måndag 30 juni 2008

Gå till jobbet

Detaljrikedomen i det här inlägget är mest för mina kära svärföräldrars skull, så att de kan se lite av hur sonen deras har det i sin vardag. Tyvärr är han ju inte här just nu och kan posera för bilderna, men jag gick en liten promenad i hans fotspår på hans väg till jobbet. Kontoret ligger ju här i samma område, så han använder apostlahästarna för färden. Mig tog det lite längre tid eftersom jag skulle stanna och fotografera hela tiden, men för honom tar det väl ungefär tre minuter att gå till jobbet.

Och så avslöjar jag härmed vad det är för företag "vi" jobbar för. Jag vill dock säga redan nu: Nej, jag kan inte svara på några frågor. Nej, jag kan inte ta emot några klagomål. Nej, jag har ingen aning om när det blir ett varuhus i staden du bor (vet inte när det blir något i staden jag bor). Nej, jag kan inte förmedla några bra designidéer. Och så vidare. Det är inte jag som jobbar där, och Maken jobbar bara inom sitt specialområde och har ingen koll på allt det andra. Sorry : )

Alla bilder är klickbara.

Vår ytterdörr.

Förstutrappen. Eller vad man nu ska kalla det. Med våra taniga bougainvillea i sina krukor som inte riktigt vill ta sig. De vill nog bli planterade i marken, men vi har ingen mark att plantera i just där, så de får klara sig bäst de kan. Mycket vatten dricker de varje dag i alla fall. Normalt är det Makens jobb eftersom det är en ganska tung syssla att kånka vatten, men nu är det jag som sköter det när han är bortrest. Vi har två grindar att passera för att komma ut på gatan. Han syns lite dåligt, men om man tittar i mitten av bilden, ovanför den högra grindstolpen, ser man gubbsens chef i sitt nattlinne. Han och någon till verkar bo i det lilla huset där de sitter om dagarna, och på morgnarna kommer han ut - i nattlinne.

Vårt hus sett från framsidan och lite uppifrån. Till vänster tyskarnas hus. I rummet med balkong ovanför ytterdörren har vi tv-rum, vid trappan som är bakom det höga fönstret i mitten. Till höger på andra våningen ligger arbetsrummet där jag sitter just nu, och under det finns köket.

När man kommer utanför grindarna och tittar till höger ser man moskén och där bortom muren som omgärdar vårt område. Bakom den bygger man palatset som transportministerns bror så småningom ska flytta in i. Eller om det är sommarstuga, jag vet inte. Det är hur som helst åt det här hållet vi ska gå, vi ska gå fram till det sista lilla trädet vid muren.

Bortom det sista lilla trädet, alldeles vid muren och ihopbyggd med den ligger en liten trappa som leder upp bakom moskén. Den ska vi ta.

Här ser man gångbron som leder in till kvinnornas bönerum i moskén.

Här är moskéns entré och gångbron till kvinnornas bönerum. Jag har aldrig varit där inne. 

Vårt hus sett uppifrån toppen av trappan. Vi har inte mycket fönster på den här sidan, men det är nog rätt bra eftersom solen gassar där om dagarna. Det är gästrummet som ligger bakom det enda fönstret på den här sidan på andra våningen. Längst ner i källarplan har vi två större fönster som vetter ut mot en alldeles egen liten trädgård. Där nere har vi också gästrum, dessutom ett förråd.

Ett fönster i moskén. Där bakom kvinnornas bönerum.

Nu har vi kommit upp för trappan och svänger till höger. Det här är den största gatan i området, om man följer den rakt ner (bakom mig här) kommer man till områdets portar. Vi ska gå uppför backen.

Här är gatukorsningen där vi ska ta till höger så att vi kommer in på gatan ovanför moskén och parallellt ovanför vår gata. Till vänster genom öppningen i muren kommer man till en liten bondgård. Muren stoppar också Saharas sanddyner från att tränga sig på alltför mycket i området. Om man fortsätter den stora gatan rakt upp kommer man till fler bostadshus. Men vi ska som sagt svänga höger här.

Längst bort på den här lummiga gatan ligger Kontoret.

The Boss kom åkande när jag stod och fotograferade som bäst. "Vad är det där för en turist", undrade han och skrattade gott när han såg att det var jag. Jag avböjde skjuts den sista biten, jag skulle ju fotografera och det är som sagt inte alls långt kvar.

Ovanligt lite blomster just nu, normalt är det väldigt färggrannt på den här gatan.

Och här är Kontoret.

Entrén med svensk och egyptisk flagga, den egyptiska syns inte så väl på fotot, den hänger till vänster mitt emot den svenska.

Och här tillbringar han sina dagar, den käre Maken.

En av arbetskamraterna.

söndag 29 juni 2008

Nyfikna

- Kom så kollar vi vad det här är, man kan stå där tror jag.

- Titta, en vit hängmoj, det ser ut som om det är någonting i den.

- Ska du inte hänga med då? Törs du inte?

- Titta det är ju jättelätt!

