Inte glömma

Man får inte glömma att dricka mycket när det är så här varmt! De två senaste dagarna har jag hållit på här som en liten Duracell-kanin och fnattat runt med moppar och trasor, utan att tänka på att vätskebalansen behöver sitt. I dag är det än så länge bara 36°C, men i går toppade vi på 38°C, och då är det varmt, då behöver man dricka mycket, särskilt om man är fysiskt aktiv. Min glömska straffade sig och jag vaknade med en illande huvudvärk som trots Treo och mängder av te, juice och vatten inte riktigt vill ge med sig. Nu mår jag i alla fall inte illa längre, som jag gjorde i morse, och det är ju ett framsteg.

Har jag mentalt redan flyttat till svala Svedala, månntro?

Tänk, i Sverige är till och med stenarna gröna!

(Taget med mobilen.)

Vacker höstskog i Vallentuna.

(Taget med mobilen.)

För att inte uppmuntra huvudvärken tar jag det lite lugnt i dag. Inga moppar och inga trasor, trots att jag hade tänkt sätta igång med att damma ur bokhyllorna. Det får vänta. I stället har jag börjat gå igenom mina pryttlar för att se vad jag måste ta med i resväskorna till Sverige. Det gäller att inte glömma någonting sådant som mojängen som ger koder för att komma in på Internetbanken, alla originalbetyg (vad gör man om de sjunker i Medelhavet???) och andra viktiga papper. Dessutom pappas klocka och andra lite mer värdefulla smycken, dem kan man inte gärna överlåta till flyttgubbarna.

Och så mitt bevis på att jag är svensk medborgare, det vill jag inte bli av med! Jo, för jag har faktiskt ett sådant, eftersom jag inte blev svensk förrän jag var tre år gammal - jag är äkta utlänning! På den tiden jag föddes, alltså i forntiden, blev man inte automatiskt svensk bara för att ens mamma var det. Då blev man bara medborgare i det land ens far kom ifrån, så jag föddes som indones, trots att jag föddes på S:t Eriks allmänna BB i Stockholm av en svensk mor. Så mamma fick ansöka om medborgarskap för mig, vilket beviljades av Kunglig maj:t i augusti 1960.

Mitt största problem med packningen är nog ändå vinterkläderna. VAD ska jag ta med? Blir det vargavinter eller blir det en mild vinter? Måste vara beredd på båda delarna, ändå måste jag hålla packningen rimligt begränsad med tanke på vad som får plats i resväskan och hur mycket väskan får väga. Har bara börjat kika på det, tror jag gör klart med de andra pryttlarna först. Får inte glömma mina gosiga fårskinnstofflor, eller laddor som min västgötska svärmor säger.

I kväll kommer Maken hem, vilket ska bli väldigt trevligt eftersom vi inte har setts på drygt tre veckor! Jag åkte till Sverige den 23 september, dagen innan jag kom tillbaka därifrån åkte han till Älmhult, och nu är det redan den 16 oktober. Gissa om jag längtar till i kväll!

Vilken dag!

En av bröderna Beyaz.

I dag har jag tillbringat i stort sett hela dagen i Cargo City för att fixa med katternas hemresa till Sverige. Cargo City är ett jätteområde vid flygplatsen där allt som handlar om flygtransporter sköts av dels bolagen själva och dels av ett antal "agenter". Allra först pratade jag med folk på Turkish Airlines och Lufthansas biljettkontor, varvid Turkish Airlines faktiskt föll bort rätt rejält eftersom engagemanget var ungefär lika med noll. Mycket bättre på Lufthansa som fattade vad det handlade om och skickade mig till Lufthansa Cargo i Cargo City.

Sagt och gjort, iväg till Cargo City. Och när man ska köra in på ett sådant område är det alltid en grind man ska igenom. Vid dessa grindar står alltid en massa människor, och en av dessa var en ung kille som visste var Lufthansa Cargo låg, så han skulle kunna visa oss. Han visade oss till en "agent" som, turligt nog, var klok nog och skickade oss vidare till Lufthansa. Då tog killen med oss till en annan "agent", som turligt nog, var klok nog att skicka oss vidare till Lufthansa. You get the picture! Efter dessa två agenter åkte vi i alla fall till Lufthansa, som planen ju ursprungligen var.

Och på Lufthansa blev vi väl mottagna av en mycket trevlig och kunnig kille som dels hade varit i Frankfurt och sett Animal Lounge och dels hade jobbat tre veckor på Lufthansa Cargo i Stockholm. Men han menade att vi aldrig skulle klara av den egyptiska tullen själva, det måste en agent sköta. Så han skickade oss till den agent han tyckte var bäst. När jag med darrande röst berättade att Mammakatten försvann tack vare en klantig agent, berättade han att den här agenten hade varit med om det själv en gång för femton år sedan, och det vill han aldrig mer vara med om. (Den katten hittades.)

Jaha, så vidare till en agent, alltså. Där tog en bra tjej hand om oss och fixade allt. Så, nu är katterna bokade att åka den 23 september. Vi betalar allt till den här agenten och så fixar de nu så att allt med tull och Animal Lounge i Frankfurt med mera funkar och blir betalt. Det är väl bara en sak jag själv vill kolla upp nu, och det är att EU-tullen i Frankfurt (jo det finns en sån också) verkligen funkar på det sättet och godtar betalning via agenten.

Puh, och som alla förmodligen känner till vid det här laget är det Ramadan just nu, dvs troende muslimer fastar från soluppgång till solnedgång. Ingen mat och inget vatten med andra ord. Och jag är ju väluppfostrad vilket innebär att jag inte ställer mig mitt bland en massa fastande människor och klunkar i mig någon svalkande dryck. Så man skulle kunna påstå att jag har fastat i dag jag också. Med lite fusk så klart eftersom jag åt frukost efter soluppgången och klunkade i mig ett antal glas vatten så fort jag kom hem.

Och på väg hem stannade jag till vid ambassaden och fullgjorde min medborgerliga plikt. Nu har jag röstat. Det funkade jättebra trots att jag inte hade fått mitt röstkort, det var bara att visa fram passet så kunde de printa röstkortet!

