Du Lilla med sin dotter Lilla Lull.
Jag vill förtydliga eftersom jag tror att några missförstod mig i går: Jag mådde inte dåligt när jag skrev att jag skulle svara på kommentarerna när jag var lite piggare. Jag var bara trött efter en lång och innehållsrik dag. På ett alldeles normalt och trevligt sätt.
En sak som retade mig i går var att jag inte tog med kameran. Enda gången jag har varit i närheten av något "högdjur" här i Egypten var när jag var på Operan och presidentens fru, Suzanne Mubarak, var där samtidigt. Då fick man inte ens ta med sin avstängda mobiltelefon in, eftersom det finns kameror i de flesta telefoner i dag. Så jag tänkte att det bara skulle bli onödigt släpande om jag tog med kameran. Naturligtvis fick man ha kamera i går och man fick fotografera hur mycket man än ville. ALLA andra - jag lovar, ALLA andra - hade kamera.
Och så måste jag berätta om en knäpp sak som hände i kön när vi stod och väntade på att Jehan Sadat skulle signera våra böcker. Alla hade så klart köpt sig ett exemplar och hon signerade personligt till alla med namn. Så det spred sig i kön att det var praktiskt att ha en liten lapp med sitt namn på eftersom det alltid är svårt med namn man inte är van att höra och det går både snabbare och lättare än att var och en skulle bokstavera sina namn. Nåväl, en dam som stod ett par platser före mig hade inte skrivit en sådan lapp och försökte bokstavera sitt namn Y-V-E-T-T-E, men det gick inte så bra. Så jag gav henne min lapp där jag hade skrivit mitt namn och sa att hon kunde skriva på baksidan. Det blev hon glad för och gjorde det. Hon hette Yvette. Sedan stoppade hon lappen i sin bok och skulle gå därifrån.
- Ursäkta, kan jag få tillbaka lappen så att jag kan lämna fram mitt namn när det blir min tur, sa jag.
- Nej, men det går inte, mitt namn står ju på lappen, sa hon.
- Eh, sa jag. Men ... Jag kan inte identifiera dig med bara ditt förnamn ... Eh, jag hade inte tänkt försöka heller ...
Och sedan satte hon igång världens rabalder för att skaffa fram ett NYTT papper till mig där jag kunde skriva mitt namn igen för hon kunde absolut inte låna ut den gamla lappen till mig och sedan få tillbaka den av mig när jag var klar. Hon hette YVETTE. Lägg det på minnet - YVETTE. YVETTE. Så nu kan vi alla spåra upp henne och skicka fula brev, eller?
Ja, ja. Tur att det finns olika sorter.
Inte för att jag tror att Maken kommer hem i vettig tid i kväll - heller - men nu ska jag i alla fall gå ner och förbereda middagen. Det blir olivkyckling.
17 kommentarer:
Kära nån vilket rabalder!!! Tokiga tanter! Jag skall personligen börja förfölja alla Yvette. Du har desssutom inte världens lättaste namn att stava för en icke-svensk!
Vad söta dina vildkatter är, de ser så goda och lite härligt Egyptiskt halvsura ut :-). Jag kommer att sakna dina kattbilder på dina vilda katter.
Ha en bra middag! Jag skall till viktis (=viktväktarna), nu är jag på -25 kg! :-)
Kram
Du milde, den Yvette var ju inte helt sympatisk. Där var du gullig och hjälpsam, sen är det tacken att få en sån respons tillbaka.
Men du, vilket spännande och intressant föredrag. Det är ju verkligen inte varje dag man har möjlighet till sådan unik föreläsning och möte. Det låter ju väldigt personligt också med boksigneringen.
Hur fick du nys om föredraget? Var det särskilda inbjudna eller nån form av först till kvarn anmälan som du sett/hört talas om innan eller? Jag tycker du går på och uppelever en massa spännande saker titt som tätt. Du kanske inte ser det så själv, men jag tycker du får ta del av en massa intressanta saker som händer runt omkring dig.
Kram!
Hahaha! Vilken klurig kvinna!?!?!?! Hm, i sådana där lägen är det lätta tt bli superfrustrerad men det bästa är ändå att bara skratta åt allt. Man skulle bra gänra vilja veta HUR denna Yvette tänkte?!? Eller kasnke vll man itne det. Alls...?
Jaja, vissa är som sagt lite egna minst sagt.
Och vad STOR Lilla Lull blivit!!!!!! Nästan som mamma nu ju! Jättefina är de bägge två. Tycker båda deras ansikten nästan ser lite aristokratiska ut på ngt vis.
Kram!
