Maken fick för ett tag sedan för sig att det behövde målas lite på fasaden på framsidan av huset. Och jag kan väl i och för sig inte göra annat än hålla med, för färgen började hänga i flagor och vi vet ju alla hur det går med sånt, det blir bara värre och värre. Sagt och gjort, områdets Målarmästare vidtalades och han satte igång.
Jag vill hellre ha flagor som hänger på väggarna!
Inte nog med att han naturligtvis skräpar ner något alldeles hysteriskt, det ingår ju i sakens natur när man skrapar målarfärg, dessutom skvätter han runt med spacklet någonting alldeles makalöst. Han har lyckats kladda ner en hel kvist på en av våra (visserligen taniga) boganvillor, kladda ner och knäcka en gren på en annan växt (som höll på att ta sig riktigt fint) och det ligger stora klattar fasttorkade på golvet på altanen vid entrén. Jag bävar för när själva målerikluddet sätter igång!
Klädträd.
Jag vet inte var han byter om, gör han det här utanför mitt köksfönster?
Dessutom har han spritt ut sina grejor över hela barnkammaren.
För nytillkomna läsare kan jag berätta att det är hit vildkattorna tar sina ungar för att de ska växa upp. Just nu bor Du Lilla här med sina två döttrar Lilla Lull och Lilla Gull.
Nu börjar jag bli lite orolig för Maken. Klockan är åtta på kvällen och han svarar inte i mobilen. Jag tror jag får traska upp till kontoret och titta. Han brukar säga till när han ska någonstans.
Uppdatering: Han hade preciiis kommit tillbaks till kontoret, trafiken var hemsk, och batteriet i telefonen var slut. Slutet gott allting gott!
12 kommentarer:
Småler åt helvetet! Jag råkade just ut för samma sak i förra veckan. En målare skulle bättre på mitt första rum.
1) Han köper en färg som heter Crema och kluttar på, istället för Blanco colonial som det ska vara, hela väggarna ser ut som en beige och beigegrön flugsvamp. Jag får köpa mer målarfärg och rätt, och istället för att klutta på måste han måla om ALLT.
2) ALLT för en målare här innebär ALLT, hunden hade prickar, inte de naturliga utan nya, mina palmer hade beige blad, golvet har jag fått polisha med tinner och använda rakblad för att få rent, och gallergrinden som är guldmålad fick jag måla om helt.
Då är man inte glad!
Vi ska också få huset målat snart! Och de får gärna klä av sig utanför mitt arbetsfönster! Hahahaha!
En av takläggarna har dock börjat klä av sig inför min tonårsdotter! Inte nog med det, han tog vattenslangen och började skölja av sig inför henne! Snacka om att hon blev generad. Han är i 20-årsåldern och tyckte väl dottern var något att försöka impa på :)
Kramen!
Det värsta jag vet är när maken sagt att han skall vara hemma en viss tid och blir ganska sen - inet ett pip och helt onåbar! 1997, innan vi hade mobiler, trodde han att han sagt att han skulel ut på middag med sin bror efter en konferens. När han inte kom hem vid sjutiden som han skulel hade jag ju ingen aning om vad som kunde ha hänt. Och ingen att ringa, det är typ femtielva kommuner och liak många sjukhus mellan där han varit och på vägen hem. Så n't hon glatt släntrade in vis 11 tiden på kvällen had ejag halvt planerat hans begraving och gråtit ett badkar fullt, jag både kramade och slog honom, ha ha! Numera är jag väldigt tacksam för mobiler, men blir då klart nervös när de inet fungerar!
Men vilken kludd och klant till målare!! låter inte särskilt proffsigt tycker jag.
Hoppas att det inte blir lika illa med själva målandet. Annars får du kanske säga till....?
Skönt att maken kom till rätta också! :-)
Hur är det med hemlängtan? Har den gått över för denna gången eller håller den sig kvar?
KRAM!
Carina: Jag bävar för att de ska in också! Efter läckaget i Klas badrum är det en ful fläck i arbetsrummet, och av någon underlig anledning bubblar färgen på ena väggen i tv-rummet. HJÄLP jag vill inte ha in dem! Jag tycker att katterna har fina färger som de är, vill inte ha dem ommålade! Dessutom har jag redan krupit runt på golven en gång och skrapat bort miniprickar efter målningen som gjordes när vi skulle flytta in. VILL INTE en gång till!
Ska kanske föreslå att vi gör det jobbet själva!
Taina: Hahaha, du skulle INTE vilja att den här målarmästaren bytte om utanför ditt köksfönster! Fast han är i alla fall go' o gla'!
TUR att den där takläggaren är i tonårsdotterns ålder. Jag fick lite hjärtsnörp först när jag läste, men sen förstod jag att det är en helt normal uppvisning : )
Kram!