Ramadan Kareem

I fredags trodde vi att klockan skulle ändras till vintertid eftersom Ramadan börjar i morgon. Men det skulle den inte. Klockan ska ändras till vintertid i natt i stället.

Den som vill veta lite mer om Ramadan kan läsa ett inlägg jag gjorde inför Ramadan 2008. Där finns även länkar för den som vill veta mycket mer.

Här i Kairo har en hel del kaféer och restauranger öppet även dagtid under Ramadan, så vi västerlänningar eller de kristna egyptier som inte fastar behöver inte lida i onödan. Ingen skulle heller säga någonting om man tog sig en slurk vatten eller tuggade i sig en bit choklad ute på gatan. Själv tycker jag dock att det känns ganska olustigt att sitta på ett kafé och bli serverad av någon som uppenbarligen fastar. Det tillhör också god uppfostran att inte äta, dricka och röka inför dem som följer fasteritualerna, även om fastan ska ses som en glädjes tid.

En av de häftigaste upplevelserna jag har varit med om under Ramadan var i Istanbul. Utan att riktigt tänka på att det var första dagen av Ramadan var vi några stycken som sent på eftermiddagen kom till Stora basaren, ett ställe som i princip alltid sjuder av liv och rörelse och försäljare som försöker alla möjliga knep för att locka till sig kunder. Men den dagen var det knäpptyst. Alldeles, totalt knäpptyst och knappt en människa i sikte. Efter en stund upptäckte vi att folk satt längst in i sina små butiker och åt. Efter en stund kom de ut en efter en och tände sina cigaretter och började småprata så sakteliga. Och vi kunde gå runt och titta på alla grejor utan att bli indragna på ett enda ställe. Nu hittade jag inte mina foton därifrån och jag måste börja med middagen, så jag har i stället hemfallit åt att stjäla ett foto av en gammal målning på nätet, jag vet inte ens vad konstnären heter.

Det var ju det jag sa, ju - del 2

Hus i Zamalek i kvällssolen.

Nu har jag gjort Hess screening, vilket innebar att man fick röd-gröna glasögon på sig, och sedan skulle man peka på röda ljuspunkter på en tavla med en grön ljuspil. Och det klarade jag väl inte så där väldans bra. Vilket enligt läkaren betyder att det är fel på nerven som styr muskeln som styr ögat. PRECIS vad jag trodde från början. Innan en massa läkare kom med en massa konstiga förslag som gjorde mig nervös. Jag är alltså inte ett dugg sjuk, jag har bara en trött muskel som gör att jag skelar som gör att jag ser dubbelt.

Inte för att jag kan läsa doktorns handstil (är det en självuppfyllande profetia, att läkares handstilar aldrig går att läsa?), men jag ska tillbaka till min första ögonläkare, så att han får skriva ut någon sorts glasögon. PRECIS vad jag ville från början.

Men vilket stök det var innan jag kom rätt i dag. Jag skulle ha åkt tillbaka till samma ögonsjukhus där jag har varit tidigare, men blev övertalad att åka till deras huvudsjukhus inne i stan i stället. Det skulle jag som sagt inte ha gjort, för hjälp vilket stök och vilket spring. För det första blev jag först hänvisad till våning 6 som hänvisade mig till våning 1 där ingen riktigt visste vad de skulle göra med den här utlänningen så de letade reda på en läkare som kunde engelska som fick forska i saken som skickade mig vidare med en sköterska som tog mig till våning 0 där jag fick sätta mig. Efter en stund kom en man som hörde till Public Relations och som undrade om jag pratade engelska. Jo då, lite grann, sa jag för att inte genera honom för hans engelska var rätt knackig. Han tröstade mig och sa att det gjorde ingenting, han skulle tala sakta. Sedan kom en man som pratade bättre engelska och började ringa i telefonen, och instruerade sedan den andre vart han skulle föra mig.

Vi gick ut och vidare upp på gatan, där det fanns en fin liten ögonklinik för barn. Alla patienter var barn - utom jag. Men det var rätt trevligt att sitta där med alla småttingar som sprang omkring och lekte. Där äntligen visste de vad de skulle göra och vem jag var - jag hade ju en bokad tid. Problemet var bara att den bokade tiden var till 16.30, men läkaren kom inte förrän klockan 19.

Så om någon av någon anledning måste gå till ett ögonsjukhus här i Kairo, så rekommenderar jag International Eye Hospital, men inte det i Dokki utan åk hellre till det i Heliopolis. Mycket lugnare och bättre, och mindre, så det blir inte lika förvirrat.

Det var ju det jag sa, ju!

Solmogen mango.

Nu har jag gjort den där förbaskade magnetröntgen, och doktorn sa att allt såg bra ut! Det var väl det jag visste! Jag ska få svaret i morgon eftermiddag, så då får jag det svart på vitt. Jag har INTE MS. Inte hjärntumör heller för den delen. Så himla skönt att ha gjort det, nu kan jag glömma det där fåneriet. Dessutom tog jag sköldkörtelprover, men jag är rätt säker på att det inte är något fel på den heller, för jag har till och med gått upp ett kilo sista tiden och det ska ju vara tvärtom. Svar på det kommer i alla fall senare i veckan.

I morgon ska jag göra någonting som heter Hess screening, det är visst för att se om ögonmuskeln är trött. Det verkar väl vara den enda vettiga undersökningen, egentligen. Det blir i alla fall sent i morgon eftermiddag, på ögonsjukhuset, eftersom de inte kan göra det på "mitt" sjukhus.

Men de är helt fantastiska på "mitt" sjukhus! Jag gick till International Relations och bad dem boka en tid för den där Hess screeningen. Men killen visste inte ens vad det var, så han ringde överläkaren för ögonkliniken, som i sin tur ringde ögonsjukhuset och bokade en tid till mig! Dessutom fick jag överläkarens mobilnummer, med uppmaningen att ringa honom om jag har några problem. Att läkare gör så till väldigt sjuka patienter är kanske inte så ovanligt, men jag är ju inte speciellt sjuk. Ser lite illa bara. Sorgligt att säga beror det säkert på att jag är UTLÄNNING. Här blir utlänningar väldigt väl behandlade, och jag önskar att jag kunde säga detsamma om utlänningar i Sverige.

