tisdag 31 augusti 2010

Utmärkelser

Jag har fått Beautiful Blogger Award av fyra söta bloggerskor: Freedomtravel, Lotta, Kim och Katarina. TACK tjejer! Den från Katarina är jag inte hundra på att det är just den här, eftersom jag inte kommer in på hennes blogg (trots att det är vanliga Blogger!), men eftersom det är den här som är aktuell i bloggvärlden just nu tror jag det.

När man har fått den här utmärkelsen ska man:
• kopiera in awardbilden i bloggen för att visa att man fått den
• tacka och länka till den som nominerade en
• nominera sju andra bloggare och länka till dem
• berätta sju intressanta saker om sig själv

Nu är jag ju lite tråkig, men jag har slutat att skicka utmärkelser vidare till specifikt utpekade personer. Det beror på att jag läser så många fina bloggar, skrivna av så många fantastiska människor, att jag helt enkelt inte kan välja ut bara sju stycken. I stället ger jag den här utmärkelsen vidare till ALLA bloggar som finns i mina länklistor i högerspalten.

Och så ska jag berätta sju intressanta saker om mig själv. Det var ju inte det lättaste, det heller! Jag känner mig just nu högeligen ointressant ...

1. Jag var hästtjej när jag var liten. Det började med att vi var några tjejer i klassen (i femman) som bestämde att vi skulle börja rida. Vi skulle alla hem och fråga våra föräldrar och sedan skulle vi rida tillsammans. Men alla de andra fegade ur. Själv var jag envis, hade jag sagt att jag skulle börja rida fanns inget annat att välja på än att börja rida.

2. När jag var liten tjatade jag på mamma att vi skulle åka till Egypten och se pyramiderna. Hon svarade alltid att vi skulle göra det "sedan, när du har blivit större". För tre år sedan var jag tydligen tillräckligt stor för att åka till Egypten och sedan dess har jag sett pyramiderna ett antal gånger.

3. Jag är barnsligt förtjust i nyponsoppa och fruktkräm. Helst vill jag ha rinnande riktig fet vispgrädde till.

4. Jag har åkt Tjejvasan en gång. Men det gör jag aldrig om. Efteråt var jag så trött att jag var för trött för att blunda, för om jag blundade gungade hela världen som om jag åkte skidor och jag orkade bara inte åka mer skidor.

5. Jag har sökt in till Scenskolan en gång. Men jag var inget stjärnämne och kom inte in, och sedan tog det intresset slut så jag provade inte igen. Kul att ha gjort det i alla fall.

6. Jag var statist i ungdomsfilmen Eva och Adam. Om ni har sett den så är det jag som är gästen på festen vars kjol har fastnat i undisarna. Jag hade egna undisar under filmundisarna, och jag anmälde mig frivilligt till "rollen" eftersom jag tyckte att jag var gammal nog att göra bort mig.

7. Jag såg Bob Marley på Gröna Lund i början av 70-talet. Den bästa konsert jag har varit på för det var pick-nickstämning och hela Grönan gungade med musiken.

måndag 30 augusti 2010

Sover

Tak till förrådshus i nubisk stil, Wissa-Wassef Art Center.

När man har sprängande huvudvärk får man ligga och läsa och sova en hel dag. Någon fördel ska det ju vara med det hela.

söndag 29 augusti 2010

Bara lite småprat

Sfinxen i Giza.

Perfekt att åka och handla på söndagar under Ramadan, har jag upptäckt. Då är det som minst folk på Stormarknaden. Men man ska absolut inte åka dit på kvällarna efter att fastan har brutits, om man inte händelsevis gillar att det är väldigt trångt och långa köer till kassorna.

Tyckte jag behövde trösta mig i min gräsänklighet och gick till bokhandeln. Den som finns i Shoppingcentret är inte den bästa i stan, men ibland har de ett och annat. I dag fyndade jag därför en kokbok: Nigella Fresh. Jag gillar hennes mat, har lagat rätt mycket ur hennes kokböcker, så det är alltid kul med en ny av henne. Den här är kanske inte NY ny, men ny för mig. Jag gillar hennes namn på maten också, vad sägs om Slut-red Raspberries in Chardonnay Jelly? Eller Happiness Soup? I dag blir det dock oxfilé för min del, tyckte jag kunde få det nu när det är så synd om mig som är gräsänka. : )

Måste förresten berätta om min lilla Stina-katt. Som den trogne läsaren redan vet är hennes favoritplats den lilla hyllan bakom mitt badkar. Där vill hon ligga på sin gosehandduk och sova och vakta duvorna som ibland strosar fram och tillbaka på fönsterkarmen där utanför. Men vid det här laget har hon också lärt sig att hon blir bortkörd när jag ska duscha. Så nu går hon inte och lägger sig där förrän jag jag är klar i badrummet. Problemet blir när jag sitter och slöar i nattlinne lite för länge i hennes tycke. Då kommer hon och hämtar mig och leder in mig i badrummet för att riktigt tala om för mig att det är dags att duscha! Och tja, det är bara att lyda ...

lördag 28 augusti 2010

fredag 27 augusti 2010

Flyg och far

myspace layouts


Hello Kitty lånad från bigoo.ws


Fy bubblan vad jag har hållit på i dag. Det är inte det lättaste att hitta ett bra flyg från Kairo till Stockholm för katternas räkning. De ska ju för det första inte behöva sitta instängda i sina burar längre än absolut nödvändigt, vilket innebär att jag vill hitta kortast och snabbast resrutt som alls är möjligt. För det andra ska det vara ett absolut pålitligt företag så att jag kan lita på att katterna har det så bra som möjligt i lastutrymmet. För tyvärr måste de åka som bagage, i alla fall måste de landa i Sverige som bagage eftersom Jordbruksverket kräver det. För det tredje ska de helst lastas om utanför Europa eftersom de vid första stopp inom Europa måste gå igenom en gränskontroll, och om jag ovanpå allt krångel som redan är måste ordna det med någon tysk eller dansk eller vad som helst och kanske inte förstå hälften och inte begripa hur man betalar ...