SweFlo: Å vad hemskt det måste ha varit! På den tiden var ni väl ganska nygifta också och hade inte hunnit lära er alla småsaker hos varandra. SKÖNT att han bara var på middag. Men jag förstår att du både kramade och slog på honom!
Ja tack och lov för den tekniska utvecklingen, vad hade man gjort utan Internet och mobiler???
Kram!
Saltis: Kom just att tänka på hur det var när han skulle bättra på runt de nya lampknapparna (nä, vad heter det, switches on the wall????). Jag märkte det inte men Klas kom hem och såg eländet. Han bara kluddade rakt ÖVER de nya i stället för runt om. Klas höll på att få total hjärnblödning och bara skrek rakt ut! Jag får be Klas komma hem och skrika lite när det är dags : D
Tack, hemlängtan har gått över och jag har bestämt mig för att jag måste åka hem en sväng efter den här boken. Tanka lite Sverige och lite kyla. Längta tillbaka till värmen : )
KRAM!
Marianne, jag slängde faktiskt ut den här målaren och avslutade själv. När hunden är mer prickig än vanligt, palmerna är färgade och grinden vit istället för guld, då gav jag upp, han skulle ha fixat lite saker på baksidan också där jag har tvättstuga etc, men det gjorde jag själv. Man orkar inte hur mycket som helst!
Jag skrev ett litet kåseri en gång om en målarupplevelse - min första här på ön, undrar om jag hittar den, OM jag gör det ska jag lägga in den på bloggen, NU vet jag ju varför jag skrev den, det var en för-upplevelse av DIN MÅLARE!
Ska leta bums!
Men asså vilken slarver till målarkludd. Var glad att han inte byter om så du SER DET:)Men katterna hur tar de det att han sprider ut sig så där målarkludden. Haha vilken klädhängare. Be Klas gå hem och ryta till!!!
Hoppas han är lugnar idag då så du slipper få allt nermålat växter och djur och annat som INTE ska målas.
Vilken tur Klas hörde av sig. Oj vad det är oroligt när de som brukar höra av sig inte gör det.
Mina barn har alltid varit ordentliga med detom de skulle bli försenade och skulle de glömma nån gång så blir jag orolig.
Kram
/Susanne
Släng ut karln ur barnkammaren!
Ha ha, så såg det nästan ut när vi hade målat om i Spanien i somras... Os pappa tyckte att "äsch, inte behöver vi skydda golvet - bättre att rengöra det efteråt"!?? Öh, jag tycker att det är lättare att göra tvärtom... Vi hade bara EN tidning som jag försökte flytta allt eftersom O och hans pappa målade - det var ganska komiskt till slut :D
Jag kan också bli sååå orolig när O inte hör av sig och det börjar bli sent. ALlt som oftast är det just mobilbatteriet som laddat ur men det kan man ju inte veta!! O kan inte riktigt förstå varför jag blir så orolig eftersom han nästan alltid vet var JAG befinner mig! När jag var hemma i Sverige i juni hörde jag inte av honom (i PR) på två dagar och blev jätteorolig, ringde och sms:ade och fick inget svar. Pratade med en svensk kompis här som lovade att köra förbi lägenheten och kolla om han var hemma, men som tur var ringde O innan - det visade sig att han satt telefonen på ljudlöst för att sova ut!! Grrr... och han tyckte så klart att jag var fånig som oroade mig.
Stor kram
Carina: Jag ska faktiskt prata med Klas om att vi målar om här inne själva, om han bara köper en roller när han åker till Sverige så är ju det en baggis att måla några väggar. Det jobbiga är att flytta alla möbler, men det blir inte en bråkdel så mycket jobb som om man ska ha i de där klunsarna.
Haha, undrar om de läste min blogg i går, för de har inte varit här i dag!
Hoppas du hittade kåseriet!
Suzesan: Kattungarna tycker det är rätt roligt med alla grejor som ligger där, men de gillar inte själva gubbarna! De sticker när de kommer.
Klas hörde inte av sig, det var jag som hittade honom på kontoret : ) Men han brukar höra av sig, det här var bara en av de där undantagen som bekräftar regeln.
Kram!
Karlavagnen: Hahaha, ja jag får säga till honom att det är en barnkammare!
Petra: Hahaha, jag kan se dig springa efter O och hans pappa med en tidning för att skydda golvet! Det gick inget vidare va?
Det är typiskt killar: "jag är ju här, det är väl inget att oroa sig för". Men med tanke på hur trafiken är på vissa ställen runt om i världen ÄR det skäl att oroa sig. Jag har inte skrivit om det här på bloggen eftersom hans föräldrar läser (tror inte de går in på kommentarerna), men han var med om en förfärlig bilolycka i våras. Att alla överlevde och inte ens skadade är ett sant mirakel! Hela bilen var totalt ihoptryckt både framifrån och bakifrån och uppifrån!
Men normalt är han bra på att höra av sig i alla fall!
KRAM!
Skicka en kommentar