Greta Garbo som Anna Karenina.
Bilden är lånad från Internet.
Jag vet inte om det är jag som är korkad, eller vad det är som gör att klassikern Anna Karenina är så himla bra och överhuvudtaget är en klassiker. Kan någon förklara det för mig? Jag har visserligen bara läst halva boken, är snart klar med volym ett, så det kan ju tänka sig att det skall uppenbaras för mig i slutet, men jag undrar om det verkligen är lönt att kämpa sig igenom den här tegelstenen.
För det första ser jag en klassiker som en bok som för med sig tankar om mänskligheten med mera som är allmängiltiga även i vår tid. Men jag vet inte om jag tycker att diskussioner om skilsmässa och kyrkans hållning till det är så giltigt i dag? Kanske i Italien, men knappast i största delen av världen och nej, inte i den muslimska världen heller. Samma sak tycker jag gäller diskussioner om klassisk kontra vetenskaplig utbildning, trälarnas vara eller icke vara etc. Det mesta i den här boken tycker jag är i högsta grad förlegade samhällsföreteelser som möjligen kan vara av intresse om man vill veta mer om hur det var i Ryssland på 1800-talet.
Och vad gäller hjältinnan själv i boken begriper jag inte för mitt liv vad det är som gör henne till hjältinna! Hon är gift och har barn, träffar en man hon förälskar sig i och får barn med honom, dvs hon är otrogen. Sedan tycker hon att hennes make är förfärligt ond som vill förlåta henne och bespara henne dåtidens förnedring och utstötning som skulle följa om han skiljer sig ifrån henne. När han sedan till slut vill genomgå skilsmässan i alla fall, beter hon sig så att han ångrar sig. Och inte någon gång kan hon tala om vad det är hon själv vill och sedan ta konsekvenserna av sin vilja och sina handlingar. Vad är det för hjälteaktigt med det? Visst var kvinnans position hemsk på den tiden, visst var det förfärligt att kvinnan var mannens egendom till den milda grad, men om det ska finnas en gnutta hjältinna i människan borde hon väl åtminstone tala om vad hon vill? Eller?
Jaha, det enda som jag tycker är bra hittills är att Levin får sin Kitty till slut. Jo förresten, jag njöt av scenen när Levin sådde tillsammans med sina lantarbetare, det var väldigt levande.
13 kommentarer:
Oj jag ahr faktiskt inte ens l'st denna "klassiker@". Jag ahr tänkt ett par gånger men det har aldrig blivit av. haha, nu känner jag mig inte alls sugen längre heller.... Hm???
;-)
Jaja, du får berätta ifall du läser andra halvan också eller ifall du ger upp.
Själv håller jag med dig. Jag tycker att klassiker bör vara sådana böcker som tar upp tankar och känslor som aldrig blir "förlegade". Alltså sådant som är likadant nu som det var förr. Självklart inte samhällsstruktur och liknande men kärlek, livsfilosfiska tankar, svartsjuka, livsval, åldrande etc...
Kram!!
Hej Marianne! Det var langesedan jag laste den, men minns den som mycket bra...jag kanske far forsoka igen och se vad jag tycker nu!
Jag ser att du varit sjuk, din stackare. Ja, efter vart samtal i onsdags fick jag igen aka in akut till sjukhuset pa torsdagen. Valde da ett annat sjukhus!!! Sa just nu mar jag bra, men har medicinerat med diverse, det sista jag fatt och som hjalpt har varit nagon slags blodtrycksmedicin, men nar jag lasr bipacksedlen later det narmast som en hjartmedicin!
Jag hoppas att du mar bra nu i varje fall. Hoppas vi bada kan vara friska till nasta vecka. Hoppas vi ses igen!
Manga kramar
AL
Nä tacka vet jag Kitty-böckerna! Där visste man ialla fall vem som var hjältinnan och boven...
