måndag 31 januari 2011

Jag har fått nyheter från Kairo!

Gatubild från Kairo, under fredligare tider.

Maken har lyckats nå en f.d. kollega via telefon, så nu har vi fått lite nyheter från Kairo. Ute i den förort vi bodde är det lugnt, där märks ingenting av demonstrationerna och protesterna. Enligt honom är det mest runt Tahrir Square, resten av staden ska vara ganska lugn. Men Kontoret har stängt den här veckan eftersom det är svårt att jobba utan Internet och med utegångsförbud som börjar redan kl 15 på eftermiddagarna. Alla utlänningar på Kontoret är i sina hemländer. Ericsson däremot lär (enligt rykte) jobba som vanligt, utom att folk får välja om de vill jobba hemifrån. De kanske har Internetuppkoppling, de är ju i branschen.

Enligt DN har den stora filmstjärnan Omar Sherif (Dr Zhijvago) uttalat sig och sagt att det är dags för Mubarak att avgå. Och Al-Jazeeras reportrar är arresterade. Mubarak jobbar alltså inte för att tillmötesgå folket, tvärtom!

Al-Jazeera tipsar också om hur man kan Twittra eller lyssna på Twittrar. Sprid detta till egyptier om du har möjlighet!


With the internet blackout still hindering access for most people in Egypt, a new service could help circumvent those obstacles. Now, people inside Egypt can call a number to post a "voice tweet".

Call +16504194196, +390662207294 or +97316199855 to leave a tweet and hear tweets.

söndag 30 januari 2011

Varför gör man uppror i Egypten?

Det finns många orsaker till att göra uppror i Egypten, och önskan om demokrati och yttrandefrihet är naturligtvis viktiga. En annan sak är fattigdomen. Jag har visat några av de här bilderna redan tidigare, men har ändå varit något restriktiv med att lägga ut för mycket av eländet som råder. I Egypten lever cirka 23% av befolkningen under den officiella fattigdomsgränsen - de har alltså svårt att få mat för dagen.

Så här ser många bostadskvarter ut i Kairo.

Bostadskvarter i närheten av pyramiderna i Giza.

En bättre villa mitt i det slitna kvarteret.

Sopor som ligger på gatorna självantänder ofta.

Bostadskvarter innanför den gamla stadsmuren.

Många har inte bättre vatten än Nilen att bada i.

Det är många som bor så här.

I sopbyn Moqattam.

Ni som har följt med i nyheterna har kanske hört att shejken i Al-Azhar moskén (det äldsta islamska universitetet i världen) har sällat sig till demonstranterna på Tahrir Square. Jag tror att det är den här herren som jag har träffat. På hans visitkort står i alla fall att han är shejk (islamsk lärd av hög rang).

Fredspristagaren El Baradei lär vara på Tahrir Square nu, vilket kanske kan få en avgörande betydelse. Och andra oppositionella, inklusive Muslimska brödraskapet, lär stå enade bakom honom.

DN följer händelseutvecklingen på ett bra sätt, de uppdaterar kontinuerligt. Hoppas att de fortsätter med det!

Jag har ännu inte hört någonting från våra vänner i Kairo. Men vi kom på att den ena troligen är på bröllopsresa i utlandet, så honom och hans fru behöver vi i alla fall inte oroa oss för!

Jag fick ett bra tips via kommentarerna här som jag vidarebefordrar till er. Tack, Lovisa för det här tipset!

If you know anyone in Egypt, please pass this on to them. To bypass government blocking of websites, use numerical IP addresses: Twitter ”128.242.240.52” Fb ”69.63.189.34” Google ”172.14.204.99”. A French ISP offers free dial up internet access ~ +33 1 72 89 01 50 Login password: toto. Please pass this on and share.


Här en länk till vad chefsarkeologen Zahi Hawass har skrivit och lyckats faxa ut till någon för publicering.

lördag 29 januari 2011

Tahrir Square

Den som ser nyheterna från Kairo och Egypten, hör talas om Tahrir Square där stora folkmassor är samlade trots utegångsförbudet som började gälla klockan 15 svensk tid (16 egyptisk tid) och fortsätter till i morgon bitti. Tahrir Square är ett enormt torg vid sidan av Nilens strand, och den plats där Egyptiska museet ligger. Tahrir Square betyder Frihetstorget, eller Frigörelsetorget, jag är lite osäker på den exakta överättningen, men det handlar i alla fall om frihet, passande nog.

Så här ser Tahrir Square normalt ut tidigt på morgonen, medan de flesta kairobor fortfarande sover:

Tahrir Square, by morning.

Tahrir Square, by night.

Själv har jag följt händelserna via Al-Jazeera på nätet hela dagen. Just nu rapporterar de att demonstranter jublar där de rider ovanpå militärens pansarbilar. Inte en polis syns tydligen till och militären tycks inte gå emot folket.

Nu väntar vi bara på att diktatorn Hosni Mubarak avgår - det är lika diktatoriskt att sparka en hel regering och själv tillsätta en ny, som att fortsätta som innan. Jag hade lite svårt att somna i natt, så jag såg faktiskt delar av det talet. Nu ser jag på Al-Jazeera att chefen för säkerhetstjänsten har utsetts till vicepresident. Man kan ju hoppas att det är ett steg inför att Mubarak ska avgå, och att det syftar till att inte göra landet ledarlöst - med påföljande demokratiskt val. Vi får se ... Eller har militären tvingat Mubarak till att utse en vice president för att sedan skicka honom ur landet? Mubarak har alltid vägrat ha en vice president.

Jag är tyvärr inte någon politisk analytiker, och kan ganska lite, så mina gissningar är just bara det - gissningar.