- Jag är modigast i världen. Nu ska jag undersöka 
den där hängmojen. Det kanske finns en råtta där inuti.

lördag 28 juni 2008

Lite shopping

I dag blev det en tur till shoppingcentret tillsammans med Makens kollega och vår kompis K som bor i samma område som vi. Så nu har jag bunkrat mango, kattmat, yoghurt, koriander, gräslök och lite annat smått och gott. Hittade knäckebröd också, visserligen finskt, men man får inte vara så petig. Om jag mot all förmodan en dag skulle hitta Siljans normalgräddade i runda kakor lovar jag att dansa en liten segerdans mitt i butiken.

En ny blomster- och chokladbutik har öppnat i shoppingcentret, så där passade jag på att handla lite blommor. Gula liljor till hallen och en rosa till tv-rummet. Hade först tänkt ha den rosa på skrivbordet, men vid närmare eftertanke vill jag inte riskera att välta ut en hel blomvas över datorn. 

Gula liljor till hallen. Skrållan är på väg för att undersöka om det går att äta.

En rosa lilja till tv-rummet.

Och så blev det inventering av den nya bokaffären, Egyptian American Book Center. De har många bra titlar, i dag blev det Barack Obama Dreams from My Father, Doris Lessing Martha Quest, Ahdaf Soueif The Map of Love (en egyptisk författarinna) och Khaled Hosseini A Thousand Splendid Suns. Har fortfarande en hel del kvar att läsa sedan tidigare, men det skadar ju aldrig att ha för många böcker på vänt. Har också några att rapportera om som jag har läst på sista tiden, men det får vänta ytterligare några dagar eller veckor, för nu måste jag jobba.

Böcker får man aldrig för många.

fredag 27 juni 2008

Fredagstema Show and Tell: Matlagning

Så är det dags för sista temat från Victoria i Florida och sista temat för säsongen innan vi tar sommarlov. Ämnet för dagen är matlagning. 

Matlagning är ett ämne som intresserar många i bloggvärlden, så även mig, även om det kan gå upp och ner som en berg-och-dalbana ibland. Ibland tappar jag bara lusten och vet inte alls vad jag ska hitta på. Framför allt kan jag ibland känna att det är svårt att variera maten: "Vad ska jag hitta på i dag, inte kyckling nu igen, inte tonfisk nu igen ..." I muslimska länder har man dessutom en ingrediens mindre att variera med, nämligen fläskkött, och som uppväxt med fläskkött som en av basingredienserna kan det ibland kännas. Inte för fläskköttets egen skull så mycket som just för variationen.

Maken är inte särskilt intresserad av matlagning, tyvärr. Önskar han kunde vara lite mer som sin far i den frågan, hans far lagar nämligen den mesta maten åt familjen, och duktig är han också. Nu har vi i alla fall kommit överens om att Maken är ansvarig för maten en dag varje kalendermånad, för att jag ska kunna hämta andan och hinna få lite ny inspiration. Det ansvaret innebär att han ska tänka ut vad vi ska äta, skaffa hem råvaror (om vi inte redan har det hemma) och laga maten. Det är väldigt nytt, så det har bara blivit en enda gång än så länge.

Vårt kök är lite dumt disponerat. Vi har väldigt få skåp och de vi har är proppfulla. Så på den alldeles tomma väggen där det hade kunnat vara fullt med skåp, har vi i stället ställt upp tre hyllor där vi förvarar grytor och pannor, matberedare, glassmaskin och allt vad det är. Rätt praktiskt måste jag säga, för jag kommer lätt åt grejorna och blir påmind om vad vi faktiskt har. Det är lätt att glömma bort sådant som mackjärn och annat om man inte ser det. Utanför köket har vi sedan som en minimal hall och där har vi en frys och tre likadana hyllor som fungerar som skafferi. Också det bra eftersom man får överblick över det som finns och inte går och handlar tre extra burkar krossade tomater när man redan har arton stycken hemma. Jag kan annars vara rätt bra på sådant.


En stor inspirationskälla när det gäller matlagning är bloggarna. Tack vare Petra i Puerto Rico har vi nu ett nytt tema varje vecka: Onsdagsreceptet. Jättebra initiativ, hoppas att många hänger på. Från Petra har jag redan hämtat mycket inspiration i köket. Bland annat har jag gjort bananpannkakor enligt recept från henne, och jag lovar, de blev goda! Dagens middag kommer också från Petra. Det är stekt ris med sofrito. Väldigt enkelt eftersom jag hade färdigt ris i kylen, och färdig sofrito i frysen. Bara att blanda och steka. Gott, nyttigt och mättande. Sofriton har jag dessutom använt till att göra kryddsmör av, gott och en bra variation på det eviga vitlökssmöret (som jag visserligen älskar).

Stekt ris med sofrito.

När maken är bortrest brukar jag inte anstränga mig så förfärligt mycket med middagarna, men äta måste jag ju. Då blir det ofta att jag kokar mycket ris eller potatis på en gång, och sedan steker jag upp det de följande dagarna på lite olika, enkla sätt.

