Middag för två.
FÖRLÅT, FÖRLÅT, FÖRLÅT ALLA! Jag mår bra, och Maken mår bra! Det är ingenting farligt eller tråkigt som har hänt som har orsakat tystnaden här på bloggen.
Det som har hänt är nog att jag inte känner att bloggen har någon inriktning just nu. Förut var det Kairo, utlandsliv, roliga bilder från trafiken, exotiska växter, åsnor och kameler. På senaste tiden har det mest varit blommor och husrenovering här på bloggen.
Jag behöver helt enkelt hitta mig en ny bloggidentitet! Nog för att jag är samma Marianne som tidigare, inte så, jag menar bloggidentitet som i vad det är jag ska skriva om. Det blir lite för mycket knäckebrödsblogg annars, känns det som. Renoveringen är i och för sig rätt intressant, men det går ju så bedrövligt långsamt. En vägg utan tapeter är en vägg utan tapeter, liksom. När jag väl sätter igång med trädgården på allvar (nästa år förhoppningsvis, mer troligt näst-nästa år) kan det också vara intressant, men just nu?
Och för övrigt jobbar jag. Jobbar, jobbar, jobbar. Flyttar kommatecken fram och tillbaka, puttar in "hade" på hundra ställen, raderar "som" på tusen ställen, och försöker få till det så att läsaren begriper vad som åsyftas. Uppmuntrar gestaltning i stället för beskrivning, propsar på strykning av svammel och onödiga transportsträckor, och lirkar fram fördjupning av vändpunkter och andra betydelsefulla skeenden.
Men jag SKA försöka leta mig tillbaka hit till bloggen. För jag gillar ju min blogg, och jag störtgillar alla er som jag har kontakt med via bloggen! Den här veckan är ganska tjocksmock full med en bok som måste bli färdig, men nästa vecka ska jag börja med att besvara alla kommentarer (FÖRLÅT!) och så sakta försöka fatta tag i "pennan" igen.
Stora kramar till er alla så länge!
20 kommentarer:
Åh, vad jag känner igen mig i det där med bloggidentiteten. Jag vacklar jag också.
Hoppas i varje fall att du fortsätter blogga - och att du visar renoveringsresultatet. :)
Kram!
YAY!!
I morse, när det var inslag på teve om hemskheterna i Kairo, så slog det mig plötsligt hur länge sen det var jag läste nåt från dig.
Men man får vara tyst, så är det ju ibland, det är bara att vi vant oss vid att du hörs av lite då och då.
Äntligen tänk att man ska behöva ropa sig hes. DIN BLOGG är bra som den är. Men hoppas du hittar DIN nisch Marianne. SKÖNT att höra att allt är bra. Gullegumman;)
STOR KRAM
/Susanne
Inte behöver man be om ursäkt för en stunds bloggtystnad!Det är ju bara så att inspiration och tid kan tryta emellanåt.
Illa, illa det som sker i Kairo nu! Men jag kan inte säga att jag är förvånad, tyvärr.
Helt OK! Jag bloggar i annan form men bara när andan faller på. Då och då tänker jag på något i min vardag som kan vara intressant att delge andra, (eventuellt)...
Middag för två ! Den var bra, ha,ha. Jag såg inte den lille först, måste nog skaffa nya glasögon.
Men du, jag känner precis likadant. Jag upprepar mig hela tiden. Mat o bak o trädgård. Och så jobbet förståss. Jag som trodde och hoppades på en stor förändring i mitt liv när jag slutade jobba för två år sedan. Jag hade ju hur många ideer som helst men det kom annat i vägen. Men jag vill inte lägga ned. Det blir bara lite mindre inlägg i väntan på att ideerna ska poppa upp.
Men lite nyfiken är jag förståss på hur husprojektet framskrider. Så du får gärna skriva lite dittan och dattan om vad du har för dig när du känner för det.
Kram kram
Började nästan tro att du var inmålad i något hörn någonstans i huset:D. Hoppas att du fortsätter blogga/Ulrika
Skönt att höra att du är ok och att inget jobbigt har hänt. Tänkte nog att du hade fullt upp med jobb och renovering. Visst är det ok att ta en bloggpaus och en funderare ibland. Jag håller med Suezan att din blogg är bra precis som den är. Den handlar om dig, hus och trädgård. Den handlar om livet som hemvändare och om att bygga upp ett nytt liv "hemma". Den är ett fönster för alla dem som befinner sig utomlands och saknar sitt hemland.
