söndag 30 september 2012

Min hushållsassistent

Allra först ska jag berätta att jag är medlem i Buzzador, vilket innebär att man får prover av produkter som man ska testa, dela med sig av till vänner och bekanta och tala om - ärligt - vad man tycker, bland annat genom att blogga om produkten. När det gäller kapitalvaror får man dem inte gratis, utan får köpa dem till ett förmånligt pris.

Den första kampanj som jag är med i är en hushållsassistent - OBH Nordicas Hercules. Och nu har jag testat den några gånger och kan tala om vad jag tycker:

Jag älskar den! Den gör det ju så mycket enklare att baka! Den är stabil och har en stor rostfri skål, tillbehören är rejäla och känns inte "plastiga" och den är lätt att jobba med. Hastigheterna är steglösa, så det är lätt att bestämma med vilken fart den ska jobba. Den är snygg också, så den kan mycket väl stå framme på bänken hela tiden så man slipper kånka på den fram och tillbaka. För den är ganska tung - ett måste om en sådan här maskin ska vara stabil.

Men det finns ett par nackdelar. När man ställer in den på en lite snabbare hastighet "vandrar" den, så den skulle kanske må bra av att stå på ett plastunderlägg av något slag så att den inte brakar in i flaskorna med olivolja som är närmsta granne på bänken. Locket är lite byngligt att sätta på, eller så är det jag som inte riktigt har fattat, och hålet i locket är lite för litet när man ska tillsätta mjöl. Fler nackdelar än så har jag inte hittat.

Ett tillbehör som jag har velat ha i flera år nu är en köttkvarn. Och nu har jag en som följde med min Hercules! Den ska jag testa i eftermiddag genom att göra egen köttfärs på fransyskan jag hittade till bra pris. Äntligen kan vi ha koll på vad som finns i köttfärsen! Korvstoppningen får dock vänta lite, men senast till jul ska jag använda det tillbehöret. Som med allt annat måste ju hemgjord korv bli så mycket godare än köpe ...

Några bilder:

OBH Nordicas hushållsassistent Hercules.

Degen blandas.
Så här fina blev de första bröden jag bakade.
Genom att degen knådas ordentligt, blir degen också bättre. Så här bra kan man inte
knåda för hand - om man inte är Starke Adolf, och det är inte jag.
Jag bakade frukostbullar att ta med på Ålandsresan, receptet var av Jan Hedh. Och enligt
honom skulle man lägga degen att jäsa i en plastbunke med lock. Jag tog en för liten bunke ...

Men bullarna blev goda, trots att degen försökte rymma ur bunken.


Godisbullar är också gott att ha med på en bilresa, så jag bakade Badbullar.

Badbullarna blev goda, men de ser ju inte alls ut som de skulle. 





fredag 28 september 2012

Sista bildbomben från Ålandsresan = Galleri Fredag Höstkänsla

I dag kombinerar jag sista bildbomben med Galleri Fredag, jag har ju haft höstkänsla hela veckan med alla bildbomber, och resan till Åland var i samband med Skördefesten, så jag har egentligen haft både förra fredagens och den här fredagens teman i flera dagar nu.

Dessutom hoppar jag över bilderna från Bomarsund, som vi också besökte. Vem vet, de kanske dyker upp någon annan gång.

Hos Pettas ställde en svensk tjej, Jenny, ut garnarbeten och man kunde lära sig allt om att sticka.
Dessutom startade hon en halsduk som alla kunde samsticka på för att (statyn av) Julius
Sundblom (landsfadern på Åland) skulle slippa frysa i vinter. Här ger Olgakatt sitt
bidrag. Och jo då, jag har gjort mitt, jag också.

Den sista Öppna gården vi besökte var ett museum, närmare bestämt Ålands Jakt och Fiskemuseum.
Här är sjöbodar strax utanför själva museet.

Och här är vi på väg in i den vackra byggnaden som verkligen passar i landskapet.

Innan färjan gick hann vi med att träffa en annan av "mina" författare, Lucas Hermans som har skrivit
boken Åtta, uppväxten på Åland ur en åttaårings perspektiv. Jag har inte hunnit läsa den än, för jag
köpte den på Åland. Men jag har fått den signerad. Nu hoppas jag att hans utmärkta noveller blir
antagna av ett svenskt förlag så att fler än jag får läsa dem. Flickvännen Hellu jobbar på Sveriges
Radio. TACK LUCAS OCH HELLU FÖR EN TREVLIG TRÄFF, om än det inte blev någon
tripp till stugan på ön. För er som inte var med kan jag berätta att man var tvungen att åka öppen båt
för att ta sig till deras stuga, och eftersom det spöregnade fikade vi i Storby i stället.