Jag undviker helst att använda hel- och halvfabrikat i matlagningen. De stora undantagen är väl en del kryddblandningar och kryddiga såser, som tikka masala och liknande, och pajer och korvar som jag köper på Gourmet Egypt, den fantastiska butiken här i stan som har det absolut bästa köttet i Egypten (vad jag vet). Ja, jag står ju inte och gör egen ketchup och liknande heller, men färdiga pizzor och annan färdigmat är oerhört sällsynt i vårt hem. Det beror inte på att jag har en massa principer, jag tycker bara att det är rätt äckligt. 

I september kommer fredagstemat igång igen efter sommaruppehållet, och då är det Petra som har valt teman.


Jag gillar lövverk bättre än regelverk


Trädet utanför arbetsrummet. Bilden är klickbar.

torsdag 26 juni 2008

EU skitar ner verkligheten

Det är tydligen inte nog med den skandalösa FRA-lagen, nu ska man snart inte få blogga fritt om EU får som de vill! Estländska EU-parlamentarikern Marianne Mikko har lagt ett förslag om att man ska registrera alla bloggare, att man inte ska få blogga fritt och att bloggarna ska kvalitetsstämplas. Hon anser att bloggare skitar ner i cyberrymden och att bloggarna konkurrerar otillbörligt med traditionella media - läs: media som tjänar pengar på att vi konsumerar deras åsikter.

Och läs mer här.

Jag anser att EU och personer som Marianne Mikko skitar ner verkligheten.

Tack och lov finns en svensk EU-parlamentariker, Christopher Fjellner, som är emot förslaget och arbetar mot det. Jag hoppas han får tillräckligt många EU-parlamentariker med sig.

Om det här förslaget går igenom ställer jag mig ta mej f-n på barrikaderna igen!

onsdag 25 juni 2008

Lite allmänt kvällspladder

Nu när jag inte har någon Make att tjata öronen av får jag väl skriva här på bloggen i stället. Han åkte till Milano i morse för att jobba ett par dagar innan han åker vidare till Sverige och föräldrarna. I morse förresten, mitt i natten var det. Jag gick upp kvart i tre i natt för att koka kaffe till honom, och sedan vinkade jag av honom tjugo över tre. Planet gick redan halv sex. Begriper inte varför de ska lyfta så infernaliskt tidigt! Hade jag varit biss-Nisse hade jag ändå inte fått något gjort på eftermiddagen när jag kom fram, jag hade varit alldeles för trött. Nu var det ju så lyxigt att jag kunde gå och lägga mig igen, tur det.

I dag såg jag dem! Kattungarna! Tre stycken, ungefär 15 cm långa plus svans, vita med lite svart på svanstippen, som skuttade runt och jagade varandra. Ursöta! Men jag kan INTE ta hand om dem också. Jag vill helst inte se dem, jag blir ju så kär. Hjärtat brister redan för Hasse och Hanna. Hasse kan inte för sitt liv begripa varför han inte kan få flytta in här, och tittar så sorgset på mig när jag går in. Inga fler sådana bedjande och längtande ögon, tack så mycket!


Hasse tycker att jag ska komma ner och öppna så att han kan komma in.

Jaha, sedan kan jag rapportera att rödbetorna gick att äta i dag. I går stängde jag bara av spisen och lät dem ligga där de låg, i kokvattnet i kastrullen. Jag var så sur på dem. Men i dag var de mjuka och fina, så jag tärnade en av dem och stekte med ris och resten av en pepparstek. Det blev riktigt gott och lite kul med rött ris.

Just nu är det några fåglar som sjunger för full hals här utanför, de sätter igång när en av gubbsens mobiltelefon ringer, det är som om fåglarna svarar på signalen. Till saken hör att det är en väldigt vacker flöjtslinga han har som ringsignal, det kanske är det som får fåglarna att reagera. Lite vackert och lite roligt i alla fall.

Och nu är det visst dags att be. När vinden ligger på från Kairo-hållet blir det en kakofoni här av alla böneutropare. Det låter som om vi hör 500 muezzin* på en gång - på avstånd som tur är. Tänk er att det ligger en fotbollsstadion kanske en kilometer från huset där ni bor, och att det blir mål. Så låter det här när vinden ligger på från det hållet. Kakofoni.

Haha, sms:ade till Maken och bad honom köpa matchande handväska, skor och handskar till mig. Han är ju i Milano, jag menar ... Men jag tror jag kan glömma det och inriktar mig på att han köper RÄTT sorts smågodis med sig hem i stället. Det är bättre. Jag har noga specificerat vilken affär han ska gå till och vilka sorter han ska köpa!


* böneutropare, så heter det på turkiska, tror det kommer från arabiskan, men vet inte.

Onsdagsrecept: Imamen svimmade - Imam bayildi

Eftersom jag är ensam hemma tänker jag inte laga någon middag i dag, det får bli rester. Men ett litet onsdagsrecept kan jag ändå lägga ut. Det här är en klassisk turkisk rätt som passar bra både som förrätt eller som tillbehör till en grillad biff eller liknande. Den är helt vegetarisk.