På hemvägen stannade vi till vid tre damer som satt vid vägkanten och sålde mango. Om jag råkade säga att mangon jag köpte häromdagen var den godaste mango jag har ätit, så får jag ta tillbaka det uttalandet. Dagens mango var så himla god att det slår alla världsrekord. Och nu har jag ett helt litet fruktfat fullt.

Summa summarum kommer jag nog att sova gott i natt, har inte riktigt gjort det de senaste nätterna.

Blandad kompott

Först vill jag bara säga att om någon får ett mejl från mig, från min yahoo-adress, som gör reklam för ett visst potensmedel vars namn börjar på V - så är det INTE JAG som har skickat det. Suck! Jag fick ett mejl från mig själv med dylik reklam. Det vore bra om ni vill låta mig veta om ni har fått något sådant mejl, för om min mejladress är kapad får jag ju avsluta det kontot. Det vill jag helst inte göra eftersom "alla" har den adressen, jag har haft den i många år nu.

I går var jag nästan med i Ring P1. Haha, programmet som alla stollar ringer in till. Men jag ringde inte, det var inte så jag nästan var med. Det handlade om Fader Vår och nya bibelöversättningen. Det diskuterades fram och tillbaka vilken version av Fader Vår som var rätt och fel, och ingen visste när nya bibelöversättningen kom ut. Så jag ryckte till undsättning och mejlade in att den kom 1999. Det var allt jag skrev. Men hon läste upp mejlet! Så nu är jag nästan kändis! Hahahaha!

Måste bara visa en bild på vårt brunnslock på baksidan, där katterna bor. Hur många fel hittar du?

Purfect Engrish.

Jag har jobbat precis hela dagen och är helt slut i huvudet nu. Men det är jätteroligt att jobba lite "på riktigt" även om det bara är övningsuppgifter inför att jag kommer hem till Sverige. Sverige som tydligen också övar inför att jag ska komma hem, så att jag inte ska frysa sen! För jag förstår att ni har det varmt där hemma just nu. Skönt va?

Mat är himla gott, man har inte tid att vara gullig när man äter.

(De får en blandning av burkmat och torrfoder.)

Vackra träd och hantverkare

Nu har jag klurat ut vad det vackra gula trädet heter, i alla fall tror jag det. Ledtråden var de små snablarna, jag tänkte att det kanske ändå är släkt med de vackra rosa träden. Och mycket riktigt. Låt mig presentera:

Cassia fistula - Golden Shower Tree.

Cassia bakeriana - Dvärgäppelblomsträd, Rosa Cassia, Rosa Regncassia eller Önsketräd på svenska. Kärt barn har många namn.

Den gula Cassia fistula har jag som sagt lyckats få fröskidor från, nu återstår att försöka få fröer från det rosa Önsketrädet också. För jag önskar verkligen att jag får ta med mig den rosa skönheten hem till Sverige, den doftar så himmelskt gott.

---

I dag har jag varit och provianterat. Gott surdegsbröd från First Mall, ett helt berg av kattmat och till sist lite grönsaker och böcker. Man måste ju få lite andlig spis också!

På väg ut träffade vi på mr Gamal som är fastighetsskötare. Han och AC-mannen skulle ha kommit i söndags och fixat AC nummer 2 i vardagsrummet, men dök aldrig upp. Nu visade det sig att han trodde att jag hade åkt iväg med Maken på semester, och att det var därför de inte kom. Han skämdes jättemycket, och sa att han inte ville göra så mot mig eftersom han tycker att jag är trevlig. Ett ärligt misstag, tycker jag och är inte ett dugg sur för det. Men betyder det att hantverkare m.fl. tycker att alla de som alltid får vänta i evigheter är otrevliga? Är det orsaken till att de aldrig dyker upp när de ska, vilket de enligt de flesta inte gör? Jag brukar sällan ha problem med det, men gör ingenting speciellt för att vara trevlig, tycker jag. Bjuder på någonting att dricka och ibland några kakor till om det är ett jobb som tar tid. Ler lite vänligt mot dem och låter dem jobba ifred. Det är väl ungefär allt. Kanske också att jag utgår från att de gör vad de ska, att de gör ett bra jobb och att de kommer att komma när de säger att de ska komma. Lite baksheesh (dricks) får de så klart också, det ska de ha enligt landets sedvänja, men jag ger inte överdrivet mycket.

En positiv attityd räcker långt!

Fynd!

Honungsbilen? Så synd att jag inte lyckades få en bra bild av

den här bilen. Den är målad som ett bi, har en gadd i baken

och backspeglarna ser ut som antenner. Trevlig chaffis, vi vinkade.

Hur kul är det när man står med lödder från topp till tå i duschen och vattnet plötsligt säger "pffffhhh", varefter det bara kommer en tunn, tunn liten vilsekommen stråle? Nå, jag lyckades bli av med allt lödder till slut, som tur var.

Jag gjorde två riktiga fynd i bokhandeln i dag. Det har nämligen öppnat en ny bokhandel i shoppingcentret, Shorouk Bookstore, och där var jag självklart tvungen att kika in. Man vet ju aldrig om det kan finnas någonting bra. Och det gjorde det! Dels hittade jag On Cats av Doris Lessing. En självskriven bok som jag bara måste läsa och ha.

On Cats av Doris Lessing.

Dessutom Breakfast at Tiffany's av Truman Capote i en riktigt vackert inbunden upplaga.

Truman Capote.

Se så vacker den är på insidan av pärmarna!

Det är inte så vanligt att man trycker vackra upplagor av böcker nu för tiden, jag tycker mest att det är så billiga upplagor som de kan ta ut så mycket som möjligt för. Här har man gjort precis tvärtom, för böckerna kostade bara ca 112:50 SEK styck! Och det var inte på rea.

Nu blir det till att läsa försiktigt!