Åhh vad söt lilla Lull är och så lik sin mor. Det är tack vare dig Marianne. Hon har haft det bra hos dig. Ståtliga kattor.
Meeeen vilken appa den där Y-V-E-T-T-E . Jag har gått i såna fällor så den snälldelen har jag slutat med. Världen är full av konstiga människor. En del ...och en jädrans massa bra människor. En av de som är bra är du Marianne.
Vilket äventyr att träffa/lyssna på Jehan Sadat.
Kram
/Susanne
Men hur misstänksam får man va! Och resultatet blev ju faktiskt tvärtom mot vad hon ville. Nu kommer du ju verkligen komma ihåg hennes namn!
Oj vilken förvirring med lappen. Den där Yvette verkar inte riktigt ha haft hjärnan på skaft igår. Mycket väsen för så lite som en lapp. Kul att du fick tillfälle att se en sådan viktig och interessant person igår. Olivkycklingen låter god blir det recept på den imorgon kanske? Ha en bra dag.
Verkligt synd att du inte hade kameran parat och kunde plåta snipiga Yvette! Då kunde du lagt ut bilden på bloggen och efterlyst hela namnet så vi kunde trakassera henne allihop! Min reskompis och jag råkade ut för en tönt på Kastrup och Öresundståget i går. Först stod han och svor bakom mig i kön till biljettautomaten där jag kvickt och lätt fixade vår biljett med rabattkortet som jag bra rutin på: "Action, för fan! Tåget går för fan om några minuter!" Vi hann med allihop. Min kompis orkade inte lyfta upp sin väska på tåget själv och frågade om han ville hjälpa henne. "Nä." Och så klev han bara förbi och tågade in i 1:a klass. En annan man, svarthårig invandrare med brytning, mycket trevlig, hjälpte henne då och vi muttrade om oartiga svenskar efter en vecka i NY omgivna av artiga medmänniskor, både damer och herrar.
Strax därefter kom tönten ut från 1:klass utkörd av konduktören eftersom han inte hade sån biljett och då var han sur över konduktörens snålhet! Lika gott åt dig, sa min kompis, du ville inte hjälpa mig. Då berättade han snäsigt att han var opererad i ryggen och inte kunde lyfta och undrade om det räckte som förklaring. Ja, det är klart, sa min kompis. Man undrar ju varför han inte sa det från början istället för bara "nä." T ex: "Ledsen men jag kan faktiskt inte lyfta pga en skada"eller nåt sånt.
Men, som du säger, det finns olika sorter, somliga sprider positiva vibbar, andra negativa.
Dina kattbilder sprider definitivt positiva!
Otta: Haha, nä, låt dem vara, Yvetterna här i världen. De flesta är nog rätt trevliga tjejer : )
25 kilo! Det är ju supermycket! Vad DUKTIG du är! Jag tror att VV:s sätt är bäst eftersom man får äta allt med den metoden. Dags för en shoppingrunda kanske? Det är en rolig belöning! Hur många kilo har du kvar?
En annan katt, Kitty, kom med sina ungar häromdagen. Bus och Frö. Två svartvita ulltottar som tumlade runt här i barnkammaren. Men de stack igen sen, de blev livrädda så fort de såg mig.
Jag är rätt säker på att det finns katter runt nya lägenheten också ...
Kram!
Anne: Det måste ha varit någonting sjukligt hos den där Yvetten! Bäst att låta sådana hållas!
Jehan Sadat var helt otrolig, hon signerade åt varenda kotte! Och jag tror det var ett par hundra personer där. Jag fick reda på föredraget genom en svensk tjej som är medlem i International Women of Cairo. Hon skickade ut inbjudan till alla svenskor här i stan, men det var bara fyra av oss som kom, inklusive hon själv. Jag är inte medlem där, är inte så sugen för det är mest äldre amerikanskor och andra fina damer. Många av dem är nog gifta med egyptier och lite mer "välbärgade" om man säger så. Jag är inte så intresserad.
Det kanske stämmer att jag är ute på en hel del spännande, men det är bra mycket mindre än det var i Istanbul, det kanske är därför jag upplever det som om det inte händer ett dugg? Där var det SWEA-träffar och föreläsningar på Svenska forskningsinstitutet och utställningar och konserter och frihet. Här tycker jag mest att vi åker till stormarknaden ...
KRAM!
Saltis: Hehe, nej, det är nog bäst att inte sätta sig in i hennes sätt att tänka! Tror inte jag vill ha insyn i det ormboet : D
Lilla Lull och Lilla Gull har blivit jättestora. Och du ska se Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins! Jag får ta foto på dem allihop snart. Mums-Mums är jätterolig, han krafsar på köksfönstret när han vill ha mat och tycker jag tar för lång tid på mig. Och Lilla Lull tittar uppfordrande på mig och undrar var maten är. De små liven är så söta!