Och ja, den heter faktiskt Imamen svimmade. Det finns några olika historier om namnet. Den vanligaste är att imamen tyckte så mycket om rätten att han svimmade av glädje när han åt den första gången. En annan historia förtäljer att han svimmade när han fick höra vad ingredienserna kostade. Den tredje historien säger att imamen gifte sig med dottern till en olivoljehandlare. Som hemgift fick hon flera flaskor av den finaste olivoljan. Den använde hon för att varje kväll laga den här rätten. Den trettonde dagen fanns ingen aubergine med tomat och lök på bordet, och när imamen fick höra att olivoljan var slut så att hon inte kunde laga maten, svimmade han av besvikelse.

Så gott är det!

Fotot har jag lånat från dkimages

Imam bayildi - imamen svimmade 4 port.

4 ganska stora auberginer (äggplantor)
1 stor gul lök
1/2 kg tomater
olivolja
1 tsk socker
2-3 vitlöksklyftor, finhackade
persilja, grovhackad
saft från 1/2 citron
vatten

Skala auberginerna så att de blir randiga. Stek dem sakta i olivolja tills de är gyllenbruna. Öppna dem på längden, men lämna ändarna som de är så att de fortfarande sitter ihop. Lägg dem vid sidan av varandra i en stor kastrull eller gryta med öppningen upp. Pressa upp öppningen så att du får plats med mycket fyllning.

Skiva löken och tärna tomaterna. Stek löken sakta i olivolja tills den är mjuk och gyllene. Blanda i tomaterna, vitlöken, salt och persilja. Koka ihop i ungefär en kvart. Fyll auberginerna med röran.

Blanda 1/2 dl olivolja, citronsaft, socker, salt och 1/2 dl vatten och häll över auberginerna. Täck med lock och låt koka knappt en timme tills auberginerna är mjuka.

Serveras rumstempererade.

Afiyet olsun - smaklig måltid!


Receptet är hämtat ur Turkish Cuisine av Tugrul Savkay

tisdag 24 juni 2008

Det gick i alla fall att äta

Ibland blir det inte alls som man hade tänkt sig med maten. Ibland misslyckas man bara kapitalt. Jag hade tänkt mig stekta tonfiskkotletter med vitlökssmör och kokt ris. Kokta rödbetor till det.

Rödbetorna var inte klara efter TRE timmar, vi skippade dem.
Fisken tog mycket längre tid att steka än jag trodde.
Riset hann bli kallt.

Jaha, kryddsmöret var ju okej i alla fall, och fisken också när den väl var klar. Men det blev lite trist det hela. Synd, jag som hade tänkt att det skulle vara en lite godare middag så här sista kvällen innan maken åker på kombinerad jobb- och semesterresa till Sverige. Han blir borta i tre veckor.

Veckodagar

Söndag är solens dag, fornsvenska sunnodagher.
Måndag är månens dag, fornsvenska manadagher.
Tisdag är guden Tyrs dag, fornsvenska tisdagher.
Onsdag är guden Odens dag, fornsvenska odhinsdagher.
Torsdag är guden Tors dag, fornsvenska thorsdagher.
Fredag är gudinnan Frias (Frejas?) dag, fornsvenska friadagher.
Lördag är lögaredagen, dvs badardagen, fornsvenska löghardagher.

I dag är det Tyrs dag. Hoppas alla får en fin tisdag!


Allt enligt www.ne.se

Hur man får mig att lyssna till vad en fotbollsspelare har att säga på tv

Fotbollsspelaren är turk. 
Fotbollsspelaren talar turkiska.
Jag anstränger mig för att förstå vad han säger.

måndag 23 juni 2008

Att skjuta upp till morgondagen

Vissa saker tar emot att göra därför att allt runt omkring det hela är så trist. Vissa saker skjuter man upp och glömmer helst bort. Men till slut måste man ändå ta tag i dem och se till att få det gjort.

Att ordna allt med gravskötsel och gravsten till pappas grav är en sådan sak.

Men det är så skönt nu när det äntligen är klart. Betalt och färdigt, alltihop.

söndag 22 juni 2008

Fotoakuten

Foto: www.fotoakuten.se

Jag har hittat en webbplats med gratis foton, fria för alla att använda. Det är fotoakuten som ni hittar på www.fotoakuten.se eller i länken. Allt de begär är att man tydligt anger att det är därifrån man har tagit bilden. Praktiskt när man vill illustrera något man inte har möjlighet eller kanske tid att fotografera själv. Man kan också dela med sig av sina egna foton där, om man vill.

Och med ovanstående bild kan jag då alltså tala om att det går åt en del vatten här i värmen. För att själv ha lite koll på att jag får i mig tillräckligt med vätska har jag två stycken 600 ml flaskor som jag fyller på varefter de tar slut. En i kylen och en som jag dricker ur.

lördag 21 juni 2008

Goooda!

Jag har lyckats baka goooda kanelbullar! Maken tyckte nog också att de var goda, för han tryckte i sig fem stycken på raken och hann inte ens säga att de var goda förrän efteråt. Nu blev de inte riktigt lika fina och "stunsiga" som experten P får sina, men det var inte så hemskt långt ifrån. De blev mjuka och fina och fulla av god smak. Jag tog vanligt socker i stället för pärlsocker, för det hade jag inte, dessutom strödde jag över lite hackad mandel.

