Stora slö-och-slapparedagen

Vi har haft hela stora stökiga, bökiga och härliga familjen A här över jul, totalt var vi åtta personer när vi var som flest. Det har varit skoj, men jag ska ärligt erkänna att jag är helt slutkörd vid det här laget. Det blir mycket mat under julhelgen, och när åtta personer ska äta blir det dessutom rätt stora volymer. Det räcker inte med lilla stekpannan, om man säger så, utan man får leta reda på de stora grytorna och ugnsplåtarna.

Men det blev väldigt lyckat, allt tyckte om maten och jag tror inte att de bara sa det, eftersom alla slevade i sig och det enda som genererade rester var julbordet. Annandagsmiddagen slutade med att jag och svärmor stod i köket och slickade serveringsskålarna efter saffransparfaiten.

Några nyheter blev framtida klassiker på julbordet:
Lingonglacerad leverpastej med baconkrisp - ur Allt om Mats julspecial 2013 (men jag hittar det inte på nätet, så jag kan inte länka)
Saffransparfait - från Ica
Saffranstryffel - från SvD

Nu gäller det att spara recepten så att jag hittar dem nästa år.

Och i dag är det som sagt stora slö-och-slapparedagen, efter att familjen åkte hem i går. Då börjar man med att sova till cirka 9 och dricker en kopp kaffe på sängen innan man äter frukost. Sedan kokar man sig en kopp te, och så tar man teet, boken man håller på att läsa, katten och maken och går och lägger sig igen. Det är helt frivilligt, men om man sedan vill somna om så får man, och så kan man snusa i lugn och ro till sent på eftermiddagen.

Det man inte ska göra (här gjorde jag fel), är att börja tvätta lakan och handdukar lite slött och tänka att det är ju inte så jobbigt. Risken är nämligen att torktumlaren beckar igen så att man får stå och rensa ludd i stora luddsamlaren. Detta trots att man alltid tar bort luddet från filtret, lika noga som man tar bort äggskal ur pannkakssmeten. Och då får man stå där och peta med en krokig pinne och hålla på så att halva tvättstugan till slut är nedstänkt med gammalt vått ludd.

Så nu gäller det att inte göra för mycket resten av dagen, utan möjligen sätta sig framför tv:n med stickningen.

God fortsättning önskar jag er alla!

Sommartider Hej, Hej!

Så här i sommartider gäller det att ta till vara på det naturen bjuder, i alla fall kan man ju ta hand om det man tycker bäst om och har tillgängligt. Så i går eftermiddags plockade jag fläderblommor som växer på vår baksida och satte saft.

Fläderblommor.

Hur enkelt som helst, och alla recept ser ungefär likadana ut som man hittar på nätet:

30 stycken stora fina blomklasar och 3 välskrubbade och tunt skivade citroner läggs i ett kärl som rymmer minst 5 liter och som går att sätta lock på. Sedan kokar man upp 1,5 liter vatten, och rör ner 1,5 kg strösocker och 50 g citronsyra. Och så häller man den heta vätskan över blommor och citroner. På med locket och låt stå så i 3 dagar. Sila sedan bort blommor och annat, häll upp på väl rengjorda flaskor - eller frys i lagom stora kuber. 

Jag ska frysa i sådana där iskubsfryspåsar, så tar man bara fram lagom mycket varje gång. Annars måste man antingen häva i sig saften eller riskera att den blir dålig.

Blommor och citron i en stor gryta.

Och i dag har jag gjort en extra järnrik müsli. Barnbarnet Mathilda är ju vegetarian, och hennes järnvärden är för låga. Jag googlade och hittade en hemsida som några dietister har, Matvett.se, och har följt deras recept:

160 g torkade aprikoser
350 g havregryn
100 g havregroddar
290 g pumpafrön
100 g sesamfrön

Jag finhackade aprikoserna, och sedan rostade jag hela härligheten i ugnen på 200°C i ungefär 10 minuter. Det blev gott, och absolut inte för sött. De skriver också att c-vitamin ökar upptaget av järn, så det blir bra att servera lite fruktsallad vid sidan av eller i yoghurten. Och så kan man så klart smaksätta müslin med kanel och kardemumma och vad man nu tycker om. Eller så kan man koka gröt på den, som omväxling.