Jag har skickat sms till vänner i Kairo, men har inte hört någonting. Om det beror på att mobilnätet inte fungerar som det ska, eller att de inte har hört att de har fått meddelanden, det vet jag inte. Jag misstänker att minst en av dem är ute och demonstrerar, kanske flera av dem.

Uppdatering: Det hörs skott och maskingevär i Maadi, den stadsdel där de flesta utlänningar bor. Det är på andra sidan stan, sett från där vi bodde.


fredag 28 januari 2011

Egypten

Som ni kanske förstår går mina tankar till människor i Egypten de här dagarna. Både dem jag känner och som jag oroar mig för, och dem jag inte känner och som jag också oroar mig för. Min förhoppning är i alla fall att demonstrationerna och upploppen ska leda till att Mubarak avgår och att landet får uppleva ett äkta demokratiskt val, vilket de ännu aldrig har upplevt. Jag hoppas att landet blir ett fritt land med yttrandefrihet och demokrati och att landet ska börja ta sina första steg mot ökande välstånd. För det behövs.

DN har löpande uppdateringar, där har jag läst att det brinner på många ställen i Kairo, men inga brandbilar syns till. Positivt när det gäller regeringspartiets högkvarter, men negativt när det gäller Egyptiska museet som ligger i närheten. Både Internet och mobilnätet lär vara helt nedsläckt, så jag tvivlar på att mina sms har nått fram till vänner i Kairo.

Jag tror inte att vi hade märkt så mycket om vi hade varit kvar. Vi hade inte åkt in till stan, och jag tror inte att det är våldsamma demonstrationer ända ute i våra förorter. Det vi hade märkt mest är naturligtvis att Internet är nedsläckt, vilket i det här läget hade varit väldigt jobbigt eftersom vi då inte heller hade vetat vad som händer. (Förutom att jag hade blivit tokig av att inte komma åt bloggen och mejlen och tidningarna.) Maken hade kanske inte kunnat jobba så mycket heller, pga nätet.

Nå, nu är vi i tryggt förvar här hemma i Sverige i alla fall, så det är ingen idé att spekulera om hur det hade varit för oss.

I stället ska jag visa en bit av Egypten som jag tog med i resväskan, nämligen ett litet skott av en stooor kaktus som växte i vårt område. Jag chansade, hade ingen aning om ifall det skulle fungera, dessutom glömde jag bladet i plastpåsen, nedknölad i resväskan, i flera dagar. När jag kom på vad jag hade gjort satte jag det lilla bladet i vatten, men det gillade det inte så mycket för det började skrumpna och gråna och se eländigt ut. Då satte jag det i lite jord i en kruka i stället, ytterligare en chansning. Och min chansning lönade sig, för det har växt upp ett litet öra på toppen av bladet!!! Se här:

Kaktusskott med ett litet öra.

TÄNK om jag får så här vackra kaktusblommor en vacker dag!

torsdag 27 januari 2011

Babbel en helt vanlig torsdag

Sparek i Östergötland.

Hoppsan vad kallt det blev igen! I morse var det -14 när vi vaknade. Hoppas att det kommer ett lass snö igen så att det blir så där vintervackert. Fast det är jag förmodligen rätt ensam om att önska, och kommer säkerligen ångra mig om vi får ett hus.

Apropå hus, det är stiltje i budgivningen tills på måndag, för mäklaren är på kurs. Så ni får fortsätta hålla tummarna!

Nu äntligen har jag fått kläm på det där med varför charlottenlöken är så omtalad. Vi har ju bott utomlands några år, och har inte kunnat gå och handla olika sorters lök eller potatis eller vad man vill. Jag har i stället ofta fått vara glad om det var säsong för lök eller potatis eller persilja så att det alls har funnits att köpa. Men nu köpte jag alltså charlottenlök, och finhackade för att ha i såsen till fläskkotletterna. Ack, vad mycket godare det blev! Från och med nu kommer jag alltid ha charlottenlök hemma.

I morse undrade Maken var Tjorvan höll hus. Han letade under soffan, i burarna, överallt, men kunde inte hitta henne. Till slut fick jag pallra mig upp och leta jag också, för jag blev lite orolig. Jag visste att hon hade varit inne under natten, men hade hon smitit ut när jag hämtade tidningen? När jag kom in i vardagsrummet såg jag henne direkt: Den nästan svarta lilla kissen låg mitt på den mörklila mattan under soffbordet och undrade vad vi gick omkring och gjorde väsen om! Stackarn, hon har fått lida för sin mörka päls många gånger när vi inte har sett henne och snubblat över henne. I Turkiet hade vi dessutom mörka golv, jättesnygga, men det blev knappast lättare att se var Tjorvan fanns.

Just nu ser jag fram emot den 16 april, för då ska barnbarnet ha konsert igen. Den här gången blir det i Stockholms konserthus, de ska sjunga Majas alfabetsånger och ackompanjeras av Kungliga filharmonikerna! Gissa vem som ska till Stockholm den helgen!

PS. Den största skandalen med Ikea måste nog vara att Kamprad gjorde den enorma felbedömningen som hade Johan Stenebro som assistent, för han är tydligen så korkad att han är den enda personen i Sverige (förutom journalisterna på UG) som inte har fattat att Kamprad är rik.

onsdag 26 januari 2011

Ikea och Uppdrag granskning



Tidningarna och tidningarna är redan fulla av artiklar om vad kvällens Uppdrag granskning ska handla om – Ikea. Jag förstår bara inte riktigt vari skandalen ligger.