TACK Trollpackan för ett toppenrecept!
TACK P för bullbakningslektionen förra veckan!
TACK S-B för färsk jäst från Sverige!

Hett tips

Lagom till middagen i går var det cirka 40°C. Ett tag tänkte vi att vi skulle sitta inne, att det var för varmt ute. Men vi bestämde oss för att ändå prova ute, och sa att vi kan ju alltid flytta in om det blir outhärdligt.

Vi fick flytta bordet lite, ställa det alldeles vid altandörrarna för att alla skulle få sitta i skuggan - mitt i solen hade väl kanske inte fungerat så väldigt bra. Och där vi satt var det riktigt behagligt. Ibland kom till och med en svalkande pust någonstans ifrån. Vi undrade hur det kunde komma sig, men funderade väl inte alltför mycket på saken. Tills vi kom på: Den svala vinden kommer ju så klart från AC:n i vardagsrummet!

Så ett hett tips är att sitta nära altandörrarna med AC:n på för fullt.

I dag blir det nog ännu varmare. Redan nu klockan ett är det 38° och toppen brukar vara vid fyra-fem. Hittills i dag har temperaturen stigit med en grad i timmen. 

fredag 20 juni 2008

Fredagstema Show and Tell: Klockan fem

Juni månads fredagsteman kommer från Victoria i Florida, och temat är den här fredagen klockan fem. Inte lätt, må jag säga, eftersom jag har väldigt lite jag förknippar med just det klockslaget.


Klockan fem slutar i alla fall Maken jobbet. Om han kommer hem vid den tiden är dock en annan femma. Oftast är han hemma vid sju - halv åtta, och då ska man veta att vi bor på cirka tre minuters promenad från Kontoret.

Klockan fem brukar jag ändå ha som riktpunkt att börja förbereda middagsmaten. Jag brukar inte göra allting färdigt, bara göra sådant som skala potatisen och lägga den i kastrullen, förvärma spagettivattnet, blanda en sallad, hacka grönsaker och vad det nu är vi ska ha för dagen. Är det en spagettisås eller liknande gör jag den klar så att det bara är att värma, och är det något som ska stå en längre stund i ugnen brukar jag ringa för att få en ungefärlig prognos för när det kan tänkas bli middagsdax.

Klockan fem på morgonen, ja då sover jag som bäst om jag får bestämma själv. Och det får jag för det mesta.


Hojta till om jag har missat någon!

Foto: ichigo.se


Midsommar

Foto: www.fotoakuten.se

JAG VILL ÖNSKA ALLA MINA BLOGGISAR OCH LÄSARE EN RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!

Jag hoppas att ni alla får en riktigt bra dag med god mat, solsken och trevligt sällskap.

Själva ska vi grilla i eftermiddag tillsammans med en svensk och en turk, bara så att vi känner oss riktigt hemma. Och turken har faktiskt bott i Sverige ett år, ända långt uppe i Kiruna, så han vet vad vi firar.

torsdag 19 juni 2008

Kameran tar bättre bilder om man har den med sig

Man skulle tro att jag är total nybörjare på att blogga. För jag hade inte kameran med mig i dag när jag åkte runt till olika mataffärer! Hur oproffessionell får man bli? Jag bara undrar? 

Jaha, så det blir inget foto på den söta pojken som kom gående på trottoaren med sin getskock och ledde ledargeten genom att hålla honom i örat. Det blir inget foto på den fina gröna ön mitt i Nilen som än i denna dag är helt vigd åt jordbruk och där en kyrka och en moské står sida vid sida. Det blir inget foto på lastbilen med de fint målade trälådorna ägnade åt att transportera frukt och grönt. Det blir inget foto på det supermoderna huset med konstiga vinklar och lutningar som de håller på att bygga i stadsdelen Maadi. Och det blir inget foto på de enorma stenblocken de kom körande med på lastbilar. Stenblock från Libyen, enligt chauffören. Till och med han undrade varför jag inte hade kameran med mig ...

Men shoppat har jag gjort. Så nu är frysen full av goda korvar (med mycket hög kötthalt), frysta bär, lax, tonfiskkotletter, biffar, lammkotletter, pajer och jag vet inte allt vad. Dessutom hittade jag ett litet bageri med jättefint bröd och wienerbröd! Äkta wienerbröd med riktig mormors hosta i mitten! Dem ska vi ha till kvällsfikat i dag. Färsk ravioli (det tänker jag inte ens försöka göra själv), brieost och färsk chili hittade jag också.

Mindre roligt var att de hade en apa, en Herr Nilsson, i en bur utanför djuraffären där jag handlade kattmat.

onsdag 18 juni 2008

Lagrade foton



Jag har länge funderat på hur jag ska komma åt de foton jag redan har lagt in i bloggen, om de finns lagrade någonstans så att jag kan använda dem igen om jag skulle vilja göra det. Och nu har jag hittat det! Alla foton ligger i Picasa, och där kan jag bara kopiera en html-kod och klistra in här, precis som jag gör från YT. Jättelätt och dessutom behöver jag inte ladda igen och ta ny plats i det lagringsutrymme jag har. Toppenbra!