SAS går ju bort direkt, kan jag säga. Jag vet att de har flygplan som går direkt på Kairo under hösten - vintern - våren för golfresor, men att få någon på SAS att erkänna det och försöka vara lite hjälpsam? Bara en sådan sak som att enda sättet att få personlig kontakt med dem är genom CHAT säger ju hur hjälpsamma de är. I alla fall finns inte ett enda telefonnummer mer än till huvudkontoret på deras hemsida. Vill de inte ha några kunder? Jag bara undrar! Och när man väl får fatt i någon som chattar, är enda svaret att "nej det har vi inte, hör med något annat bolag". Synd eftersom SAS hade inneburit kortast möjliga restid för katterna.

Bäst blir nog Turkish Airlines. Trots att det var med dem Lisa försvann när vi flyttade hit. För det var inte flygbolagets fel, det var den svindyra agentens fel, han som var proffs på att transportera djur. Turkish Airlines är ett pålitligt flygbolag som sällan är försenade, jag vet hur det ser ut i deras cargolokaler, jag vet hur människorna som jobbar där är, och det är hyfsade flygtider. Totalt blir det en tolv timmar i burarna för katterna, men kortare tid går nog inte att ordna. Jag får åka till deras kontor på söndag och prata med dem.

Jaha, det här var ju intressant för allmänheten ... Men så har min dag sett ut, googla, läsa, låtsasboka för att se flygtider, googla mer ...



torsdag 26 augusti 2010

Lite allmänt vardagsprat

Stina och Tjorvan gillar mat. Det syns kanske. Det blir bra för dem att banta lite i karantänen där jag inte finns och kan falla för deras bönfallande jamanden och blickar hela tiden.

Nu har jag fått införseltillstånd av Jordbruksverket för katterna! Så nu kan jag ordna allt med flygbiljetter, betala handpenning till karantänen och fixa med alla andra förberedelser. Och här måste jag ge en eloge till svenska posten också, för beslutet skickades i går från Jordbruksverket och det är redan framme hos Maken som befinner sig hos Svärföräldrarna i Sverige. Snabbt och pålitligt. Skulle det ha skickats hit till Kairo hade vi varit tvungna att ta det med kurir vilket skulle ha kostat ett antal tusenlappar. Hela det här kalaset är tillräckligt dyrt förutan budkostnader, kan jag meddela.

Nu ska jag berätta lite om vad jag jobbar med. Eller rättare sagt lär mig jobba med. Jag håller på att lära mig göra marknadsundersökningar på Internet! Jätteroligt. Jag får frilansuppdrag av det marknadsledande företaget på området och meningen är att jag snart ska vara självgående från A till Ö. Det här är då inte såna där som man ibland får kryssa i vad man tycker om en sak typ i tidningarna, utan det är riktiga frågor och riktiga diskussioner mellan deltagarna. Typ "Vad tycker du är speciellt bra med Mariannes blogg?" "Tycker du att den skulle vara roligare om hon skrev om utomjordingar?" "Varför tycker du att det skulle vara roligare?"* Allt via nätet så jag kan bo var som helst, är inte bunden till en viss stad eller landsända. Och så har jag en himla trevlig chef också!

Och så är jag gräsis igen. Maken åkte hem till Sowiiid (så låter Sverige på arabiska) i går och stannar till nästa helg. Egentligen var det meningen att jag skulle åka med, för den stora orsaken är att en god vän till oss gifter sig på lördag. Men helt utan kattvakt som vi är skulle det ha inneburit att jag skulle åka med sista möjliga plan på fredag, gå på bröllop på lördag och sedan hem igen med första möjliga plan på söndag. Bara för att åka igen om ett par veckor (förhoppningsvis) när katterna ska hem till karantän. Det blir både för dyrt och för slitsamt för en gammal gumma som jag. Men jag hade hemskt gärna velat vara med, både för brudparets skull och för att de gifter sig i samma lilla fina kyrka där vi gifte oss för elva år sedan.

Varför är det så himla svårt att sova när man är gräsis, förresten? Jag är som en liten unge som inte vill sova, den enda skillnaden är att jag inte ropar på mamma för att jag är kissnödig hundra gånger och törstig hundra gånger. Jag går upp och fixar det själv. Och katterna gör det inte lättare. De tittar på mig som om det var MITT fel att Maken inte är hemma. Tjorvan vill bli borstad, hennes kvällsrutin, men tror ni jag får borsta henne? Icke, det ska Maken göra ... Nå, gosa får jag i alla fall, tur det.


*Alltså, det är inte meningen att du ska svara på de frågorna, det var exempel : )

onsdag 25 augusti 2010

En lista

Bilden lånad från Wikimedia Commons.

Jag fick en sådan oemotståndlig lust att göra en lista i dag, det var så länge sedan. Och om man är sugen på en lista kan man alltid hitta en bra hos Anna, så jag gick in till henne och snokade lite. Där hittade jag den här listan:

Regler: Det här är svårare än det ser ut! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt eget namn. Alla svar måste vara “på riktigt”, man får inte hitta på ord. Du får inte ge samma svar som du redan har sett i en lista. Du får inte lämna samma svar två ganger eller använda ditt namn som svar (utom på första frågan, så klart!) Lycka till!

1. Vad heter du? Marianne

2. Ett ord på fyra bokstäver: Måne

3. Ett flicknamn: Mia

4. Ett pojknamn: Mårten

5. Ett yrke: Mattförsäljare

6. En färg: Mossgrön

7. Ett klädesplagg: Mössa

8. Mat: Mango

9. Någonting i badrummet: Mascara

10. Ett ställe/en stad: Mardin

11. En orsak till att komma för sent: Massinvasion av marsianer

12. Ett utrop: Meh!

13. En film: Mission impossible

14. En drink: Manhattan

15. Ett band: Monkeys

16. Ett djur: Mullvad

17. Ett gatunamn: Mahur sokak (vår gata i Istanbul)

18. En bil: Mercedes Benz

19. En låt: Med en enkel tulipan

20. En aktivitet med mer än en deltagare: Månskensserenad

Häng på och gör listan du också! Lämna en kommentar till mig att du har gjort listan så att jag kan komma och kika på dina svar.

tisdag 24 augusti 2010

Eh ... och lite annat om tv

Stina kollar Sportnytt.

