Nile City finns på riktigt. Nile City ligger så klart i Kairo, det är en restaurangbåt som ligger för ankar i Nilen, mitt i Kairo. Jag vet inte om det är därifrån Killinggänget har fått namnet, men det verkar inte helt otroligt.
Jag glömde visst berätta om hur det gick att ta taxi från stationen i Älmhult till lägenheten i lördags när vi kom med allt vårt pick och pack. Det gick inte något vidare. Maken sa redan i Kairo att vi måste ringa i förväg och beställa taxi i Älmhult, för det finns bara en, och att vi måste ta reda på telefonnumret. Jag googlade och hittade inte mindre än fyra olika taxibolag. Så det var ju lugnt. Tills vi satt på tåget från Köpenhamn till Älmhult och började ringa. Den första hade telefonsvarare som sa att han öppnade klockan 15 på lördagar. Den andra sa att hennes make var sjukskriven och inte kunde köra, den tredje bodde utanför Älmhult och tyckte det var för långt att köra, den fjärde hade inte taxi, utan bussar. Så var det med den saken.
Som tur var ställde vår snälle vän F (som vi lärde känna i Istanbul och som redan hade flyttat hit till Älmhult) upp och hämtade oss! Och inte nog med det, vi fick låna hans bil för att åka och storhandla allt det där man behöver när man inte ens har toapapper. TACK snälla F!
---
Det är lite stressigt just nu. Jag har fått massor av jobb, vilket känns riktigt roligt. Både att göra det och att alls vara påtänkt. Men det är stor skillnad från hur det har varit under tolv år, jag hinner ju inte med bloggarna! Till råga på allt har vi inte trådlös uppkoppling (alltid finns det någonting att klaga på) utan måste ha en sladd i datorn för att komma ut på nätet, så det blir konkurrens på kvällarna. Vi måste skaffa trådlöst.
---
Det är underbart med fönsterbrädor. Jag har redan skaffat två orkidéer och en cyklamen och ställt i fönstren.
Någonting som fortfarande känns lite konstigt är att ta vatten direkt ur kranen. Varje gång får jag liksom medvetet styra händerna dit, för jag är så van att gå till den där stora dunken för dricksvatten. Men skönt är det att slippa tänka på att ha jämna pengar och ställa ut dunkar och pengar varje måndag. Eller behöva ringa till vattenmannen varje gång vattnet är slut, som jag gjorde i Istanbul. Den turkiske vattenmannen kom alltid inom tio minuter, så det var inte någon större plåga, men om man glömde det på måndagarna i Kairo fick man vackert vänta till nästa måndag och köpa flaskor i affären under tiden.
Det har regnat i dag. Sverige är ett exotiskt land!