Annars var det väl inte så spännande i shoppingcentret, direkt. Inte mer än att de har ändrat från full bordsservering till att man ska beställa och betala i förväg i kassan på Costa Coffee. Med noggranna instruktioner så här i början om att man ska sätta sin lilla träskiva med numret i pinnen på bordet. Och att det hade kommit en nyhet i yoghurthyllan, katrinplommonyoghurt. Den var god.

I dag blir det riktig fuskmiddag. Färdiggrillad kyckling med satésås på burk och ris (det kokar jag själv, någon måtta ...) Jag är inne i en trött-på-att-laga-vardagsmiddag-period. Hoppas den går över snart, det blir godare mat då.

Nu när jag sitter och skriver det här inlägget kom en kommentar från Lena i Indien. Det visar sig att vi har samma problem med samma Internetkabel! Tänk va! Hennes Internetman hade visat en karta över hur kabeln är dragen och vi går på samma kabel, den går tydligen förbi Egypten innan den går vidare till Asien. Han sa att det skulle vara fixat till fredag, vi hoppas att han har fel och att det är fixat innan dess. Eller att han har rätt och att det inte tar längre tid än så.

Grattis Egypten!

I går vann Egypten Afrikanska mästerskapen (eller vad det heter) i fotboll. Grattis Egypten! Då kanske vi kan få lite lugn och ro framöver? Inga upplopp mot algeriska ambassaden, och lastbilarna kanske inte behöver tuta riktigt lika mycket om nätterna? Varför Egypten inte får vara med i VM i fotboll övergår dock mitt förstånd, eller kanske det beror på att jag inte har läst ordentligt. Intresset sträcker sig inte riktigt så långt att jag orkar läsa om halvlekar och passningar hit och dit. Men om någon vet blir jag glad för en förklaring.

Det flaggas i Egypten i dag. Den här flaggan utanför en av mina grannar.

Och apropå sport. Varför säger alla sportreportrar på svensk tv "jajemensan" hela tiden?

I går inventerade jag en "ny" livsmedelsbutik, Alfamarket, som ligger på andra sidan stan. Hade fått säkra tips om att de hade bra bryggkaffe till salu, och det stämde. Så jag passade på att bunkra några paket. Kan tipsa för er som bor i utlandet att Jacob's och Melitta har bra bryggkaffe, så bra att man som svensk kan dricka det och tycker det är gott. På Alfamarket hittade jag också ett bra sortiment kattmat, så nu har jag ett litet lager med olika Gourmetburkar till de bortskämda småttingarna.

I dag fick jag ge mig av i ottan - okej, klockan nio är inte ottan, men för den som är van att gå och sega på morgnarna är det rätt tidigt. Färden skulle gå till immigrationskontoret, trodde jag. Men det visade sig att uppehållstillstånden behandlas av Ministeriet för investeringar* och frizoner. Väl där möttes jag av en hjälpsam man från konsultfirman som hjälper till med dylika ting, och efter en liten stund fick jag skriva mitt namn med stora bokstäver på en prickad rad. Det var allt. Alltså sitta i bil en timme dit och en och en halv timme tillbaka för att skriva mitt namn med stora bokstäver på en prickad rad. Inte ens min signatur! Allt lär vara klart i morgon, men jag behöver inte åka dit och hämta passet, det sköter den vänlige mannen från konsultfirman. Tur det.

Området Masr Es-Sudan som vi åkte igenom på hemvägen verkar vara ett
bilmekarområde. Här skyltar man med bilvrak på taket.

Nya navkapslar, någon? Nu vet jag var man köper det.

* Nästa gång Maken tycker att jag handlar någonting som är för dyrt ska jag tala om för honom att han kan se mig som en investering.

Gäster i utlandet

Middagen är serverad.

Läste häromdagen i Magdalena Ribbings spalt om någon utlandssvenska som hade problem med vänner och bekanta som kom och hälsade på och betedde sig som om de bodde på värsta lyxhotellet. Med risk för att Petra redan har skrivit om det här ämnet* (eftersom hon ibland tar upp etikettfrågor från Ribbing), gör jag det i alla fall eftersom det här har snurrat lite i min skalle sedan jag läste det.

Själv har jag aldrig upplevt att någon av mina vänner eller bekanta har utnyttjat mig som hotell och betjänt, men jag har hört hiskeliga historier av andra.

För det första tycker jag att det är en enorm skillnad på om någon kommer och hälsar på oss och passar på att se Kairo samtidigt, eller om någon kommer till Kairo och passar på att bo hos oss. Våra vänner har alla kommit för att hälsa på oss. Då blir det naturligt att jag (Maken är ju tvungen att jobba som vanligt om han inte tar semester) följer med på olika utflykter, det är ju en del av att umgås och om man umgås vid pyramiderna eller över en kopp kaffe tycker inte jag spelar så stor roll, då är det självklart roligare att umgås vid pyramiderna för den som aldrig tidigare har sett dem. Men visst, det har hänt att jag har följt med till ett ställe och sedan väntat utanför om entréavgiften har varit hög och jag tycker att jag redan har sett det hela tillräckligt många gånger. Aya Sofya (den gamla katedralen/moskén i Istanbul) är ett sådant ställe. Ibland har våra besökare tyckt att de ska bjuda mig på entréavgifterna till ställen där jag redan har varit tusen gånger, och det är okej men inte nödvändigt tycker jag. För som sagt, om jag tycker att jag har sett ett ställe alldeles tillräckligt så kan jag gå och fika under tiden och jag tycker det är slöseri av pengar oavsett vem som betalar entrén. Och det finns många platser jag njuter av varje gång jag besöker dem, som Topkapi-palatset i Istanbul till exempel. Njuter. Och då ser jag inte att det skulle vara fel att jag betalar entrén själv, även om det är tusenelfte gången jag är där.

När det gäller städning så tycker inte jag att det finns anledning att mina gäster ska städa när de är här. Visst, hålla reda på sina prylar så att man inte drunknar i pinaler, men städningen, nej den sköter jag när de har åkt. Under tiden jag har gäster här tycker jag inte att lite damm och sand får störa, och det värsta på bänkar och bord kan man lätt svepa bort med en trasa när man går förbi.