Fotot föreställer vår mammakatt, Mamma Mums, eller Lisa som hon egentligen hette, och hennes äldsta dotter Stina. Mamma Mums försvann på flygplatsen i Istanbul när vi skulle flytta hit, hon hittades aldrig igen.

Jag skrev om Lisa här.

Uppdatering: Picasa hör alltså till bloggen, det är inget program man måste ladda ner eller köpa. Det ligger liksom "bakom" bloggen. Gå in på den här adressen och logga in med dina vanliga användaruppgifter som du har för att komma in på din blogg (här på Blogger). 

Onsdagsrecept: Kall grönsakssoppa

Petchie har startat ett nytt bloggtema som jag tycker är roligt, så jag hänger på. Onsdagsrecept. I dag får vi Greek Fried Aubergine with Feta and Tomato av henne.

Inspiration i köket behöver man alltid, vissa dagar mer än andra. I dag har jag en sådan där dag när jag bara inte visste vad jag skulle hitta på till middag. Kyckling och pasta har vi ätit två dagar i sträck (i går åt vi resterna från i förrgår), lammsteken hinner inte ens börja tina förrän det är dags att äta, inte tonfisk nu igen ... Och inte kunde jag ta mig till affären som jag hade tänkt. Så det blev att hitta på någonting av det som fanns hemma. Det blev en kall grönsakssoppa, typ gazpacho. Och jag måste faktiskt skryta med att jag inte har konsulterat någon kokbok, bara mitt eget huvud och mina egna smaklökar.


Kall grönsakssoppa

8 tomater
1 paprika
1 lök
1 rödbeta
2 vitlöksklyftor
2 tsk chilipasta
1 örtbuljongtärning
1 dl vatten
salt
färsk koriander (cilantro för amerikanarna) att dekorera med

Skär grönsakerna i lagom stora bitar. Stoppa allt i mixern. Mixa. Kyl.

Så lätt var det. Grönsakerna kan naturligtvis varieras i det oändliga efter tycke och smak, det samma gäller kryddningen. Och vattenmängden beror på hur tjock du vill ha soppan. För tunnare soppa ta mer vatten, för tjockare ta mindre vatten.

Och så till alla er som har börjat eller ska börja er semester: HA EN JÄTTESKÖN SEMESTER, VAR ÄN I VÄRLDEN NI FIRAR DEN!

Just en snygg början ...

Jag är från och med i dag officiell fiskvakt. Vad händer? Kampfiskhannen har så klart kastat in handduken och tackat för sig. Han låg på rygg på botten av akvariet.

Husse och matte är den här gången inte åtta år utan vuxna människor, som tur är*. Och matte anade redan i går att något var på tok med honom. Så jag ska erkänna att jag inte har panikringt till en veterinär för ett sista återupplivningsförsök.

Och någon statsbegravning blev det inte i trädgården, jag återbördade honom till havet via de allmänna avloppsledningarna här i staden. Av vatten är du kommen, vatten skall du åter varda ...

* I våras passade jag sköldpaddan Lucky, vars husse är åtta år. Jag hade panik hela tiden för att något skulle hända Lucky så att åttaåringens hjärta krossades. Lucky överlevde.

måndag 16 juni 2008

Lyx

Lyx är att ha tid att sitta och hålla katten sällskap när den äter. Mitt på blanka förmiddagen en vanlig vardag.

Jag har det lyxigt.

söndag 15 juni 2008

Rökigt


Det är alltså inte jag som röker så här mycket. Och det är inte någon av gubbsen som sitter och röker shisha (vattenpipa). Inte heller brinner det någonstans.

Varje kväll cyklar en av gubbsen runt med en rökspruta och sprutar mot mygg. Det hjälper förmodligen, även om det ändå är alldeles för många myggor som överlever och kommer och äter på mig. Som om jag var någon slags buffé. Men lite färre middagsgäster är det nog.

Märklig tillställning

Här i stan är det inte alls ovanligt att folk ställer till stora kalas vid poolen. De bjuder in mängder av folk, hyr in ett band som spelar och engagerar ett större hotells cateringservice för mat, dekoration och tjänster. Festerna är självklart privata och gästerna är personligen inbjudna.

Så när de började ställa ut bord och bygga upp en liten scen, ställa fram notställ etc vid poolen i går tänkte vi att någon skulle ha kalas. Vi hoppades i våra stilla sinnen att det skulle bli barnkalas så att det hela skulle sluta någon gång under kvällen hellre än ett bröllop eller liknande som skulle hålla på ända till soluppgången. Det är ju vanlig vardag och arbetsdag i dag på söndagen.

Vi höll oss i alla fall ur vägen, för vi hade inte fått någon inbjudan.

Vid fyratiden på eftermiddagen började de spela musik. Gamla Beatles-covers och liknande. Hellre än bra måste jag säga. Några människor satt på en del av stolarna och några barn sprang runt kring poolen och badade lite emellanåt. Men jag såg inte till några dignande bord fulla av mat, inga uppblåsbara hopptorn och inte en massa festklädda barn med vidhängande föräldrar. De bara övar, tänkte vi. Det blir stor fest i kväll och det kommer att hålla på hela natten och vi kommer inte att somna förrän vid femtiden på morgonen.