Maken ringde vid halv femtiden.
- Vad gör du?
- Dricker en kopp te, hur så?
- Jag tänkte komma hem.
- Eh, jaha ...?
- Titta hur det ser ut ute.
Det spöregnade, så jag hoppade in i bilen och åkte för att hämta hem honom och cykeln. Men när jag kom fram var det nästan fint väder, så han tog sin cykel och trampade hem medan jag fick vända om alldeles ensam i bilen. Nu har han TRE VECKORS SEMESTER! Härligt! Han har inlett med att sätta sig och planera allt som ska göras - min garderob har prioritet tycker jag.

Och i morgon förmiddag åker Moa och jag och hämtar Mathilda från tåget! Det är så bra att i alla fall ett av alla X2000 stannar här i Älmhult, det som passerar 9:46 varje dag på sin väg söderut. Och om min väderapp har rätt (vilket den ofta har) så ska det bli strålande sol och 25°C varmt i morgon! Sedan kommer Daniel om om drygt en vecka och är här några dagar innan de båda åker vidare till mormor.

Geléhallonhjärtan

Det började med att jag kom att tänka på sådana där gröna marmeladkulor från Fazer som man fick hemma hos mormor förr i tiden. Minns ni dem? De dök upp i min skalle, bara så där lite helt plötsligt. Och då tänkte jag att man borde kunna göra någonting liknande själv, frågan var bara hur.

Ett par dagar senare damp nya numret av Gourmet ner i brevlådan. Och vad hittar jag där, om inte recept på geléhjärtan! Inget snack, jag var självklart tvungen att testa.

För att få allra bästa instruktionen med bilder och allt, gå till Gourmetskolan.

Det är mycket bättre än att jag skriver av allt. Skulle ni av någon händelse inte komma in på länken, så säg till så skriver jag av och skickar.

Invigning av grytan

I dag har jag invigt grytan och kokat Sjömansgryta på högrev. Tror det är första gången jag använder högrev, men det blir ju jättebra, så det kommer jag att göra fler gånger.

Sjömansgryta.

Som tillbehör blir det inlagd gurka och picklad gulbeta.

Inlagd gurka och picklad gulbeta.

Recepten kommer från tidningen Gourmet (som jag prenumererar på):

Sjömansgryta (6 portioner)

1 kg högrev

salt

smör till stekning

1 1/2 l mörk oxbuljong

2 rödlökar eller gula lökar

2 morötter

2 lagerblad

1 krm mald svartpeppar

1 flaska mörkt öl, t.ex. porter, 33 cl

8 potatisar av fast sort

2 dl vatten, vid behov

1 dl grädde

2 tsk majsstärkelse

vatten

bladpersilja eller timjan till garnering

1. Putsa köttet och skär i 3 cm stora bitar. Salta lätt, bryn i smör i omgångar och flytta över i en gryta.

2. Häll på buljongen, koka upp och sänk värmen. Låt sjuda i ca 1 timme under lock.

3. Skala löken och skär den i klyftor. Skala morötterna och skär dem i 2 cm breda bitar. Lägg grönsakerna och lagerbladen i grytan och peppra. Häll på ölet och låt koka i ca 15 minuter.

4. Skala och dela potatisen på mitten och lägg i grytan. Späd ev med vatten. Sjud tills potatisen är mjuk, ca 10 min.

5. Häll på grädde och red av grytan med majsstärkelse utrörd i vatten och salta.

6. Garnera med persilja eller timjan.

Jag bestämde mig för att ha potatisen bredvid eftersom jag bara hade mjölig potatis hemma, och man vill ju inte ha potatissoppa av grytan. Eftersom jag då inte fick stärkelsen från potatisen, tog jag i stället lite mer majsstärkelse tills jag blev nöjd.

Inlagd gurka och picklade gulbetor

Inläggningslag

1 dl ättika 12%

2 dl strösocker

3 dl vatten

Inlagd gurka

1/2 sats inläggningslag

1/2 slanggurka

1 msk persilja

Picklad gulbeta

1/2 sats inläggningslag

1 stor gulbeta

3 kryddnejlikor

1 cm färsk ingefära

1. Rör ihop ättika, socker och vatten. Rör tills sockret har smält.

2. Inlagd gurka: Skiva gurkan tunt, lägg skivorna i lagen och tillsätt hackad persilja. Låt gurkan dra minst 1 timme i kylen.

3. Picklad gulbeta: Skala och skiva gulbetan tunt. Lägg skivorna och kryddnejlikorna i lagen. Skala och skiva ingefäran tunt och lägg i. Låt dra minst 1 timme i kylen.

Gott nytt år!

Färgad skumpa.

Bilden lånad från Widescreen Wallpapers.