När människor som inte är medievana blir intervjuade i tv har jag full förståelse för att det blir många ”eh …” och andra hummande och eftertänkande ljud. Helt okej i mina öron. Men när det är människor som faktiskt jobbar med tv; programledare, tv-kockar, meteorologer och andra, tycker jag att de borde vara bättre förberedda än att sitta och säga ”eh …” en till två gånger per mening. Det blir hemskt störande. Inte höll tv-människor på så förr i tiden?

Apropå tv och förr i tiden visade de en gammal film med Alice Babs i går eftermiddag. Jag kan ju säga att det var tur för Maken att han inte var hemma då, för vem kan låta bli att tralla med i Babsans glada trallar? Även om man kan sjunga är det säkert inte lätt att hänga med, och när man som jag inte kan ta en enda ren ton, ja då blir det inte vackert! Katterna flydde åt alla håll.

Jag har ofta tv:n på i bakgrunden, bokstavligen eftersom den står bakom ryggen på mig när jag sitter vid skrivbordet. Tittar inte så mycket men lyssnar med ett halvt öra. Och då hör man rösterna på ett tydligare sätt och lägger än mer märke till HUR de talar. Det finns en person (inga namn eller annat utpekande, för det här är inte en mobbande blogg) som är jättejobbig att höra på. Hon sväljer mitt i meningen och liksom kippar efter luft och knarrar, låter det som. Och hon återkommer ganska regelbundet. Jag tycker lite synd om henne, hon är säkert jätteduktig och allt det där, men det är förfärligt obehagligt att lyssna på henne. Hon borde få gå till en talpedagog, faktiskt. Konstigt att inte tv ger henne det om hon nu ska framträda så ofta som hon gör i tv-rutan.

Vad tycker ni om de där paneldiskussionerna de kör i morgonsofforna? Jag är lite dubbel, det kan vara intressant att höra vad folk tycker så smått i olika frågor, samtidigt babblar de i munnen på varandra så att man inte hör vad de säger. Är det kanske bara jag som börjar bli gammal och lomhörd? Gammal och mossig dessutom? Bättre förr? Nej, jag tror inte det, för det är många saker jag tycker är bra med dagens tv (SVT) också. Men det tar vi någon annan gång.

måndag 23 augusti 2010

Slöjdebatten

Pyramiderna i Giza sedda från ringvägen. En utsikt man har varje gång man åker in till stan.


Okej, nu har jag funderat en stund på om jag ska publicera det här eller inte. Jag gör det, men jag kan säga redan från början att jag inte orkar debattera så himla mycket just nu. Jag är däremot väldigt intresserad av vad ni tycker, så kommentera gärna, men jag lovar inte att svara med långa kloka svar.

Korrspondenterna gjorde ett reportage om den muslimska slöjan, bland annat härifrån Kairo. Programmet ger intryck av att majoriteten av kvinnorna här i Kairo klär sig i heltäckande niqab, dvs att de täcker sina ansikten och i många fall även sina ögon. Men så är inte fallet. Jag tycker mig visserligen (helt ovetenskapligt) ha noterat en ökning av kvinnor i niqab, men de utgör inte på långa vägar någon majoritet. Den absoluta majoriteten här i Kairo klär sig i någon form av hijab, dvs de täcker håret och halsen men visar hela ansiktet. Helt ovetenskapligt skulle jag också våga påstå att det är fler kvinnor som inte alls täcker håret än kvinnor i niqab. Jag kan ha fel i det eftersom jag i princip aldrig rör mig i fattigare bostadsområden, det är jag medveten om. Men så ser min världsbild av Kairo ut.

Frågan om slöjornas varande eller icke varande i västvärlden borde egentligen inte vara så svår. Det är inte vi västeuropéer som ska tala om för kvinnor från Mellanöstern vad de ska göra eller inte göra. Det vi ska göra är att stödja dessa kvinnor i deras val – om en kvinna vill ta av sin slöja i Sverige men hindras av hennes man, ska vi stötta henne, men vi ska inte tala om för henne att hon ska ta av den. Det måste hon själv få bestämma, annars är det väl lika mycket chauvinism som vi anklagar hennes man för att besitta? Vem är jag att veta bättre än andra i frågor som rör kultur/emotion/religion?

En helt annan sak är att vissa krav ställs för vissa yrken när så är rimligt. Det är rimligt att en polis måste visa sitt ansikte, men det är inte rimligt att en polis måste visa sitt hår. Det är rimligt att en sjuksköterska ska vara hygieniskt klädd – hon får inte bära ringar och ha långa målade naglar lika lite som hon får ha ett tygstycke för ansiktet som hon ständigt måste rätta till med händerna för att kunna se, däremot är det ju faktiskt bara ännu mer hygieniskt om hon har en sjal över håret. Och så vidare. Var sak har sin plats och man måste i det här fallet göra sina val precis som i alla andra fall här i livet.

Kvinnoförtryck är det nu någon som ropar. Ja, det finns män från Mellanöstern som tvingar sina fruar och döttrar att ta på slöjor i en eller annan form och tvingar dem till både det ena och det andra. Det är fel, självklart.* Men jag tror inte att det är ett problem vi kan lösa genom att förbjuda en bit tyg, det är ett problem som måste lösas genom förändrade attityder. Tyvärr har jag ingen patentlösning, men jag tror att problemet förstärks av utanförskap och segregering, eftersom människan ofta reagerar med att behöva stärka sin identitet när hon känner sig rotlös och utanför.**

Om vi kan acceptera andra människor och deras val blir allt så mycket lättare och vi kanske faktiskt skulle kunna få ett samhälle där vi alla är lite annorlunda och tänker lite annorlunda, men kan berika varandras liv. Jimmy Åkesson och SD skrämmer mig mer än någon burka eller taliban någonsin skulle kunna göra. Orsaken till det är att de smyger sig på utan att man märker det och utnyttjar människors rädslor för att själva vinna makt. Deras senaste utspel om att vilja bekämpa våldtäkter genom att stoppa invandringen ”därför att det är invandrare som våldtar” talar för sig själv. Det är väl klart att alla vill bekämpa våldtakter. Men SD vrider och vänder på fakta för att passa sina egna syften – och folk går på deras lögner!


* Låt oss inte heller glömma att det fortfarande finns mängder av kvinnor som förtrycks och misshandlas och styrs av sina ursvenska män. Man ska inte kasta sten i glashus.

