söndag 31 augusti 2008

Ramadan

I morgon, måndag den 1 september, börjar Ramadan som är den nionde månaden i den muslimska kalendern och den heliga fastemånaden. Det var under den här månaden ärkeängeln Gabriel första gången uppenbarade sig för profeten Muhammed med Guds budskap som sedan nedtecknades i Koranen. Det muslimska året är 11-12 dagar kortare än den gregorianska kalendern (som används i västvärlden) så därför flyttas de muslimska högtiderna från år till år enligt vårt synsätt. Tidpunkten för Ramadans inträde avgörs av nymånens ankomst i Mecka, Saudiarabien och kan skilja någon dag mellan olika länder beroende på när nymånen syns i respektive land. Här i Egypten följer man Saudiarabien.

Ramadan innebär att alla vuxna, friska muslimer fastar från soluppgång till solnedgång (i dag är det 05.32 till 18.18) under en månads tid. Med vuxna menas i princip alla som är könsmogna, men den exakta åldern när man som barn börjar fasta kan variera mellan olika traditioner i olika länder och områden. Många barn lär sig att fasta gradvis genom att fasta några timmar per dag eller någon enstaka dag. Undantagna från fastereglerna är gravida, ammande, nyförlösta och menstruerande kvinnor och de som är så gamla och svaga att de skulle bli sjuka av att fasta. Sjuka behöver inte heller fasta om de blir sämre av fastan.

Att fasta innebär att avhålla sig från mat, dryck, rökning, ”äktenskapliga förlustelser” och allt annat som innebär att tillföra kroppen näringsrika substanser, inte heller får man medvetet ta ifrån kroppen någonting i onödan så som att stoppa fingrarna i halsen för att kräkas eller ge blod (man får ge blod om man därigenom räddar liv). Lärde män har tagit fram ganska detaljerade regler om vad som är tillåtet och inte, när man anses ha brutit mot fastan och inte, när man ”blir skyldig” en fastedag och inte. En gravid kvinna blir alltså inte ”skyldig” några dagar och måste inte ”ta igen” dagarna, medan en som dricker kaffe för att han har fått huvudvärk (som inte räknas som tillräcklig sjukdom för att undantas) måste ”ta igen” den dagen efter att Ramadan har avslutats. Det kan vara ganska krångligt, här är några exempel:

”Om en person oavsiktligt sväljer något som fastnat mellan tänderna, eller om det är så litet att man inte känt det eller kunnat spotta ut det, räknas detta som en del av saliven och bryter inte fastan. Men om det är stort nog för att spottas ut, ska man spotta ut det. Om man spottar ut det är det okej, men om man sväljer det har man brutit sin fasta. Om det går att dela och har smak eller sötma är det haraam (förbjudet) att tugga det. Om något kommer ner i halsen är fastan bruten. Om man spottar ut vatten efter att ha sköljt munnen är fastan inte förstörd på grund av den fukt eller vattnighet som finns kvar, för det går inte att undvika.”

”Om en person börjar blöda näsblod är hans fasta fortfarande giltig, det är någonting som inte går att kontrollera.

”Astmaspray bryter inte fastan, för detta är komprimerad gas som går till lungorna – det är inte mat, och den behövs alltid, under Ramadan och annars.”

”Prov (i skolan) är ingen ursäkt för att bryta fastan under Ramadan, och det är inte tillåtet att lyda sina föräldrar att bryta fastan på grund av proven.”

Dekorativa lyktor som används under Ramadan.

Men det är inte så enkelt som att bara avhålls sig från mat och dryck och annat gott här i livet, man ska också använda månaden till att rena sig från sina synder, tänka goda tankar, undvika vulgärt och oanständigt prat, inte ljuga, inte vara våldsam och fientlig mot andra och läsa Koranen (muslimernas heliga bok) och mycket annat. Man bör alltså inte sova bort dagarna för att slippa känna hunger och törst, inte slösa bort tiden framför dokusåpor och liknande, inte shoppa i stället för att äta och så vidare. Det man däremot ska göra är att tänka extra på de fattiga och hjälpa dem mer under Ramadan än man göra annars. Man ska känna hungern och törsten för att förstå dem som är mindre lyckligt lottade än man själv, det är en viktig del av fastan.

Hur går det hela till rent praktiskt? Jo, innan solen går upp ska man själv gå upp och äta frukost. Det är viktigt. Man ska äta så sent som möjligt men ändå i god tid innan solen går upp. Så fort solen har gått upp slutar man äta och dricka och avhåller sig sedan hela dagen. När så solen går ner bryter man fastan så fort som möjligt, helst med dadlar och mjölk eller vatten. Sedan äter man en hel måltid, och under dygnets mörka del kan man sedan äta och röka normalt. Dock får man inte vara extravagant, ”äta som matvrak och dricka som törstiga kameler”, utan med måtta.

Ramadan avslutas sedan med stora festligheter under tre dagar då man firar Eid Al-Fitr (arabiska) eller Şeker Bayram (turkiska). Dagarna inleds med bön i moskén och sedan besöker man släkt och vänner och äter mycket och god mat, ungefär som vi firar jul.

Det är alltså en ganska tuff månad vi har framför oss här i värmen. Man kan ju själv tänka sig att inte få dricka en enda klunk vatten när det är uppåt 40°C, hur det är med alla rökare som inte får sitt nikotinbehov tillfredsställt, och hur trött man blir när kroppen inte får det energitillskott den behöver. Vi som inte fastar bör dessutom se till att inte äta och dricka ”offentligt”.

Fakta är hämtat från:

Wikipedia
Islamguiden

TACK!



Tack U och familj! Bilarna är jättegoda och jag stoppar dem snabbt i munnen! Lovar att spara några till Maken.

lördag 30 augusti 2008

Kort veterinärrapport

Karln var nykter och bad inte om en enda liten tuting! Däremot blev han glad för en kopp kaffe och ett glas vatten. Han kanske har kommit på bättre tankar, och det är ju skönt så slipper jag flytta på allt nästa år igen. Ja, och skönt om han mår bättre förstås.