Nu ska vi strax bege oss till våra vänner i Osby, vi firar med andra ord en skånsk nyårsafton i år. Vad vi ska äta till förrätt och efterrätt vet jag inte, men till huvudrätt ska jag göra en helstekt oxfilé med "min" potatisgratäng, för den har jag fått beställning på. Ovanpå oxfilén tänkte jag lägga ett grillspett med pilgrimsmusslor och kräftstjärtar, lätt kryddade med provencalska örtkryddor. Vi ska laga all mat tillsammans, det brukar alltid vara trevligt och så är det inte bara en person som är trött efter att ha slavat i köket. Utmärkt lösning som passar mig perfekt.

Så här gör jag potatisgratäng:

Skiva mjölig potatis tunt, ca 2 mm. Varva i smörad form med salt, svartpeppar och mycket vitlök. Ös på massor av vispgrädde och toppa med skivat smör (jag brukar hyvla tunt med osthyvel). In i ugnen 225°C cirka 1 timme tills det är krämigt och gott. Observera att smör och grädde inte kan bytas mot margarin eller liknande låtsasprodukter, man kan inte heller spä ut grädden med mjölk eller annat tjafs. Då blir det inte lika krämigt.

Jag kom att tänka på förra nyårsafton när vi firade på klubben i Kairo tillsammans med makens kollega från Indien. En smörsångare från Frankrike kvillrade fram gamla örhängen på högsta volym och jag begrep/hörde inte ett ord av vad vår indiske vän sa. Dessutom serverades maten extremt sent, så när huvudrätten väl stod på bordet (en fem över tolv om jag minns rätt) var jag för trött för att äta. Jag ursäktade mig med huvudvärk : ) och gick hem och tittade på nyårsfirandet från Skansen i stället.

I år tror jag vi får en riktigt trevlig nyårsafton, eller, jag är rätt säker på det.

Jag önskar er alla

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR, MÅ 2011 BLI ETT TOPPENÅR!

Favoritrecept och lite annat

En skrynklig hibiskus.

Helly på Sicilien efterfrågade för någon vecka sedan alla bloggares bästa recept för att göra en samling och kanske så småningom en bloggkokbok, och sedan dess har jag funderat och funderat och funderat. Det finns ju så mycket god mat, så vilket är mitt allra bästa recept? Inte lätt att välja bara en enda sak bland allt det goda. Men nu har jag bestämt mig, och det grundar sig på följande:

Jag har ju drabbats av diskbråck i nacken, som den trogne läsaren vet. Det innebär att det inte är läge att ställa sig och knåda degar, inte heller att sitta och skumpa i en bil en timme för att kunna handla bröd i det enda bageri som har riktigt gott bröd och sedan en timme till för att komma hem. Vad gör man då om man inte vill äta skummgummiluften som är det enda "bröd" som säljs i den vanliga mataffären? Jo, man bakar Nigellas Latmanslimpa! Det är bara att mäta upp ingredienserna och röra ihop dem till en ganska lös grötig smet, hälla i den smörade formen och stoppa in i ugnen. Visserligen krävs en temperaturhöjning efter trekvart, men det klarar man även med diskbråck.

Vips, så får man ett väldigt gott, riktigt och nyttigt bröd!

Eftersom jag redan har delat med mig av det receptet tidigare, nöjer jag mig med att bara länka till det inlägget, länken i texten ovan. Där finns även bild på brödet.

Ett kråk-kärlekspar.

Bröllopsveckan rullar på, och jag måste säga att det är mycket intressant de visar på tv som handlar om Sveriges historia, svenska kärlekspar, och inte minst kungahuset. Oavsett vad man tycker om kungahuset och bröllopet, är det roligt att få veta mycket som jag inte visste förut. Och som jag brukar säga, jag får stå ut med sporten i flera timmar varenda vecka, år ut och år in, nu får andra stå ut med bröllopet en begränsad tid för första gången på dryga trettio år. Det är min och andras som gillar kungahuset tur att gotta oss för en gångs skull.

Har jag förresten visat baren i området? Den finns vid vår närmaste pool.

Det roliga med den är att den verkligen kommer till användning, för barnen

leker hej vilt här och varje gång man går förbi ser det annorlunda ut med olika dekorationer.

Lite smått och gott

Poliskur vid Citadellet (som syns i bakgrunden).

Återigen TACK för alla otroligt rara tillrop och önskningar om bättring! Vad skulle man göra utan sina bloggvänner? Jag bara undrar!

