Bokrea och jordbävningar

Jag har varit på bokrea för första gången på tolv år! Inte för att bokrean i Älmhult är så stor, det finns ju ingen bokhandel här, men man får vara tacksam för att Ica hänger på trenden och kör en rea. Så några fynd gjorde jag allt:

Sen vi köpte bil har vi konstaterat att vi måste ha en vägatlas över Sverige. Visst kommer man långt med olika kartor på Internet, men det är rätt bra att ha någonting rejält att hålla i handen ibland också!

En skräckis. Jag har aldrig läst någonting av den här killen förut. Någon som vet om han är bra?

Allt jag har läst av Helena von Zweigbergk har varit bra, så jag blir nog inte besviken den här gången heller!

En författare som det talas mycket om. Nu ska jag se vad jag tycker. Någon annan som har läst henne? Är hon bra?

Lite lättsamma poliser kan aldrig skada.

Den här boken är jag nog gladast för! Egentligen är det en kokbok skriven för barn, den talar om att man ska be en vuxen om hjälp lite då och då : ), men recepten är verkligen inte barnsliga utan låter jättegoda. Det är mat från hela världen, vad sägs om Nordamerikansk brunch, Sydamerikanskt grillspett, Engelsk tebjudning, Medelhavsyra, Orientalisk meze, Nordafrikansk vickning, Afrikansk hippa, Östeuropeisk matparad, Centralasiatisk middag, Sydostasiatisk buffé, köttbullskalas och pannkakspartajj?

---

Hemskt med jordbävningen i Christchurch! Det påminner mig om att jag nu kan känna mig rätt trygg, att jag inte behöver oroa mig för att råka ut för en jordbävning längre. Risken var inte särskilt hög i Kairo, även om risken fanns, men i Istanbul är risken ganska hög, hela tiden. Man vet att en megastor jordbävning kommer att drabba Istanbul, men man vet inte när. Jag gick inte runt och var rädd, när vi bodde där, men jag var beredd. Vi hade en väska packad med vatten, nötter, filtar, ficklampor och lite annat. Vi hade en fin matta över sängen i stället för en tavla, eftersom en mjuk matta inte gör ont om man får den i skallen. Jag lärde mig sova med pyjamas, för jag hade ingen lust att kanske bli tvungen att rusa ut mitt i natten och vara spritt språngandes. Och vi visste vart vi skulle försöka ta oss om det hände. Evakueringsplanen fanns och jag var kontaktperson för ambassaden för svenskar på den asiatiska sidan, ifall ifall det skulle hända.

Nu behöver jag inte vara ett enda dugg rädd för jordbävningar!

---

Hjälp till att stoppa Khaddafi, tryck på FN att införa sanktioner mot regeringen i Libyen genom att signera här.

Kina 4 och Är jag verkligen i Sverige?

Dagens hälsning från Olgakatt i Kina:

"Ni hao!
Nu har vi landat i Dali efter en resa med "expressbuss" genom det bergiga landskapet ganska rakt söderut från Lijiang. Vi blev stående i en timme där vägen var blockerad av km-långa köer av lastbilar som väntade på bensin, tydligen en stor bristvara nationellt, vilket ju inte syns i storstäderna med omgivning. Landskapet skiftade mellan terasserad odling och mera slättland emellanåt. Överallt hackades och gödslades det, uppenbarligen med buffeldynga för vi såg en del vattenbufflar. Människorna går med kärror eller ok med dyngan. Fälten är prydligt upprutade med smala vattenfåror emellan. I byarna ser det skräpigt ut men det rivs och byggs for fulla muggar. Trafiken är förfärlig men vår busschaufför verkade rätt säker. Hundar springer lösa på vägen och vi såg minst 2 överkörda.
Vi bor i Dalis Gamla stad, grundad under Qing-dynastin på ett prydligt hostel, Mama Naxi, för 44 yuan per natt och person. Här är inte många gäster i dag och vi ska få "familjemiddag" om en stund. Sen blir det nog tidig nattning för det är rätt ansträngande, trots allt, att sitta i buss i 5 timmar och uppmärksamt studera utsikten.
Här är både wifi och datorer och jag kan facetima med M och Saltis som har iPhone 4. Hem till gubben blir det mail och sms. Han har meddelat att både han och katterna mår bra. Själv är jag numera smaskförkyld och har utlovats kinesisk medicin efter maten av var söte värd som presenterade sig som Joker.
Vi fotograferar som besatta, det blir bildreportage när vi kommit hem!"

---

Själv undrar jag om jag verkligen befinner mig i Sverige. För i Sverige har jag aldrig tidigare träffat på en ung kille i en butik som erbjuder sig att bära det tunga paketet till stationen, bara för att vara bussig. Men en sådan kille har jag träffat i dag. Helt fantastiskt! Det är nämligen som så, att jag i dag hoppade på tåget och åkte till Växjö för att köpa mig en iMac. Jag höll på att gå sönder i både rygg, nacke och ögon av att sitta och jobba med den lilla laptopen. Jag såg ju inte vad det stod på den där lilla skärmen! Och med min dubbelsyn (som jag fortfarande inte har gjort någonting åt, jag vet, jag lovar, snart ska jag gå till optikern, det finns två här i Älmhult) blev det knappast lättare.

Och där i MacHuset i Växjö, fick jag mig en alldeles sprillans ny och fin iMac, den STOOOORA. Fast inte den dyraste, så mycket kapacitet behöver jag inte. Nu ser jag vad både jag och ni skriver! Först var de bussiga och laddade över allt jag hade i MacBooken, själv vet jag inte om jag hade fixat det. Och när allt var klart och det var dags för mig att åka hem, var killen som sagt så bussig att han erbjöd sig att hjälpa mig till stationen (paketet vägde cirka 15-20 kg). Det är bara i Turkiet och Egypten jag har varit med om så hjälpsamma människor i en butik, aldrig tidigare här i Sverige, inte ens då på den tiden det kunde tänkas att de ville mer än bara bära saker.