Hade han varit pirum hade han inte fått komma i närheten av katterna.

Men det var en av de största karlar jag har sett. Helt enorm med ett midjemått som krävde ett antal måttband för att mätas (det gjorde jag inte). Han satt faktiskt sönder stolen.

Han sa att han skulle komma mellan sju och åtta men kom nio. Halv nio ringde han och sa att han skulle vara här om fem minuter. Han glömde säga African time och jag glömde begripa det av mig själv. Men han kom i alla fall.

Och trots att jag verkligen försökte, lyckades Tjorvan smita ut ur köket när vi gick in. Hon är rolig. Hon måste alltid smita, men känner ändå på sig att det är viktigt och kommer självmant tillbaka. Hon vill bestämma själv, helt enkelt.

Sedan gick allt bra. Det är väldigt skönt med en veterinär som gör hembesök så slipper katterna knö in sig i burar och transporteras iväg, utan kan vara hemma hela tiden. Och jag måste säga att priset är överkomligt. Hembesök, undersökning, vaccinering och recept på avmaskninsmedel för den facila summan av 510 pund, eller cirka 640 SEK, för alla tre katter.

Och nu har jag röjt i köket efter äventyret. Framför allt har jag tagit hand om de farliga kanylerna som han bara slängde löst i soporna. Svensk och ordentlig som jag är har jag klippt av dem och stoppat ner dem i en gammal läskburk, och sedan tejpat igen den så att ingen ska bli skadad.


cat
more animals

Skåpsuper

I dag skulle man kunna tro att jag skåpsuper, men det gör jag tack och lov inte. Orsaken till att man skulle kunna tro det är att jag har flyttat alla (ja, så himla många är det inte) flaskor från köket till min ena garderob i sovrummet.

Märkligt tilltag, jag vet. Men det är så att en veterinär ska komma hem och vaccinera katterna i dag och den person som rekommenderade den här doktorn talade också om att han är lite väl glad i ädla drycker. Han vill väldigt gärna ha sig en liten w-pinne eller två eller tre eller fler. Så jag tänkte att det är bäst att mota olle i grind och låtsas som om vi inte har någonting hemma. Insisterar han kan han få en flaska vin med sig hem, en som är köpt här i Egypten och alltså går att få tag i.

Så tilltaget beror inte bara på att jag inte tycker det är riktigt passande att farbror doktorn sitter här och super sig redlös och att det kan sluta illa i den trafiksituation som råder här i Kairo, det beror också på att det faktiskt inte går att få tag i någonting vettigt här i landet. Jo, man kan åka till ett större hotell och sätta sig i baren. Man kan också handla på Drinkies som jag har skrivit om förut, men de har mest bara märken som Johnnie Talker (sic!) och liknande, och det vill vi inte ha.

En stund innan han kommer tänkte jag stänga in katterna i köket, där kan de inte gömma sig under några sängar och det finns tvål och vatten och lagom höga bänkar att ställa dem på. Men det finns inga rusdrycker.

Vårt stök-kök. Trasan på golvet framför spisen beror på att det läckte vatten från 
diskbänken som rann ut på golvet under spisen. Just den läckan är åtgärdad nu, 
så för tillfället är köksgolvet torrt och fint.


fredag 29 augusti 2008

I dessa tider

Här i Egypten har vi nu gått över till vintertid. Det upptäckte jag i morse när klockan i datorn plötsligt inte stämde längre med klockan på armen. Men jag var osäker på om jag bara inte hade upptäckt diskrepansen efter att den var inlämnad och fick nytt tangentbord efter kaffebadet, eller om det var någonting som hade hänt i dag. Men så är det, vi har nu vintertid och därmed samma tid som i Sverige. Däremot ligger vi nu en timme efter Turkiet, som annars har samma tid som vi.

Orsaken till att Egypten byter tid redan nu är att Ramadan börjar i nästa vecka. Jag ska ta reda på lite mer och sedan skriva ett inlägg om Ramadan, men det får komma i anslutning till att det hela sätter igång. Nu håller vi bara på att förbereda oss. En av de sakerna är då att ställa om klockan så att man kan sova en timme extra - alternativt har en timme extra att äta innan solen går upp. Allt för att minska hungerplågan.

En annan sak som sker nu är att alla handlar mat. Mängder av mat. För under nätterna festar man och äter så mycket man kan, sedan får man ju varken äta eller dricka medan solen är uppe. Och det märktes i dag när vi var och handlade. Trots att vi var ganska tidigt i affären och det normalt nästan bara är utlänningar där vid den tiden, var det i dag smockfullt. Alla ska handla allt så att de slipper göra för mycket sedan under fastan. Alla har minst en fullproppad kundvagn full av varor, ofta två. Så det var inte helt lätt att ta sig fram i gångarna.

Lägg därtill att shoppingcentrets luftkonditioneringsanläggning hade brakat samman.

Jag önskar att jag hade kunnat tillämpa korghandlingsmetoden i dag, som killen på bilden gör. Det här var ganska vanligt i Istanbul. Man firar ner en korg med pengar och en lapp där man har skrivit upp vad man vill ha, så springer några ungar iväg till lilla kvartersbutiken och fixar det, eller så ordnar springpojken i butiken det hela. Sedan är det bara att hala upp korgen igen. Mycket praktiskt och bra.

Fotot är taget i farten genom bilfönstret.

Äventyr i djurparken

Varje morgon när jag vaknar och går ner i köket för att koka kaffe brukar jag öppna köksfönstret. Sedan får det stå på vid gavel hela dagen eftersom det är skönt med frisk luft, om än het ibland. Och där som i alla andra fönster har vi en skärm med myggnät som går att dra åt sidan, men den är alltid stängd så att innekatterna inte ska kunna ta sig ut och så att utekatterna inte ska kunna ta sig in.