Det påstås att Ingvar Kamprad och hans familj har full kontroll över företaget, men vad är det kontroversiella i den saken? Ingvar Kamprad byggde upp ett företag och lyckades exceptionellt bra med den saken. Det är väl inte så konstigt om han både juridiskt och praktiskt faktiskt har någonting att säga till om? Hade jag varit i hans skor hade jag också tyckt att mina åsikter ska gälla. För naturligtvis är det väl så att en stol blir blå om han säger att den ska vara blå. Eller att företaget ska följa den eller den strategin. Och konstigt vore det väl annars?

Ikea är ett privat företag, det är varken statligt, kommunalt eller aktieägt. Är man tvungen att redovisa för allmänheten hur man bygger upp sitt privata företag? Så länge allt går lagligt till – vilket det naturligtvis alltid ska göra på alla plan – måste jag väl få bestämma över mitt eget företag, och det måste väl Kamprad också få göra? Jag kan inte se att han är skyldig att redovisa eventuella bolag i Lichtenstein eller Hotahejti för mig.

Vad man inte talar om i det här sammanhanget är att Ikea är ett starkt och stabilt företag TACK VARE att Ikea inte har sålts på börsen. TACK VARE att Kamprad har någonting att säga till om! Ikea handlar inte med luft som alla börsnoterade bolag tvingas göra (eftersom det är förväntningarna som räknas, inte realiteten), utan med konkreta värden. Det är de konkreta värdena som gör att de som arbetar för Ikea och de som har affärer med Ikea kan känna sig förhållandevis trygga. Ikea måste inte – som t.ex. Ericsson – säga upp tusentals anställda bara för att vinsten ”bara blev x miljarder i stället för xx miljarder som marknaden förväntade”.

Men Ikea är ett affärsdrivande företag, inte en välgörenhetsinrättning, och som alla affärsdrivande företag vill företaget och dess ägare så klart gå med så bra vinst som möjligt. Det måste jag säga att jag med mitt lilla nykläckta företag också vill göra. Ska jag skämmas för det och schavottera i Uppdrag granskning? En väg till att gå med vinst är att ha koll på finanserna, både inkomster och utgifter. Skatter är en av de utgifter ett företag har. ALLA företag som går med vinst har koll på skatter och vad man kan göra för att kanske behålla några slantar i stället för att betala skatt med dem. Är det företagens fel eller är det det politiska systemet och lagstiftningen? Vad är det som ska granskas, egentligen?

Även om Ikea inte är juridiskt svenskt, som man skriver om i tidningarna, så är Ikea svenskt på alla andra tänkbara sätt. Det är SVERIGE som har gott renommé via Ikea, det är SVENSK mat och design och kultur som är känt världen över genom Ikea, inte Lichtensteinsk eller Schweizisk eller Hotahejtisk. Det är alltså SVERIGE som marknadsförs och får hög status, och att svenska ministrar då närvarar vid invigningar och vad det kan vara i andra länder är väl bara bra för SVERIGE?

Jag ska också säga att det naturligtvis finns en massa saker som är mindre bra med Ikea. Det finns både bra och dåliga chefer, ibland verkar saker och ting vara onödigt krångliga i mina ögon, lingonsylten är för rinnig … Men hallå, ge mig ETT företag där allt är perfekt och där det bara jobbar supermänniskor som aldrig kan göra mänskliga fel och misstag, om ni kan.

Det finns så klart mycket mer att säga, men jag är inte ens anställd och har inte minsta insyn i företaget, så det här är bara mina reflektioner. Jag kan naturligtvis ha fel i en hel del. Men så här tänker jag kring Ikea. Vi får väl se om Josefsson har något ess i rockärmen, ska han lyckas chocka svenska folket? Tillåt mig tvivla.

Breaking news: Ingvar Kamprad äger Ikea! Jag är i djup chock! (Tar mig för pannan och gäspar.)

Uppdatering: Det mesta av avslöjandena i UG har visst gått att läsa ganska länge på Wikipedia. Tänk vilka duktiga journalister som jobbar på UG, de kan läsa på Internet!

tisdag 25 januari 2011

Rent

Jobba - tvätta - äta - jobba - tvätta - jobba - tvätta - gympa - jobba - äta - stryka - blogga - sova.

Så ser min tisdag ut den här tisdagen.

Men fy vad trött jag är på gemensam tvättstuga nu! Jag vill tvätta när JAG har tid att tvätta, inte när DET FINNS tid att tvätta. I dag höll jag på att inte komma in i tvättstugan ens en gång, för dörren till källaren hade svällt av fukten så jag knappt kunde öppna den. Fick till slut gå över gatan till Älmhultbostäders lilla verkstad och be en av deras gubbs om hjälp - vilket jag fick på ett eminent sätt av en trevlig karl. Borde kanske ha visat honom all rost i torkskåpet när jag ändå höll på ... Nå, trösten är att vi nu har rena kläder en vecka framåt.

Jag längtar efter mitt eget lilla underverk, min tvättmaskin.

Jag får väl trösta mig med att allt vitt inte blev ljusblått och att jag slipper hänga tvätten mot en skitig husvägg över en dammig gata.

Fast katterna hade nog tyckt det vore skoj med en massa duvor på balkongen.

Känner mig lite duktig också som har börjat på gympa. Det är visserligen bara lättgympa hos sjukgymnasten, men man måste ju börja någonstans. Och det är faktiskt riktigt trevligt. Ingen som kollar snett på en för att man inte är supersnajsig och jättebra på en massa saker, för alla är vi lika kassa. Dessutom är det trevliga tjejer jag går tillsammans med. Så snart kanske det blir ordning även på den här gamla gumman!