En timme senare blev det tyst. Ytterligare en timme senare började de spela igen, men fortfarande inga tecken på stor fest. Det kanske var en 15-20 personer där, som mest. Folk kommer inte i tid är, tänkte vi, det kommer nog igång snart.

Vid sjutiden på kvällen började de packa ihop. Och vi började fundera. Det kanske var meningen att vi alla som bor här skulle komma ut och ha en trevlig eftermiddag tillsammans? Men det är inte det vanliga i sådana här områden, det vanliga är att det är privata tillställningar, och då tränger man sig inte på hur som helst. Vi vet fortfarande inte riktigt vad det hela var. Men vi fick lite dåligt samvete för att vi inte gick ut och hejade på det hela.

Uppdatering: Nu vet vi vad det var. Det var några tyskar som ska flytta hem till Tyskland och som hade avskedsfest. Och det var för speciellt inbjudna, så vi behöver inte ha dåligt samvete. Det var ju skönt. Synd bara att det inte kom fler till deras kalas. 

Det här har vi fått veta genom en granne som har fått veta det genom en annan granne : ) Ja, det var ju inte bara vi som undrade.

fredag 13 juni 2008

Sommartävling

Sus har en jätterolig sommartävling där man får lista ut vilken plats hon befinner sig på genom att se på det fina vykortet och läsa hälsningen. Sedan följer fyra frågor som ska besvaras. Gå in på tävlingens hemsida och var med. Glöm inte att läsa tävlingsreglerna under presentationen.

Jag lyckades lista ut svaren till första deltävlingen! Kan du?

Fredagstema Show and Tell: Utsikt

Dagens fredagstema kommer från Victoria i Florida, och temat är utsikt. Jag tänkte bjuda på min utsikt i vardagen här utanför Kairo:

När jag sitter här vid skrivbordet i arbetsrummet är det här min utsikt. Till höger moskén, i mitten "gubbsens" lilla samlingsplats och centrum i "byn". Vårt område slutar vid muren, där bakom finns ett annat bostadsområde, men det har jag aldrig besökt. Bortom det ligger Sahara.

Här är några av gubbsen. De är inte särskilt gamla, så det kanske inte är så snällt att kalla dem gubbs, men det gör jag ändå. Här sitter de och löser världsproblemen, gärna med en kopp te. De lagar moppar och fönsterkarmar, mixtrar med gräsklipparen och ger varandra goda råd. Någon enstaka gång sitter här en ensam man på en stol och reciterar Koranen, det blir väldigt vacker bakgrundsmusik. Jag är faktiskt väldigt, väldigt glad för att de har sin samlingsplats just här, för det ger lite liv till det här annars inte särskilt livliga området.

Den lilla moskén, sedd från balkongen utanför tv-rummet. På gården till vänster om moskén bygger man under fastemånaden Ramadan upp ett stort tält, där de som arbetar i området vid solnedgången bryter dagens fasta tillsammans. Till höger ses en liten gångbro till andra våningen, det är ingången för kvinnorna som ber på en balkong. Männen ber på första våningen. Gångbron går från en liten stig, och det är den vägen Maken går varje morgon till Kontoret som ligger på en gata där uppe. Jag ska tillägga att de inte använder högtalarna vid böneutropen, något vi är väldigt tacksamma för, speciellt vid fyra - halv fem om morgnarna ...

Här är utsikten från balkongen vid sovrummet. Det är vår lilla trädgårdstårtbit med dadelpalmen och i bakgrunden den gemensamma poolen. Alla hus ligger som en stor åtta, så nedanför finns en likadan cirkel av hus med en pool. Till höger om oss har vi turkiska grannar, till vänster tyska.

När jag riktar kameran åt vänster från sovrumsbalkongen ser jag det stora palatset som, enligt ryktet, transportministerns bror håller på att bygga. Det som syns här är bara en bråkdel av palatset. Det är ungefär två gånger så stort åt andra hållet. Det sägs också att han först byggde ett palats som en italiensk arkitekt ritade. Men när palatset stod klart var han inte nöjd, så han rev hela rasket och började om från början. Så här har det sett ut i nio månader nu, så vi undrar när det ska bli klart. De jobbar varje dag, sju dagar i veckan, men det syns inte några direkta skillnader, inte härifrån i alla fall.

Så här ser det ut mellan vårt hus och tyskarnas hus. Det är utsikten om jag lutar mig ut från sovrumsbalkongen. Trädgården är delad i två, vår källarträdgård till vänster, tyskarnas till höger. En häck i mitten. Och moskén rakt fram. Det här är alltså inte samma trädgård som den där man ser poolen. Poolen har jag bakom ryggen när jag tar det här fotot.