Matlagningen (och disken mm) tycker jag har funkat bra med alla gäster vi har haft. Vi har hjälpts åt i stort sett och vi har så att säga bjudit varandra. Ärligt talat har jag ett omvänt dåligt samvete på den fronten, och det är när en av mina bästa kompisar är här – hon som kommer på lördag om en vecka – för det är alltid hon som lagar maten och jag hjälper till. Men så är hon också så himla, suveränt duktig på att laga mat! Det är den där skillnaden på konstnär och hantverkare, ni vet, hon är konstnären och jag är hantverkaren. Och Maken njuter när hon är här, för då är det så infernaliskt god mat varje dag. Har i alla fall sagt till mig själv att den här gången ska jag laga MINST en middag och då ska hon bara sitta i lugn och ro och sippa på ett glas vin.

Men en sak lärde jag mig i Istanbul där vi hade jättemånga besökare: Det måste gå minst en vecka mellan besöken, annars orkar man inte. Hur roligt det än är måste man få lite vardag mellan varven också.

Hur har ni det med besök till utlandet/sommarstugan och annat, har ni haft problem eller tycker ni att det funkar bra?


*Petra bloggar i Wordpress, och jag kommer som bekant inte in på Wordpress för närvarande.

Loppbiten!

Sandloppa.

Bilden lånad från Wikimedia Commons.

Sandloppor! Sandloppor kommer flygande med vinden och sanden som alltid yr omkring i luften. Och de biter mig! I alla fall är det den senaste teorin om vad det är som har gett mig 18 bett på benen och som kliar så in i bomben illa. Fy bubblan säger jag bara! Jag har smort dem med After Bite, med cortison, med Xylocain, men ingenting hjälper. Det kliar så jag håller på att bli tokig. Jag tycker bara att det är så himla orättvist, för de biter bara mig, inte Maken!

Jag har bytt och tvättat alla sängkläder, täcken och hela midevippen. Annars kan man också lägga ut dem i solen, för sandloppor tål inte för mycket sol. Har jag hört. Loppor måste väl ändå vara en onödig uppfinning i ekocirkeln?

----

Angående analysen av min blogg som jag skrev om i föregående inlägg, så hör den alltså till en högskoleutbildning (analysen alltså, inte min blogg). Vill bara förtydliga det.

----

Och så var det följetongen om flytten. Fastighetsskötaren, mr Gamel, ska försöka styra om så att vi kan flytta in den 25 november. Men han är osäker på om de ska hinna bli klara med allt som ska fixas (måla och greja) innan dess. Han ska lämna besked i kväll eller i morgon om han tror att det går. Jag hoppas innerligt att det ska funka, för Offerhelgen, som börjar den 26 november och ska sluta 30 november enligt normala rutiner, kanske blir förlängd ända till 5 december om det vill sig illa. Varför? Svininfluensan. Det är nämligen så att stora pilgrimsfärden till Mecka sker nu i anslutning till Offerhelgen, och man är rädd för att den enorma folkmassa (flera miljoner) som samlas i Mecka ska medföra spridning av flunsan. Trots att det krävs vaccination för att få åka.

Jaha, så ingenting är bestämt än.

PS. Följetong stavas det, inte följetång som jag skrev från början. Även solen har sina fläckar : )

Rapport från sjukstugan

Bomullsbal.

Maken mår aningen bättre i dag, men inte mycket. Så han ligger mest och sover och jag servar mest med te och Cola. Själv har jag klarat mig som tur är, nu hoppas jag bara att det håller i längden så att inte jag blir liggande i veckan. För då har ju inte jag någon som passar upp mig när han är på kontoret!

I går kväll ringde rörmokaren och sa att han skulle komma vid elvasnåret. Jag vet fortfarande inte varför han skulle komma för just nu har vi inga problem med rören här i huset. Men han kanske ringde fel, för han har inte dykt upp och han brukar alltid vara i tid.

Tror jag ska ta mig en liten tupplur.

Ha en skön helg alla!

Lite pladder igen

Du Lilla med sin dotter Lilla Lull.

Jag vill förtydliga eftersom jag tror att några missförstod mig i går: Jag mådde inte dåligt när jag skrev att jag skulle svara på kommentarerna när jag var lite piggare. Jag var bara trött efter en lång och innehållsrik dag. På ett alldeles normalt och trevligt sätt.

En sak som retade mig i går var att jag inte tog med kameran. Enda gången jag har varit i närheten av något "högdjur" här i Egypten var när jag var på Operan och presidentens fru, Suzanne Mubarak, var där samtidigt. Då fick man inte ens ta med sin avstängda mobiltelefon in, eftersom det finns kameror i de flesta telefoner i dag. Så jag tänkte att det bara skulle bli onödigt släpande om jag tog med kameran. Naturligtvis fick man ha kamera i går och man fick fotografera hur mycket man än ville. ALLA andra - jag lovar, ALLA andra - hade kamera.

Och så måste jag berätta om en knäpp sak som hände i kön när vi stod och väntade på att Jehan Sadat skulle signera våra böcker. Alla hade så klart köpt sig ett exemplar och hon signerade personligt till alla med namn. Så det spred sig i kön att det var praktiskt att ha en liten lapp med sitt namn på eftersom det alltid är svårt med namn man inte är van att höra och det går både snabbare och lättare än att var och en skulle bokstavera sina namn. Nåväl, en dam som stod ett par platser före mig hade inte skrivit en sådan lapp och försökte bokstavera sitt namn Y-V-E-T-T-E, men det gick inte så bra. Så jag gav henne min lapp där jag hade skrivit mitt namn och sa att hon kunde skriva på baksidan. Det blev hon glad för och gjorde det. Hon hette Yvette. Sedan stoppade hon lappen i sin bok och skulle gå därifrån.

- Ursäkta, kan jag få tillbaka lappen så att jag kan lämna fram mitt namn när det blir min tur, sa jag.

- Nej, men det går inte, mitt namn står ju på lappen, sa hon.