Hörrni håll tummarna hårt de närmsta dagarna! Om ni håller dem riktigt hårt och duktigt kanske jag kan installera min fina tvättmaskin snart.

måndag 24 januari 2011

Bra initiativ

Härom dagen intervjuades biskop Bengt Wadensjö och imam Awad Olwan på tv. De har tagit initiativ till att bygga ett Guds hus i Fisksätra utanför Stockholm, där en kyrka ska finnas sida vid sida med en moské, med en gemensam byggnad emellan. Ett mycket BRA initiativ tycker jag, för det är dags att religionerna här i världen lär sig att leva sida vid sida i stället för att hålla på och konkurrera som ett par femåringar i sandlådan.

Det enda som är synd, är att de inte även planerar en synagoga så att alla tre religioner som ber till samma gud finns på samma plats. En sådan treenighet lär finnas i Antalya i Turkiet.

Här är en gammal artikel om projektet, det var tydligen bara jag som inte kände till det. Och det som står där om att det är världsunikt stämmer alltså inte riktigt, eftersom det redan finns i Turkiet.

Jag önskar projektet all lycka!

Imamen i Al-Azharmoskén, Kairo, Egypten.

Minareter på Al-Azharmoskén, Kairo, Egypten.

Koptisk präst i ett av klostren i Wadi Natrun utanför Kairo, Egypten.

Takmålning i en av kyrkorna från 400-talet i Wadi Natrun utanför Kairo, Egypten.

---

Och så blev jag gräsänka igen. Den här gången for Maken till kära grannen i öster, Finland. Han ska få besöka både Helsingfors och Wasa. Men den här gången har jag ju katterna att trösta mig med. Katterna och chokladpudding : )


söndag 23 januari 2011

Slö söndag

funny pictures - U wanna do sumthin? Nah. Me neithr.
see more Lolcats and funny pictures

Det var nog lite ansträngande med den där resan i alla fall, för kissarna har sovit ganska mycket de här dagarna. Katter sover alltid ganska mycket, men jag tycker nog att det var extra mycket i går och nästan lika mycket i dag. Fast nu verkar Tjorvan ha piggnat till, just nu står hon här /= på och vid tangentbordet och spanar upp mot bokhyllan. Ja ni ser själva hennes hälsning till er.

Själva var vi tvungna att jobba lite eftersom vi var lediga torsdag-fredag.

Och kan ni tänka er, en gång för länge, länge sedan var jag barnflicka till tjejen som spelar Sanna i Solsidan! Rebecka Englund Teper heter hon. Jag upptäckte det i dag, så nu vet ni en som kommer att sitta klistrad vid den serien! Hoppas att hon kommer att vara med mycket!

lördag 22 januari 2011

Hemma!

Nu har vi fått hem våra små kattflickor! Allt har gått jättebra och de har redan hittat sina favoritplatser.

Vi körde upp till Stockholm i torsdags. Där sov vi över hos en av mina bästa kompisar och gick ut och åt thai på bästa thaikrogen i Stockholm, Nuh's vid Hornstull. Fredagen blev först tandläkarbesök (vi bestämde oss för att vänta med att borra upp rotfyllningen och se om det läker av sig själv) och sedan ut till karantänen. Förorterna norr om Stockholm är inte direkt mina hemtrakter, så vi letade upp gps:en på mobilen och fick hjälp att hitta. Och duktiga som vi är lyckades vi så klart köra fel - trots att gps-rösten/bilden visade exakt hur vi skulle köra. Till slut kom vi i alla fall rätt, och där väntade Stina och Tjorvan på oss i besöksrummet med sin väska färdigpackad.

Först verkade de bli lite förvånade när de fick syn på oss, men sedan blev de glada och var hur gosiga som helst. Och efter en stund gick de själva in i burarna, som för att säga att "kom nu så åker vi hem". Det var bara att stänga dörrarna och bära ut dem i bilen. Christina på karantänen verkade rätt fäst vid dem, och sa att hon skulle sakna dem. Men hon har rätt många andra både katter och hundar där, så helt ensam blir hon inte. Och katterna har fått alldeles utmärkt omhändertagande de här fyra månaderna! Synd bara att de inte har fått leka med de andra "hotellgästerna".

Det var en ganska lång bilfärd hem till Älmhult, det tog dryga fem timmar så vi var inte hemma här förrän vid åtta på kvällen. I början jamade de en hel del, men efter ett tag somnade de i sina burar och jag kunde flytta fram till framsätet. Det är ju aningen bekvämare att sitta där och kunna dricka kaffe och äta bullar.

När vi kom hem här till lägenheten började de så klart med att springa runt och nosa på allt. Hoppa upp på allt och nosa på allt. Och prata om allt, de pratar nämligen ganska mycket de här två katterna. Men så fort jag hällde upp mat åt dem i köket kom de springande och åt med god aptit, och sedan gick de båda två på lådan. Så det verkar inte bekomma dem ett dugg att befinna sig på ett nytt ställe, och de fyra månaderna i karantänen verkar de redan ha glömt.

Stina tycker det är skönt att ligga på mattan under soffbordet.

Tjorvan blev lite sur när vi dammsög, så hon kröp in under mitt täcke. Hon tycker att det räckte med all dammsugning i Kairo, måste vi verkligen hålla på här också?

Det som nu återstår av lagar och restriktioner för katterna är att de inte får träffa andra djur på ytterligare två månader. De får träffa andra djurägare, men inte djur. Orsaken är att rabies kan ta ända upp till sex månader innan det bryter ut, men det smittar inte via människor till andra djur. Fast jag är säker på att de inte har rabies eftersom de inte har träffat andra djur på cirka tio år.

Den enda som inte mådde så bra i morse var jag, vaknade med en riktigt hejdundrande huvudvärk. Jag är ganska säker på att det berodde på att jag drack för lite i går. Måste lära mig att det FINNS toaletter här, man KAN stanna och uträtta sina behov, man måste inte hålla sig och behöver därmed inte heller snåla in på dropparna. Nu är det i alla fall bättre.

onsdag 19 januari 2011

I morgon åker vi!