Hasse som bor i trädgården och som är en väldigt trevlig - och hungrig - katt, har på senare tid tagit för vana att hoppa upp på fönsterbläcket utanför köksfönstret så fort jag kommer in i köket. Man vet ju aldrig, det kanske kan bli något gott till honom också. Men jag matar honom aldrig genom fönstret, jag går ut och ger honom på altanen. Och jag brukar aldrig ge honom mat det första jag gör, han får vänta ett tag. Han är dock vildkatt och får inte glömma bort hur det är man gör när man jagar mat, gör han det är han dödsdömd den dag vi flyttar. Den mat han får av oss är mer ett komplemet.

Nåväl, i morse tyckte han visst att han skulle ha mat NU. Och katter är rätt smarta djur. Så när jag hade försvunnit med min kaffekopp och innekatterna satt och smaskade i sin tallrik fick han tydligen nog och lyckades pillra upp myggnätsskärmen.

Själv satt jag i godan ro en trappa upp med mitt kaffe. Jag hörde att katterna stökade runt och jagade varandra där nere, men det gör de ju ibland och ibland slåss de lite, så jag tänkte inte närmare på det. De är dock nio år gamla vid det här laget, så de där tokstunderna brukar gå över ganska fort. Det gjorde det inte den här gången, så till slut tyckte jag det var bäst att gå ner och se vad de höll på med.

Det var då jag upptäckte att det var fyra katter i stället för tre. Och att det var en som blev jagad av tre. Det var stackars Hasse, och när jag kom ner rusade han fram till altandörrarna och kastade sig mot dem. Hade han kunnat tala hade han förmodligen sagt: "Släpp ut mig! Släpp ut mig! Jag gör vad som helst bara jag får komma härifrån!"

Hasse är nu åter i trädgården, där han hör hemma.

Friden är nu återställd och mina tre flickor har gått och lagt sig i varsin hörna efter morgonens äventyr. Det var rätt spännande i alla fall, det är ju inte så ofta de får herrbesök.

torsdag 28 augusti 2008

Bra service

Kairo är en stad utspridd över 214 kvadratkilometer med en befolkning på uppemot eller mer än cirka 20 miljoner människor. Officiella siffror är naturligtvis lägre, enligt ne.se var det 14,5 miljoner år 2004. Det här medför naturligtvis en del parkeringsproblem eftersom antalet bilar växer varefter människorna får det bättre ställt.

Härom dagen när jag var nere i stan för att handla vattenpipa parkerade vi på ett ställe där nya bilar trängde sig in efter oss. Det blev lite trångt, för att uttrycka sig milt. Men en av parkeringsvakterna klämde sig in genom baksätets ena passagerardörr, klättrade fram till ratten och backade ut så att vi kunde ta oss in. Det kallar jag service!

Här är bildbevisen:



onsdag 27 augusti 2008

Onsdagsrecept: Potatistårta

Tänk att jag alltid ska behöva bli påmind om vilken dag det är! Att jag aldrig får in i kroppen när det onsdag till exempel. I går gick jag hela dagen och tyckte att det var onsdag och fick säga till mig själv att nej, jag skulle vänta en dag med att lägga in onsdagsreceptet. Och så blir det onsdag och så glömmer jag bort det. Förmodligen beror det på att det tar ett tag att ställa om sig och vänja sig vid att arbetsveckan är söndag till torsdag här i stället för måndag till fredag, som man ju är så van vid.

Nåväl, här kommer onsdagsreceptet, som jag i alla fall hade förberett den här gången och tagit ett foto att illustrera med. Det är en potatistårta, ett recept jag hittade i någon av de svenska damtidningarna, tyvärr minns jag inte vilken av dem. Den blev jättegod och är toppen att variera den eviga potatisen med. I grundreceptet står att man bara ska servera en sallad till, och det räcker bra så om man är vegeterian, men Maken vill alltid ha någon liten köttbit till. Jag valde en god och köttig egyptisk korv den här gången, men man kan nog ha precis vad som helst, möjligen inte salt fläsk och liknande eftersom det blir en viss sälta av oliverna.

På fotot i tidningen såg tårtan bra mycket elegantare ut, men jag tycker 
det är sällan man får maten att se ut som på bild.

Potatistårta (4 personer)
6 potatisar
3 morötter
2 dl svarta oliver
3 vitlöksklyftor
1 röd paprika
olja till stekning
1 knippa persilja
3 ägg
1/2 dl matlagningsgrädde
salt och peppar

Skala och riv potatis och morötter på den grövsta sidan av rivjärnet. Hacka oliver och vitlök grovt. Strimla paprikan fint.

Hetta upp lite olja i en stekpanna, helst teflon, och stek potatis och morötter tills de mjuknar. Blanda ner oliver, vitlök och paprika. Låt steka några minuter.

Hacka persiljan grovt och blanda med ägg och grädde. Salta och peppra. Tillsätt äggblandningen och rör om försiktigt. När äggen stelnat är rätten klar. Skär upp i bitar och servera med en sallad.

Nu ska jag tillägga att jag försökte vända upp hela tårtan på ett fat, men det gick inget vidare utan det mesta rasade ut över spisen. Man bör kanske vara två för att klara det konststycket, eller lite händigare. Och eftersom jag inte hade någon persilja hemma, men däremot färsk spenat, tog jag spenat i stället för persilja vilket blev mumsigt.

Fler onsdagsrecept hittar du hos: Petra, Miri - är det någon mer som är med på det här temat? Säg till så att vi kan göra en länklista som i fredagstemat, det blir enklare att leta reda på alla goda recept då!

Yacoubians hus på svenska!


Till min stora glädje såg jag i tidningen i dag att den här boken kommer ut på svenska nu på fredag! The Yacoubian Building, eller Yacoubians hus som den kommer att heta på svenska.