** Jag är fullt medveten om att problemen och de underliggande psykosociala grunkorna är bra mycket mer komplexa än så här, men det här är inte en avhandling och jag är inte forskare, det här är ett blogginlägg och jag är bara en vanlig liten tant som funderar lite.

söndag 22 augusti 2010

Lite småbabbel en söndag

Det här lilla ståndet i Shoppingcentret säljer ekologiska kroppsvårdsprodukter. Bland annat en fotkräm som är fantastiskt bra mot torra och spruckna hälar. Killen som har ståndet tror nog att jag äter fotkräm, eftersom jag har köpt rätt många burkar för att både ge bort och använda själv.

Söndag i dag och därmed har veckan dragit igång. (För er som inte har läst här så länge får jag berätta att lediga dagar i Egypten är fredag-lördag i stället för lördag-söndag, eftersom den heliga dagen i islam är fredag.) Söndagar innebär tvätt och strykning för min del så att vi har rena kläder under veckan. Och innan man stryker får man alltså skura golvet, annars blir skjortärmar mm som sveper i golvet smutsiga igen.

---

Jag är lite orolig, vi har inte fått våra röstsedlar än, och utan dem kan man ju inte rösta! Och i år är det extra viktigt att rösta eftersom SD och PP verkar ha vunnit mark. Så min uppmaning till just DIG är att rösta! Även om du inte kan bestämma dig, så rösta på det parti du i alla fall retar dig minst på. Vi får inte släppa in rasister och flumskallar i riksdag och regering! Även om du bor långt från både Sverige och någon ambassad kan du rösta, för även vi utlandssvenskar får nu poströsta. Så det finns inga undanflykter, egentligen. Snälla, RÖSTA!

---

I går skrev jag om hur trygg jag känner mig här i Kairo, att brottsligheten är låg och att jag aldrig är rädd för att någon ska stjäla någonting för mig. Och så går någon och stjäl en minst sagt dyrbar van Gogh-tavla från ett museum! De har tydligen inte hittat varken tavlan eller tjuvarna än. Och så måste jag erkänna att jag helt har missat det museet. Får väl försöka råda bot på det när det blir lite svalare igen så att man orkar hitta på någonting.

---

Apropå konst visade nyheterna lite från skulpturbiennalen i Köpenhamn som precis har öppnat. När jag ser bilder därifrån hoppas jag ännu mer att det blir Helsingborg för oss, för därifrån är det lätt att ta sig till Köpenhamn, och då kan även VI få uppleva sådana saker. Längtar, längtar ...


lördag 21 augusti 2010

Små tankar en lördag

I dag var en perfekt dag att åka och handla, folk var hemma och vårdade sin hunger i stället för att handla mat och ladda upp inför kvällens Iftar (brytande av fastan för dagen). Det som var mindre bra var grönsaksdisken, det fanns nästan inga grönsaker alls. Inte ens morötter. Nu överdriver jag lite, visst fanns det en hel hög skruttiga tomater och jättemånga paprikor och lite annat, men salladen var inte att tänka på och morötterna var helt slut. Rödbetor fick jag i alla fall och några champinjoner. Gott om frukt fanns i alla fall, så det blev fruktsallad efter maten i dag i stället för grönsallad till maten. Grönsaksdiskarna på vår lokala stormarknad är sannerligen någonting jag inte kommer att sakna.

Men jag tänkte på en sak som jag verkligen kommer att sakna när vi har flyttat. Och det är att jag känner mig så trygg här. Jag är aldrig rädd för att någon ska stjäla någonting för mig, aldrig rädd för att någon ska hoppa på mig och vilja slåss bara för att de har tråkigt, aldrig rädd för att bli rånad eller annat. Inga problem att lämna shoppingvagnen full med varor utanför apoteket när man går in där, till exempel. Det kan man knappast göra i Sverige. Visst förekommer det inbrott och mord och rån och allt möjligt här också, men min allmänna känsla är att det är mycket mindre förekommande här än i Sverige. Och fyllon behöver man aldrig vara rädd att stöta på på gator och torg som hemma i Sverige. Inte för att jag brukar gå runt och vara rädd, men här känner jag mig mer trygg än i Sverige.

Nu under Ramadan dekorerar man med färgglada lyktor överallt. Här kommer ett par smakprov. Bilderna är tagna med mobilkameran.

När man fotograferar Ramadan-lyktan som hänger ovanför kassorna på Stormarknaden ...

... kan man passa på att zooma ut och fotografera lite av Stormarknaden själv, som man aldrig får göra annars.

Här en grupp Ramadan-lyktor. De heter någonting speciellt, men jag har glömt vad. Otta, kanske du vet? Här syns även de typiska tyger man dekorerar med under Ramadan.

Uppdatering: Tänk så fel man kan ha. Här skriver jag om den låga brottsligheten i Kairo, samtidigt som någon snor en van Gogh-tavla från ett museum här i stan. Nå, det var inte min tavla ...

fredag 20 augusti 2010

Hoppsan, jag fyllde visst 3 år!

Mina bloggbesökare 26 september 2009 till i dag.

Som jag konstaterade i går, pinnar tiden iväg fort som bara den. Och i går missade jag att bloggen fyllde 3 år!

Det har varit tre roliga år! Tre år fyllda av nya vänner och bekanta, tre år som har berikat mig både emotionellt och kunskapsmässigt. För även om jag inte har träffat de allra flesta av er, kan jag bara konstatera en sak: JAG TYCKER SÅ MYCKET OM ER! Ni har gett mig så oerhört mycket och jag hoppas att jag har kunnat återgälda en liten smula av allt jag har fått av er. Det gäller även er som aldrig någonsin har kommenterat här och er som inte har egna bloggar, eller bloggar jag tyvärr inte hinner läsa. För jag ser i statistiken att det är många fler återkommande besökare än de som kommenterar, och det gör mig GLAD!

Tänk om man hade sagt till sin mormor att man kan tycka om en människa man aldrig har träffat, som man bara har pratat med via datorn. Hon hade inte tyckt att man var riktigt klok. Men så är det, för genom att skriva en blogg delar man med sig av sina tankar för stunden eller för dagen, sin sinnesstämning och sina glädjeämnen. Ibland även sina mörkare tankar och känslor. Och det är ju det som är stommen i oss människor.