Äntligen, äntligen, äntligen ska vi få hem våra små tjejer igen! I morgon förmiddag styr vi kosan upp mot Ståkhålm, sedan sover vi över hos en kompis och är redo att hämta kissemissarna på fredag för hemfärd.

Ett litet aber innan vi kan åka ut till karantänen är att jag måste till tandläkaren. Har ont i en tand som måste fixas, och eftersom det inte har gått över sedan jag var uppe i december får vi nu ge oss i kast och borra upp den gamla rotfyllningen för att se vad som gömmer sig i djupet.

Efter det ska vi leta oss upp till Vallentuna och karantänen. Och man vet att man är framme när man ser den här skylten:

Skylten som talar om att man är vid Manlötens karantän.

Där ska vi packa in katterna i deras burar igen, den här gången behöver jag i alla fall inte vara nervös, för nu kommer jag att ha dem hos mig under hela resan. Jag kommer att sitta i baksätet hela vägen hem, med en bur bredvid mig och en i knäet. Burarna är för stora för att ha båda bredvid mig, jag är tvungen att ha en i knäet, tro mig jag har åkt så några gånger förut.

Stina och Tjorvan i burarna, på väg till veterinären för att göras redo för flygresan till Sverige.

Och SEN ska de små snuttorna få bli utsläppta när vi kommer hem. Vi har skaffat allt som kan behövas: Toalåda, sand, spade, ny matskål, ny vattenskål, torrfoder, burkmat och leksaker. Men mest av allt tror jag de kommer att vilja gå runt och nosa, och sedan kura ihop sig under våra täcken. Det har de alltid gjort vid flyttarna.

Katterna föddes i Bulgarien, har bott i Istanbul och Kairo, och nu är de svenska. Så de har flyttat några gånger redan. Nu väntar vi bara på att den allra sista flytten - den till huset - ska bli av.

Stina.

Tjorvan.

Det ena av de två hus vi mest av allt ville ha gick till en kines i dag. : ( De verkar inte ha någon uppfattning om huspriser, de där kineserna, för det är de som trissar upp priserna och betalar för mycket. Det är tydligen en hel del hus här i Älmhult som har sålts till kineser för fantasisummor. Håll nu tummarna för att vi får det andra huset vi vill ha!



måndag 17 januari 2011

Jag hinner inte med!

"Mina" gubbs. Jag saknar ljudet av dem när de skrattar, pratar, grälar och läser Koranen. Här får de presenter - matpaket - inför festligheterna som avslutar Ramadan.

Jag fattar inte hur man ska hinna någonting annat än jobba, när man jobbar! Det är väl kanske nackdelen med att jobba hemifrån, man liksom fastnar i jobbet och får ingenting annat gjort, än att jobba. Det kanske även beror på att jag är "ny på jobbet", så det tar lite längre tid än det kommer att göra längre fram när jag har fått in vanan och kan göra en del med vänsterhanden. Det kan jag inte än. Men jag borde skaffa mig någon sorts rutin för att dela upp arbetstid och fritid. Måste fundera ut någonting.

Bloggarna är en sak jag inte har hunnit med på sistone, och det saknar jag! Jag VILL skriva min blogg och läsa era. Laga mat tycker jag hamnar på efterkälken också, det blir slarvmat och det är inte bra. Jag har vant mig vid att äta ganska nyttig mat med mycket grönsaker och lagat från grunden, nu har det blivit hel- och halvfabrikat i oanade mängder. Inte särskilt gott och inte särskilt nyttigt, även om man som jag struntar i kalorier hit och dit. Och så vill jag ut och promenera mer, även om vädret just nu är ganska grått, slaskigt och trist. Jag har inte hunnit upptäcka ens halva Älmhult!

Sen ska vi inte tala om hur många mejl jag har som FORTFARANDE är obesvarade. Jag har så dåligt samvete så jag borde ta en hel dag till att bara besvara brev.

Nå, jag ska väl inte klaga, jag har ju haft semester i 12 år nu, någonting som är få svenskar förunnat.

Vi var och tittade på ett hus till i dag, men vi konstaterade båda två att det var både för litet och låg helt fel, precis vid en större väg. Rätt fint inuti, men för litet som sagt. För vi måste ha ett rum till kontor, och vi måste ha ett gästrum. På onsdag ska vi se ännu ett, och det är säkert lagom stort, men det är dyrt och behöver en total remake, för enligt bilderna på Booli har nuvarande ägarna ... eh ... inte samma smak som vi, om man ska uttrycka sig fint.

Nu ska jag inte skriva mer, utan svara på kommentarer och försöka hinna läsa åtmonstone ett par bloggar innan jag stupar.

TRE dagar kvar tills vi hämtar katterna!!!

fredag 14 januari 2011

Fredagsmys

Och så blev det fredag igen, hemskt vad fort veckorna går! Man hinner ju inte med någonting när man jobbar! I dag fick det till och med bli FÄRDIGKÖPT pyttipanna. Jag skäms lite, och det var inte speciellt gott, men så fick det bli. Det blev alltså inget fredagsmys med räkor och vitt vin i kväll.

Om man ville ha fredagsmys i Kairo fick man gå till Drinkies och inhandla de starka dryckerna. Och om man inte orkade det så kunde man ringa dem och så kom det en kille på en liten moppe och levererade det man ville ha.

Drinkies i Zamalek, Kairo.