- Eh, sa jag. Men ... Jag kan inte identifiera dig med bara ditt förnamn ... Eh, jag hade inte tänkt försöka heller ...

Och sedan satte hon igång världens rabalder för att skaffa fram ett NYTT papper till mig där jag kunde skriva mitt namn igen för hon kunde absolut inte låna ut den gamla lappen till mig och sedan få tillbaka den av mig när jag var klar. Hon hette YVETTE. Lägg det på minnet - YVETTE. YVETTE. Så nu kan vi alla spåra upp henne och skicka fula brev, eller?

Ja, ja. Tur att det finns olika sorter.

Inte för att jag tror att Maken kommer hem i vettig tid i kväll - heller - men nu ska jag i alla fall gå ner och förbereda middagen. Det blir olivkyckling.

Lyxhustru

Saker man roar sig med när man lever lyxliv.

Här i den glamourösa lyxvärlden i utlandet ligger jag självklart och äter praliner och sippar cocktails hela dagarna. Lunchar lite med väninnor och får ansiktsbehandlingar och massage av min stab som kommer hem till mig med all utrustning som behövs. Funderar på vad jag ska beordra kocken att servera till middag, kanske pilgrimsmusslor i champagnesås?

Skämt å sido, jag försöker vara duktig flicka i dag och få undan hela den växande högen med ren tvätt som väntar på att strykas. Tyvärr är det så infernaliskt tråkigt på tv, nyss var det dåliga Skavlan igen som lät Ankan lufta näbben, innan dess något danskt par som hade flyttat ihop igen efter en temporär skilsmässa, och nu är det någon norsk musikrecensents liv och leverne. Sätt på en film då, säger något ljushuvud. Visst, om hela maskineriet med dvd, tv och fjärrkontroller var logiskt utformat så att man begrep vilka knappar man ska trycka på, men här i huset är det bara Maken som efter ett par dagar med instruktionsböcker och fipplande lyckades med konststycket och alltså är den som är chef för filmpåsättandet.

Katten Stina sover så gott i skrivbordsstolen bakom rumpan på mig (nej, jag får knappt plats) att hon inte märkte att jag klippte klorna på henne. Praktiskt.

Kan någon skicka lite svala vindar och regn till Egypten? Vi behöver det nu. Även om snittemperaturen har gått ner till cirka 32°C om dagarna hade det varit skönt med lite omväxling.

Nähä, nu får jag göra som Pippi Långstrump igen - säga till mig att gå och stryka. "Marianne, gå och stryk med dig!"

Gift

Stentavla från Saqqara.

(Klicka på bilden så får ni se den i större format.)

Eftersom jag inte har någonting roligt att visa får det bli en gammal stentavla från Saqqara, där Trappstegspyramiden ligger strax söder om Kairo. Lite hieroglyfer syns till höger på stentavlan, tyvärr kan jag inte berätta vad som står där. Någon annan som kan? Stentavlan är drygt 4.500 år gammal.

Nu ska jag berätta hur det egentligen står till där nere i vårt förråd och vad jag får lägga kraft på dessa dagar. Det är så att vi har en liten "hustomte" D som kommer och hjälper mig städa ett par dagar i veckan. I våras fick han för sig att han skulle hjälpa oss att förhindra så att vi inte fick in några kackerlackor. Det var ju snällt av honom. Han är väldigt snäll och han är väldigt duktig på det han gör när han gör det. Men ibland blir det fel. I förrådet blev det fel. Han tog nämligen kackerlacksgift i form av PULVER och strödde ut i förrådet.

Ta en stor tekopp mjöl. Kasta ut mjölet i rummet så att det sprider sig på så stor golvyta som möjligt. Ställ sedan tunga kartonger och annat skräp ovanpå så att det fyller största delen av rummet. Så förstår ni utgångsläget.

Problemet med det här pulvret är ju att det är GIFT. När man har katter kan man inte göra så, och det tycker jag inte att man kan när man "bara" har människor i huset heller, för gift är farligt. Ytterligare ett problem med ett finkornigt pulver som är farligt är att man inte kan dammsuga bort det, för då finns risken (eller kanske sannolikheten) att det giftiga pulvret dammar igenom filtret i dammsugaren och sprider sig i resten av huset när man går vidare och städar. Man kan inte heller lyfta ut allt och sedan skura eftersom det där pulvret sitter UNDER alla kartonger och andra pryttlar.

Så vad jag ägnar mig åt just nu är att sanera centimeter för centimeter där nere. Torkar av en liten golvyta med vått hushållspapper som jag sedan kastar, tar en bit nytt hushållspapper som jag blöter för att torka av resväskan som står framför mig, nytt papper och torka golvsnutten som var under väskan ... Jag kan ju inte använda en trasa som jag vrider ur i en hink, för då får jag allt gift på händerna! De värsta kartongerna, de två tvättmaskinerna som hör till hyresvärden och annat tungt har jag inte kommit till än, måste nog ha hjälp av Maken* för att klara av den biten, men halva golvytan är nu i alla fall ren. Det höll jag på med i går och i dag och kommer att hålla på med några dagar framöver.

Tror ni jag blev arg när jag upptäckte eländet? Upptäckte det i början av sommaren och sedan dess har förrådet varit låst i väntan på att boken skulle bli klar först.

*Tala om trollen, precis när jag skulle skriva "Maken" så ringde han!

TGF (Thank God it's Friday)

Liten kanelbulle från Cinnabon. Icingen blir faktiskt inte sötare än om det hade varit pärlsocker, och innanmätet smakar som en riktig (köpe)kanelbulle ska!

Ja tack och lov var det fredagsmorgon i morse, för när jag nu för en gångs skull sov en hel natt och bara vaknade ett par gånger av att jag höll på att brinna upp inifrån, och dessutom kunde sova ända till halv tio (!!!), så var det ju för väl att det inte var arbetsdag så att klockan ringde. Jag har sovit så gott, så gott, och det var länge sedan nu, så det är värt att notera.