Jaha, nu har domen fallit. Jag har diskbråck mellan sjätte och sjunde halskotan som trycker på nervroten. Inte konstigt att det gör ont. Har hittat flera sajter på Internet där kiropraktorer skriver att man ska kyla med is en gång i timmen för att minska inflammationen i nerven, att man ska sova på sidan eller rygg och bara ha en kudde, och att man när symptomen har gått över ska studsa fem minuter lite försiktigt på en gymboll för att pumpa in syre och näring i disken. Låter vettigt. Jag sover redan som man ska, och så får jag väl kyla med mina isflaskor varje heltimme. Sedan ska jag till en sjukgymnast som får hjälpa mig att bli a) frisk b) ge mig övningar för att träna upp mig på gym så att det aldrig sker igen.

I dag känner jag dock att jag inte borde ha gått och handlat i går. Får väl avstå från alla roliga utflykter tills jag är frisk. Eller ett tag i alla fall.

---

I går när jag var och handlade hittade jag en ny mattidning. Vet ärligt talat inte om den är ny, men för mig är den det, jag har aldrig sett den tidigare. Fatafeat heter den och bygger tydligen på en egyptisk mat-tv-kanal. Glossig och massor av goda recept, många som vi västerlänningar känner väl igen, men med en liten österländsk tvist. Jag tänkte dela med mig av ett recept som är himla enkelt och himla bra för en pick-nick eller ett buffébord i sommarvärmen. Jag har inte provat själv, men hela idén skriker gott och svalkande.

Måtten får ni anpassa själva beroende på hur många personer ni ska göra för! Och ingredienserna kan ju varieras i oändlighet, jag skriver av receptet som det står, men det är bara fantasin som hindrar variationen.

Fyllda gurkor

10 stora gurkor

1/2 kg mjukost av Philadelphiatyp

1 msk torkad mynta

1 urkärnad och finhackad tomat

1 tsk salt

1. Skär av toppen av gurkorna på båda sidorna. Gröp ur gurkornas kärnor men behåll "köttet". Kasta kärnorna.

2. Blanda mjukosten och de andra ingredienserna.

3. Fyll den lilla kanalen i gurkorna med mjukostblandningen.

Jag vet inte riktigt vad man ska använda för verktyg, men ni får använda fantasin. Till stranden eller en picknick kan man ju sedan servera en hel eller halv gurka, på ett buffébord kanske det passar att skära upp i lagom tjocka skivor.

Riktig husmor

I går kväll grillade vi på balkongen för första gången. Det blev riktigt gott med en sallad och improviserad tomatsås/salsa till.

Grillkungen i egen hög person i skymningen på balkongen.

Om ni undrar varför vi har hönsnät runt balkongräcket så

är det för att katterna inte ska kasta sig ut efter en kul fågel.

Och i dag har jag varit så himla duktig att jag nästan smäller av. Inte nog med att jag har skurat och fejat, jag har dessutom strukit allt som låg och väntade på att bli platt och fint, bakat bröd och satt en ny omgång limoncello.

När man gör limoncello ska man bara använda det yttersta på citronskalet, så där stod jag med en massa citroner utan skal. Det kan man ju inte bara kasta så där rätt upp och ner. Så jag tänkte att vinna eller försvinna, nu provar jag att göra lemonad. Det blev så himla gott! Och det bästa av allt, jag kan dela med mig av ett recept som helt och hållet är mitt eget eftersom jag inte hade en aning om hur man skulle göra och googlade inte fram något recept, utan hittade på alldeles själv.

Lemonad.

Mariannes lemonad 1 person

2 citroner

1/2 dl socker (ta mer eller mindre beroende på hur sött du vill ha)

2 dl vatten

Skär citronerna i bitar. Lägg citroner, socker och vatten i en mixer. Mixa. Sila av det tjocka med kärnor och kladd.

Skål!

Och så var det redan torsdag igen!

Jag förstår inte att veckorna springer iväg så fort. Nu är det redan torsdag igen, och jag som tyckte att det nyss var torsdag. Men det kanske är ett gott tecken, det sägs ju att tiden flyger fort när man har roligt, så det måste ju betyda att jag har roligt hela tiden.

Nu är vi många som konkurrerar om mitt badrum. Tjorvan har också upptäckt att det är mysigt att sova vid badkaret.

Hon har tagit min plats!

Titta bara hur hon ligger och vräker sig!

Maka på 'rej, hörru!

Så där ja!

Jag blev så himla sugen på choklad i dag, men eftersom det inte bara är att springa iväg till kiosken eller kondiset när man bor så här så får man vara uppfinnigsrik och greja sitt eget godis. Efter lite sökning på nätet hittade jag en chokladbomb - exakt vad jag behövde! Och den blev just precis så där chokladig och krämig som jag ville ha, se bara så innehållet rinner ut när man skär i den.