Sedan den 19 augusti 2007 har jag skrivit 1.051 inlägg, det här är det 1.052:a. Jag har fått 15.558 kommentarer från hela världen. Inte för att någon från varenda land i världen har varit här på besök, men inte långt ifrån om man tittar på kartan. Det mest udda landet har varit Vatikanstaten och det i mina ögon mest spännande landet är Mongoliet. Men de flesta kommer så klart från Sverige, cirka 70% av alla besökare är från Sverige. Det skiftar lite från dag till dag.

De knasigaste sökorden enligt den senaste statistiken är:
Pytonorm recept - sorry, kan inte hjälpa till med det. Kanske någon annan som skriver onsdagsrecept?
Foton Beach Boys Sri Lanka - har aldrig varit på Sri Lanka och har aldrig fotograferat Beach Boys.
Pubertetsstrumpa - vet inte ens vad det är!
Susanne på nya äventyr - Snarlikt Marianne, men ...
Rök droger som smakar gummi - eh?

Jag har inga som helst planer på att sluta blogga. Tvärtom kommer det att bli riktigt spännande att blogga från Sverige, nya äventyr i ett nytt spännande land!

Ha en jätteskön helg allihop!

torsdag 19 augusti 2010

Kan inte fatta!

Jag kan inte fatta att den här söte lille killen har börjat åttonde klass! Han är visserligen lika söt - nej, förlåt, SNYGG (killar är inte söta när de är stora, de är snygga) - fortfarande, men han får inte cykla inomhus längre. Vem vet om han går i sin pappas fotspår, pappa ska vara med i landslaget och skjuta pilbåge i EM i höst, och Daniel har också börjat skjuta.

Daniel för en tio-tolv år sedan.

Att den här söta lilla tjejen börjar fyran i Adolf Fredriks musikklasser är däremot mer begripligt, för hon har alltid sjungit - hela tiden och jämt. Och det syns ju att hon är ett stjärnämne, eller hur! Duktig också som åker hela vägen till skolan alldeles själv, hon får gå hemifrån redan 7 på morgonen för att hinna i tid till skolan.

Mathilda.
(Spegeln i bakgrunden är INTE vår. Det är förra hyresvärden som har sådan smak.)

Tiden går och barnen blir stora. Alldeles för fort, det är en sak som är klar. Det ska verkligen bli skönt att komma hem till Sverige igen så att jag får vara med lite mer i allt som händer.


onsdag 18 augusti 2010

Piratpartiet har tagit Sverige som gisslan

Granatäpple.

Piratpartiet är ett helt nytt politiskt parti som ännu inte ens deltagit i ett demokratiskt riksdagsval, ingen vet alltså än ens OM deras politik har stöd hos det svenska folket. Än mindre hur stort detta stöd i så fall är.

Nu har Piratpartiet låtit Wikileaks använda deras servrar för att omöjliggöra för USA eller någon annan stat att med juridiska medel kunna stoppa Wikileaks verksamhet, dokument eller vad det nu kan vara. Därmed riskerar vi att Sveriges relationer med USA - och kanske andra stater i framtiden - försämras.

Att ett politiskt parti på det här sättet tar ett helt land som gisslan och tvingar på alla oss andra DERAS åsikter om en företeelse, dessutom med internationella konsekvenser som följd, tycker jag strider mot grundläggande demoktrati. Samtidigt gömmer sig dessa kidnappare bakom argument om demoktrati och yttrandefrihet! De får gärna säga vad de tycker och föra politiska kampanjer för sin sak, men jag betackar mig för att ett politiskt parti utan bevisat stöd hos Sveriges befolkning tvingar in mig i en politisk aktion som den här!

Om Wikileaks gör rätt eller fel är en ANNAN diskussion. Samma sak gäller USA, kriget i Afghanistan och alla andra länders politik, det är andra diskussioner.


---

Jag är helt mosig i huvudet efter att ha jobbat hela dagen (är ju inte så van vid det längre), så jag ber att få återkomma och svara på alla kommentarer i morgon i stället.

tisdag 17 augusti 2010

Tänk vad det kan vara roligt att jobba ...

... när man gör det så sällan som jag! Har jobbat "hela" dagen i dag och ska jobba i två dagar till. Eller rättare sagt håller på att lära mig hur man gör ett jobb. Skoj är det i alla fall. Fast nu börjar jag känna mig rätt mosig i huvudet.

Kan-in, kan-in, kan inte sy kaniner, däremot.
Fotot är från kaninfabriken på SEKEM, som ni kan läsa mer om här.

Kanin.

Nu låter det som om en kråka eller en katt försöker ta sig in genom vår taklucka. Ett väldans krafsande och halkande är det i alla fall. Men jag tror inte den lyckas.

måndag 16 augusti 2010

Världens största sandlåda

Sahara.

Varför vill all denna sand vara inne hos just mig? Nu har jag kastat ut en del av den. Och med sanden åkte en del kökspinaler som vi faktiskt aldrig använder och som dessutom är fula. Barlast, kallas det. Sedan gjorde jag en sak som jag inte vet om man får, egentligen, för det är väl inte så manligt. Men nu är till och med Makens verktygslådor rena (utanpå).

Ja så spännande har min dag varit. Har ni gjort någonting kul?

söndag 15 augusti 2010

Spännande i utlandet

Ordet "plastfamilj" har fått en ny betydelse. Hur kan man ha så här många plastbyttor? Storstädning av skafferi- och förrådsrummet är inlett. Igen. (För er som har bott i förskingringen en längre tid: plastfamilj = styvfamilj.)

I dag när jag satte på tv:n som underhållning medan jag strök var det för en gångs skull INTE sport. Kors i taket! I stället var det en intressant tillbakablick över tv-teaterns historia. Vilket får mig att undra varför tv inte har sänt repriser av några gamla svenska deckare och annan produktion från tv:s barndom i stället för repriser av norska psykologer som analyserar danska fläskindustrin, typ. Ernst-Hugo Järegård medverkade i en hel del gamla dramer, honom hade jag mycket hellre sett än hur man gör trevliga tavlor av gamla vinkorkar i Strömsö, typ. Nå, nu börjar skolan i veckan så man kan bara hoppas att sommarens bottennapp i tv är över för den här gången.