På hemvägen bestämde vi oss för att övernatta i Söderköping. Och då kontaktade vi självklart
Musikanta som tillsammans med Make hämtade oss på vandrarhemmet och tog med oss hem
där de bjöd på en alldeles delikat middag. SÅ roligt att få träffa allas vår kära Musikanta också!
Synd bara att jag och min tjocka skalle hade fattat att även Bloggblad bor i närheten, för då hade
vi självklart kontaktat henne också. Nå, nu vet vi bättre, så nästa gång så! TACK MUSIKANTA
OCH MAKE FÖR EN JÄTTETREVLIG KVÄLL
(om än den blev rätt kort eftersom vi var så
trötta efter att ha rest hela dagen) OCH EN JÄTTEGOD MIDDAG! 

När vi vaknade på söndagsmorgonen i Söderköping var det så här vackert på gården till vandrarhemmet.

Vi bodde på Mangelgårdens vandrarhem i Söderköping. Betydligt bättre än det utanför Uppsala.
Även det här var ett gammalt hus från 1700-talet, men här var det mycket renare och fräschare.

Innan vi gav oss av söderut från Söderköping tog vi oss en liten promenad upp till Göta kanal. Och
vi hade sån tur att det var slussöppning just när vi var där! Här kommer den första segelbåten
in i slussen. Man får tydligen inte köra in för motor, utan man drar in båtarna.

Det var fyra båtar på en gång som skulle igenom. Notera hur långt ner båtarna ligger här.

Nu är vattnet i nivå med den övre delen.

Så här högt ligger båtarna när de kan åka vidare.

Här hälsar Olgakatt på en slussvakt från gamla tider, då man öppnade och stängde luckorna manuellt.

De är generösa i Söderköping, vid en grind stod en korg päron.

Söderköping är en söt stad.
Efter Söderköping vände vi som sagt kosan söderut, och de enda stoppen blev lunch vid en vägkrog
och en liten titt på Norrgavel i Lammhult. Där köpte jag ett par riktigt varma och sköna tofflor. Det
gäller att rusta sig för vintern.

Och så här nöjda var de små gullisarna när jag kom hem (sätt på ljudet):

video



video


SIST MEN INTE MINST: TACK OLGAKATT FÖR EN MYCKET, MYCKET TREVLIG RESA!


Höll på att glömma! Här är listan med länkar till alla de andra som är med i Galleri Fredag. Om du vill vara med är du välkommen, det är öppet för alla. Skriv en kommentar här eller hos någon av de andra att du är med, så länkar vi upp till dig också!

TACK ANNIKA för jättefina teman i september! Nu känner jag mig taggad igen!

I oktober tar Desirée på Sweet Home Sweden över stafettpinnen och bestämmer vilka teman vi ska blogga om.


torsdag 27 september 2012

Skördefest på Åland: Bildbomb 4

På fredagen gav vi oss ut på vägarna för att delta i Skördefesten på Åland. Häng med!


Hos Pettas kunde man bland annat köpa nyskördade grönsaker. Jag köpte en squash (de där härliga
brandgula bomberna till vänster) och gula morötter. Ja och sedan köpte jag förstås Karins goda bröd,
ekologisk getost, ekologisk honung, och sälolja. Man kunde även köpa fint hantverk, men jag
hoppade över det den här gången.

Ordningsvakten håller reda på gästerna hos Pettas.

Härligt med en fika i solskenet. Vi hade som sagt tur med vädret. I bakgrunden ser  man
konsthantverkarna som ställer i ordning sina produkter bredvid grönsaksbordet.

Olgakatt beundrar äppel. Jo, så säger man på Åland. Äppel.
Foto: Olgakatt
Och jag tar mig en ridtur på Pettas get som sköter trädgården.

Efter Pettas körde vi till Cederbergs gård. Här kunde man se museet med gamla bruksföremål som
visar bomärkena på Åland. 





Så här ser Åländska väderkvarnar ut. Ungefär som Öländska?

Sötisar som ville dia, men det kom ingen mjölk ur våra fingrar!

En annan sötis som ville bli kliad på huvudet. Hon knuffade undan de andra för att komma på bästa kliplats.

På Cederbergs gård köpte jag mer honung och en dahliaknöl till min granne som älskar dahlior.

Vi passade på att fika här också, och smaka på den goda äppelkakan.



Delad bekvämlighetsinrättning hos Cederbergs.

De hade även tänkt på hygienen.

På Karl-Ersgården träffade vi Nasse och hans kompisar.

Midsommarstänger kunde man beskåda lite varstans på Åland, den här stod på Karl-Ersgården.

Vacker promenad mellan Karl-Ersgårde och Marskogens Lamm.

Mycket ylle till salu hos Marskogens Lamm.

På Ulfsby Gård kunde man se Stensalen. På den här gården köpte vi garn och julkort.

Det var inte lätt att hitta till Föreningen Ålands Hemgård. Det var lite av en höjdpunkt för mig, för
jag hade aldrig ätit Ålandspannkaka, och det ville jag förfärligt gärna smaka. Det här var enda stället
som serverade just den rätten.