Ibland finns små pärlor alldeles bakom knuten utan att man vet om det. Vi fick tips om att Chilies, den amerikanska tex-mex-kedjan, skulle ligga en liten bit bakom det ena shoppingcentret här i närheten. Så vi bestämde oss för att det fick bli lunch där i dag. Och så visade det sig att det ligger alldeles bakom stormarknaden! De har en jättefin trädgård som blir urmysig att sitta i till vintern, när det är cirka 40°C sitter man faktiskt hellre inomhus i avkyld luft. Maten var riktigt god också, speciellt den "lilla" förrätten Buffalo Wings. Rekommenderas stenhårt! Inte blev det sämre av att det är gratis påfyllning av alla läskeblasker och av den färska citronjuicen spetsad med jordgubbar. Mmm, lemonad med mint är gott, men lemonad med jordgubbar slår alla världsrekord!

Jag har visst gått och blivit egyptifierad. Inte mumifierad, inte än. Egyptifierad. Jag råkade nämligen tränga mig lite när jag skulle väga grönsakerna i grönsaksavdelningen på stormarknaden - en farbror skrattade och sa att han först trodde jag var utlänning men att han märkte att jag visst var egyptier, för det är bara egyptier som tränger sig, sa han. Jag skäms lite.

Sedan höll farbrorn bakom oss i kassakön på att skratta ihjäl sig när han såg all kattmat vi lassade upp på bandet. Han sa att han hade en katt och tyckte det räckte : )

Och så fick sig lilla fru Ordentlig en liten näsknäpp på parkeringsplatsen. Svensk som man är känns det så klart mest naturligt att köra bort den tomma kundvagnen till uppsamlingsplatsen. Men då kom vagnsamlarmannen och sa någonting. En halvlång utläggning. När jag stirrade fånigt på honom viftade han runt med handen som för att markera parkeringsplatsen. Och trots att jag inte förstod ett ljud av vad han sa, så förstod jag ändå vad han sa. För om jag ska springa där och ställa tillbaks kundvagnen, så gör jag ju hans jobb. Och om alla gör hans jobb så får han sparken, för då behövs han inte. Det vore ju dumt. Så hädanefter ska jag bara ställa vagnen lite på sniskan så får han hämta den.

Olivträd och elräkning

Det här vackra trädet är handbroderat på en liten duk, lagom stor att täcka locket på en syltburk med. Och det var så jag fick det, duken satt på locket till en burk ekologiska oliver inlagda i örter från Siwaoasen. Jag tycker att det är så fint, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Funderar på att rama in det och hänga på väggen som en liten tavla. Är det någon som har någon annan bra idé?

Oliverna var för övrigt vansinnigt goda, jag måste åka tillbaka till den butiken och köpa fler burkar ganska snart, för på bara ett par dagar har jag slukat halva burken - och då är inte ens Maken hemma och hjälper till.

Om olivburken var dyr? Det tycker jag inte, jag betalade 25 pund för den, det blir cirka 37 SEK.

Här i landet skickar man inte elräkningen med posten, man skickar den med en liten man som går runt och delar ut räkningen och tar emot pengar. Bra för att öka antal arbetstillfällen, kanske någonting för Sverige att ta efter? Han var lite törstig i dag, så han bad om en flaska vatten vilket han naturligtvis fick.

Skräp

Två mammor i köksfönstret.

Överst är Du Lilla, mamma till Lilla Lull och Lilla Gull.

Underst är Cleopatra, mamma till Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins.

Vi måste köpa en ny soptunna, och den tror jag att jag ska kedja fast i staketet. För den soptunna vi har nu rymmer med jämna mellanrum. Sedan kommer den tillbaka efter en eller ett par dagar och ibland misstänker jag att den har varit vid Röda havet och badat, för då är den nyskurad och fin. Inte alltid, ibland tror jag den har varit och hälsat på i en lagård för den kan också komma hem och vara så mögig att jag aldrig har sett maken till skitig soptunna. Just nu har den varit på rymmen i två dagar och jag börjar undra om den tänker komma hem igen.

Soptunnor är ett viktigt kapitel när det finns många vildkatter i området. Eftersom jag matar katterna varje dag har jag inte dåligt samvete när jag sätter på locket ordentligt på soptunnan så att katterna inte kan ta sig in och rota runt och välta ut hälften av soporna på gatan. Det ser inte så trevligt ut när soptunnorna har haft besök, nämligen. Det blir lite skräpigt, om man säger så.

För övrigt har jag blivit mäkta irriterad på ett par saker när det gäller det svenska rättsväsendet i dag.

Det är inte ofta jag läser några av kvällstidningarna (varför säger man fortfarande så, de kommer ju ut på morgonen nu?), men i dag läste jag i Aftonbladet att en kille som redan är dömd för grov misshandel/mordförsök på en annan kille som han och två andra till slut lyckades mörda kräver att få Leif Silbersky som advokat, annars tänker han inte ge sig till känna. Jaha, det är väl vanligt att kriminella håller sig undan lagens långa arm, så det kanske inte är så märkvärdigt. Det som gör mig förbannad är att nämnde stjärnadvokat ERBJUDER SIG ATT TA SIG AN FALLET och rättssystemet GÅR MED PÅ ARRANGEMANGET! Vad är det för jävla sätt?!?! Ska de kriminella få styra och ställa och sätta villkor för hur samhället ska agera? Jag har länge retat mig på att riktiga slempellar som Englas mördare, Umeå-mannen, tyskan som mördade de två barnen i Arboga och liknande alltid tycks få de allra bästa och DYRASTE advokaterna. Jag tycker att det är FEL, jag tycker att de ska hålla till godo med vanliga advokater och inte kunna kräva att hårt arbetande skattebetalare ska bekosta de dyraste advokater som finns i Sverige. För inte tusan betalar de någonting själva inte.