Handlar ändå inte de flesta bloggar om livet i sig och vardagshändelser vart man än råkar befinna sig.
Ta din tid.
Kram!!!!
Ibland är det bara så att man behöver en paus och fundera lite. Skall ju vara roligt och inte ett krav.
Tills nästa inlägg - ha det gott! Kram
Nu har jag ju träffat dig på fejan, så jag var inte orolig, och det där med att vara nerlusad med jobb känner jag till.
Har du inte en massa "så" och "ju" - såna brukar jag få rensa från allt jag skriver.
Jag kom också på en dag att jag hade slutat skriva den mer kåserande stilen jag hade i början, nu är det mest familjeliv... Skulle kunna skriva mängder om vedermödorna med det jag skriver, men IRL har jag märkt att intresset inte finns.
Men jag gillar att läsa om renoveringar och vardagsliv, så du får gärna fortsätta så.
Säger det som många andra redan sagt, din blogg är bra som den är. Känn inget annat.
Fejjan i ALL ära, men den kan aldrig ersätta en blogg.
Jag är glad om du bloggar lite då och då...
Kramar från mig!!
Marianne!
Roligt att du skriver igen, saknat det.
Jag tror man är sin värsta kritiker. Såklart att det inte behöver vara exotiska miljöer och spännande nyheter varje gång man bloggar. Vem kan leverera det?
Jag håller med alla och tycker Desiree är "right on" Det är vardagen och dess händelser som är bloggens styrka. Vardagslivet har vi omkring oss vart vi än är och det blir inte nödvändigtvis en bättre eller intressantare blogg för att man bor utomlands.
Det är du som person som gör din blogg!
Kram från Lotta
Vad skönt att höra att allt är bra med dig och familjen. Trodde, precis som Desiree, att du har haft fullt upp med hus och jobb. Att ta sig en bloggpaus tror jag bara är nyttigt. Jag hade en lång bloggpaus för några år sedan men sedan kom inspirationen tillbaka. Skriv när du har lust. Det är alltid roligt att se vad som händer i din tillvaro. Kramar!
Valkommen tillbaka! Visst ar det skont att ta en paus ibland. Jag kanner ocksa att man ibland tappar traden och vetinte riktigt vad jag ska skriva om och jag vill inte skriva bara for saks skull. Din blogg ar jattebra som den ar!!! Det maste inte vara nagot speciellt, jag tycker det ar sa intressant att lasa hur andras vardagar ter sig!
Hoppas husprojekt och jobb gar bra! Har gar det mot svalare tider, harligt!
Kram!
Vet precis hur det kan vara. Men det viktigaste är inte att du skriver varje dag, det viktigaste är att vi vet att du finns här, att dina blogginlägg poppar upp som glada överraskningar!
Kramar från Kim
Τί ωραία φωτογραφία!!
Jag saknar totalt en röd tråd i min. Befinner mig ständigt i en identitetskris vad gäller bloggen. Det blir liksom inget flyt i min. Men nu har jag bestämt för att skriva när andan faller på och inte för att jag måste. Vill nära och kära veta hur jag har då så kan de ju alltid ringa. Och vissa gör det efter några dagars tystnad. Hur är det Taina?
Jag gillar din blogg precis som den är. Mix av allt från katter, renovering, trädgård och minnen från dina tidigare boenden.
KRAMAR!!!
Jag undrade också vart du tagit vägen :-)! Hur vore det att gå med i fredagstemat igen - det har varit roliga teman att skriva om på sistone, även om jag inte hunnit med att skriva om det allra senaste än.
Ibland kan det vara roligare faktiskt att läsa om saker och ting som ligger nära en själv än att läsa om platser och tilldragelser man aldrig får en chans att komma till eller uppleva.
Kul att höra om hur det går med ert hus, så berätta gärna mer om det och ta foto! Intressant också vore att höra om hur du löser problem med din översättning ibland.
Kramar från Ingrid
Temat kan vara DU, det är precis det vi alla vill läsa om! :) Men ta det i din takt såklart!
Kram kram! :)
Just så är det för mig just nu. har ingen riktig energi till bloggen men hoppas att den väntar runt hörnet. Kram
Skicka en kommentar