Jaha, några andra tankar har passerat mellan mina öron i dag, men de hann ut innan jag började skriva.

lördag 14 augusti 2010

Gnällig

Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker att allt är rätt trist just nu. Alla mina Kairo-kompisar har flyttat, det är för varmt för att det ska vara skönt att vara ute, folk fastar så det är inte särskilt kul att gå och fika även om man åker till lyxhotell med en massa turister, vi vet fortfarande inte vart och när vi flyttar, alla bloggkompisar är på semester ... Och just nu hjälper det inte att tala om för mig att det här är lyxproblem. Jag är inte en tandlös tredjehustru som måste täcka ansiktet när jag är ute och jag har råd att äta mig mätt och jag har AC och jag ska snart få flytta till ett land där luften och vattnet är förhållandevis rent ...

Det går över, med andra ord, men just nu tycker jag inte att de e någe kul.

Svärfar mår i alla fall bättre nu och är hemma igen. DET är kul! Han blev jätteglad när jag hälsade till honom från jordens alla hörn, TACK alla ni för hälsningarna!

Tre män och en moppe.

Finn två fel på den gröna lastbilen.

En annan sak som är urtrist, är att jag inte kommer in på Wordpress och har inte gjort det på flera veckor nu. Jag har även problem med Carinas och Katarinas bloggar, jag kommer inte in. Antingen kommer jag bara till senaste inlägget eller bara till rubriken.

onsdag 11 augusti 2010

Oproffsigt

Blå moskén i Istanbul sedd från Bosporens utlopp i Marmarasjön. Det sägs att sultan Ahmed I byggde moskén för att gottgöra sina synder alternativt för att han inte hade vunnit några krig, och att han var så ivrig i byggandet att han själv var med och grävde grunden. Moskén stod färdig 1616 och kallas Blå moskén på grund av de mer än 20.000 vackra blå handgjorda kakelplattorna från Iznik som smyckar insidan. Moskén är byggd på samma plats där de gamla bysantinska kejsarnas palats låg en gång i tiden.

Jag frågar mig för ungefär hundratusende gången: Hur oproffsig som bloggare får man bli?

1. Man ska ta med KAMERAN när man sticker näsan utanför ytterdörren.
2. Man ska fråga karln i kön till kassan om man får ta en bild på hans enorma hög med matvaror där en ask Säkerhetständstickor från Jönköping, Sweden, ligger på toppen. Även om det är med mobilkameran man tar bilden. Och förklara att man är en galen bloggerska.
3. Man ska ta med KAMERAN när man sticker näsan utanför ytterdörren så att man kan fotografera de två långtradarna med tillplattade gamla taxibilar som ligger fyra ovanpå varandra på TVÄREN och tappar lyktor, kofångar och rattar framför ens egen bil.

Dessutom ska man inte åka till Stormarknaden första dagen i Ramadan, eftersom man VET att det är knökfullt med folk och att AC-anläggningen alltid går åt pipsvängen just den dagen. För att inte tala om att man ska välja rätt kö till kassan, inte den kassan där kassören och kunderna ska argumentera om alla streckkoder som saknas från varorna och vad det nu kan ha varit de argumenterade om.

Jo då, annars är allt bra, jag bara grämer mig för de där bilderna jag inte fick.

tisdag 10 augusti 2010

Ramadan Kareem

I fredags trodde vi att klockan skulle ändras till vintertid eftersom Ramadan börjar i morgon. Men det skulle den inte. Klockan ska ändras till vintertid i natt i stället.

Den som vill veta lite mer om Ramadan kan läsa ett inlägg jag gjorde inför Ramadan 2008. Där finns även länkar för den som vill veta mycket mer.

Här i Kairo har en hel del kaféer och restauranger öppet även dagtid under Ramadan, så vi västerlänningar eller de kristna egyptier som inte fastar behöver inte lida i onödan. Ingen skulle heller säga någonting om man tog sig en slurk vatten eller tuggade i sig en bit choklad ute på gatan. Själv tycker jag dock att det känns ganska olustigt att sitta på ett kafé och bli serverad av någon som uppenbarligen fastar. Det tillhör också god uppfostran att inte äta, dricka och röka inför dem som följer fasteritualerna, även om fastan ska ses som en glädjes tid.

En av de häftigaste upplevelserna jag har varit med om under Ramadan var i Istanbul. Utan att riktigt tänka på att det var första dagen av Ramadan var vi några stycken som sent på eftermiddagen kom till Stora basaren, ett ställe som i princip alltid sjuder av liv och rörelse och försäljare som försöker alla möjliga knep för att locka till sig kunder. Men den dagen var det knäpptyst. Alldeles, totalt knäpptyst och knappt en människa i sikte. Efter en stund upptäckte vi att folk satt längst in i sina små butiker och åt. Efter en stund kom de ut en efter en och tände sina cigaretter och började småprata så sakteliga. Och vi kunde gå runt och titta på alla grejor utan att bli indragna på ett enda ställe. Nu hittade jag inte mina foton därifrån och jag måste börja med middagen, så jag har i stället hemfallit åt att stjäla ett foto av en gammal målning på nätet, jag vet inte ens vad konstnären heter.


måndag 9 augusti 2010

Ordfattigt

En stilig herr Tupp och hans fru Höna. Deras barn Kyckling åt vi upp till middag i dag.

Just nu vet jag inte vad jag ska skriva om och vi fick precis veta att min kära svärfar ligger på sjukhuset. Så i dag bjuder jag bara på en bild och skickar alla tankar jag kan till Erik så att han blir frisk och kommer hem snabbt igen!

söndag 8 augusti 2010

İğneada

Jag lovade att berätta om min bästa badort, İğneada, och man ska alltid hålla vad man lovar.

İğneada är inte någon tjusig badort med fina hotell och lyxiga barer, tvärtom faktiskt. Men där finns (jag hoppas det finns kvar) ett enkelt litet hotell mitt på en lång härlig sandstrand med utsikt över Svarta havet. Här kan man finna ro, mitt i enkelheten. Hotellet är ofta fullbelagt, men eftersom det är så litet finns det ändå inte en chans att det ska bli trångt på stranden. Mycket mer än så finns inte i den här lilla byn, jo, det finns en glasskiosk och en annan restaurang i byn, och i dag kanske det finns fler små krogar och pensionat.

