Absolut ingenting

Trollslända.

Jag har inte ens ett nytaget foto att bjuda på, så slö är jag i dag.

I dag har jag gjort absolut ingenting. I alla fall ingenting vettigt. Efter att ha vinkat av Maken, som nu har landat ordentligt i Bukarest, blev jag så där in i nordens trött så jag bara satte mig och stirrade rakt fram. Orkade inte ens gå och lägga mig. Ni vet så där trött som man kan bli första dagen av semestern när man skulle ha gjort en massa kul men bara slöade bort hela dagen. En sån dag. Jag har faktiskt ägnat hela dagen åt att spela datorspel och titta på Grannfejden på TV3 Play! Det ni, då är jag trött!

Jag har haft riktigt Grannfejds-maraton. Jag antar att det tillfredsställer någon slags snaskig nyfikenhetsgen när man tittar på sådana program, samtidigt som man kan konstatera att man tydligen är väldigt lyckligt lottad här i livet som aldrig har haft så hemska grannar som en del tycks ha. Även om det gamla talesättet "Det är aldrig ens fel när två träter" verkar stämma i de flesta fall, kan man nog ändå konstatera att det finns en del ... eh ... konstiga människor där ute.

Ett avsnitt fick mig att tänka i lite vidare banor. Eller förmodligen provocerande. Om en person har en sjukdom, kan man inte kräva någonting av den då? Det var en dam som på grund av en sjukdom åt någon medicin som gjorde att hon inte kunde ha kläder på sig. Eller i alla fall bara minimalt med kläder. Hon kunde ha en lätt rock i slankigt material som gick ner till ungefär en kvart av låren. Och hon hade läkarintyg på att hon inte kunde ha några undisar. Grannarna tyckte naturligtvis att det var rätt stötande när hon stod och putsade fönster med öppen rock så att behagen gungade fritt och när hon vandrade runt utomhus med denna korta rock som ibland bjöd på lite mer vy än kanske de flesta önskade. Men det här verkade då vara tabubelagt, hon hade en sjukdom och skulle därför tillåtas att gå runt som Gud skapade henne. Kan man inte ta hänsyn åt båda håll, undrar då jag lite försynt? Kan man inte ha en något längre rock så att vissa behag garanterat inte syns när man böjer sig, och en rock som kan knäppas på något mjukt sätt så att den inte öppnas när man viftar runt med armarna? Kan man verkligen inte kräva någonting av en person bara för att den har en diagnos? Oavsett vad det är för sjukdom och naturligtvis med hänsyn till vad personen klarar av osv? Jag måste säga att jag tycker det, jag tycker att det är att göra personen en björntjänst när man låter folk gå över gränserna på det sättet. De sociala koderna måste väl gälla alla i samhället - som sagt med hänsyn till vad personen klarar av. Eller har jag fel?

Åter till Grannfejden, det finns tre säsonger!