Jag skrev om boken i ett fredagstema i våras, och då skrev jag så här:

"... läste jag The Yacoubian Building av Alaa Al Aswany med stort intresse och förtjusning. Boken handlar om invånarna i ett hus som faktiskt finns i Downtown Kairo. Det är allt från portvaktens son som råkar i klorna på Muslimska broderskapet till den rike och ärelystne köpmannen som köper sig en politisk framtid. Författaren berättar i en och samma bok om flera intressanta livsöden utan att det blir rörigt, tvärtom är det hela tiden väldigt spännande och man vill helst inte lägga den ifrån sig eftersom man vill veta hur det går för de olika personerna. Rekommenderas."

Ja, det här är en bok jag varmt vill rekommendera. Jag vet att andra som har läst den har blivit lika fascinerade som jag. Den är lättläst, den lever kvar inom en och man tänker på personerna långt efter att man har lagt boken ifrån sig eftersom den ger en inblick i andra människors liv. Det är som om personerna verkligen finns.

Nu finns den som sagt äntligen på svenska, och för er som befinner er i andra länder finns den säkerligen att få tag i på engelska om inte på något av de tjugotal språk den redan har översatts till.


Och läs boken!

tisdag 26 augusti 2008

Söta kattungar vet hur man ska göra för att klara sig ur en knipa ...

cat
more animals

... men människoflickor kanske ska använda den här metoden lite selektivt.

Vattenpipa

Mitt ärende i går när jag gav mig in i kvarteren där det finns många metallhantverkstäder var att köpa en vattenpipa (shisha på arabiska) till H som skulle firas av på Kontoret och flytta hem till Sverige. Efter att ha gått runt i en tio affärer där de skulle ha allt från 20 - 500 pund för en komplett vattenpipa fastnade jag för en affär där de hade någorlunda utbud och där priset låg lite mittemellan. Jag valde en helt i rostfritt med blå "krage" eller vad jag ska kalla det. Men det är inte bara själva kroppen som ska väljas, det är slang, munstycke, koltång, piphuvud och mössa (så att inte kolet blåser bort i vinden). De blev nog lite trötta på mig, för jag var ju så petig med att det skulle vara stabilt, inte skavt, snygga sömmar ... Och så skulle jag ju ha en väska till, för hur ska man annars få med den på planet! 

"Nej, men det finns inte."
"Nej, inte någon av grannarna har en heller."
"Nej, det är helt omöjligt."
"Eller ja, den här då?"
"Nehej, den är för liten."
"Nej, tyvärr, det finns inte."
"Okej, då. Jag får väl böja mig ner under trappan och ta fram en."

Och så ska man ju förhandla om priset. Nu fick jag lite hjälp med det, så vi hamnade på 198 pund (knappt 250 SEK). När jag sträckte fram två hundralappar sa jag på skoj och med skratt i rösten:

"My last money. My children will starve."

Då skrattade han och så fick jag 20 pund tillbaka!





Jag missade visst att ta ett foto av en komplett vattenpipa. Det får bli längre fram.

PS. Jag kan tillägga att vattenpiporna tillverkas inte enbart för turisternas skull. Tvärtom. Här röker nästan alla vattenpipa (med vanlig eller smaksatt tobak) och det finns mängder med kaféer som serverar vattenpipa. Man har sitt eget munstycke med sig.

måndag 25 augusti 2008

Metallverkstäder

I dag har jag varit en sväng till kvarteren bakom Khan El Khalili, den stora basaren här i Kairo. De här kvarteren är gamla och slitna och fulla av verkstäder av olika slag. Jag gav mig in på en gata full med metallverkstäder där man producerar alla tänkbara pryttlar men kanske främst kokkärl, vagnar att tillaga och servera mat från och vattenpipor.

Gatubeläggningen var lite si och så, på de flesta ställen hade asfalt och stenar slitits ut och man gick på ren sand. Det var dammigt så det rök och jag fick snabbt en hinna av sand över glasögonen. Varför tog jag vita kläder på mig?

Det var varmt kan jag tala om, 42°C i skuggan är inte att leka med. Som tur var hade jag vatten med mig. Och kameran.

Alla bilder är klickbara.

Kokkärl i långa banor.

Krukor och fat tillverkas här, och det kan ju vara skönt att sitta i solen och jobba.

Vagnar för mat och dryck. Lite mer luft kanske behövs i däcken innan de säljs.

Två glada pojkar som gärna ville bli fotograferade.

Och två glada herrar som viftade fram mig för att få sitt foto taget.

Den här krukan används till att koka bönor i. Jag tyckte den var väldigt vacker och funderar på att köpa en. Men det får bli en annan dag.

Fler foton kommer från utflykten. Några i taget.

Fördel med att blogga del åttahundraarton

Jag har ju yrat här förut om att det är så bra att blogga, så jag ska inte upprepa mig för mycket. Men jag måste ändå berätta att jag tack vare bloggen fick kontakt med en svensk familj som är på besök i Kairo för att gå på bröllop, och dem träffade jag i går. Jätteroligt att träffa nya människor och vi fick en trevlig fikastund.

Nu ska jag snart ge mig ner på stan och leta avskedspresent. Oj, måste ladda batteriet så att jag kan ta lite foton!

Hoppas ni alla har en bra måndag!
 

söndag 24 augusti 2008

Sjukvård i Sverige för oss utlandssvenskar

Jag läste hos Kicki att hon höll på att åka på en saftig räkning när hennes son blev sjuk under semestern i Sverige. Så ska det inte gå till. Jag kan förstå att det är svårt för sjukvårdspersonalen i Sverige när de ställs inför ett så udda fenomen som att en svensk person står framför dem, men inte finns i datorn. Det kanske bara händer dem en enda gång under hela deras yrkesverksamma liv. Då är det bra att själv veta vad som gäller och kunna hänvisa till regelverket på nätet så att personen i fråga kan se att det stämmer.

Länk till Sveriges kommuner och landstings skrift "Vård av personer från andra länder" finner du på den här adressen: http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc38192_1.pdf

Det kan vara bra att ha den webbadressen med sig i plånboken för att kunna hänvisa den man pratar med. På sidan 15-17 finns enkla tabeller där man ser vad som gäller.