Tahrir Square sett från hotellrummet. Till vänster, bakom de blå byggbodarna (de håller på att bygga tunnelbanestation) ligger Egyptiska museet där man kan se Tutankhamuns skatter.

Har kikat på tre hus i dag. Ett vill vi inte ha, det alldeles för mycket med fukt och annat för att vara lockande, trots poolen och trots priset. Ett radhus däremot, ett jättefult radhus, var superfint inuti och ligger faktiskt på önskelistan, om än inte på topp i dagsläget. Det sista huset jag såg var rena drömmen, enda felet var att det inte fanns garage, vilket Maken absolut vill ha. I morgon blir det ytterligare hustittning på förmiddagen.

Det är en lite lustig känsla att titta på hus så här. Man går ju runt i vilt främmande människors hus och kikar in ända in i sovrummet! Jag känner mig lite som om jag snokar, fast man måste ju titta ordentligt. Än så länge har jag nog mest sett rätt fina inredningar, jag menar då med möbler och sånt, bara två familjer verkar ha varit totalt ointresserade, och ingen har haft så där fult så man undrar hur de klarar av att titta på grejorna.

Kommer att sakna

Som ni alla vet ser jag fram emot flytten till Sverige, jag längtar hem ordentligt nu, och nu är det bara 9 dagar kvar tills det är dags att åka. Men det finns mycket här i Kairo som jag kommer att sakna också! Inte minst att bli uppvaktad med en vacker blombukett lite då och då av den rare mr Kamel (alltså, uttal ungefär Kämmäll)! Se en så vacker bukett jag fick i dag med papegojblomma, hibiskus, gardenia, blyblomma och lite annat:

Den vackra buketten från mr Kamel.

Annat jag kommer att sakna är:

- Böneutropen. Jag har levt med böneutrop i tio år nu, först sju år i Istanbul och sedan tre år här i Kairo.

- Solen och värmen. Även om jag har klagat på värmen emellanåt, är jag bergsäker på att jag i midvinterkylan kommer att undra varför jag klagade. I dag var det förresten 40°C!

- Åsnornas skriande. Man kanske ska skaffa sig en liten gård där man kan ha åsnor, så att man får höra dem igen? De låter så roligt och jag blir alltid full i skratt när jag hör dem.

- Solmogen mango. Jag köpte en mango när jag var i Sverige för ett par veckor sedan, men den var inte på långa vägar lika god som dem man kan få här. Så klart.

- Män i galabeya (kaftan) och turban. Härligt när karlar inte ser exakt likadana ut överallt. Här har de inte några större problem med identiteten heller, utan man kan se karlar i knallrosa kaftaner till och med.

- Varma, vänliga och välkomnande leenden från okända människor. Här kan folk mycket väl komma fram och säga "Welcome to Egypt". Visst beror det på att jag är utlänning här, men det är ändå någonting som gör att man känner sig sedd, vilket alltid är trevligt.

- De artiga männen. De lämnar plats, tar hänsyn, visar respekt. Alla gamla fördomar om arabiska män kan ni kasta i soporna!

- Att kunna se vad lastbilarna är lastade med. Jag vet att det är trafikfarligt och att den svenska modellen med väl inlåsta laster är mycket säkrare, men det är roligare att kunna se.

Det finns mer jag kommer att sakna, det vet jag, men det får räcka så för i dag.

Måste också visa min orkidé som blommar så vackert just nu. Den kan jag tyvärr inte ta med till Sverige, om jag inte vill gå igenom hela processen igen med att söka importtillstånd från Jordbruksverket, så jag ger den till mr W i stället.

Orkidén har sex blommor.

Orkidéer är som små konstverk.

Lite småbabbel en söndag

Det här lilla ståndet i Shoppingcentret säljer ekologiska kroppsvårdsprodukter. Bland annat en fotkräm som är fantastiskt bra mot torra och spruckna hälar. Killen som har ståndet tror nog att jag äter fotkräm, eftersom jag har köpt rätt många burkar för att både ge bort och använda själv.

Söndag i dag och därmed har veckan dragit igång. (För er som inte har läst här så länge får jag berätta att lediga dagar i Egypten är fredag-lördag i stället för lördag-söndag, eftersom den heliga dagen i islam är fredag.) Söndagar innebär tvätt och strykning för min del så att vi har rena kläder under veckan. Och innan man stryker får man alltså skura golvet, annars blir skjortärmar mm som sveper i golvet smutsiga igen.

---

Jag är lite orolig, vi har inte fått våra röstsedlar än, och utan dem kan man ju inte rösta! Och i år är det extra viktigt att rösta eftersom SD och PP verkar ha vunnit mark. Så min uppmaning till just DIG är att rösta! Även om du inte kan bestämma dig, så rösta på det parti du i alla fall retar dig minst på. Vi får inte släppa in rasister och flumskallar i riksdag och regering! Även om du bor långt från både Sverige och någon ambassad kan du rösta, för även vi utlandssvenskar får nu poströsta. Så det finns inga undanflykter, egentligen. Snälla, RÖSTA!

---

I går skrev jag om hur trygg jag känner mig här i Kairo, att brottsligheten är låg och att jag aldrig är rädd för att någon ska stjäla någonting för mig. Och så går någon och stjäl en minst sagt dyrbar van Gogh-tavla från ett museum! De har tydligen inte hittat varken tavlan eller tjuvarna än. Och så måste jag erkänna att jag helt har missat det museet. Får väl försöka råda bot på det när det blir lite svalare igen så att man orkar hitta på någonting.

---

Apropå konst visade nyheterna lite från skulpturbiennalen i Köpenhamn som precis har öppnat. När jag ser bilder därifrån hoppas jag ännu mer att det blir Helsingborg för oss, för därifrån är det lätt att ta sig till Köpenhamn, och då kan även VI få uppleva sådana saker. Längtar, längtar ...