Chokladbomb.

Den blev så himla god så jag bara måste dela med mig av receptet:

Chokladbomb från Kladdkakan.se

200 g smör

200 g mörk blockchoklad (ju finare choklad dess godare kaka)

4 ägg

160 g strösocker

180 g vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 krm salt

100 g vit eller mörk finhackad choklad till glasyr

ströbröd

1. Sätt ugnen på 200°C.

2. Smöra och bröa en form med avtagbar kant.

3. Smält smör och mörk blockchoklad i mikro eller vattenbad. Fast jag tycker det är onödigt krångligt, jag smälter smöret först och sedan smälter jag chokladen i det heta smöret, mycket enklare.

4. Vispa ägg och socker pösigt.

5. Vänd ner chokladsmeten i äggsmeten.

6. Blanda mjöl, bakpulver och salt och rör försiktigt ner det i chokladsmeten.

7. Häll upp smeten i den smorda och bröade formen.

8. Grädda i 12-15 minuter. Kontrollera med sticka, kakan ska vara kladdig i mitten och gräddad i kanterna när den är klar.

9. Så fort du tar ut kakan ur ugnen strör du över den hackade chokladen jämt över kakan.

10. Låt svalna. Helst till nästa dag står det i receptet, men, jag menar, vem kan det? Servera gärna med glass eller grädde och citrussallad. Eller utan.

En recension och ett recept

Jag har inte varit sjuk, har bara haft lite mycket att tänka på. Har mycket att tänka på. Men det får jag berätta mer om senare. Så jag säger bara A än så länge.

Häst häst tiger tiger av Anita Ahrens.

Jag har läst en bok av Anita Ahrens: Häst häst tiger tiger. Evelita är en ung tjej som förälskade sig i fel man, Theo, det tog slut mellan dem när hon upptäckte några oegentligheter i hans välgörenhetsorganisation och han polisanmälde henne för att vara den som hade fifflat, något hon också blev oskyldigt straffad för. När vi kommer in i historien har Evelita återhämtat sig och börjat fundera på hämnd. Hon reser till Österrike och tar reda på Theos bakgrund som visar sig inte alls stämma med den historia han alltid har dukat upp för pressen och samhällets högdjur. Men när hon ska avslöja honom under en välgörenhetstillställning ombord på en båt blir allt fel och hon går i land i stället för att följa med på kryssningen, vilket visar sig vara hennes smala lycka. Evelita börjar nu dra i olika trådar och nystar upp en sanning som visar sig vara värre än hon kunnat föreställa sig.

Boken bygger på en verklighet som tyvärr är sann för många fattiga människor runt om på vår jord. Den ställer viktiga frågor som vi i rika Väst gärna skjuter ifrån oss. För vems liv är egentligen viktigast och mest värt? Är mitt liv viktigare och mer värt än en fattig kines liv?

En spännande och lättläst bok som utspelar sig både hemma i Sverige och i fjärran länder, där hjältinnan påminner lite om Kinsey Millhone i Sue Graftons deckarserie. Karaktärerna är färgstarka och intressanta. Den är delvis lite spretig eftersom författaren gärna vill ta upp många brännande samhällsfrågor, vilket är synd, boken hade tjänat på att koncentrera sig på ett brännande ämne och spara de andra till egna böcker. Men det stör inte grundhistorien mer än att det som sagt spretar lite. Och så min gamla käpphäst: Förlagen måste anstränga sig bättre med korrekturläsningen!

Summa summarum är det en bra och spännande bok som ger inblick i sådant som inte borde få finnas.

Partytält hos grannarna. Det är så stort så det tar upp två

hela tomter, de två husen bredvid oss delas av en släkt.

Grannarna har byggt upp ett jättestort tält på tomten, eller rättare sagt två jättetält. Jag anar att det är fest på gång, kanske bröllop. Oftast brukar sådana tillställningar ske vid poolen och man dukar upp bord runt den blåa böljan. Men nu i vintertider när det faktiskt blir kallt på nätterna (det var bara 9°C när jag vaknade i morse) kan det var klokt att ha tält så att värmen från alla människor stannar under taket i stället för att fara upp i skyarna. För är det bröllop så är det nattetid festligheterna går av stapeln, och vi kan räkna med att inte kunna sova förrän framåt morgonkvisten. Bröllopen brukar börja vid 22-23 och sluta vid 5-6 nästa dag.