Byn İğneada ligger nästan så långt nordväst man kan komma i Turkiet, väldigt nära den bulgariska gränsen. Sandstranden är lång och sträcker sig längs hela den lilla viken ända bort till udden. Det går säkert bussar hit från İstanbul, men enklast är så klart att köra själv.

Första gången vi var i İğneada var lite traumatiskt, faktiskt. Hotellet var fullt men vi skulle få Guvernörssviten. Tjusigt, tänkte vi. Och det hade säkert varit riktigt fint, två rum med tv och en stor altan, den altan som syns på bilden. Problemet var bara att ingen hade bott i rummet på bergis trettio år. Ingen hade ens varit där och städat. Gardinerna hängde i trasor, heltäckningsmattan var fuktig av vattnet som droppade från badrummet (det var i alla fall rent vatten, inte avloppsvatten), spindelväven frodades ... Men inga andra rum fanns i hela byn, så det var bara att bita ihop och försöka sova ändå. Och vi trodde så klart att hela hotellet var i samma standard. Så när vi gnällde lite om standarden inför våra vänner A och R, som vi var där tillsammans med, undrade de lite hur bortskämda vi var. Men när vi på kvällen skulle dela en flaska vin på vår altan, och de fick se rummet, utbrast A: "Jaså, ja NU förstår jag varför ni klagade." Sedan fick vi se deras rum som var rent och fräscht, och efter det fick vi också alltid ett av de renoverade rummen. Det var ju inte meningen att någon skulle bo i Guvernörssviten ...

En av de trevligaste midsommaraftnarna vi har firat utomlands var i İğneada. Våra vänner A och R hade ordnat sill och snaps, och R som är född i Turkiet instruerade servitörerna och kocken hur det hela skulle serveras. Så vi blev serverade en riktig midsommarmiddag på den lilla restaurangen på det lilla hotellets veranda.

Det lilla hotellet på stranden i İğneada.

Stranden sträcker sig längs hela viken, den är riktigt lång och nästan folktom.

Hotellet ligger direkt på stranden, perfekt om man bara vill koppla av och bada.

Fast ärligt talat är de här solstolarna inte särskilt bekväma.

Bakom den här udden ligger Bulgarien.

Man ska inte åka till İğneada för att shoppa, men lite badleksaker kan man köpa.

En simitçi säljer simit, runda bröd med sesamfrön. Mmm, så gott!

En liten fiskebåt i solnedgången.

fredag 6 augusti 2010

Jag vet inte vad jag vill!

Allvarligt talat, jag vet inte vad jag vill. Vill jag bo i en lägenhet i stan, eller i ett radhus med en liten täppa och närhet till stan, kanske en villa med en större täppa och närhet till stan eller vill jag bo i en villa på landet med stor täppa och möjlighet att odla midsommarpotatis?

I Kairo finns landsbygd och storstad på ett och samma ställe.

Jag är asfaltsblomma sedan barnsben, född och uppvuxen i stadsmiljö och har i princip alltid bott i stadsmiljö. Staden känner jag till. I staden är man ganska anonym och grannarna bryr sig inte så mycket om ifall det växer ogräs i krukorna på ens balkong eller om det ligger disk i ens diskho. Inte för att jag är extremt slarvig, men jag är inte extremt noggrann heller, ibland vill jag kunna vara slarvig. Har man insyn genom något fönster kan man alltid dra för där om man vill slasa runt i nattlinnet. Och man kan promenera hem till kompisarna för en fika, eller till puben för en bärsa eller till krogen för lite mat. Mataffärer finns alltid i någorlunda närhet så man måste inte köra bil för att få tag i en liter mjölk. Den miljön kan jag.

En katt som inte måste nöja sig med att titta ut genom fönstren.

Men visst vore det skoj att kunna gå ut i en liten täppa och sätta sig i vårsolen, att låta katterna skutta runt i gräset och jaga fjärilar och hacka tänder åt koltrastar! Fast hur är det att bo i ett radhusområde eller i ett villaområde? Hur är det att ha grannar som kan se rakt in i köket när man kommer uthasande i ett nattlinne som har fastnat i undisarna och håret står på ända? Kan jag gräva upp en kvadratmeter av gräsmattan och odla potatis där, eller kommer de att tro att jag har brutit upp parketten för att odla potatis i vardagsrummet också, till hälften utlänning som jag är?

Badhytter i İğneada, nordvästra Turkiet.*

Okej, nu överdriver jag, men allvarligt talat, hur mycket personlig frihet har man på sin uteplats/tomt i ett radhusområde/villaområde? Om jag nu inte tycker att brunt staket är snyggt, får jag måla det vitt fastän alla andra staket är bruna? Kommer grannarna att ställa till grannfejd och ringa Robert Aschberg om jag inte är petnoga med att rensa ogräset i rabatterna? Jag ser för mig att vi blir tvungna att göra något slags Fort Knox av tomten så att katterna inte tar sig in på någon grannes tomt, för de är säkert pälsdjursallergiker och blir tokiga om katterna pinkar i rabatten (okej, jag skulle inte heller vilja ha någon annans katt pinkandes i min rabatt). I ett villaområde är man väl inte ett dugg anonym, alla vet vem alla är, så det gäller att vara Medelsvensson om man inte ska bli driftkucku? Tänk om jag får världens plåster som grannar? Eller smygalkisar som ska bli bästa kompisar? Eller om grannskapets ungar bestämmer sig för att min hallonhäck är perfekt att palla alla hallon ifrån?

Klotter finns nog i hela världen. Lite olika stilar bara.

Jaha, men det låter som om det vore bättre att flytta ut på landet. Där kan katterna hoppa runt i sädesfälten eller skogsdungarna bäst de vill och komma hem med en åkersork eller två som presenter. Jag kanske kan få en gammal bonde till granne som på sin höjd klagar över att skörden blir dålig i år och som menar att det var bättre förr.

Hus i nubisk stil.

Tänk om jag kunde ha en lång hallonhäck och några äppelträn. En liten potatisåker och några drivbänkar för grönsaker. En örtagård, tänk en alldeles egen örtagård. Och blommor i mängd. Kanske med en sjö i närheten så att man kan ro ut i sin eka ibland.