Små tankar en lördag

I dag var en perfekt dag att åka och handla, folk var hemma och vårdade sin hunger i stället för att handla mat och ladda upp inför kvällens Iftar (brytande av fastan för dagen). Det som var mindre bra var grönsaksdisken, det fanns nästan inga grönsaker alls. Inte ens morötter. Nu överdriver jag lite, visst fanns det en hel hög skruttiga tomater och jättemånga paprikor och lite annat, men salladen var inte att tänka på och morötterna var helt slut. Rödbetor fick jag i alla fall och några champinjoner. Gott om frukt fanns i alla fall, så det blev fruktsallad efter maten i dag i stället för grönsallad till maten. Grönsaksdiskarna på vår lokala stormarknad är sannerligen någonting jag inte kommer att sakna.

Men jag tänkte på en sak som jag verkligen kommer att sakna när vi har flyttat. Och det är att jag känner mig så trygg här. Jag är aldrig rädd för att någon ska stjäla någonting för mig, aldrig rädd för att någon ska hoppa på mig och vilja slåss bara för att de har tråkigt, aldrig rädd för att bli rånad eller annat. Inga problem att lämna shoppingvagnen full med varor utanför apoteket när man går in där, till exempel. Det kan man knappast göra i Sverige. Visst förekommer det inbrott och mord och rån och allt möjligt här också, men min allmänna känsla är att det är mycket mindre förekommande här än i Sverige. Och fyllon behöver man aldrig vara rädd att stöta på på gator och torg som hemma i Sverige. Inte för att jag brukar gå runt och vara rädd, men här känner jag mig mer trygg än i Sverige.

Nu under Ramadan dekorerar man med färgglada lyktor överallt. Här kommer ett par smakprov. Bilderna är tagna med mobilkameran.

När man fotograferar Ramadan-lyktan som hänger ovanför kassorna på Stormarknaden ...

... kan man passa på att zooma ut och fotografera lite av Stormarknaden själv, som man aldrig får göra annars.

Här en grupp Ramadan-lyktor. De heter någonting speciellt, men jag har glömt vad. Otta, kanske du vet? Här syns även de typiska tyger man dekorerar med under Ramadan.

Uppdatering: Tänk så fel man kan ha. Här skriver jag om den låga brottsligheten i Kairo, samtidigt som någon snor en van Gogh-tavla från ett museum här i stan. Nå, det var inte min tavla ...

Prinsessan och kungariket

Vilken bild passar bättre att visa i dag, än när jag hälsar på kronprinsessan Victoria. Det var den 14 juni 2005 på Sveriges generalkonsulat* i Istanbul. Till vänster om kronprinsessan står dåvarande generalkonsuln Ingmar Karlsson, och till höger om henne står Thomas Östros. Som ordförande för SWEA Istanbul blev jag senare framropad och fick mig en liten pratstund med kronprinsessan. (Ja, jag var blond där ett tag, min frisör tyckte att jag skulle vara det.)

I dag ska jag sitta klistrad vid tv:n och titta på alla vackra klänningar, alla gnistrande smycken, alla fantastiska håruppsättningar, alla söta barn, uppsträckta soldater, stiliga hästar - och så klart suga i mig all romantik när Daniel får prinsessan och kungariket. Jag har redan sagt till Maken att i dag är det jag som har makten över fjärrkontrollen. Här ska inte bytas några kanaler, inte.

I går kväll såg vi konserten i Konserthuset, allt var faktiskt riktigt bra och bäst var konserthuschefen Stefan Forsberg som höll en lysande presentation och var reseledare hela kvällen. Barnen från Adolf Fredriks musikklasser var bäst bland artisterna, och självklart kunde jag inte låta bli att önska att de hade gift sig nästa år i stället, för då kanske min sondotter Mathilda hade varit med bland barnen. Hon börjar ju inte i Adolf Fredrik förrän till hösten i år. Roxette var självklart roligt att se, och det var roligt att se alla kungligheter stå i bänkarna och digga. Det lär visst bli mer Roxette i kväll till festen på slottet.

Måste ta tillfället i akt att skryta med att jag faktiskt har träffat kronprinsessans föräldrar också, kungen och drottning Silvia. Första gången var i Bulgarien när de var där på statsbesök. Jag jobbade som konversationslärare på Skandinavistiklinjen på universitetet i Sofia, och kungen och drottningen hade önskat att få träffa studenterna. Så vi satte ihop en utställning om Bulgariens och Sveriges relationer genom tiderna och en av flickorna (som borde ha blivit operasångerska) sjöng Sveriges och Bulgariens nationalsånger. Tyvärr var journalisterna och fotograferna alldeles för påträngande och universitetet hade bjudit in "kulturpersonligheter" som trängde sig före studenterna, så kungaparet fick knappt chansen att träffa dem de ville. Men efter en presskonferens i aulan, när kungaparet gick ut själva och alla andra fick vänta där i aulan, passade vi på att rada upp studenterna i stora entrén och då stannade kungaparet och pratade med studenterna**. Slutet gott allting gott.

Dessutom fick vi hälsa på kungaparet på en mottagning i svenska residenset i Sofia, och då fick jag mig en pratstund med drottningen. När de var på statsbesök i Turkiet fick jag hälsa än en gång på kungaparet vid en mottagning på Sveriges generalkonsulat.

NU ÖNSKAR JAG ALL LYCKA TILL KRONPRINSESSAN VICTORIA OCH DANIEL!

*Svenska ambassaden ligger i Ankara som är huvudstad i Turkiet. Det var Mustafa Kemal Atatürk som 1923 flyttade huvudstaden från Istanbul för att markera slutet på den osmanska eran med enväldiga sultaner och början på Republiken Turkiet.

**Studenterna pluggade alltså svenska, och jag kan tala om att de var DUKTIGA! Så det blev inga som helst språkförbistringar.

Sjukhuset i dag igen

TACK alla ni gulliga för era krya-på-er-hälsningar! I dag känner jag mig mycket bättre tack vare den där dundermedicinen jag fick av doktorn i går. Tabletterna heter Lyrica och jag blir nästan lyrisk över hur väl de verkar. Det är en tablett som hjälper mot just smärtor i nerverna, och det var nog just exakt vad jag behöver. Har fått veta av min Trevliga f.d. Granne, som är cancersjuksköterska, att man ofta använder just den tabletten i Sverige. Det är då inte någon morfinsort, om jag har förstått saken rätt. Lite trött var jag i förmiddags, men nu känner jag mig pigg och glad och som vanligt. Värken ligger där bakom, jag känner av den, men det är ingenting mot vad det har varit.