---

Jag tog mod till mig och bakade matbröd i går. Jag har ingen större vana att baka med jäst och tycker att det kan vara lite omständigt med allt knådande och värmande och fixande, men nu tog jag som sagt mod till mig eftersom jag var tvungen att använda de där jästpaketen jag hade beställt från Sverige. Och det blev riktigt bra! Bullarna smakar inte jäst utan smakar tvärtom gott.

Det blir lite kladdigt när jag bakar.

Så här gjorde jag:

Långpannebröd med morötter och frön (recept från Tasteline)
5 dl vatten
50 g jäst
100 gram smält smör
2 stora finrivna morötter
1 tsk salt (jag ska ta 2 tsk nästa gång)
2 msk sirap
5 dl vetemjöl + till utbakningen
8 dl dinkelmjöl (det går snarare åt 10 dl, cirka)
2 dl pumpafrön eller andra frön (man kan ha mer frön om man vill, det blir bara gott)

1. Värm vattnet till 37°C. Smält smöret. Lös upp jästen i lite vatten. Tillsätt resterande vatten, smör och resten av ingredienserna. Spara lite av fröna att lägga på toppen. Blanda väl och låt jäsa cirka 40 min.

På jäsning.

2. Knåda degen och dela den i 15 lika stora bitar. Rulla små runda bullar och lägg bredvid varandra på en långpanna med bakplåtspapper. Strö på lite frön. Låt jäsa 45 minuter.
3. Grädda i mitten av ugnen, 175°C i 20 minuter (snarare 25-30 minuter tycker jag).

Bullar i ugnen.

Sedan gjorde jag en kladdkaka när jag ändå var i farten, men den tyckte jag inte blev riktigt så kladdig som den ska vara. Var egentligen sugen på en riktigt maffig chokladtårta, men det tar ju lite tid att göra så jag nöjde mig med vanlig kladdis. Det viktiga var chokladen.

Kan ju inte låta bli att avsluta med en liten härfågel.

Härfågel.

Inte världens vackraste ...

Krispig marängtårta med citronkräm.

... men möjligen världens godaste tårta. Den bakade jag i dag till il-Make för att fira hans födelsedag. Så nu är vi lika gamla under ett knappt halvår framåt, sedan blir jag äldst igen.

Receptet till tårtan tipsade Suzesan om (jag hittar inte receptlänken hos henne, men gå gärna in och läs på hennes fina blogg ändå). Jag lägger inte ut receptet här utan länkar i stället eftersom det är copyright. Om man nu kan ha det på recept, men för säkerhets skull. Citronkrämen kan man säkerligen använda till vanliga tårtbottnar också, i stället för vaniljkräm. Det var ganska enkelt att göra tårtan, och om du som jag bor i Utlandet och inte hittar puffat ris i paket, så duger vanliga riskakor (utan salt) alldeles utmärkt om man bryter sönder dem i ungefärlig risgrynsstorlek.

I övrigt firar il-Make genom att ha tagit ledigt på eftermiddagen för att kunna titta på någon biltävling. Toppen, tycker han. Tur med vädret har vi också, det är bara 34°C i dag, svalt och skönt.

Onsdagsrecept: Imamen svimmade - Imam bayildi

Eftersom jag är ensam hemma tänker jag inte laga någon middag i dag, det får bli rester. Men ett litet onsdagsrecept kan jag ändå lägga ut. Det här är en klassisk turkisk rätt som passar bra både som förrätt eller som tillbehör till en grillad biff eller liknande. Den är helt vegetarisk.

Och ja, den heter faktiskt Imamen svimmade. Det finns några olika historier om namnet. Den vanligaste är att imamen tyckte så mycket om rätten att han svimmade av glädje när han åt den första gången. En annan historia förtäljer att han svimmade när han fick höra vad ingredienserna kostade. Den tredje historien säger att imamen gifte sig med dottern till en olivoljehandlare. Som hemgift fick hon flera flaskor av den finaste olivoljan. Den använde hon för att varje kväll laga den här rätten. Den trettonde dagen fanns ingen aubergine med tomat och lök på bordet, och när imamen fick höra att olivoljan var slut så att hon inte kunde laga maten, svimmade han av besvikelse.

Så gott är det!

Fotot har jag lånat från dkimages

Imam bayildi - imamen svimmade 4 port.

