Man ska vara frisk om man ska klara av att vara sjuk!

TACK alla söta, rara, underbara, fantastiska bloggare och bloggläsare! Jag blir verkligen glad för era fina ord och uppmuntrande kommentarer. Det är en sann källa att hämta styrka från när man är så trött att man undrar hur man ska orka släpa sig ner i köket för att hämta mer att äta och när vågen bara står och stampar och till och med går neråt ibland.

I går, lördag, var jag äntligen till en riktig läkare. Men jag ska börja från början, och jag önskar att jag hade haft kameran med mig för det var det värsta jag någonsin har sett.

Försäkringsbolaget, som har kontor på Cypern, har i sin tur en agent som de samarbetar med här i Egypten. Agenten sitter i Hurghada, cirka 7-8 timmars bilresa från Kairo. De rekommenderade ett sjukhus vid namn St. Peters International Hospital och bokade en tid åt mig i onsdags. Jag tyckte det var lite märkligt att skicka mig till andra sidan stan när det finns ett sjukhus inte långt härifrån, men vad visste jag, det kanske var ett bättre sjukhus? Redan ute på gatan bestämde jag mig för att jag visserligen kan prata med doktorn, och han kan få göra en lätt undersökning, men han får inte göra någonting som kräver sterila förhållanden. Aldrig i livet. Det var det skitigaste ställe jag har sett, och då har jag ändå bott i Kairo i två år. Till och med doktorn bad att få byta undersökningsrum eftersom det luktade så illa i det första …

Och doktorn hade av någon anledning bestämt sig redan innan han såg mig att det var klimakteriebesvär jag lider av, så han hade med sig en liten påse med piller. Nå, pillren är det inget fel på, de finns i Sverige också och jag hade redan tänkt att jag ville sätta igång med hormonersättningsbehandling för att få bukt med svettningarna och humöret etc. So far so good. Han tittade mig i halsen, klämde lite på magen, tog puls och blodtryck och sedan var det klart. Som tur var med tanke på förhållandena på sjukhuset. Men ändå.

Så jag kontaktade försäkringsbolaget igen och sa som det var: Dit går jag aldrig tillbaks. Vilda hästar kan inte dra mig till det sjukhuset igen. Dessutom tycker jag det är märkligt att inte ens förorda ett blodsocker, Hb och några andra liknande elementära prov. För att inte tala om sköldkörtelprover eftersom min far hade så kallad giftstruma och det är ärftligt …

Så i går, lördag, fick jag komma till en duktig kvinnlig läkare på sjukhuset som heter Dar Al Fouad Hospital, det sjukhus som ligger närmast oss och som tydligen är det enda ackrediterade sjukhuset i Egypten. Det kändes bra. Hon undersökte mig lite närmare och beordrade diverse blodprover och så ska jag tillbaks till henne om en vecka när provsvaren är klara. Plus att jag ska tillbaks dit i dag och ta ett blodsockerprov två timmar efter måltid.

Jag vet alltså inte än vad det är för fel, men man kan ju alltid hoppas att den första doktorn hade rätt och att jag bara har svettats bort alla kilon.

Blodprovstagningen förtjänar sin egen historia. Jag vet inte varför, men det sista jag åt innan jag åkte till doktorn i går var klockan elva. Och när läkaren sa att jag var tvungen att ha fastat i åtta timmar innan jag tog blodproverna insåg jag att drygt halva tiden redan hade gått. När jag sedan frågade i receptionen vilken tid jag skulle komma för att ta proverna och fick höra ”anytime, we open 24 hours”, ja men då var ju saken biff! Varför tvinga stackars Maken att kliva upp extra tidigt för att åka till sjukan på morgonen och ta blodprov, när man kan avhålla sig från mat bara några timmar till och sedan på morgonen kunna ta sitt morgonkaffe i lugn och ro? Så vi åkte glada i hågen tillbaka till sjukan på kvällen. Optimister som vi är. Visserligen är sjukhuset öppet ”24 hours”, men precis som i Sverige gäller det ju självklart inte öppenvårdsmottagningarna! Men de var så snälla och tog hand om de knäppa utlänningarna. Vi fick visserligen vänta en stund, och betala i kassan på akutmottagningen och sedan ta själva proverna inne i analyslabbet, men det blev gjort. Allt som krävdes var lite god vilja och det hade alla i överflöd! Gulle dem! Så hade man bergis aldrig kunnat göra i Sverige …

Summa summarum för er som bor i Kairo eller som blir sjuka i Kairo:
- Gå INTE till St. Peters International Hospital.
- Dar Al Fouad Hospital i 6th of October City är helt okej och de är mycket vänliga. Dem fick jag förtroende för, även om vissa lokaler kanske har lite övrigt att önska om man jämför med svenska förhållanden. Läkarna verkar i alla fall veta vad de håller på med och det är det allra viktigaste.