Så har jag varit på vårt eminenta sjukhus i dag igen och gjort en magnetröntgen av nacken. Killen som skötte det hela (röntgenläkaren?) sa att det var diskarna, och jag får veta detaljerna när rapporten är klar efter kl 18 i kväll. Men det får bero, antingen tills i morgon eller tills på torsdag när jag ändå ska dit och få nästa spruta. Det var förresten inte alls särskilt obehagligt att göra den där magnetröntgen. Jag blundade direkt när de började köra in mig i den lilla tunneln så att jag skulle slippa se hur trångt det var, och sedan slappnade jag bara av och lät tankarna vandra så att jag nästan somnade.

Det där med sprutan i går gick förresten till på ett lite annorlunda sätt. Som svensk är man ju van att doktorn ordinerar en spruta, och så kommer en sjuksköterska och ger den. Här skriver doktorn ut ett recept på alla mediciner, sedan går man till apoteket och köper medicinen inklusive det man ska få som spruta, och sedan går man dit man vill och får den. Det vill säga om man går till ett annat apotek än sjukhusapoteket kan man be dem ge den där. Eller så handlar man på sjukhusapoteket och går till Akuten och får sin spruta. Att få sprutan kostade 32,50 EGP, dvs cirka 42 SEK. Helt överkomligt och jag tycker det känns lite tryggare att få en spruta på sjukhuset, vad det än är, ifall man skulle reagera på den så att hjälp finns att få.

I övrigt är det så enkelt att gå dit, för man går bara till kontoret för International Relations, och så hjälper de en att betala och hitta till rätt ställe. De är verkligen toppen där.

Fotona är tagna med mobilen.

Sjukhuset Dar Al Fouad, det enda ackrediterade sjukhuset i Egypten sägs det.

Tur att det är det sjukhus som ligger närmast oss, bara en 20 minuters väg för att ta sig dit.

Parkeringen framför huvudentrén. Det kostar 5 EGP att parkera här, cirka 6:50 SEK.

Bönerum finns överallt, på alla kontor, i shoppingcentren och framför allt på sjukhusen.

När jag nu ändå var ute och åkte passade jag på att åka upp till Dandy Mall och handla lite. Och nu äntligen har min köttaffär öppnat sin butik i vårt shoppingcenter! Självklart passade jag på att titta in där och handla lite godsaker. Den stora skillnaden är att jag nu inte måste handla för kung och fosterland, utan kan nöja mig med lite vanlig veckoshopping. Jätteskönt.

Gourmet Egypt i Dandy Mall. Welcome!

Jag skulle inte handla så mycket, bara lite potatis och mjölk ...

Tur att snälla söta W som körde mig också hjälpte till att bära upp allt. Annars

hade jag tänkt att bara bära upp det som var kylvaror och det som vi behöver till middag,

och sedan låta stackars Maken ta resten. Nu behöver han inte det.

Dags för lite kyltips

En flaska fruset vatten, tack.

Nu tycker jag att det har blivit så där varmt igen, som det var förra sommaren. Inte för att graderna är så vansinnigt höga i dag, bara cirka 30°C, men det känns kvalmigt och mina händer svullnar. Ringarna är undanpackade tills det blir svalare igen, sätter jag på dem får jag aldrig av dem igen. Fötterna har jag inga större problem med, det är just händerna som känns svullna och klibbiga. Om man bara är ledig och sitter och slöar är det inte hela världen, men när man ska jobba tycker jag att det är lite ... eh, jobbigt.

Jag vet att det är många med mig som behöver alla tips som finns att få för att finna lite svalka i hettan, så här kommer mina:

- Kom ihåg att sätta på AC:n redan innan det har hunnit bli för varmt.

- Skölj händer och underarmar i kallt vatten. Fast det kan jag knappt göra, för mina vattenledningar ligger så ytligt så det kommer hett vatten ur kallvattenkranen innan det första har runnit bort. Man bränner sig nästan, inte riktigt, men nästan.

- Ta en hink med kallt vatten och ställ under skrivbordet, doppa ner fötterna lite då och då.

- Frys vattenflaskor och använd som kylelement runt omkring dig. Drick varefter det smälter. Dem kan man också ta på ibland och hålla handlederna mot eller lägga dem mot halsen. Det är jätteskönt.

- Frys vattenflaskor att ta med när du går ut. Då håller det sig riktigt kallt i flera timmar i stället för att bli fisljummet efter bara en kort stund.

Det var mina husmorsknep. Har du några andra bra tips att dela med dig av?

Ensam hemma och rovfågel

Nu är jag ensam hemma igen. Min väninna M åkte hem till Istanbul i dag och alla ni som bor utomlands vet hur tomt och trist det känns efter att en kär vän har åkt. När ska man ses nästa gång? Men vi har haft en riktig toppenvecka med sightseeing, shopping och salta bad - förutom att vi naturligtvis har pratat, pratat, pratat och pratat. Nu saknar jag både henne och Maken som befinner sig i Danmark för ögonblicket. Som tur är vet jag att det tomma vakuumet går över efter ett par dagar.

En av de för mig mest fantastiska synerna under veckan var nog rovfågeln som satt på gräsmattan vid stranden i Ain El-Soukna. Jag skulle få massage klockan 17 och M en halvtimme senare, så jag traskade upp till hotellet i lagom tid. Och på gräsmattan satt en av de rovfåglar vi tidigare hade sett cirkla runt i luften ovanför stranden. Jag slet självklart fram kameran, och den stilige herren poserade snällt innan den flög iväg igen. Jag tror att det är en ung slagfalk, en Falco biarmicus, men jag är absolut inte säker. Är det någon av er som vet? Bert till exempel? Jag har skickat bilden till Sveriges Ornitologiska Förening och frågat, de har varit jättebussiga förr och svarat, så vi får nog svar förr eller senare.