Foto: Olgakatt.
Här har vi mästerkocken himself som lagade Ålandspannkakan. En mycket trevlig herre vid namn
Per-Olof Jansson, som gärna berättade om Åland och den åländska kulturen. Han har varit
intresserad av mat och matkultur i hela sitt liv, och i våras fick han åka till London och laga
just Ålandspannkaka på en matmässa inför tusentals människor. Ålandspannkaka skiljer sig från
våra svenska pannkakor på många sätt. För det första görs den av antingen mannagrynsgröt
eller risgrynsgröt, och så ska den stå i ugnen ganska länge. Serveras med sviskonkräm och snömos.
 Dvs. grädde. Han var snäll och gav oss receptet som kommer från hans mormors mor eller tidigare,
det var i alla fall från 1834. Ett recept jag ska vårda ömt.

Dagen avslutade vi i Sjökvarteret. Här köpte jag handdukar i fint lin, en krok med spik i
handsmitt järn, kryddor, godis och lite annat som jag inte minns just nu. Sedan blev det god middag och efter det var vi ganska möra.

onsdag 26 september 2012

Åland och författarmöte 1: Bildbomb 3

Redan på färjan stöter man på den här bokpelaren. Fotot är lite dåligt taget, men
det står "Ålänningar skrev boken om mordbrännaren som lurade hela Sverige".
Och jag sträckte så klart lite extra på mig när jag såg den, eftersom jag hade ett
finger med i spelet. Allt är inte perfekt i den, för det var extra bråttom när den skrevs
och redigerades. Ska tillägga att researchen tog mycket lång tid, så det är inget
hastverk när det gäller fakta! Men det brann i knutarna när den skulle ges ut.

Här har vi den ena författaren! Jörgen Pettersson skrev Gryningspyromanen
tillsammans med David Widlund. Jörgen är f.d. chefsredaktör på Ålandstidningen,
men sitter nu i Ålands Lagting - att jämföra med riksdagen i Sverige.


Här är Lagtingshuset rakt fram och till vänster ligger Ålands Landskapsregering.
Området kallas Självstyrelsegården.
I entrén en trappa upp i Lagtingshuset möts man av de här vackra målningarna som beskriver
Ålands historia. 

Den som vill läsa mer om Ålands historia kan t.ex. läsa Wikipedias artikel. Här nöjer vi oss med en kort resumé:

Drottning Kristina instiftade en postreform så att posten skulle gå som budkavle från bonde till bonde hela vägen mellan Stockholm och St Petersburg, via Åland och Åbo. Postvägen gick över Åland från 1635 ända till 1910, och fungerade i alla väder. Än i dag arrangerar man Postrodden från Eckerö på Åland till Väddö i Sverige.

År 1809 tvingades Sverige avträda Finland, östra Norrland och Åland, som då blev en del av Storfurstendömet Finland, och en del av imperiet Ryssland.

Den tidigare staden Skarpan förstördes av krigen, och en ny stad behövdes. Tsar Alexander II grundade Mariehamn, som fick sitt namn av hans hustru, tsaritsan Maria Alexandrovna.


Tsaritsan Maria Alexandrovna står staty i parken vid stadshuset.

Den 6 december 1917 förklarade Finland sin självständighet och befriades från det ryska oket. Då bildades Ålandsrörelsen med syfte att återförenas med moderlandet Sverige. Den 20 augusti 1917 samlades representanter från Ålands alla landsortskommuner för ett hemligt möte, och Julius Sundblom representerade Mariehamn. På mötet fastslog man att man skulle skicka en delegation till Stockholm och kung Oscar II för att framställa sitt önskemål. Man anlände till Stockholm den 27 januari 1918, och med sig hade man namninsamling från 7.097 ålänningar, hela 96% av den vuxna befolkningen, med bön om att få återförenas med Sverige.

Finland vägrade dock att släppa Åland, och till slut beslutades frågan av Nationernas Förbund. Den 24 maj 1921 tillerkände NF Åland till Finland, och Åland fick självstyre. Orsaken till beslutet var som alltid, inte i folkets intressen utan i höga herrars olika högtflygande planer och kotterier.


Julius Sundblom som ledde Ålandsrörelsen är Ålands landsfader, och här står
en byst av honom i Lagtingshuset.

Här är plenisalen i Lagtingshuset. Här stiftas lagar om allt som rör Åland, utom skatter och
utrikespolitiken (och kanske lite till som jag missade).

På vår rundvandring i Lagtingshuset blev vi presenterade för talmannen, Britt Lundberg.


Efter en utsökt lunch på Indigo som Jörgen bjöd på, var det hans tur att ställa sig i talarstolen.
Det gällde utsläppsrätter.

Lagtingsledamöter i plenisalen.


TACK JÖRGEN FÖR ETT MYCKET TREVLIGT MÖTE OCH EN INTRESSANT RUNDVANDRING I LAGTINGSHUSET. OCH TACK FÖR GOD LUNCH!