Här i Sverige får man snällt pallra sig iväg själv, till Systembolaget. Systemet här i Älmhult har gjort en större ombyggnad, så nu har vi också självplock. Jag har inte varit där än, bara utanför, men Maken har varit inne. Han sa att det var väldigt litet och att det knappt fanns någonting att välja på, så vi får hoppas att de inte var klara med byggeriet.

Systembolaget i Älmhult City.

Ha! Nu tog jag poäng i På spåret, jag sa Thomas Edison som uppfinnaren till tatueringsmaskinen! Dajdidajdida, va ja e bra! Haha haha haha, nu fick jag ett poäng till för jag sa ibis på pippifågeln!

I morgon ska vi åka till Osby och titta på ett hus som jag inte vill ha, för det ligger för nära järnvägen. Vi talar alltså om södra stambanan, så det är inte några mjölktåg som kommer en halv gång per dag, utan det är X2000 som svischar förbi snabbt som attan hundra gånger per dag. Och vi talar cirka 10-15 meter från järnvägen. Jag vill ha det där i Hässleholm! Men vi ska titta i alla fall.

Och nu, mina vänner, om en vecka vid den här tiden har vi kommit hem med kissarna! SEX dagar kvar!

torsdag 13 januari 2011

Pappersåtervinning

Jag har i dagarna insett vad vi har varit utan i alla 12 år utomlands: morgontidningen! Visst har det gått jättebra att läsa tidningen på nätet, men jag måste säga att det inte är mycket som slår att ligga och prassla med morgontidningen medan man dricker morgonkaffet. Så numera tassar jag varje morgon ner till porten och postlådan för att hämta tidningen.

Av tidningar blir det förstås högar med material som ska återvinnas. I sopbyn Moqattam tar man hand om papperet och skapar vackert brevpapper med ingjutna blomblad. Tänk er, att utan det här projektet där flickorna får lära sig olika sorters hantverk hade de ägnat hela sitt liv åt att sortera sopor för hand, i sina hem. Den som vill läsa mer om sopbyn Moqattam kan göra det här. Och här finns en väldigt fin och tänkvärd film om sopfolket i Kairo, zabaleen.

Här gör man brevpapper av returpapper.

Och så gjuter man in rosenblad i papperet så att det blir vackert.

Här i Sverige blir det väl bara toapapper, kan jag tänka.

---

Kan ni tänka er, i kväll om en vecka sitter vi i Stockholm, redo att hämta katterna på fredag och åka hem med dem! 7 dagar kvar!!!

onsdag 12 januari 2011

Rappakalja

Lilla grottkyrkan i Moqattam, Kairo.

Äntligen börjar förkylningen ge med sig lite grann! Utan att gå in på detaljer kan jag i alla fall tala om att jag inte har skrämt upp grannarna genom att nysa femhundraelva gånger i timmen i dag.

Och så vill jag förtydliga det jag skrev i går: Jag satt inte här med tårarna rinnande hela dagen för att jag personligen var ledsen för någonting som har hänt, det var av den text jag bearbetade som var så rörande, sorglig och glädjande på samma gång - och sann, inte påhittad - som fick tårarna att flöda.

Ja som ni märker så har är klockan redan nio på kvällen och jag har jobbat ända till nu, så jag är trött som en ursaltad gurka vilket medför att det är bättre att inte skriva så mycket för det blir säkert bara rappakalja. Ska i stället sätta mig och glo på den nya mattävlingen på TV4 en stund innan jag däckar. I morgon blir det bättre så jag återkommer då, både här och hos er!

8 dagar kvar till katthämtning!


tisdag 11 januari 2011

Lite av varje

Sfinxen.

Har jobbat hela dagen. Tyvärr kan jag inte berätta vad jag har jobbat med eftersom det är hemligstämplat både kors och tvärs, men jag kan tala om att det har väckt starka känslor, så jag har suttit med tårarna rinnande mest hela tiden.

Nu tänkte jag lägga av för i dag och satte på tv:n för att få någonting muntrare. Men det handlar om barn med gomspalt i Afrika, och trots att det inte är särskilt munter "tittning", känns det för viktigt för att byta kanal.

Och nu är jag gräsänka, Maken är i Riga i bissniss. Men det är inte så lång tid, han kommer hem på torsdag igen. Det är fördelen med att bo här i Älmhult, han behöver inte åka hit i en vecka och passa på att hälsa på föräldrarna på helgerna runt omkring, för han är ju redan här hela tiden! Nackdelen är att det är mycket kallare i sovrummet här i Älmhult än det var i Kairo, och när Maken är bortrest blir det ännu kallare. Jag får ta dubbla täcken när han är borta.

Chokladmousse av fina chokladsorter i all ära, men jag är uppvuxen med chokladpudding gjord på köpepulver och det är något av det godaste jag vet. Jag hade glömt bort det under alla år i utlandet, men i dag kom jag på det och gjorde ett helt paket menat för fyra personer. Haha, nä, det är inte mycket kvar av den chokladpuddingen, det vore ju synd om den stod och förfors i kylen : )

9 dagar kvar tills katterna kommer hem!

måndag 10 januari 2011

Tomt i huvudet

Trollsländan i Kairo som poserade för mig.
Klicka på bilden för att se ytterligare detaljer.

Sitter här och försöker komma på någonting trevligt att skriva om efter en hel dag med jobb. Men jag ska erkänna att det är ganska tomt i skallen just nu. Nej, nu ljuger jag, skallen är full av SNOR, snoret har ersatt all den lilla hjärnsubstans som en gång fanns där. Den här förkylningen blir bara värre och värre, men det är i alla fall bara en vanlig bonnförkylning, för jag har inte en gnutta feber längre. Det går åt mängder av te, Treo, snytpapper och nässprej. Nå, det är ju några som lever på det, så det är väl bra att man kan hålla dem med jobb, antar jag.