En stilig herre poserar. © Marianne Alstermark

Sus och dus

Här i det spännande och lyxiga livet i sus och dus som vi lever i utlandet, håller tvättmaskinen som bäst på med en omgång på sextio grader. Visst är det spännande och exotiskt? När kommer TV3 och erbjuder mig ett miljongage? Jag kan tänka mig att anställa en maid att hunsa om det är vad som krävs. Säg bara till.

Lena i Bangalore skickade en länk till en karta som visar hur Internetkabeln går, den där förbaskade kabeln som italienarna gräver av med jämna mellanrum vilket vi båda får lida för. Men nu är det torsdag, så det är bara att hoppas att tidsplanen håller och att allt funkar som det ska i morgon igen. Inte kul när det är så här segt.

Vår Internetkabel. Jag bor vid nummer 6.

Varför gör katterna precis tvärtom mot vad man hade tänkt sig att de ska göra när man plockar fram kameran? I går kväll började Stina jaga ett av de små filthjärtan som satt på någon chokladkartong jag fick av Maken. Varmed jag plockade fram kameran för att fånga någon fin bild på när hon krumbuktar och skuttar för att fånga det.

Stina smyger på ett filthjärta.

Vad gör hon då? Just det, går och sätter sig under bordet!

Stina under bordet.

Det var ju sådana här foton, fast bättre, jag ville ha av Stina

när hon krumbuktar sig. Inget pris för bästa kattfoto den här gången heller ...

Sen undrar jag om någon vet vad det är för fel/vad jag gör för fel med begonian. En del blommor är hur fina som helst, de gröna bladen är hur fina och spänstiga som helst. Men en del knoppar har en skorpa av torra blad längst ut och blir aldrig riktigt fina även om de slår ut. Den står i en plastkruka för att inte torka ut för fort i värmen, den vattnas en till två gånger per dag beroende på hur varmt det är, den har ordentligt dränage så att jorden inte ska ruttna och surna, den har fått blomsternäring i form av svensk pinne för blomstrande blommor. Duschar den med blomspruta ett par, tre gånger om dagen också, beroende på hettan. Ändå är den så här. Någon som vet?

Vissa blommor är vanliga och fina, andra med torra kronblad längst ut.

Samtidigt är minibegonian - eller vad det är - hur fin som helst, inga konstigheter med den, och den får samma skötsel och lever under samma förhållanden som den andra.

Minibegonian.

Puss och kram

Nu för tiden firas Alla hjärtans dag i hela världen, skulle jag tro. Utom kanske i något enstaka land som Afghanistan och liknande där det anses som en styggelse. Här i Egypten tar affärsmännen tillfället i akt och vill gärna sälja så mycket rött och hjärtformat det bara är möjligt.

Blomsteraffärären har klätt trädstammen i rött papper så

att man inte ska missa att här finns röda blommor en masse.

Rosorna har fått en glitterdusch för att bli extra fina.

En röd, hjärtformad kudde kanske?

Eller en hjärtballong så att det syns att man har blivit uppvaktad?

Själv är jag tacksam över att Maken inte tror att jag tycker liknande saker är fina. Vi har kommit överens om att en påse smågodis från Sverige nästa vecka slår bra mycket högre.

Nu har min kompis åkt, och många av er vet precis hur det känns - tomt och tyst och konstigt. Men det brukar gå över efter någon dag och så är man snart tillbaka i de dagliga rutinerna. Själv strävar jag för att återgå till vardagsrutinerna genom att tvätta och städa lite i dag.

Bilder från veckans äventyr kommer lite undan för undan. Vi har varit runt i stan på olika ställen och kameran har fått hänga med de flesta dagarna så det är några stycken.

Och bara för att vara lite äcklig kan jag meddela att det just nu är 31°C här i Kairo. Jag njuter!

Åter till vardagen

Jaha, då så, då var helgerna slut för den här gången. Nästan i alla fall, för på torsdag 7 januari är det julafton igen här i Egypten. De ortodoxa i den här delen av världen firar inte förrän då eftersom de fortfarande följer den julianska kalendern i sitt kyrkoår.

Så julpyntet (det lilla vi tog fram) får väl stå tills julen är över ordentligt, även om jag just nu känner för att rensa bort det så att det blir som det ska här. För det är vad vi har pysslat mest med under nyårshelgen, att fixa och greja för att få klart med tavlor och annat. Men jag blev störtförbannad när vi packade upp tavlorna, för flyttfirman visste verkligen inte vad de höll på med när de packade just tavlorna. Inte för att vi har några dyra Picasson eller liknande, vi har inte ens minsta Zorn eller Rembrandt, men några av tavlorna är ändå väldigt värdefulla för mig och det gäller framför allt tavlan med brevet från min farfar som han skickade när jag var ett år gammal. Och gissa vilken tavla som hade krossat glas! Som tur var hade inte själva brevet skadats, men det var bara rena turen och inte ett dugg skicklig packningskonst. Ytterligare en annan tavla hade krossat glas och en stor tavla med sjökort över Bosporen hade fått nötskador på ramen eftersom de hade lagt en annan tavlas baksida mot Bosporens framsida utan att lägga någonting emellan. Hur jävla klantig får man vara???

Nå, så en tur till ramaffären blev det också, och de satte genast nytt glas på mina tavlor. Den stora får vi åka in med senare.

Ramaffären i Zamalek, de är riktigt duktiga.

Två tavlor som väntar på nytt glas. Det trasiga ligger i bakgrunden.

Skulle göra en grönsallad till lammkotletterna i går kväll, men av den blev det inte mycket. Den var hur fin som helst på utsidan, men när jag skar i den ramlade det ut fullt av feta maskar! Och jag överdriver inte, det bara kryllade av feta maskar i den. Hu vad äckligt det var, fick skura köksbänken och köksgolvet och springa ut med soporna direkt. Det var förklaringen till att salladen var så himla billig, tydligen. Vi ska aldrig mer köpa sallad till extrapris!