Det står så här om akutvård:

5.2.1 Akut vård samt tandvård
I de fall utlandssvenskar från länder utanför EU/EES blir akut sjuka under vis-
telse i Sverige får de öppen vård till samma avgift som här bosatta och sluten
vård till den högsta slutenvårdsavgiften (för närvarande 80 kr per vårddag) för
bosatta. En utlandssvensk betalar för akut tandvård, inom folktandvården,
samma vårdavgift som bosatta inom landstinget.
 

Vi har alltså rätt till akutvård för både kropp och tänder till samma priser som om vi bodde och var skrivna i Sverige. Det samma gäller naturligtvis för personer bosatta inom EU, det är vi som bor utanför som har de hårdaste reglerna. Planerad vård är en helt annan sak, det får vi oftast betala fullt pris för. Läs mer i skriften.

Men vi får hoppas att vi alla håller oss friska, oavsett om vi är i Sverige på semester eller hemma i våra nya länder.

lördag 23 augusti 2008

Ännu en bemärkelsedag

I dag ska vi passa på att fira lite eftersom vi har bott här i Egypten ett helt år just precis i dag. Det är redan ett år sedan jag satt och storgrät på flygplanet av oro för hur det skulle gå med transporten av katterna, de flög inte med samma plan som vi trots att det var meningen från början. Och det gick ju inte heller så bra eftersom kattmamman, Mamma Mums, försvann på flygplatsen i Istanbul.

För ett år sedan flyttade vi i alla fall in här i huset. Det var alldeles tomt så när som på två sängar, en kattlåda, ett bord och två stolar som vi fick låna från Kontoret. De flesta bor på hotell tills de har fått sina möbler och kan flytta in i ett någorlunda möblerat hus, men det kunde inte vi göra med katterna. Vilket hotell tar emot fyra katter med öppna armar? Den här gången hade vi i alla fall riktiga sängar att sova i och det gick alldeles utmärkt även om det ekade ordentligt i det tomma huset.

Tiden har sedan bara runnit iväg, precis som den brukar, och nu har redan ett helt år gått. Det ska vi fira med att grilla lite och har bjudit in chefen, våra turkiska grannar och deras son samt K som är kollega till Maken. Tyvärr kan inte chefens fru vara med eftersom hon redan har flyttat hem till Sverige, det var henne jag tog avsked av härom veckan. Chefen är i alla fall kvar några dagar till, så vi passar på att fira av honom i kväll också.

Menyn blir:

Grillad oxfilé som just nu håller på att marineras i olivolja, vin, chili och en egyptisk krydda som heter dukkah.
Klyftpotatis
Vitlökssmör
Sallad

Till dessert blir det panna cotta med blåbär och persikohack.

Här i ungkarlskylen i källaren står panna cottan och cole slawn.
 
Köttet ligger i marinad.

O's Favourite Cole Slaw

Salladsingredienser sköljda och färdiga.

Isbergssallad.

Nu är all mat förberedd. Det enda som återstår är att slänga in potatisarna i ugnen (de är redan skalade och klyftade) med lite smält smör och salt, skära ihop salladen och klä den med lite olja och vinäger, och sedan hacka ett par persikor till desserten. Ja och så grilla köttet förstås, men det är ju inte mitt jobb!

fredag 22 augusti 2008

Myrornas krig del femtioelva

Minimyra försöker undkomma ättikstrasan.

Efter en sen och trevlig kväll vaknade jag förhållandevis tidigt. Kokade mig en kopp kaffe och tänkte sätta mig vid datorn eftersom Maken fortfarande sov sin skönhetssömn. Men ibland blir saker och ting inte riktigt som man har tänkt sig.

Ett av kattkräken hade spytt på mitt skrivbord - mitt bland alla papper som låg där. Och det hade väl inte varit hela världen (som kattmatte får man vänja sig vid att torka upp dylika olyckor lite då och då när hårbollarna ska upp) om det inte var för att en miljard minimyror tyckte att det var som ett större julbord och hade ringt alla sina kusiner och andra släktingar för att bjuda på kalas.

Slaget vanns med hjälp av ättika, badrumsrengöring och dammsugare.

Jag har inte haft tid att lära mig det här nya makroobjektivet än, så bilden på minimyran kunde ha varit bättre. Jag vet. Myrorna är cirka 2 mm långa. Så de är små, men ack så många!

torsdag 21 augusti 2008

IB blir FRA

"Tänk som din granne gör: det är inte mig de vill åt, det är min granne!"

Hasse Alfresson och Tage Danielsson, ur revyn Glaset i örat.

Himmelsk sång

Blå moskén i Istanbul, eller Sultanahmed camii som den heter på turkiska.

Alldeles nyss blev jag lite förvirrad. Det lät som om de skulle dra igång världens rocklåt inne i lilla moskén. Men det var det inte, det var en ny böneutropare som hade ett lite rockigt stuk på sitt Allahu Akbar.

Annars tycker jag att böneutroparna, eller muezzin, sjöng lite bättre i Istanbul än de gör här, som jag har skrivit om någon gång tidigare. Där hade de en sinnligare känsla i sin sång.

Fotot är av Blå moskén i Istanbul, eller Sultanahmed camii som den heter på turkiska. Moskén byggdes av sultan Ahmet I (1617-1618). Det sägs faktiskt att sultanen var så ivrig att få moskén färdig att han handgripligen hjälpte till att gräva och bygga för att det skulle gå fortare. I dag ligger han begravd i sitt mausoleum i moskéns trädgård. Smeknamnet Blå moskén kommer av det blå kaklet från Iznik som täcker väggarna på insidan av moskén.



onsdag 20 augusti 2008

Onsdagsrecept: Liways filippinska currykyckling

I dag tänkte jag bjuda på ett recept som jag har fått av min kompis Liway från Filippinerna. Jag älskar stark asiatisk mat, och grön curry är en av mina favoriter. Nu är jag kanske inte sådan som kan äta hur starkt som helst, men lite hetta i maten gör att det blir lättare att äta när även vädret är hett.