Kramar!
Suzesan: Haha, ja de här katterna är väl de mest välnärda gatukatter man kan hitta i Egypten : ) De ÄR fina och nu får jag klappa Lilla Lull och Lilla Gull nästan lite hur som helst.
Det finns verkligen massor av konstiga människor här i världen, men det är bara att strunta i det och fortsätta vara snäll för de flesta ÄR trevliga och snälla och godhjärtade. Jag tror inte alls att du har lagt din snällhet på hyllan, du är också en väldigt snäll person!
Kram!
Anna: Eller hur! Annars hade jag inte tänkt två sekunder på vad hon hette! Undrar hur hon gör när hon ska ta ut pengar på banken och liknande. Ja, ja, bankomatkort, men hur fick hon det?
Kram!
Desirée: Ja det var verkligen mycket väsen för ingenting. Nå, hon slipper i alla fall ligga sömnlös och undra om jag ska hitta henne : D
Recept på olivkycklingen ligger redan ute, om du klickar på "här" så kommer du till det. Men det var bra att du påminde om att det är onsdag och receptdags, jag satt just och funderade på vad jag ska skriva.
Kram!
Olgakatt: Hahaha, nä jag hade aldrig vågat fotografera Yvette, då kanske hon hade tagit kameran och kastat den i golvet : D
Det var väl en drummel ni råkade ut för i går! Även om ni inte hade haft vana vid biljettautomaten så var det er tur, och i så fall hade han väl kunnat erbjuda sig att hjälpa till i stället för att hetsa. Blir man hetsad tar det ju längre tid i stället! Och visst, det finns unga människor som måste sitta på bussen utan att det syns att de är skadade och starka karlar som inte kan lyfta pga ryggen osv, men man kan ju vara lite vänlig när man svarar! Rätt åt honom att han blev utkörd ur första klass!
KUL att du gillar kattbilderna! Ska fotografera hela högen snart och visa hur de har växt!
Men hjälp, detta betyder ju att också Yvette har ditt namn på sin lapp, och alltså kan spåra upp dig! Hjälp! :)
Sicken knäpp-gök!
Vilket j*vla PUCKO, säger jag bara! Tur att inte jag var i den där kön med mitt finska temperament för DÅ hade jag SLITIT pappret ur handen på henne, knuffat omkull henne, bitit henne i foten och skrikigt högt "HON TOG MITT PAPPER". DÅ hade hon nog blivit paff, eller?
Kom an om du vågar. Y V E T T E!!!!!!
Kram till dig Marianne :D
Laura: Hahahaha, ja hjälp! Tänkte inte på det! Tänk om hon spårar mig! Och hjälp, tänk om hon läser bloggen! Hahahaha!
Kram!
Karlavagnen: Tur att vi är olika : D
Taina: Hahahaha, synd att du inte var där, det skulle jag velat ha sett : D
Kram Taina!
Ha ha, vilken fånig kvinna! Men hon kanske är den ENDA Yvette i hela Egypten, vem vet!? Lite roligt att hon hette Yvette eftersom jag igår skrev email till en puertoricanska som vi på AF inte var säkra på hette Yvette eller Ivette... Vi gissade på I- eftersom det är vanligast här, och Ivelisse är ännu vanligare än Ivette, det tog ett tag innan jag lärde mig det namnet.
KRAM!
Nu har jag spårat upp YVETTE! Och skickat ett gäng med märkliga meddelande till henne! :) inte.
Ja, jag samlar på Barbie. Har börjat dela ut de nyare dockorna till barnbarn, syskonbarnbarn mm. Men på något vis så kommer det fler ändå! :)
Ha det bra
Petra: Ivelisse var ju roligt! Men gud så krångligt att ta med sig internationellt. Då är Yvette bättre, i alla fall i Europa tror jag. Haha, jag tror jag ska googla på Yvette bara för det, se om hon har en blogg : D
Kramar!
Lena: Hahahaha, ja stackarn, hon kanske sitter där hemma och darrar av skräck för att jag ska skicka brev till henne : D
Vad roligt att du samlar på Barbie! Jag har kvar mina första Barbie, de jag fick direkt från USA innan de hade kommit till Sverige. Har kvar en del fina 50-talskläder till henne också. Tyvärr är det mesta sönderlekt, men en del är fortfarande fint. Påminn mig när jag ska åka till Sverige nästa gång så ska jag ta med en Barbie i hijab till dig!!! De är inte dyra och på väg till Sverige är det inga problem med plats i väskan.
Skicka en kommentar