Jag kanske ska berätta lite om nyårsafton också. Jag hade spytråkigt. Vi tog med makens nya kollega så att han skulle slippa sitta ensam, hans familj har inte kommit hit till landet än. Och han är hur trevlig som helst, men jag har svårt att höra vad han säger eftersom han pratar engelska med indisk brytning. Då hjälper det inte att det står en blonderad karl två meter från örat och sjunger Sinatra, kan man lugnt påstå. Dessutom är vi ju i Egypten där kalasen inte börjar förrän framåt natten, vilket innebär att maten började serveras först vid elvatiden på kvällen. Då är jag för trött för att äta. Huvudrätten kom in två minuter i tolv. Maten var hemskt god, men jag kan inte äta vid den tiden på natten, har aldrig kunnat. Så kvart i ett ursäktade jag mig och skyllde på huvudvärk, traskade hem och satte på tv:n för att se Janne Malmsjö ringa in nyåret. DÅ först kändes det som nyårsafton. Maken kom hem inte långt därefter och berättade att det roligaste som hände efter att jag hade gått var att en äldre herre roade sig kungligt med en yngre blonderad dam från de forna sovjetstaterna. Om nu det är särskilt kul ...

Nehej, vardag var det, och det innebär att jag måste ta några varv med dammtrasan i skafferiet.

Jungfru Maria är i Kairo och Globala familjer

Jungfru Maria. Bilden stulen från nätet.

Just nu är alla kristna i Kairo överlyckliga, för på en fattig liten ö i Nilen, Warraq el-Hadar, uppenbarar sig jungfru Maria på kyrkans tak natt efter natt. Folk gråter av lycka, skriker av lycka och filmar naturligtvis uppenbarelsen med sina mobiltelefoner. Man sjunger hymner och spelar nätterna igenom. Hon sägs vara klädd i en blå mantel och har en guldkrona på huvudet. Ljuset är så starkt att det syns flera kilometer. Men det är tydligen inte lätt att ta sig fram för att se henne, flera hundra tusen människor är ute om nätterna och trängs för att komma fram.

Här kan ni läsa mer och se mängder av filmklipp.

Själv tillhör jag väl skeptikerna och tänker inte ta mig dit för att försöka se henne, men var och en blir salig på sitt vis och det är det viktigaste.

---

Till morgonkaffet läste jag en intressant intervju i SvD. Deras redaktion Idagsidan drar nu igång en artikelserie om Globala familjer, en serie som ska sträcka sig ända till nyår. Kul för oss utlänningar att läsa, vem vet, kanske någon vi känner är med? Dagens artikel handlar om Sara, 25 år, som fick flytta runt en del med sina föräldrar och hur det känns att flytta hem till Sverige igen. Hon har själv upptäckt att hon inom sig stängde dörrarna till gamla vänner och länder vid varje flytt i stället för att sörja och sedan kunna gå vidare. En viktig insikt när man flyttar runt med barn, eftersom de kan behöva föräldrarnas stöd att tala om det som känns jobbigt och på så sätt hantera situationen och kunna gå vidare. Sara har också startat en konsultbyrå Mjuka flytten, inriktad på att stödja barn när de flyttar mellan olika länder.

Mina katter behöver inte det stödet, de behöver bara kel och det får de varje dag. Oavsett om vi flyttar eller ej.

---

Nu ska jag fortsätta med julmaten. Hoppas ni alla har en bra Da'n före Doppareda'n!

Loppbiten!

Sandloppa.

Bilden lånad från Wikimedia Commons.

Sandloppor! Sandloppor kommer flygande med vinden och sanden som alltid yr omkring i luften. Och de biter mig! I alla fall är det den senaste teorin om vad det är som har gett mig 18 bett på benen och som kliar så in i bomben illa. Fy bubblan säger jag bara! Jag har smort dem med After Bite, med cortison, med Xylocain, men ingenting hjälper. Det kliar så jag håller på att bli tokig. Jag tycker bara att det är så himla orättvist, för de biter bara mig, inte Maken!

Jag har bytt och tvättat alla sängkläder, täcken och hela midevippen. Annars kan man också lägga ut dem i solen, för sandloppor tål inte för mycket sol. Har jag hört. Loppor måste väl ändå vara en onödig uppfinning i ekocirkeln?

----

Angående analysen av min blogg som jag skrev om i föregående inlägg, så hör den alltså till en högskoleutbildning (analysen alltså, inte min blogg). Vill bara förtydliga det.

----

Och så var det följetongen om flytten. Fastighetsskötaren, mr Gamel, ska försöka styra om så att vi kan flytta in den 25 november. Men han är osäker på om de ska hinna bli klara med allt som ska fixas (måla och greja) innan dess. Han ska lämna besked i kväll eller i morgon om han tror att det går. Jag hoppas innerligt att det ska funka, för Offerhelgen, som börjar den 26 november och ska sluta 30 november enligt normala rutiner, kanske blir förlängd ända till 5 december om det vill sig illa. Varför? Svininfluensan. Det är nämligen så att stora pilgrimsfärden till Mecka sker nu i anslutning till Offerhelgen, och man är rädd för att den enorma folkmassa (flera miljoner) som samlas i Mecka ska medföra spridning av flunsan. Trots att det krävs vaccination för att få åka.

Jaha, så ingenting är bestämt än.

PS. Följetong stavas det, inte följetång som jag skrev från början. Även solen har sina fläckar : )

Ensam hemma

Tjejerna och deras pappa åker hästdroska från pyramiderna till Sfinxen.

I natt åkte våra gäster hem till Sverige och snön igen, så huset är tyst och tomt. De enda som tycker det är roligt är våra katter Stina och Tjorvan eftersom de är lite rädda för barn, även om just de här barnen verkligen inte var något att vara rädd för.

Vi har haft en helt fantastiskt trevlig vecka med utflykter, badande i poolen, bad i havet, lite shopping och mycket att prata om. Nu hoppas vi intensivt att de kommer tillbaka snart igen!

Själv har jag satt igång tvättmaskinen och ska snart ställa mig och slava vid strykbrädan. Men så snart jag har fått i ordning på allt sånt där tråk kommer många bilder här på bloggen, svar på era kommentarer och nya kommentarer från mig på era bloggar.