Den här sortens grön currypasta fick vi av Liway, det är den hon använder. Men det finns säkert andra märken i den lokala asiatiska affären som är utmärkta.

Liways filippinska currykyckling

1 kg kycklingfilé
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 dl färsk riven ingefära
2 burkar cocosmjölk
1 stor burk bambuskott
2 medelstora morötter
1 gul och 1 grön paprika
1 påse salladslök (ca 5 stänger)
1-1 1/2 msk grön curry
1 kycklingbuljongtärning

Strimla kycklingfiléerna i cirka centimetertjocka bitar. Fräs i lite olja och lägg sedan åt sidan på ett fat.

Skala och hacka grönsakerna. Fräs vitlök, lök, ingefära, morot och bambuskott i några minuter. Tillsätt cocosmjölken och buljongtärningen och låt puttra några minuter.

Tillsätt den strimlade paprikan, curryn och kycklingen. Salta. Låt småkoka 5-10 minuter.

Serveras med fördel tillsammans med ris.




tisdag 19 augusti 2008

Nya äventyr 1 år

I dag fyller bloggen 1 år! I ett år har jag nu befunnit mig i bloggosfären och skrivit om ditt och datt. Tiden bara rinner iväg. Det allra första inlägget gjorde jag samma dag som flyttgubbarna kom och började packa ihop lägenheten i Istanbul.

Ettårsdagen tänkte jag fira genom att ge alla mina kära bloggisar en röd ros för att visa hur mycket jag uppskattar er, både ni som har egna bloggar som jag läser och ni som ingen blogg har men som läser här.

Foto från www.fotoakuten.se

Vi är många som har skrivit om det tidigare, men det tål att upprepas: Bloggarna är fantastiska på så många sätt! Tänk bara så många enormt fina människor jag har lärt "känna" genom bloggarna. Tänk så intressant det är att få ta del av vardagslivet utanför Washington DC, i Nuuk, San Juan, Luleå, San José, Birmingham, Fort Lauderdale, Sydney, Madrid, Linköping, Bristol, Portland, Uddevalla, San Antonio, Halmstad, New York, Småstaden, Naousa, Stockholm, Tromsö, Belo Horisonte, Söderköping, Florens ... ja, jag har inte glömt alla de ställen och de bloggar jag inte har räknat upp här, men listan kan ju bli nästan hur lång som helst! Även om vi inte ses IRL (vilket jag hoppas kan ske någon gång i framtiden) har vi en kommunikation och ett ständigt pågående samtal med ibland enkla vardagliga lättsamheter och ibland djupare tankar om världen och våra liv. Det är ovärderligt, kanske särskilt för oss "utlänningar" som inte har tillgång till det vardagliga samtalet med våra nära och kära på samma sätt som om vi hade bott kvar i Sverige.

Bloggen är också utvecklande på ett kreativt plan. Vi skriver. Vi formulerar våra tankar i ord så att andra ska kunna ta del av dem. Dessutom illustrerar vi med egenhändigt (oftast) tagna foton vilket gör att vi inte bara utvecklar vår förmåga att uttrycka oss i ord, vi utvecklar även bildseendet och jobbar med kameran på ett sätt som jag inte tror att i alla fall jag hade gjort utan bloggen. Nu är det ju faktiskt någon som ska se bilderna också, de ska inte bara ner i en låda och utgöra ett dåligt samvete för att de inte är inklistrade i ett album, eller sitta där i sitt fina album och nästan aldrig bli sedda.

Jag är otroligt glad för att jag började blogga, och jag är enormt glad för att det är så många andra som också gör det!

TACK ALLA NI FÖR ATT NI FINNS! Ni betyder oerhört mycket för mig!

PS. Jag läser flera bloggar från Stockholm, så jag har inte länkat någon därifrån mer än i min vanliga länklista i högermarginalen. 

måndag 18 augusti 2008

Utsiktstorn

På kamelrygg

Det ser rätt vilsamt ut när de som är vana sitter och slöar på sina kameler, men själv är jag inte så vidare värst sugen att prova. De är lite för höga de där djuren och de ser inte särskilt vänliga ut, de ser till och med rätt högfärdiga och elaka ut.

Fotot är taget vid pyramiderna i Giza, de ligger i öknen uppe på en kulle så man har rätt bra utsikt över stadsdelen - det nya tränger sig på det gamla.

söndag 17 augusti 2008

På väg att hälsa på förfädren


Ett foto från Cheopspyramiden, den största av de tre berömda pyramiderna i Giza. Damen är på väg upp för att komma till pyramidens ingång.

lördag 16 augusti 2008

Hugget i sten

Från museet i Saqqara

Jag är glad att jag inte är stenhuggare. Tänk om de gjorde fel, det gick inte att sudda bort. Så jag är mycket tacksam för att det finns datorer. Ett kommatecken på fel plats - bara att flytta på. Vilken synonym ska man använda - det är bara att prova sig fram. Och om fingrarna råkar snubbla över bokstäverna är det bara att rätta till.

Ja, jag jobbar som ni kanske förstår. Lovar att komma med lite intressantare inlägg (hoppas jag) och läsa hos er alla kära bloggisar så snart jag är klar. Bara fyra kapitel återstår.

fredag 15 augusti 2008

Här är vi

Dags för ett litet självporträtt. Här är jag och Maken den kväll vi firade Daniels 12-årsdag med en drink vid hotellpoolen innan vi gick in i restaurangen. Jag är inte riktigt glad för att han inte har rakat sig här ...

Väderprognosen

Väderprognosen för Kairo de kommande dagarna:

Fredag sol 37°C
Lördag sol 38°C
Söndag sol 39°C
Måndag sol 39°C
Tisdag sol 39°C
Onsdag sol 39°C

Det börjar bli lite tjatigt måste jag erkänna.

torsdag 14 augusti 2008

Stora ögon

Ännu en bild från museet vid Trappstegspyramiden i Saqqara.

