
i bilen och åkte hemifrån för sista gången.

Och nu är det sommar! I dag hittade jag det första mogna smultronet. Mmm ...