Vi tror att det är flera ensamstående tyskar kanske vid ambassaden som delar på det huset och bor tillsammans. Det går inte att hålla reda på vem som är vem och jag tycker att det ständigt dyker upp nya människor där. Jag har faktiskt gett upp lite grann. De som röker gör det i trädgården, men det är inte alltid någon som röker. Det hade varit roligare om det var en familj som man kunde lära känna.

Och till sist: Utsikt från bilfönstret på väg till Stormarknaden. Sahara ser ut så här just i det här området. Men öknen skiftar väldigt från plats till plats och sanden har olika färg, allt från svart till vitt med alla färger där emellan.

Fredagsbloggare:

torsdag 12 juni 2008

Söt

cat
more cat pictures

Iste

Jaha, om man tittar bland mina kategorier skulle man kunna tro att det här är en matblogg, men det är det ju inte. Fast mat är gott, så det är svårt att låta bli att skriva om det. Petchie och jag har haft en liten kommentarsdiskussion om iste. Så jag tänkte dela med mig av det enklaste receptet i världen:

Fyll en genomskinlig tillbringare med kallt vatten.
Lägg i två tepåsar.
Sätt på ett lock.
Sätt kannan i solen.
Låt stå tills det ser lagom starkt ut för din smak.
Ta ur tepåsarna.
Ställ tillbringaren i kylen och låt det bli kallt.

Klart!

Sedan kan man ju tillsätta socker om man vill, men jag tycker det är godast utan.

Det påminner mig om när jag blev serverad iste på NK en gång. Förr i tiden fanns ett litet kafé vid hissarna, på andra våningen tror jag det var. Där beställde jag iste och förväntade mig att få en liten burk tillverkad av Lipton eller liknande jätteföretag. Icke. Han bryggde en kanna te av en fin ceylon-sort. Sedan fyllde han en stor tillbringare med is, slog i teet i tillbringaren så att det kyldes, och så serverade han i ett högt glas med isbitar. Det var det godaste iste jag har druckit någon gång, men det kräver ju viss tillgång till is, så jag gör på mitt sätt i stället. Det blir också jättegott.

onsdag 11 juni 2008

Gnälla lite

Vi ska ha en gäst här i kväll. En kollega till maken från Turkiet. Så jag funderar ut vad jag ska laga, åker till Stormarknaden och handlar, tänker ut och förbereder. Nu ringde maken för en kvart sedan:

- Du hade tänkt göra någon kyckling i kväll, va?
- Ja.
- Eh, alltså, jo ... vi fick kyckling till lunch i dag. Har vi något annat? Kan vi äta kycklingen i morgon i stället?

Jaha. Så var det med den saken. Attans och typiskt! Nå, som tur är hade vi oxfilé i frysen. Så då får det bli oxfilé och potatisgratäng. Och sallad.

Den gode mr Mahmoud hade i alla fall inte bakat choklad-cheesecake. Det var ju tur det. För det har jag gjort.

tisdag 10 juni 2008

Lite allmänt pladder igen

Besök på shoppingcentret bar frukt i dag igen. Bokstavligen, för jag hittade blåbär! Jag köpte ALLA paket, dvs 7 stycken. Fast sedan delade jag med mig två till min kompis som jag åkte dit med (hon ville bara ha två) så nu har jag fem paket à 150 gram. De är rensade, sköljda och håller nu på att styckfrysas. Vansinnigt goda plommon hittade jag också, de var så nyinkomna att de fick ta reda på priset, de hade inte hunnit packa upp dem än. Här gäller det att ta för sig! De första mangona har mognat nu. De jag köpte ska man göra juice av har jag fått lära mig. Så det ska jag prova.

Och så köpte jag ett par ballerinaskor! Egentligen ville jag ha de gammelrosa, men de fanns inte i storlek 36 så det fick bli de svarta. Man kan ju inte få allt här i världen, och ska jag vara riktigt ärlig har jag nog mycket mer nytta av de svarta. Billiga. 300 SEK. Som hittat!

Fy vad jag är blek!

Jaha, och så bör nog sista kapitlet om diskmaskinen ha klarats av i dag. Det är fixat och trixat så att den står ordentligt inskjuten på plats under köksbänken, och den är till och med jordad så att jag ska slippa få stötar när jag plockar i och ur disken. Det hade vi i och för sig fixat ändå med en förlängningssladd som har en av- och påknapp så att elen inte kommer fram till maskinen när den är av. Vi har samma system för tvättmaskinen, och jag litar inte riktigt på den där jordningen. Andra har fått sina maskiner jordade hur många gånger som helst och de får stötar ändå. Av och på funkar bra för mig.

Oj! Och nu fick jag precis en hel hög med svenska tidningar! Två Damernas, en Femina, en Hus & hem, en Sköna hem och en engelsk som heter Red. Kul, nu har jag lite att bläddra i. Tack K!

måndag 9 juni 2008

Blomsterprakt

Tänkte jag skulle bjuda på lite blomsterprakt som kantade min promenad i dag. På den översta bilden bougainvillea, det rosa och roströda trädet vet jag inte vad det är. Om någon vet blir jag bara glad för info.




Och så dadlar. De har börjat hänga ner i stora klasar nu. Det här är hos en kompis, trädet växer upp genom deras balkonggolv!