Önskar jag hade lika stora och klara ögon som han har, då kanske det hade blivit lättare att arbeta och hitta rätt ordvändningar i texten. Nu är jag i alla fall i slutfasen med översättningen av Förstenad och skickar kapitlen varefter de är klara till förläggaren. Det blir en intensiv jobbhelg nu när jag är gräsänka.

onsdag 13 augusti 2008

Onsdagsrecept: Kladdkaka

Jippiii! Jag har skallen med mig i dag och vet att det är onsdag, alltså dags för onsdagsrecept!

Eftersom P flyttar tillbaks till Sverige redan i morgon, var det absolut sista chansen för en fika i dag. Så jag bakade en kladdkaka till den trevliga, men ack så sorgliga stunden. I all hast glömde jag att ha i salt, som det ska vara enligt receptet, men det blev gott ändå.

Receptet är klassiskt, men ibland kan man behöva sig en påminnelse även om det där gamla klassiska som det var ett tag sedan man gjorde.


Kladdkaka (8-12 bitar)
100 g smör
3 dl socker
2 ägg
1 1/2 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt

1. Värm ugnen till 175°C. Kläm fast bakpapper i en springform, 24 cm i diameter. Smörj kanten.
2. Smält smöret.
3. Rör ut den mesta hettan och tillsätt övriga ingredienser.
4. Häll i formen och grädda cirka 30 minuter på första falsen nedifrån.

När vi nu ändå är inne på ämnet mat: Ibland blir man ju så innerligt trött på sin egen mat, det blir på något sätt bara samma, samma hela tiden. Även om man har livlig fantasi och varierar och lagar olika rätter, blir det ibland samma, samma i alla fall. Tycker jag. Men nu har jag funderat på att frångå principen att ha recept som vägledning och inspiration, och i stället följa recepten slaviskt. Jag ska prova det ett tag och se om det hjälper. Då får man ju andra människors definition på hur det ska vara, inte ens egen. Det kanske hjälper i tristessen?

Varumärkesfråga

Isterband är gott lite då och då. Sist Maken var i Sverige fick han order att köpa med sig isterband hem, så det gjorde han och i går kväll blev det en lyckad middag med isterband, dillstuvad potatis och inlagda rödbetor.

Men jag tyckte nog att Scans isterband var lite tama.

Har du något favoritmärke när det gäller isterband? Vad ska jag be honom hålla utkik efter nästa gång han åker? Blir glad även för lokala tips, för vem vet, en dag kanske han hamnar i just din lilla by!

tisdag 12 augusti 2008

Knökfullt

Jag åker inte gärna buss här i Kairo. Risken finns alltid att man blir mosad, antingen av sina medpassagerare eller av någon annans däck.

måndag 11 augusti 2008

Daniel cyklar och Mathilda träffar idol

Fick ett foto från sonen i dag. Han hade invigt nya kameran med att plåta Daniel när han tränar freestyle med cykeln i Gulsippan Bike-Park. Där har killarna byggt upp en cykelbana med gupp, ramper och allt vad det är.

Här flyger Daniel med cykeln och slänger benen åt sidan i hoppet. Jag vet inte riktigt vad det här hoppet heter. Visst är han duktig!


I går fick jag ett annat foto, detta dock taget med mobilen. Familjen hade varit på Skansen och lyssnat på Barnens Allsång. Där hade Mathilda den stora turen att få träffa Marie Picasso och fick dessutom autografen!



söndag 10 augusti 2008

Skrivare


En skrivare i museet vid Saqqara-pyramiden, eller Trappstegspyramiden som ligger ett par mil söder om de tre berömda pyramiderna i Giza. Ett väldigt fint litet museum med vackra föremål som är väl utställda med förklarande texter. Tyvärr är mitt minne lite kort, så jag kan inte berätta mer om den här herren än att han var skrivare.

Missa inte det här museet om du kommer till Kairo. Alla går till stora museet, men få verkar hitta hit.

lördag 9 augusti 2008

Helgens bravader

Det blev en utflyttningsfest i går kväll hos ett par goda vänner som tyvärr ska flytta tillbaks till Sverige. Vi kommer att sakna dem. Meningen var att vi skulle tömma flaskorna, man kan ju inte ta med öppnade flaskor med alkohol över gränserna när man flyttar, för sådant tycker inte tullare om. Själv höll jag mig till ett par glas vin och ett par glas likör, detsamma gjorde frun i huset, men killarna var duktiga. De lyckades väl göra slut på både det ena och det andra i dryckesväg. Så hälften av hushållet är inte så pigga i dag, kan man säga.

Andra hälften, den pigga delen, gick ner till country cluben på andra sidan Alexandria Desert Road och träffade våra turkiska kompisar som hade bokat en dag vid klubbens pool. Vi fick en riktigt skön eftermiddag, även om det var så varmt att man var tvungen att doppa sig ett antal gånger för att stå ut. Men det är väl det en pool är till för!

Här hade jag då tänkt illustrera med en fin poolbild från klubbens hemsida eftersom jag min klant glömde ta med kameran. Men de har ingen hemsida verkar det som! Det får därför bli en bild på Mathilda som hjular sig ner i vår pool i stället.


video

Och så avslutar vi med en video när Daniel gör en back-flip från Makens rygg.

fredag 8 augusti 2008

Slö

Ibland får man slöa. Och när man slöar är det lika bra att göra det ordentligt, med gott samvete och bestämma sig för att man faktiskt får slöa ibland. Inte göra ett dugg, inte vara till någon nytta.

I dag har jag slöat hela dagen. Har bara legat och läst och druckit Coca-Cola.