Så där ja, nu fick jag tillbaka den gamla redigeraren här i bloggen, den är mycket bättre för bildhanteringen tycker jag, för här kan jag bestämma storleken på bilden själv, inte bara välja mellan Bloggers tre förinställda storlekar ...

Dagens snackis förresten, att Peter Englund och Ranelidskan ligger i luven på varandra: Jag håller på Peter Englund.

Och dagens väder: Det är så halt nu så Maken gick och drattade på ändan i morse när han gick till jobbet. Han gjorde sig som tur var inte illa, och själv höll jag mig inne med min rinnande näsa, så jag har inte heller några brutna ben.

Nej hörrni, jag HAR verkligen ingenting roligt att skriva om i dag, så jag ska sluta plåga er.

söndag 9 januari 2011

Blanketter

Egen företagare i Kairo.

Som jag har fattat saken, påstår sig alla (eller i alla fall tongivande) partier här i Sverige vilja underlätta och stödja företagandet och småföretagarna. Det kan man inte tro när man ska fylla i blanketten till Skatteverket för att ansöka om F-skatt, i alla fall.

Efter att ha skaffat broschyrer från Skatteverket och läst igenom, läst deras hemsidor om att starta företag och hämtat hem den rätta blanketten började jag glatt fylla i den. Namn, adress, personnummer - en baggis. Likadant vilken företagsform jag ska välja - enskild firma - och vad jag ska syssla med. Men sedan började obegripligheterna och jag gav snabbt upp. Nu har Maken - som är road av ekonomi och skatter och siffror i allmänhet (tack gode Gud, vad hade jag annars gjort) - efter fem timmar äntligen lyckats lösa mysteriet och hjälpt mig fylla i allt så att det blir rätt. HUR kan det komma sig att en så enkel sak som att anmäla att man tänker driva egen verksamhet ska behöva vara så in i nordens krångligt och svårt? VARFÖR ska jag behöva räkna ut i förhand vad jag ska tjäna, till exempel? HUR ska jag veta det? Jag hoppas så klart att jag ska tjäna miljoners miljarders, men speciellt när man STARTAR sin verksamhet är det ju minst sagt en öppen fråga om man ens ska kunna ge sig själv en halvtaskig lön. Det vore väl en baggis att redovisa det i efterhand, om jag tjänar tiotusen så skattar jag och betalar sociala avgifter för tiotusen, om jag tjänar trettio miljarder så skattar jag och betalar sociala avgifter för trettio miljarder. Lätt som en plätt, och det borde Skatteverket inse. Om DE nu tycker att det är roligt att sitta och räkna på sånt där, så varsågoda, men låt mig slippa. Jag begriper bara reda pengar, inte fantasipengar som inte finns än.

Å andra sidan får man kanske vara tacksam för att man inte håller på att starta eget företag i t.ex. Egypten på lagligt vis. Skulle tippa att det svenska sättet är en barnlek i jämförelse.

---

11 dagar kvar till katthämtning!

lördag 8 januari 2011

Herrgårdsfika på Möckelnsnäs

En gråmulen och regnig (!) lördag, så den där promenaden till sjön Möckeln fick skjutas upp i väntan på bättre väder. I stället satte vi oss i lilla bilen och susade iväg. Varthän, sa vi och styrde kosan lite lätt norrut mot Diö, vi tänkte att vi kanske kunde hitta någon av Linnés platser som ska finnas någonstans åt det hållet. Inte för att vi trodde att någonting skulle vara öppet, men man kunde ju alltid spana in läget.

Plötsligt såg vi en skylt som pekade in mot vänster, inte alls långt från Älmhult. Möckelnsnäs Herrgård, stod det på skylten. Vi kollar, sa vi och svängde in på den fina lilla vägen. Barrskogen förvandlades till bokskog och snart förstod vi att vi var i ett naturreservat, Taxås. Vi körde förbi massor av vackra gamla hus inbäddade i vinterskrud, och efter ett tag kom vi mycket riktigt fram till en herrgård. Och den hade servering och var öppen!

Möckelnsnäs herrgård.

Platsens historia går tillbaka ända till 1300-talet då riddaren Karl Tukasson lär ha räddats från att drunkna med sin häst just här, och i sin tacksamhet skänkte han pengar för att bygga en kyrka i Stenbrohult socken. Gåvobrevet från 1337 hänger i kyrkans vapenhus. År 1562 nämns en ägare av platsen för första gången, det var "hustru Elsa, änka efter Bo Olufsson", en dam som gifte sig med så många som fyra karlar. Och efter det har ägarna avlöst varandra, och en vacker herrgård växte med tiden fram. I dag är det hotell och konferens, och dessutom en fin restaurang som huvudsakligen använder sig av närodlade råvaror.

Maken har fått sitt kaffe.

Den här blåbärspajen gick inte av för hackor!

Att döma av blåbärspajen är maten väldigt god på Möckelnsnäs herrgård, så det var säkerligen inte sista gången vi var där.

Möckelnsnäs herrgård ligger mitt emellan hela tre naturreservat! Det är Taxås, Kronan och Höö. Förutom att vandra i vacker natur, kan man dessutom besöka Orangeri och kunskapscentrum Carl von Linné som är byggd efter ritningar från tidigt 1700-tal, en kopia av det orangeri han hade i Uppsala. Anläggningen öppnades 2007, lagom till 300-årsdagen av Linnés födelse. Anledningen till att man byggde en kopia av orangeriet just här var att Linné föddes på Råshult, som ligger alldeles intill.

Men just nu under vintern är allt stängt, så vi får vänta till våren att utforska alla de här platserna - och då blir det med riktiga kameran, inte bara mobilen som de här fotona är tagna med!