Det andra jag retar mig på i dag är att det överhuvudtaget finns preskriptionstider för brott och brottslingar, och då i synnerhet när det gäller grova brott. Nyligen preskriberades mordet på Catrin Costas. Styckmördarna går alltså fria för att vi nu efter tjugofem år anser att inget brott har begåtts? Jag anser att det är fel och jag hoppas att utredningen som tydligen är på gång kommer fram till att det inte ska finnas någon som helst preskriptionstid. Ett brott är ett brott. Och i dag läste jag att dömda brottslingar som lyckas rymma från sina straff får sina påföljder preskriberade om de bara lyckas hålla sig borta tillräckligt länge! VA?!? Se här ett citat ur SvD:

"Ett exempel från Malmö återgavs av Sydsvenskan tidigare i år: 1991 knivhöggs en 43-årig kvinna i en lägenhet. En 44-årig man dömdes till sex års fängelse för dråpförsök. I januari 1992 placerades han på Kirsebergsanstalten. I oktober samma år rymde han därifrån. Han höll sig undan kriminalvården och polisen i femton år. 2008 preskriberades hans fängelsestraff, trots att han bara avtjänat nio månader av ett straff på sex år."

Då kan man kanske tycka att det inte är så roligt att inte kunna åka hem på femton år eller vad det kan vara, men de vet att de till slut KAN komma hem igen. Broarna är inte brända. Och det är det jag tycker att det ska leda till, broarna ska brännas så att de aldrig mer kan komma hem utan att ta sitt straff. För det måste vara mycket värre att sitta under palmerna i Thailand och veta att man aldrig, aldrig mer får äta svenska jordgubbar än att räkna ner tiden tills man kan göra det igen. Det må verka glassigt att sitta där under en palm, men alla som bor eller har bott utomlands vet hur det är att längta hem. Då är det inte så glassigt i själen kan jag tala om, även om man kan hoppa på ett plan när som helst och åka hem till den svenska myllan.

Jag tycker faktiskt att lagarna ska ändras så att det inte längre är de kriminella som dikterar rättsväsendet!

Skräp är vad det är.

Badrum och Lilla Lull

Makens badrum - efter.

Inte någon höjdare vad gäller inredningsdesign, men man kan inte få allt här i världen.

Så var det klart! Duktiga mr Fatih, rörmokaren, har nu dragit nya rör i Makens badrum, varit här i dag igen och fixat läckaget som uppstod i går efter att han hade gått, och målat rören i en matchande färg så att de inte ska vara så hiskeligt fula.

Jag slapp alltså få hela badrummet sönderslaget som jag befarade. Jag såg ju för min inre syn hur man var tvungen att slå upp hål i väggarna för att komma åt rören och hitta läckaget, torka väggarna med en eller flera byggfläktar i x antal veckor för att sedan bygga upp väggar och kakel på nytt. Men tack vare det torra och varma klimatet här i Egypten slapp jag alltså det, det lär ska torka i väggarna av sig själv på nolltid. Samma procedurer som i Svedala behövs alltså inte.

I stället kom mr Fatih i går vid halv tio, jobbade som en blådåre i hettan med att dra nya ledningar, och var klar halv tre. Att det sen i mitt tycker är lite mer tillkrånglat genom att dra rören till varmvattenberedaren som sitter i tvättstugan i stället för till den som sitter i själva badrummet, är en annan sak. Men det är inte vårt hus, Hyresvärdinnan får bestämma hur sånt ska vara.

Lilla Lull vill inte bli fotograferad mitt i maten. Hon har nu flyttat ner i samma grop nedanför köksfönstret där Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins bodde när de var små.

Jag får ju rapportera lite om Lilla Lull också. I går eftermiddags var hennes/hans ögon alldeles igenklistrade av var, så jag har fått tvätta ögonen på henne några gånger. Något hon har funnit sig i utan att knota alltför mycket, faktiskt. Nu verkar det lite bättre i alla fall. Men hennes mamma verkar inte vara så mammig av sig, för ungen kan sitta och skrika ganska länge utan att Du Lilla bryr sig om det. Så i går satte jag en tallrik mat till Du Lilla alldeles bredvid ungen för att hon skulle gå dit. Då formligen kastade sig Lilla Lull över maten och boxade till och med till sin mamma ett par gånger när hon också ville äta! Jag vet inte om ungen kanske är undernärd och därför ser yngre ut än den är, eller om den bara är ett par veckor gammal. Hur som helst har den piggnat till sen jag började ge den mat, så det fortsätter jag med.

Tisdagstokig

Två av våra Benjaminfikusar har fått knoppar!

Det blev ett sent inlägg, det här. Men jag kände att jag var tvungen att klara av dagens jobb innan jag fick roa mig. Och eftersom jag i dag blev smått tokig på de snälla raringarna som ska fixa il-Makes badrum, gick ett antal timmar till spillo. Jag försöker tala om att jag behöver inte veta om de nya rören är galvaniserade eller i plast eller vad det nu kan vara frågan om. Jag vill inte veta om det är fem millimeter mellan två olika saker eller fem centimeter. För mig totalt onödig information. Det enda jag vill veta är när de ska sätta igång, och när de beräknar bli klara. Men jag uttalar det säkert konstigt - I do not want to know - för det är ingen som begriper vad jag säger, så jag får veta allt i alla fall. Nå, till slut skickade jag upp dem till Maken, så fick han ta hand om material och metod och millimetrar.

Det kommer nu att dras nya rör utanpå väggen och så struntar man i dem som ligger inuti. Tack vare det torra och varma klimatet kan man tydligen göra så, för det torkar upp så snabbt inuti väggarna av sig själv. Nå, det är Hyresvärdinnan som har avgjort den saken och eftersom det är hennes hus får hon bestämma. Jag blir ändå bara glad att slippa sitta här i mer byggdamm än nödvändigt.

En sak jag i alla fall har sluppit att bli tokig på är strömavbrotten. Detta tack vare att jag har en laptop och inte en stationär dator. Så när strömmen går kickar bara batteriet in i stället och inga av mina ändringar i texten går förlorad. DET kan jag tala om är en gudagåva när man har suttit och letat efter ett ord eller uttryck en bra stund och till slut äntligen hittat tråden och lyckats nysta upp den. Det hade blivit katastrof och ilsket utbrott annars, det kan jag lova. Och jo, jag är ändå rätt duktig på att spara ofta.

Just nu ligger Stina här bredvid mig och spinner som en tok. Bäst jag gosar lite med henne nu.