Ha en skön måndag!

PS. Nu är "hösten" här med svala vindar och bara 22°C! Helt fantastiskt, snart kan jag använda min nya kofta.

Till havs

Badstranden i Ain el-Sukhna.

Vi drog till Ain el-Sukhna vid Röda havet i fredags och stannade till lördag kväll. I dag blir det mycket badande i poolen för tjejerna och vi vuxna får se till att handla lite och fixa.

Återkommer med bloggandet och svarar på alla kommentarer i morgon när våra gäster tyvärr är i Sverige igen. Vi hade helst velat att de stannade ett tag till.

Nytt vatten

I Sverige brukar jag aldrig köpa vatten, jag dricker vattnet som kommer i kranen eftersom det har varit både gott och tjänligt på alla de platser jag har bott. Jag tycker att det är slöseri av både pengar och naturresurser att köpa vatten på små plastflaskor i det fallet. Det säger jag och gör då undantag för någon enstaka gång (verkligen sällsynt i mitt fall) när jag blir sugen på bubblande vatten eller det är fest och jag ska bjuda gäster på bubbelvatten.

I Bulgarien och Turkiet hade vi tur med det vatten som fanns i kranen. I Sofia kunde vi använda vattnet till allt utom att ta ett glas vatten och i Istanbul till allt utom till dricksvatten, kaffe etc.

Här i Kairo är det andra bullar. Här måste vi använda köpevatten till allt. Vi borstar tänderna och sköljer grönsaker i kranvattnet, men till allt annat använder vi alltså det vatten som kommer på flaskor. När vi har gäster sköljer jag inte ens grönsaker i kranvattnet eftersom jag inte vill riskera några magåkommor, det finns inget tristare än att bli jättesjuk när man är på semester. Det sägs att vattnet är bättre i det område vi ska flytta till, och stämmer det kanske man kan koka potatis och lite annat i det. Vi får se när vi är på plats. Men än så länge är det alltså köpevatten som gäller.

Varje torsdag kommer vattenmannen och levererar nytt vatten, så det blir same routine as last Thursday:

På morgonen ställer jag ut de tomma vattenflaskorna utanför ytterdörren. Bara en i dag.

Betalningen lägger jag under flaskan. Tjugo egyptiska pund plus två pund i dricks.

Här kommer vattenmannen med sin bil.

Tack och hej!

Och som bevis - allt ogräs som syns i krukorna i tredje bilden är nu bortrensat.

Inte för att boganvillorna är särskilt frodiga, trots näringspinnar.

Måste också försvara det faktum att vi köper vatten av ett multimegaföretag: Dels är det de som levererar vatten här i området så att vi slipper köpa mängder av 1,5-liters flaskor i affären. Dels var det bara det märket som fick godkänt vid ett stort vattenprov för ett år sedan när allt köpevatten i landet testades. En del sålde till och med vatten från Nilen, och jag tror att våra svenska magar hade protesterat rätt våldsamt mot en sådan "renhetsgrad".

PS. Nu var jag nog lite skenhelig. Jag har små engångsflaskor också, men jag använder dem inte som engångs, utan fyller på dem så de är definitivt flergångs. Dem använder jag också när jag ska ut och behöver ha vatten med mig, det blir lite svårt att ha ett eller flera glas vatten med sig. Och så har jag ett lager en-och-en-halv-liters flaskor också som jag ger till gubbsen här utanför lite då och då när det är hett och de ser törstiga ut.

Lyxhustru

Saker man roar sig med när man lever lyxliv.

Här i den glamourösa lyxvärlden i utlandet ligger jag självklart och äter praliner och sippar cocktails hela dagarna. Lunchar lite med väninnor och får ansiktsbehandlingar och massage av min stab som kommer hem till mig med all utrustning som behövs. Funderar på vad jag ska beordra kocken att servera till middag, kanske pilgrimsmusslor i champagnesås?

Skämt å sido, jag försöker vara duktig flicka i dag och få undan hela den växande högen med ren tvätt som väntar på att strykas. Tyvärr är det så infernaliskt tråkigt på tv, nyss var det dåliga Skavlan igen som lät Ankan lufta näbben, innan dess något danskt par som hade flyttat ihop igen efter en temporär skilsmässa, och nu är det någon norsk musikrecensents liv och leverne. Sätt på en film då, säger något ljushuvud. Visst, om hela maskineriet med dvd, tv och fjärrkontroller var logiskt utformat så att man begrep vilka knappar man ska trycka på, men här i huset är det bara Maken som efter ett par dagar med instruktionsböcker och fipplande lyckades med konststycket och alltså är den som är chef för filmpåsättandet.

Katten Stina sover så gott i skrivbordsstolen bakom rumpan på mig (nej, jag får knappt plats) att hon inte märkte att jag klippte klorna på henne. Praktiskt.

Kan någon skicka lite svala vindar och regn till Egypten? Vi behöver det nu. Även om snittemperaturen har gått ner till cirka 32°C om dagarna hade det varit skönt med lite omväxling.

Nähä, nu får jag göra som Pippi Långstrump igen - säga till mig att gå och stryka. "Marianne, gå och stryk med dig!"

Kairo by night

Nu är långhelgen nästan slut här i Kairo. Ramadan är vederbörligen avfestad och alla är nog ganska nöjda med att få äta och dricka som vanligt igen. Det trista är väl möjligen att ledigheten är slut för den här gången och att det är vanlig arbetsdag i morgon igen.

Själv har vi väl inte festat så där vansinnigt mycket, men i går var vi hemma hos A och fick också träffa min kompis P som är här på besök. Väldigt gott med fondue och goda såser och sallad. Tyvärr orkade jag inte hela den himmelska chokladmoussen, men jag får trösta mig med att jag fick i mig mer av det nyttiga och mindre av det inte riktigt lika nyttiga. En väldigt trevlig kväll som tyvärr tog slut alldeles för fort.

A bor med en fantastisk vy, så jag passade på att få ett par bilder av Kairo by night. Inte världens bästa kvalitet precis, men man ser ju vad det föreställer i alla fall.