(jaja, jag veeet... Ville ju bara skoja lite)
Jag har heller aldrig läst Anna Karenina, säger som Saltis att jag blir inte så sugen efter din recension... Tyvärr så tycker jag sk "klassiker" ibland gör en besviken. Samtidigt som det så klart ibland uppstår en känsla av att wow, jag förstår det här är en klassiker. Jag tycker du säger det bra då du skriver att en klassiker ska vara ett verk som känns även allmängiltigt även i vår tid.
Vad som är kul i alla fall är att det ju idag finns billiga nyutgåvor på många klassiska verk, det är enkelt och billigt köpa. Jag brukar ha en tendens att köpa såna böcker på rea, sen hamnar de på "ska läsa"-listan och är där i många år olästa...
Intressant tanke du har. Jag lärde mig ryska en gång i tiden, bodde i Moskva och St Petersburg, dåvarande Leningrad, och en av anledningarna var att det fanns många s.k. klassiker som jag ville läsa på orginalspråket. Jag kände vad du skriver om när det gäller flera av de "stora ryska klassikerna", det är bra litteratur av duktiga författare, men mycket, mycket är förlegat och svårt att ta till sig, eller känna att det ger något idag.
Jag har däremot fastnat för några av de moderna ryska författarna, de flesta som är utgivna på engelska lever dock i exil, och det har påverkat en del av deras böcker innehållsmässigt eftersom många har följt "deckartrenden" som världen befinner sig i just nu i litteraturen.
Mycket av rysk poesi förresten har jag aldrig någonsin kunnat ta till mig, vare sig på ryska eller svenska!
Ojoj, det var så länge sedan jag läste Anna Karenina att jag inte knappt kommer ihåg handlingen... Men jag tyckte att den var bra, men det kanske var för att jag var 18-19 år gammal och tyckte att den var romantisk (!??) vilket den ju inte låter på din beskrivning. Jag hade en rysk period ett tag i slutet på gymnasiet och det var nog mest fascinationen över hur det var i Ryssland innan revolutionen som intresserade.
Kram och skönt att höra att du mår bättre!
Saltis: Ja det här är ju en kärleksroman först och främst, men jag tycker även det (i boken) känns lite förlegat i dagens samhälle. För nog lever vi kvinnor för annat än att bli gifta med någon sorts drömprins i dag? Det hoppas jag i alla fall, även om det naturligtvis är väldigt lyckligt om det kommer en drömprins ridande. Jag fortsätter läsa ett tag till. Det kan ju visa sig bli en slutkläm på det hela.
Kram!
Otta: NEJ, men inte igen! Stackare, vilken totalt värdelös semester det blev för dig! Hoppas nu att medicinen hjälper ordentligt, jag ringer dig i dag!
Kram!
Karlavagnen: Haha, ja Kitty hon är bra hon! Inget kärleksbjäfs heller som om hela livet berodde på att man "blir gift". Jag tror jag ska läsa om Oliver Twist, för någonting säger mig att den var en sann klassiker, sån som just har bestående värden. Det var så länge sen jag läste den.
Anne: Ja det är SÅ det ska kännas när man läser en bok som är utsedd till klassiker! Det ska kännas WOW! Sen att det finns detaljer som inte stämmer med dagen, jag menar samhällena förändras ju tack och lov, men just det där att det ger tankar. Haha, fast jag tänker rätt mycket på Anna Karenina, så kanske i alla fall?
Det är helt underbart att det finns billiga nyutgåvor, jag fick med 100 stycken när jag köpte läsplattan. MEN den versionen av Anna Karenina var en förfärlig översättning med så många korrekturfel att jag gick tillbaka till boken. Haha, jag känner igen det där med att de har en tendens att torna upp sig och ligga i sin lilla hög i åratal innan man väl tar sig an dem. : )
Kram!
Carina: Jag tänkte faktiskt lite extra på dig när jag skrev det här inlägget eftersom det framgick någonstans att du kunde ryska. Men vad skönt att du har lite samma känsla för de här böckerna, att det inte är jag som är helt blåst. För visst är Anna Karenina välskriven, inte tu tal om saken, men jag har svårt att inse att den skulle vara lika stark i dag som då. Möjligen ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, sättet att måla upp olika scener och beskriva intrigerna, men den ger mig (hittills) inga direkta tankar som har bärkraft i mitt liv. Kanske om jag hade varit yngre, att den ger en skäl att fundera över det där med kärlek och drömprinsar och så vidare, men i min ålder känns det som om jag redan är klar med den biten.