En eka i Nilen.

Ett ställe där det är en happening när en bil kör förbi och alla invånarna i byn vet exakt vem det var som körde vart och när. Men tänk om jag får lappsjukan ute på landet? Tänk om jag kommer att känna mig lika uttråkad som jag gör här där jag måste ha bil för att åka och handla och måste ha bil för att komma in till stan. Tänk om värmekostnaden ränner iväg så att vi måste ha 18 grader i huset hela vintern och jag fryser ihjäl? Tänk om grannens getter äter upp katterna? TÄNK OM INTERNET INTE FUNGERAR!!!

Egyptiska getter. Ser de inte ut att le lite i mjugg?

Nu överdrev jag igen. Men allvarligt talat, jag har faktiskt funderingar i de här banorna och jag har aldrig bott i ett svenskt villaområde eller i en by på landet. Så nu skulle jag vilja veta hur NI trivs i stan/villaområdet/på landet! Vad är fördelarna och nackdelarna? Hur är det med grannarna? Hur stor frihet har man att fixa och dona med sin uteplats i ett radhus? Vad ska jag tänka på när jag försöker bestämma mig för hur jag vill bo?

Transportministerns brors palats. Det är fortfarande inte färdigt. Och här syns bara en fjärdedel.

Var ska vårt lilla palats ligga någonstans?



* Det framgår verkligen inte av den här bilden, men İğneada är faktiskt min bästa badort. Påminn mig att berätta om den badorten och att visa bilder!

torsdag 5 augusti 2010

Många ord om ingenting

Det är redan 40°C ute, undrar var det ska sluta i dag. Varmast brukar det vara runt femsnåret på eftermiddagen, och klockan är bara halv två än. Jag håller mig inne och bostadsletarknarkar även i dag. Eftersom jag inte läser mycket om de olika husen, utan bara tittar på bilderna, är det lättare för ögonen just nu. Jag vet, jag måste ta och beställa tid hos ögonläkaren, har bara inte orkat.

Jag har förälskat mig i två hus i nordöstra Skåne. De ligger inte vid havet, men väl vid en liten sjö där man kan bada. Prisskillnaden är astronomisk. En fantastisk, fint renoverad villa vid en liten sjö kostar dryga miljonen. Ett fantastiskt, fint renoverat hus vid havet kostar närmare tio miljoner.

En sak som slår mig när jag bostadsknarkar är att en del mäklare tar sämre foton än jag gjorde som åttaåring med min första Kodak instamatic (någon som minns dem?). Jo, en del har fina bilder, lite väl fina bilder till och med. Men en del har riktiga skruttbilder. Suddiga och för mörka eller för ljusa. Och så visar de bilderna i världens oordning. Först kommer hallen och sedan kommer garaget och sedan kommer sovrummet på ovanvåningen och sedan kommer hallen igen ... Hade jag varit husägare som skulle sälja hade jag aldrig accepterat att mitt hus presenterades på ett så ofördelaktigt sätt. Det drar ju ner intresset och priset. Och hade jag varit säljare hade jag städat undan lite PRYLAR före fotograferingen. Vi har det säkert lika kluttrigt som en del av husförsäljarna, men det hade jag inte velat visa hela världen.

Det blir lite gamla bilder i dag. Kanske inte av allra bästa kvalitet, men jag visar dem ändå. Här görs en del saker på samma sätt som man alltid har gjort genom årtusendena. Bilderna är tagna på en liten ö mitt i Nilen, mitt i storstaden Kairo. Marken lär ägas av militären, det är därför ingen har kunnat köpa upp den för att bygga stora kontorskomplex, utan den får fortsätta att vara åkermark.

Hacka.

Ploga.

Transportera.

Fiska.

onsdag 4 augusti 2010

Bostadsletarknarkare

Jag fick en skål dadlar av söte mr Kamel. Men de behöver nog mogna lite till.

FÖRLÅT! Jag har inte skrivit någonting på flera dagar och inte läst någonstans på flera dagar. Jag mår bra förutom att jag är genomförkyld. Det är bara det att jag håller på att förgås av flyttlängtan och oro för transporten av katterna, så jag blir alldeles handlingsförlamad. TACK söta ni för att ni bryr er, men ni behöver inte vara oroliga.

Karantänen är i alla fall bokad, jag har kontaktat försäkringsbolag så att de blir försäkrade så snart vi kommer hem och fixat allt möjligt med alla möjliga papper och kontakter som ska tas. Det har blivit en hel pärm full av papper. Nu måste jag ge mig ut på stan och hitta väskremmar så att vi kan binda om burarna så de inte går upp under hanteringen. Det mesta är i alla fall fixat för stunden.

Jag har blivit knarkare. Bostadsletarknarkare. Jag är helt fast, och hjälp så många fina hus det finns runt om i landet, både i norr och i söder. Och mängder av hus som kan bli hur fina som helst med hjälp av en pensel och lite färg. Problemet är bara att jag ännu inte vet ens vilken ände av landet jag ska leta i. Vilket alltså inte hindrar mig från att leta och titta och drömma. En av de första saker jag tittar på är hur tomten är inhägnad eller kan bli inhägnad. För jag vill ha en inhägnad trädgård så att katterna kan gå ut och leka i trygghet, utan att de eller jag ska behöva tampas med ilskna grannar eller vara oroliga för att de ska bli överkörda eller bli dragna i svansarna. Och sedan sitter jag där och tänker att "köket är okej om man byter kaklet", "trappan behöver målas", "uterummet kanske kan glasas in så att det blir som en vinterträdgård", och så vidare. Och så många fina adresser det finns! Vad sägs om Tre Gretors väg eller Norra äppelrosvägen? Visst skulle man kunna bo på Isabellas väg i Gärds Köpinge? Och jag kan inte sluta! Jag är precis som en knarkare. Säger till mig att jag måste göra någonting annat, sedan tänker jag "ja, men bara en till".

Annars händer inte mycket. Jo, jag hade en rolig dröm i natt, jag drömde att jag först nu upptäckte att vi hade en brevlåda i väggen vid mitt skrivbord och att det låg ett fuktskadat brev från banken i lådan.

Nu ska jag i alla fall svara på era kommentarer och sedan ska jag surfa runt och se vad ni har haft för er.

Kram till er alla!