Orangeriet.

Julbock 1.

Julbock 2.

Och nu är det 12 dagar kvar till katthämtning!

fredag 7 januari 2011

Fredag

Liten flicka i rullebör*.

Har fortfarande feber, men jag tror inte det är flunsa av någon sort, utan mer en vanlig förkylning med feber. Har ändå varit tvungen att vara superaktiv i dag, så Treo-tillverkarna har gjort sig en förmögenhet. Först jobb från tidig morgon eftersom jag vet att om jag halkar efter kommer det att bli olidligt nästa vecka när jag VET att jag har många uppdrag. Dessutom var det tvättstuga, någonting man inte har råd att missa när man bara har två resväskor kläder - i normala fall hade man bara kunnat gräva sig lite längre in i garderoben, men det går inte som det är just nu. Och klockan ett kom Maken och hämtade mig för att åka till Hässleholm och kika på ett par hus.

Nu har jag hittat mitt drömhus! Det är helt perfekt på alla möjliga sätt - utom ett. Det ligger inte i Älmhult vilket innebär att Maken får betydligt längre resväg varje dag. Om man räknar dörr till dörr innebär det cirka 45 minuters enkel resa x 2 med tåg och cykel varje dag för honom. Så han får bestämma. Men håll tummarna hörrni! Ska jag få bli skåning trots allt?

Passade på att handla tio kg torrfoder när vi hittade en djuraffär i Hässleholm. Våra katter tål ju bara dyraste sortens mat, Science Diet och Royal Canine, och det handlar man knappast på Ica Maxi. Tjorvan kan få problem med njurarna om man ger henne Whiskas och Friskies och allt vad som finns. Fint ska det vara till de små fröknarna. 13 dagar kvar!

Middag blev på pizzeria Sorello här i stan (alltså Älmhult). Den var GOD! Och det var alldeles smockfullt med folk redan vid halv sextiden. Haha, vi skrattade och påminde varandra om att fem-halv sex var ungefär lunchtid i Egypten. Jag glömmer aldrig när jag skulle bjuda en egyptisk tjej på lunch. "Vilken tid passar dig?" frågade jag och tänkte tolv-ett ungefär. "Fyra eller fem", svarade hon. "Ehh, fyra då kanske?" pep jag och bad en bön om att det skulle bli den tidigare tiden.

I helgen ska vi träffa en indisk kille som bor här i Älmhult just nu, men som ska flytta ner till Kairo. Han vill ha lite goda råd. Hm, jag borde alltså förbereda mig och skriva upp lite adresser till honom! Äsch förresten, bästa Mr. Wael och Mr. Ibrahim vet precis var de olika sakerna finns, de behöver bara namn på affären/restaurangen och att det är mina ställen, så vet de.


*Rullebör är skånska och betyder skottkärra. Vet inte vad det heter på arabiska : ) Baraweta på arabiska! Tack vare Otta vet jag det nu!

torsdag 6 januari 2011

Jobba-däcka-längta


Tack alla söta ni! Efter att ja jobbat hela dagen trots feber är det dags att stupa i säng och stanna där ända till 05.00 i mogon bitt. Inte ens de småländska tupparna brukar vara vakna då.

De hemgjorda fiskbullarna får jag visa sedan. De blev i alla fall väldigt goda.


Fjorton dagar kvar tills vi får hämta våra busfrön!

 Jag längar efter Stina.

Jag längtar efter Tjorvan.










onsdag 5 januari 2011

Svin eller fågel?

Morris, min svärbrors (jag vet, men det är roligare med svärbror) katt.

Höll på att frysa ihjäl i natt, har hållit på att svettas ihjäl i dag på dagen. Är det svinisen eller fågelvarianten som har kommit och hälsat på? Hoppas inte, för det har jag inte tid med. Ska i alla fall ta och gå och lägga mig svintidigt i kväll för att försöka bli av med febern.

tisdag 4 januari 2011

Fiffig lösning och present

Nu ska jag visa vår vansinnigt smarta idé för att bli av med sladdtrasslet vid skrivbordet - utan att jobba ihjäl oss. 

I stället för att ha den här trasselsudden liggande och skräpa på golvet, och utan att spika upp en massa saker på väggen köpte vi ...

... ett litet bord på Ikea som heter Hol och stoppade helt sonika ner alla sladdar i det. Eftersom det är hål i sidorna gick det enkelt att bara trä sladdarna genom hålen och saken var biff. Visserligen måste ett lite större hål tas upp för att en del kontakter ska komma in från sidan, men det kan Maken säkert ordna lätt när andan faller på. Tills vidare får de sladdarna halka in ovanifrån, under locket, som ändå ligger plant.

Det återstår visserligen en del sladdar, men alla kan man inte bli av med förrän någon vänlig själ uppfinner sladdlös el. Nu ser det i alla fall vettigt ut och dammråttorna blir lättare att ta hand om och kasta ut. Vi köpte även den här lilla kontorsstolen i söndags, den kostade bara 129:-! Jo, du läste rätt, etthudratjugonio svenska kronor! Och den är alldeles utmärkt. Rickard heter den.

Och så måste jag visa vad som damp ner i brevlådan i dag! En bok från Bloggblad! TACK söta du! Jag är så imponerad av att mina bloggvänner är så duktiga, nu känner jag två författare genom bloggarna! Även om det är en ungdomsbok kommer jag att sluka vartenda ord!

Killar, bollar & kör av Marianne Bokblad.

I dag kunde jag inte låta bli att gå in på kattavdelningen på Ica Maxi. Passade på att köpa några roliga leksaker och en låda kattgräs som ska odlas lagom tills flickorna kommer hem. Och DET gör de om 16 dagar!