Torsdagspunkter

I dag är det torsdag, så då blir det lite punkter. 

• Först ska jag visa brödet jag brukar baka. Det är så enkelt så det är larvigt. På morgonen rör jag bara ihop ingredienserna, täcker över skålen och låter det jäsa till någon gång sen eftermiddag. Det tar max 5 minuter på morgonen. Sedan öser jag upp lite frön på köksbänken, här är det solrosfrön, pumpakärnor, sesamfrön, linfrön och loppfrön. Blandar och plattar till och sedan öser jag ut degen på fröna. Viker ihop på mitten så att det kommer frön runtom, och lägger i en bakplåtspappersklädd form. 

Sen ska degen jäsa en timme till. Här under en bakduk som jag har ärvt efter min mamma. Jag tror att den kommer från min moster Stina i Värmland.

Sen in i ugnen och så kommer det här goda brödet ut efter 35 minuter. Det sprack lite den här gången, men det gör inget. Receptet finns i Enklare bröd av Martin Johansson. Han har inte lagt ut det på nätet, så jag kan inte länka, tyvärr.

• Jag har efter mycken tvekan köpt mig en mandolin. Alltså inte en sån man spelar musik på, utan en sån man skivar grönsaker med. Det skulle vara så himla bra har jag både hört och läst på sista tiden. Men jag vet inte. Om jag ska skiva en morot, t.ex., så går det ju inte att sätta fast den i fingerskyddet, utan man får passa sig ordentligt. Försökte strimla rödkål riktigt fint, det blev sådär. Har ni mandolin? Hur gör ni? Gör jag fel? Tänker jag fel? Är den bra? Vad måste jag lära mig för att min också ska bli så där bra?

• Klas var ute och reste och träffade på två killar på ett hotell i Uddevalla (tror jag det var). De berättade att de sålde någonting till livsmedelsbutiker (tror det var billigt smink) och de kände i stort sett till varenda butik i hela Sverige. De berättade att Ica Maxi i Älmhult är Sveriges minsta Ica Maxi. Nog för att jag har sett att andra Ica Maxi är MYCKET större, men inte trodde jag att alla andra var så stora. Nå, det de har här räcker för mig. Resten finns i andra butiker eller på nätet.

• I min almanacka får man sig till livs ett citat varje vecka. Veckans citat är: "Skratt är ett lugnande medel utan några bieffekter." Sagt av Arnold H. Glasgow.

• I morse följde Stina med mig ut när jag skulle hämta tidningen. Hon satsade allt och sprang en kvick kollerunda runt sitt revir. Sedan in igen och så fick det vara bra med det. Det räckte med snö för hennes del.

• Själv blev jag lite nyfiken på hur mycket snö det egentligen är som har kommit, så jag tog en linjal och stoppade ner den på lämpligt ställe mitt på gräsmattan, där det inte har skottats upp någon snö eller drivit ihop. Resultatet var: klockan 10.30 16 cm, klockan 14 19,5 cm, klockan 19.15 18 cm. Va? Fast jag antar att det har packat ihop sig, och att det är därför det har sjunkit lite. Så mycket snö har vi alltså. Och mer lär det bli!

• Har ni snö? Mycket?

Ute och letat hela dagen

I dag har jag varit ute hela dagen med Missing People och letat efter den försvunne 17-åringen här i Älmhult. Vi var 158 personer totalt, plus ledningsgruppen.

Det var någon enstaka minusgrad men uppehåll, det började inte regna förrän vi var ute andra omgången. Och då var det tuff terräng, i alla fall för mig. Sumpigt och kärrigt (jag vet ärligt talat inte riktigt skillnaden) där man plötsligt gled ner i en stor vatten"pöl", sedan genom snår och över och under kullfallna träd, uppför branta kullar och ner igen.

Någonstans i mitten där, i andra omgången, orkade jag och min kompis T inte längre, vi övergav ungdomarna och gick tillbaka till bilarna där vi satt och väntade. För den ene bilägaren var fantastiskt snäll och lånade oss nyckeln så vi kunde sätta oss i hans bil.

Det var då det blev lite dramatik för vår del, plötsligt kom ambulans och tre polisbilar tjutande med sirenerna i full gång. Först tänkte vi att vår grupp kanske hade hittat den försvunne killen och att han levde, men det visade sig vara någon som hade gått för nära tågspåret, och att det hade rapporterats på något sätt. Jag TROR inte att det hände någon olycka med tåget.

Tack och lov hittade vi inte killen. Jag säger tack och lov, för jag hoppas att han finns, frisk och välbehållen någonstans.

Här och här och här kan man läsa mer.

Ja, gissa om jag är trött nu! Ännu en kopp varmt te behövs.

Man får passa på när det inte regnar

I den här stugan föddes Carl von Linné, den ligger i Råshult strax utanför Älmhult.

Nu har det där fantastiska sommarvädret tydligen tagit slut för den här gången. Det är väl typiskt. Nästan hela tiden när jag har jobbat hela dagarna ända tills jag har gått och lagt mig, har det varit solsken och fint. Nu, när jag kan vara ledig lite grann, vad händer? Jo då kommer molnen och regnet.

Vi lyckades i alla fall beskära det japanska körsbärsträdet i dag medan det var lite uppehåll. Så nästa år behövs ingen flyguppvisning för att jag ska få syn på blommorna (i år var det bara tack vare en sådan som jag spanade uppåt skyn och fick se de fantastiska blommorna), för nu är det ett ganska litet träd. En orsak till att det kändes lite bråttom att beskära trädet var att det redan hade börjat fälla gula löv, så det såg ut som höst på vår gräsmatta. Det vill man ju inte ha redan i början av augusti. Nu när det är färre löv på trädet blir det också färre löv att kratta.

I morgon funderar jag på att ge mig i kast med häckarna och sedan är det ett gäng buskar som behöver beskäras.

Men aj vilken träningsvärk och vad mycket rivsår man får av att jobba i trädgården!

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

Å så vart de tisda

Pippifåglar som vill ha mat utanför Kafé Ritorno på Odengatan i Stockholm.

När man är liten och har gympa säger man: "Fröken, fröken, titta vad jag kan!" När man är gammal och har sjukgympa säger man: "Fröken, fröken, titta vad jag inte kan!"

Ja nu vet ni vad jag funderade på när jag var på gympan i dag. Trist att behöva bylta på sig halsduk och jacka och handskar igen när man ska cykla in till stan, men man får vara tacksam för det lilla och i dag är det att solen i alla fall skiner.

Helgens tråkiga händelse här i Älmhult är att någon har tuttat fyr på vårt fina bibliotek! Tack och lov var det i ett rum i källaren det brann och brandkåren lyckades få bukt på elden innan den spred sig. Det är tydligen ett välbyggt hus också, så att eld hålls instängd. Men hela bibblan blev rökskadad, alldeles efter att ha gjort en större ansiktslyftning, och måste hålla stängt ända till torsdag för sanering.

När man ska ut och vattna här ska man inte tro att det är en snabb affär. För det är så himla trevligt på den här gatan att man fastnar med grannarna, och så står man där och pratar och pratar och barnen leker och hundarna jagar bollar och fåglarna sjunger. Jag är så GLAD för att vi köpte just det här huset! Och nu är det klart vilka som blir våra nya grannar i sommar när ett par av våra nuvarande flyttar. Det blir stans veterinär och hans familj! Det tycker jag låter alldeles perfekt, om jag får säga vad jag tycker. : ) Ja, förutom att vi förlorar de nuvarande grannarna, förstås.