Det låter intressant med de moderna ryska författare du skriver om, du får gärna tipsa om namn och titlar. Jag läser rätt mycket deckare, så det stör inte mig att de har fallit för deckarvågen : )
Poesi har jag aldrig lärt mig läsa, spelar ingen roll vilket språk det än är, jag har svårt att ta det till mig.
Petra: Jo, jag tror att den kan appellera mer till ungdomar eftersom man då inte har funderat igenom det där med kärleken och livet. I min ålder tenderar man att se saker och ting lite mer krasst, som att hon faktiskt är otrogen oavsett om hon valde mannen själv eller inte, det tar bort lite av det där romantiska skimret. Att någon sitter och trånar med en näsduk i handen är inte direkt något som får mig att gå igång längre, det heller ... Men hade jag läst den när jag var 18-19 så kanske jag hade älskat boken och sett den ur ett annat perspektiv.
Beskrivningen av det ryska samhället håller så klart, där är han ju en mästare på att måla upp scenerna så att det känns levande och man kan riktigt känna sig in i livet på den tiden. Det jag tror jag stöter mig mest på är att AK ses (sågs?) som hjältinna trots att hon bara sitter där och snyftar med näsduken i hand utan att näbba ur sig vad hon vill ens en gång. Men jag läser vidare, vi får se, det kanske blir en slutkläm som faktiskt gör henne till hjältinna!
Kram!
Jag har aldrig läst boken. Bra sett filmen.
Minns inte allt nu. Men kanske det var nåt slags hjältdåd på den tiden. Att det hon gjorde var någon slags kvinnlig frigörelse. Böcker var väl en klenod på den tiden. Inte alla förunnat att läsa såna tegelstenar.
Men asså jag skulle nog aldrig förmå mig till att läsa den nu efter din recension:)Inte annars heller.
Det ska bli spännande att höra hur det slutar om du orkar ta itu med resten.
Haha jag håller med hon måste ju veta vad hon vill.
Kram
/Susanne
Den mest populära författaren just nu inom deckar-svängen är nog Alexandra Marinina. Hon finns publicerad på flera språk.
Suzesan: Haha, jag kanske skulle ha sett filmen i stället : ) Jo, jag fortsätter att läsa, fast det är inte längre min huvudbok. Det slutade den vara någonstans i alla funderingar om hur man skulle driva jordbruk och trälarnas vara eller icke vara. Så det kanske blir en knorr på slutet.
Kram!
Carina: Tack, ska se om hon finns som e-bok, i så fall köper jag med en gång. Roligt med författare från några andra länder en UK, US och Sverige.
Haha, ja, jag tänkte likadant när jag läste den i gymnasiet. Men jag minns att jag ändå tyckte den var bra men det var för att den skildrade en intressant tid och så var jag stolt att jag tog igenom mig sådana tegelstenar när klasskamrater läste böcker på 150 sidor! Men jag fattade aldrig tycke för huvudpersonen alls, däremot andra karaktärer (som jag inte kommer ihåg namnen på). Men jag gillade verkligen Greta Garbo då och ville läsa alla böcker som hon hade gjort film av (eller som hon var med i är väl mer korrekt). Så då var boken ett måste liksom!
Anna: Vad skönt att höra att du tyckte likadant! Jag är rätt förtjust i ... haha, nu har den legat ett tag igen, men han som gifter sig med Kitty och har en gård. Anna Karenina är bara en bortskämd fjompa tycker jag!
Fniss, visst var det kul när man läste vuxenböcker på den tiden! Jag körde Kafka och sånt. Fast nu är det nog dags att läsa om dem för jag har inte den blekaste vad de handlade om längre!
Kram!
Skicka en kommentar