Det är lite otydligt, men längst ner i vänsterhörnet och precis i högra kanten

under de översta husen är ett par mörkare fält. Det är Nilen.

Hotell Hyatt i förgrunden, högst upp sticker den roterande restaurangen ut lite.

I bakgrunden Sofitel. Alla stora hotell finns representerade här i stan.

Tvärs över gatan till höger, mitt emot den lilla bron i bild, ligger det ena av

två Four Seasons (ej i bild). Nilens vatten syns under bron och vidare upp över udden.

Det är fortfarande varmt här i Kairo, dryga trettio grader om dagarna och ganska hög luftfuktighet. Så natten är egentligen den bästa tidpunkten om man vill vara utomhus. Och de bästa platserna är de höga broarna över Nilen, där det fläktar lite svalt på nätterna, en slutsats man kan dra av att det är ett omtyckt ställe att ha pick-nick! Mitt i natten dukar folk upp med små bord och stolar och sedan äter och dricker de (allt alkoholfritt) av hjärtats lust. Lite rolig syn för en svensk eftersom det är ganska mycket trafik just där.

I morgon är det som sagt vanlig arbetsdag igen, något som Maken känner av eftersom han åker till Grekland i natt igen. Su nu har han gått och lagt sig för att sova några timmar innan han ska upp igen vid midnatt och ta sig ut till flygplatsen och vidare mot Thessaloniki. Och jag blir gräsänka igen, med andra ord.

Alexandria Desert Road

Vi bor alltså precis vid Alexandria Desert Road, den väg som går genom öknen från Kairo till kuststaden Alexandria, döpt efter Alexander den Store och den stad där det berömda Biblioteket i Alexandria fanns, antikens största bibliotek. Det finns även en Alexandria Agricultural Road, den går genom det odlingsbara deltat från Kairo till Alexandria, men den vägen är längre och sämre så de flesta som ska till Alexandria, eller al-Iskandariyah på arabiska, väljer att åka Desert Road. Alexandria är en viktig stad, det är Egyptens näst största stad och den största hamnstaden, det är också en viktig industristad förutom att vara ett mål för alla som är sugna på att koppla av med ett bad i Medelhavet. Med andra ord är det många fordon som varje dag åker mellan Kairo och Alexandria, och de allra flesta passerar på den väg vi bor vid. Kairo har drygt 17 miljoner invånare, Alexandria har drygt 4 miljoner invånare*. Många som ska fram och tillbaka och som ska ha varor levererade, med andra ord.

Ni som har läst här ett tag och vet att vi ska flytta - egentligen inte längre än snett över vägen - och att jag ibland, särskilt de senaste veckorna och senast i går, med bara apostlahästarna tar mig till nya bostadsområdet och klubben som ligger där bakom, kanske undrar varför vi inte kan bo kvar och jag helt enkelt går dit lite ibland. Särskilt långt är det ju inte. Nej, det stämmer, det är inte särskilt långt. Men jag är lite feg i vissa situationer och Alexandria Desert Road skrämmer mig tack vare all trafik. Maken är inte rädd, han går gärna över vägen, min Trevliga Granne och hennes man går gärna över vägen, men jag spänner mig som en fiolsträng av bara tanken. Särskilt när det är mörkt eftersom jag har ganska dåligt mörkerseende. Och trots att poliserna som mitt i gatan står ibland bistår med att stoppa trafiken och se till så att man kommer över ordentligt.

Fånigt eller inte, jag vet inte. Så är det bara. Så här kan det se ut:

På vissa sträckor är "trottoarerna" riktigt fina och det är inga problem att gå

längs vägkanten. Här utanför Oasis hotell.

På vissa sträckor är det lite knöligare och man kommer i mitt tycke lite för nära trafiken.

Och visst, ibland är det alldeles bilfritt också.

I mitten av vägen syns den lilla polisstationen. Eller polishytten.

Men det bryr sig förarna inte om, de kör så fort de kan i alla fall och

poliserna verkar inte bry sig så mycket, de heller.

Trafiken kan vara ganska tung, det är många lastbilar som ska transportera alla

varor som tillverkas i Alexandria eller som importeras via Alexandria. Här går

vägen till resten av landet.

Trafiken är inte bara snabb och tung, den är ganska tät också. Vägen är egentligen

tvåfilig, men vad då, det finns ju plats för tre i bredd ...

Det kanske inte syns så tydligt, men om det på sina ställen finns plats för fyra

i bredd på den tvåfiliga vägen, så varför inte?

Det här är inte någon ovanlig syn längs vägen.

Många lastbilar har inte bromsar som fungerar som de ska.

Då kan det gå så här. Jag vet att alla de som satt i den här taxin överlevde och

faktiskt var oskadade. Det finns mirakel.

Alla foton är tagna vid tillfällen när trafiken har varit ganska lätt, jämförelsevis.

Lite om svininfluensan. I går fick jag höra att alla utländska skolor och universitet har fått stänga för att hindra smittspridningen. Och i dag bekräftas det i svenska tidningar. I DN står att skolorna ska hållas stängda till början av oktober, men det går också rykten om att de ska vara stängda ända till januari. Det här är ett enormt problem för vissa elever eftersom en del ska ta examen nu, och de får inte gå om och ta igen den undervisning de missar, utan kommer att bli tvungna att själva plugga in allt inför proven. Andra kommer att få gå sexdagarsveckor med fulla dagar, från 08-17 och läxläsning hela den lediga dagen. Jag är inte insatt i alla olika gymnasieutbildningar och deras förkortningar, så jag kan inte specificera mer än "vissa" och "andra". De egyptiska skolorna har inte startat än, det var tänkt att de skulle starta efter Ramadan, dvs i nästa vecka. Hur det går med det får vi se.

*Väldigt inexakta siffror, jag har tagit uppgifterna från Wikipedia. Jag har hört 20-22 miljoner i Kairo, men jag vet inte, jag har inte räknat. Undrar om någon vet den sanna siffran. Många är det i alla fall.