4 ganska stora auberginer (äggplantor)

1 stor gul lök

1/2 kg tomater

olivolja

1 tsk socker

2-3 vitlöksklyftor, finhackade

persilja, grovhackad

saft från 1/2 citron

vatten

Skala auberginerna så att de blir randiga. Stek dem sakta i olivolja tills de är gyllenbruna. Öppna dem på längden, men lämna ändarna som de är så att de fortfarande sitter ihop. Lägg dem vid sidan av varandra i en stor kastrull eller gryta med öppningen upp. Pressa upp öppningen så att du får plats med mycket fyllning.

Skiva löken och tärna tomaterna. Stek löken sakta i olivolja tills den är mjuk och gyllene. Blanda i tomaterna, vitlöken, salt och persilja. Koka ihop i ungefär en kvart. Fyll auberginerna med röran.

Blanda 1/2 dl olivolja, citronsaft, socker, salt och 1/2 dl vatten och häll över auberginerna. Täck med lock och låt koka knappt en timme tills auberginerna är mjuka.

Serveras rumstempererade.

Afiyet olsun - smaklig måltid!

Receptet är hämtat ur Turkish Cuisine av Tugrul Savkay

Onsdagsrecept: Kall grönsakssoppa

Petchie har startat ett nytt bloggtema som jag tycker är roligt, så jag hänger på. Onsdagsrecept. I dag får vi Greek Fried Aubergine with Feta and Tomato av henne.

Inspiration i köket behöver man alltid, vissa dagar mer än andra. I dag har jag en sådan där dag när jag bara inte visste vad jag skulle hitta på till middag. Kyckling och pasta har vi ätit två dagar i sträck (i går åt vi resterna från i förrgår), lammsteken hinner inte ens börja tina förrän det är dags att äta, inte tonfisk nu igen ... Och inte kunde jag ta mig till affären som jag hade tänkt. Så det blev att hitta på någonting av det som fanns hemma. Det blev en kall grönsakssoppa, typ gazpacho. Och jag måste faktiskt skryta med att jag inte har konsulterat någon kokbok, bara mitt eget huvud och mina egna smaklökar.

Kall grönsakssoppa

8 tomater

1 paprika

1 lök

1 rödbeta

2 vitlöksklyftor

2 tsk chilipasta

1 örtbuljongtärning

1 dl vatten

salt

färsk koriander (cilantro för amerikanarna) att dekorera med

Skär grönsakerna i lagom stora bitar. Stoppa allt i mixern. Mixa. Kyl.

Så lätt var det. Grönsakerna kan naturligtvis varieras i det oändliga efter tycke och smak, det samma gäller kryddningen. Och vattenmängden beror på hur tjock du vill ha soppan. För tunnare soppa ta mer vatten, för tjockare ta mindre vatten.

Och så till alla er som har börjat eller ska börja er semester: HA EN JÄTTESKÖN SEMESTER, VAR ÄN I VÄRLDEN NI FIRAR DEN!

Iste

Jaha, om man tittar bland mina kategorier skulle man kunna tro att det här är en matblogg, men det är det ju inte. Fast mat är gott, så det är svårt att låta bli att skriva om det. Petchie och jag har haft en liten kommentarsdiskussion om iste. Så jag tänkte dela med mig av det enklaste receptet i världen:

Fyll en genomskinlig tillbringare med kallt vatten.

Lägg i två tepåsar.

Sätt på ett lock.

Sätt kannan i solen.

Låt stå tills det ser lagom starkt ut för din smak.

Ta ur tepåsarna.

Ställ tillbringaren i kylen och låt det bli kallt.

Klart!

Sedan kan man ju tillsätta socker om man vill, men jag tycker det är godast utan.

Det påminner mig om när jag blev serverad iste på NK en gång. Förr i tiden fanns ett litet kafé vid hissarna, på andra våningen tror jag det var. Där beställde jag iste och förväntade mig att få en liten burk tillverkad av Lipton eller liknande jätteföretag. Icke. Han bryggde en kanna te av en fin ceylon-sort. Sedan fyllde han en stor tillbringare med is, slog i teet i tillbringaren så att det kyldes, och så serverade han i ett högt glas med isbitar. Det var det godaste iste jag har druckit någon gång, men det kräver ju viss tillgång till is, så jag gör på mitt sätt i stället. Det blir också jättegott.

Turkiska squashplättar - Mücver

Jag hade tänkt föra facklan vidare från Petchie. Hon slog upp sidan 123 i en favoritkokbok och delade med sig av ett riktigt bra recept. Men det gick inget vidare. Jag börjar i stället tycka att jag inte har någon bra kokbok, för alla recept jag slår upp på sidan 123 är trista, konstiga eller så finns inte ens sidan 123. Eller är det någon som är intresserad av helstekt lammhuvud? Säg till i så fall så ska du få receptet.