Men i kväll ska vi gå "bort", det ska bli skoj.

torsdag 7 augusti 2008

Det har jag aldrig varit med om tidigare

Helt fantastiskt, jag lyckades laga middag utan ett enda litet stänk på spisen! Det har nog aldrig hänt förut. Det var inte så att jag hade det som mål, då hade jag säkert skvätt extra mycket, utan jag lagade bara mat som vanligt.

Det blev latmaten i dag. Med riven rödbeta i.

Onsdagsrecept: Latmat

Jag tror visst att jag fortfarande har semester för jag är alldeles dagvill. Det var ju onsdag i går och dags för ett onsdagsrecept! Men det glömde jag tydligen bort alldeles. Nå, jag får göra bot för det och komma med ett recept i dag, torsdag, i stället.

Ibland har jag bara inte lust att laga mat. Men som ordspråket säger, eller var det Pippi Långstrump som sa det, att "äta bör man annars dör man". Mackor går väl an någon enstaka gång, men långt ifrån alltid i det läget. Då brukar jag ta till min Latmat. Eftersom det här inte är ett recept hämtat ur en kokbok anger jag inga mått, man får helt enkelt ta så mycket man tror går åt och tycker är gott. Finessen är att man dessutom använder sig av sådant man har hemma och tycker är gott, använd absolut inte sådant du tycker är äckligt!

Latmat
Tonfisk
Lök
Salt
Cayennepeppar (jag brukar använda Turkisk rödpeppar)
Rivna morötter
Tomater
Lite andra grönsaker om man vill
Lite andra kryddor om man vill

Stek upp tonfisken tillsammans med kryddorna och grönsakerna.

Sedan kan man antingen hälla i en skvätt grädde och göra sås av det hela, eller behålla det som en röra och göra en yoghurtsås till. Då brukar jag pressa någon vitlöksklyfta i yoghurten, salta lite och röra om.

Servera med spagetti.

Eftersom jag inte hade någon bild på Latmaten, visar jag i stället den lataste mat som går att uppbringa. McD på ett köpcentrum.

onsdag 6 augusti 2008

Baskade nacke

Vaknade i natt av att det gjorde ONT i nacke, rygg, axel och arm. Diskbråck i nacken igen. Resten av natten fick jag halvsitta mjukt polstrad med kuddar, för ligga ner var helt omöjligt. Lite bättre nu, men det gör fortfarande ont. Undrar vad jag pysslade med så där mitt i natten för att det skulle halka snett i nacken. Trodde att jag sov lugnt och städat, men jag måste ha viftat runt rätt ordentligt, annars skulle det väl inte ha hänt.

Typiskt när jag hade kommit igång så bra med yogan. Är det så här törs jag inte gå på yogalektionen i morgon. Sedan åker instruktören till El Gouna i två veckor och vidare till Australien i två veckor, så det blir en hel månad innan hon är tillbaka. Jag får försöka följa streckgubbsinstruktionen jag har fått så gott det går under tiden.

På spårvagnen

På spårvagnen i Alexandria.

tisdag 5 augusti 2008

Vilket är viktigast?

Att se det j***a Allsång på Skansen eller att få bort myrorna ur skafferiet?

Mutter, mutter, trött efter yogan ...

Bröllopsdag

När barnen var här firade sonen och svärdottern bröllopsdag! Det firade vi med att grilla i trädgården.

Bättre svärdotter än jag har kan man inte önska sig! En varm och glad, intelligent tjej med hjärtat på rätta stället. Amors pilar träffade verkligen rätt och jag är så lycklig för att sonen träffade just henne och ingen annan!

Jessica och Emil. Fotot är taget vid lunchen i Alexandria.
Tyvärr har jag fått något kladd på linsen så det är lite suddigt på Jessicas axel.

För att riktigt tala om för Jessica hur mycket han älskar henne hade Emil avtalat med den här katten att komma och hälsa på i trädgården på bröllopsdagen. Ärligt talat är det första och enda gången jag har sett den, jättefin med ett hjärta på ena sidan och en prick på andra. Men vilket sammanträffande, va!

måndag 4 augusti 2008

Yoga och bågskytte

I går kväll var jag på yoga för första gången i mitt liv. Det är en australiensisk tjej som bor här i Kairo som är instruktör. Förutom yoga är hon en ganska känd magdansös och håller kurser i det också. Men en sak i taget och yoga tror jag är bättre i längden än magdans.

Inte trodde jag att man skulle bli så slut av lite yoga! Hade tänkt göra ett inlägg när jag kom hem i går kväll, men jag blev i stället tvungen att gå och lägga mig direkt efter duschen. Det var Power Yoga med inslag av Tai Chi, Pilates och Isometrics. Eftersom det var allra första gången för mig var jag superkoncentrerad på vad jag skulle göra och hur jag skulle andas, så jag minns inte riktigt vad alla rörelser hette, men det var något med solen, en kobra, en hund, en krigare och en bågskytt.

Vilket direkt för tankarna till sonen, Emil, som är bågskytt. Han har inte hållit på så länge, bara tre år, men är redan bland de bästa i Sverige i sin gren (3d) och har stora chanser att bli uttagen till landslaget inför EM i Madrid i år. Vi väntar med spänning, det står visst mellan honom och bara en kille till. Så, nu fick jag chansen att skryta lite om honom också : )

Sonen Emil tränar bågskytte.

söndag 3 augusti 2008

Lite för tyst

En sådan här cykel vill Daniel gärna ha.

Mathilda i köket betyder att hon vill ha mat.

Nu har de åkt. Det är så tomt och tråkigt att inte sitta och titta på cykelfilmer med Daniel och höra Mathilda tjuta av skratt när hon går och lägger sig. Ingen som hjular genom vardagsrummet efter maten (Mathilda) och ingen som hoppar och snurrar sig i poolen på olika sätt (Daniel). Men det är väl som Pippi Långstrump sa: "Om ni inte går hem så kan ni inte komma tillbaka." Jag hoppas att de kommer tillbaka snart för det har varit så roligt att ha dem här.

Jag får trösta mig med att ta min första yoga-lektion i kväll.