Hela dagen har jag ändå varit så helt inställd på att dela med mig av något bra recept, så nu har jag i stället letat upp ett recept på turkiska squashplättar - Mücver. Det här åt jag första gången på en picknick i Turkiet när vi bara hade bott där en vecka. Det var då jag blev kär i turkisk mat. Senare fick jag lära mig göra dem själv av svenska V som har bott i Istanbul i arton evigheter och som är en fantastisk kock. De kan ätas varma, ljumna eller kalla, lika gott vilket som.

Fotot lånat från turizm.net

Mücver - turkiska sqashplättar

1 kg squash

2 dl finhackad dill

1-2 gula lökar

2 ägg

2 dl mjöl

salt

matolja

Skala sqashen och riv den sedan. Salta över rivet och låt stå cirka 15 minuter för att suga ut vätskan. Krama ur så mycket vätska som möjligt.

Hacka löken fint.

Blanda sqashrivet med löken, dillen, äggen och mjölet.

Stek/fritera i rikligt med olja i stekpannan genom att klicka i cirka en matsked av degen så att små plättar bildas, ungefär lika stora som vanliga svenska plättar av pannkakssmet. Stek gyllenbruna. Låt rinna av.

Kan serveras som tillbehör till någon kötträtt, som del av en buffé, tas med som picknickmat, kanske som lunch med knaperstekt bacon.

Sedan kan man variera sig lite om man vill. Man kan riva i lite morötter, skippa löken, krydda med persilja, koriander eller andra kryddor och göra lite som man känner för. Men det här är grundreceptet.

Afiyet olsun - smaklig måltid

Jaha, tyckte väl att det var varmt. Det är redan 40°C. Får nog köra lite mer AC.

Grilldag i trädgården

I dag grillade vi med våra turkiska vänner i trädgården, det blev en riktigt trevlig eftermiddag.

Jag som inte känner mig som någon vidare värst expert blir alltid lite smått nervös av att bjuda på mat och måste tänka och planera och förbereda i femton evigheter för att få ihop det. Men det gick bra utom att jag nog inte tyckte att melonglassen blev så god som jag hade tänkt mig. När man köper melonglass är den slät och fin som glass ska vara, lite fruktbitar skadar inte. Men det här blev alldeles för mycket fruktbitar så det kändes som frusen melon med lite smet runtom. Nä, den varianten gör jag inte igen.

Jag hade tänkt ha grillade räkor och mangodip som snacks innan maten, men det fick bli nötter. Vet inte om jag hade fixat allt annars. Nötter gick bra det också.

Sedan blev det grillad kyckling som jag hade marinerat i olivolja och italienska örter. Till det potatissallad och grönsallad. Kladdkaka och melonglass till dessert. Och så kaffe förstås.

Nu har gästerna gått och jag har diskat halva disken. Väntar på att det ska bli varmvatten igen så ska jag ta sista halvan sedan.

Ljummen potatissallad, 4 port. (ur Arlas kokbok)

8-10 potatisar av fast sort, ca 3/4 kg

1 rödlök

2 dl crème fraiche

1/2 tsk salt

2-3 msk grovkornig fransk senap

1/2 dl hackad dill

2-3 msk kapris

dillvippor

Skala och skiva potatisen. Koka den precis mjuk i lättsaltat vatten. Skala och skiva löken. Blanda med crème fraiche, salt, senap och dill. Häll av vattnet från potatisen och vänd ner såsen och löken. Garnera med kapris och dill.

Jag tog lite grädde och spädde ut crème fraichen med, för den är så tjock här. Och så tog jag gräslök i stället för dill och lök. Den här kan man göra dagen innan, fråga mig inte varför jag inte gjorde det, det hade underlättat.

Urgod potatissallad som är lätt att göra, och jag fick lämna receptet till gästerna.

Kladdkaka (8-12 bitar)

100 g smör

3 dl socker

2 ägg

1 1/2 dl vetemjöl

4 msk kakao

1 tsk vaniljsocker

1 krm salt

Värm ugnen till 175°C. Kläm fast bakplåtspapper i en springform, ca 24 cm i diameter. Smörj kanten. Smält smöret och rör ut den värsta hettan. Tillsätt övriga ingredienser. Häll i formen, grädda ca 30 min på första falsen nerifrån.

Det här receptet fick jag också dela med mig av till gästerna.

Afiyet olsun (som man säger på turkiska och som betyder Smaklig måltid).