torsdag 29 oktober 2009

Papyrus

Papyrus växer i näckrosdammen framför Egyptiska museet.

Alldeles strax ska vi gå och dekorera tårtan och sedan tassa ner till A som fyller 7 år i dag. Vi har redan dukat med ballonger och fina rosa servetter, det gjorde vi i går kväll.

Efter skönsång och presentöppnande bär det iväg till Egyptiska museet, båttur på Nilen och middag på restaurang, vilken sort har födelsedagsbarnet inte bestämt än, men det lutar åt libanesisk mat.


onsdag 28 oktober 2009

Bara en bild

Egyptisk man i galabeya och turban.

Hinner inte mer än en bild i dag, för vi ska snart åka till pyramiderna.

tisdag 27 oktober 2009

Sfinxen i Giza

Sfinxen i Giza är den mest berömda av alla sfinxer – fabeldjur med människohuvud och lejonkropp. Sfinxen härstammar från det antika Egypten där den symboliserade solen och kungamakten och sågs som Egyptens beskyddare. Men sfinxerna användes även som gravväktare för att skydda de döda och för att garantera griftefriden.

Exakt hur gammal sfinxen i Giza är och vad han har för betydelse just där han står framför de tre stora pyramiderna är, precis som mycket annat, någonting de lärde inte är riktigt överens om. Men de flesta egyptologer tror ändå att han byggdes av Khafres samtidigt som han byggde sin pyramid (den mellanstora) cirka 2548 – 2535 f.Kr. för att sfinxen skulle vakta vägen till pyramiden.

Klicka på bilderna om du vill se fler detaljer.

Sfinxen i Giza framför Khafres pyramid.

Det finns många historier om hur sfinxens näsa blev förstörd, den mest berömda är att Napoleons soldater skulle ha skjutit prick på näsan tills den ramlade av.

Sfinxen i profil med Cheopspyramiden i bakgrunden.

Sfinxen är uthuggen i ett enda stycke ur en klippa. Den är 20 meter hög, sex meter bred och 73,5 meter lång. Framtassarna är ytterligare 15 meter långa. Man tror att sfinxen var målad eftersom man har hittat fragment av färg vid sfinxens öron.

Sfinxen i profil med sina långa tassar.

Närbild av ena tassen.

Närbild av sfinxens ansikte.

Även här samlas turisterna naturligtvis, lite trångt blir det när man ska upp på
kullen bredvid sfinxen för att komma så nära som möjligt.

Sfinxen är tydligen en populär bakgrund för blivande brudar. Denna var dock inte egyptisk.

Där det finns turister finns det kameler. Och krimskrams. Här kombinerat i ett.

Staden ligger bara några tiotal meter från sfinxen. Luftföroreningarna
och grundvattenförändringarna har redan satt sina spår.

---------

Jag vet inte hur läsbart det blev om sfinxen, för jag skriver det här i ett alldeles yrvaket stadium. Måste passa på medan gästerna fortfarande sover. Maken hämtade dem på flygplatsen i natt och hit hem kom de först 04.15 på morgonkvisten. Den enda som då var riktigt smart var deras dotter I som gick och la sig med en gång. Alla andra, dvs även yngsta dottern A var uppspelta och ville gå husesyn och lyssna på kallelsen till morgonbön, och så började vi så klart prata och alla vet ju hur lätt det är att sluta prata när man väl har börjat. Så det blev inte många timmar sovda (jo, jag hittade på den böjningen nu) i natt.

Nu lyckades jag smyga i mig en kopp kaffe och skriva det här, ska hoppa in i duschen nu för att göra mig redo att fixa frukost och ta hand om dagen i största allmänhet.

måndag 26 oktober 2009

I'm siiinging in the rain ...

... la la di da di daaa, I'm haaappy again.

Klockan 08.15 började det regna! Jihaa! Stor uppståndelse och fram med kameran, det här måste dokumenteras eftersom det är första regnet sedan den 1 mars! Så nu har det inte längre regnat bara en enda gång i år, utan två.

Men underbart är kort. Klockan 08.17 slutade det regna. Lite blött blev det i alla fall, här är bevisen:

Titta, det är blött på terrassen!

Regndroppar på grinden.

Liiite damm och sand sköljdes i alla fall bort av regnet.

Det är tack vare vårt takfönster i tv-rummet vi blir varse att det regnar,
för när dropparna slår emot rutan hör vi att någonting låter annorlunda.
Och så blir det lite prickar i sanden som har lagt sig över fönstret.

Nu ska jag bädda och fixa i gästrummet, för i natt landar våra gäster från Sverige! Så roligt!

Uppdatering: Det har regnat fyra gånger i dag, ungefär 2-3 minuter varje gång. Man skulle kunna säga att det har regnat hela dagen.

söndag 25 oktober 2009

Pyramiderna i Giza

De enda av världens antika sju underverk som fortfarande finns kvar är pyramiderna i Giza. Och jag bor faktiskt bara cirka tio minuters bilresa från underverken! Så nu är det verkligen på tiden att jag visar dem lite bättre än bara som förbipasserande vyer genom bilrutan. Får passa på nu när jag har rykande färska bilder från utflykten i fredags.

Gizaplatån med pyramiderna ligger ungefär tjugo kilometer sydväst om centrala Kairo, på västra sidan av Nilens strand. Här ligger de tre största pyramiderna i världen – Cheops, Chefren och Mykerinos, eller Khufus, Khefre och Menkaure som de egentligen heter på egyptiska.

Alla bilder är klickbara.

Pyramiderna i Giza. Khufus, Khefre och Menkaure. Kairo i bakgrunden.

Cheopspyramiden byggdes cirka 2580 f.Kr. och var från början 146,6 meter hög, ända fram till 1439* var den också världens högsta byggnad. Än i dag räknas Cheopspyramiden som ett av jordens största byggnadsverk. Den består av 2,3 miljoner stenblock (kalksten och granit) varav de flesta väger 2.500 kg styck, totalt består pyramiden av cirka 5 miljoner ton sten. Hur det gick till att bygga pyramiden tvistar de lärde om och jag lägger mig inte i den debatten. Farao Khufu regerade under den 4:e dynastin mellan år 2551 – 2528 f.Kr. och har gått till historien som en ganska hårdför härskare som stängde templen och tvingade folket att arbeta hårt. Men han är också känd som en stark härförare som vann många segrar på Sinaihalvön.

Cheopspyramiden, eller som den egentligen heter, Khufus pyramid.

Ingången till Cheopspyramiden. Jag är tyvärr alldeles för harig, så jag vågar inte gå in.

Chefrens pyramid är den näst största pyramiden. Den byggdes 2548 – 2535 f.Kr. av Khufus son Khefre. Pyramiden är byggd på en liten kulle, varför man lätt tror att den är större än Cheopspyramiden.

Khefres pyramid. Lite av den ursprungliga kalkputsen finns kvar på toppen.

Menkaures pyramid är den minsta av de tre pyramiderna, uppförd 2540 – 2520 f.Kr.

Menkaures pyramid, den minsta av de tre.

Pyramiderna var ursprungligen täckta av kalkputs, som har slipats bort under årtusendena.

Drottninggravar bredvid Cheopspyramiden. Och fullt av turister. Den moderna rampen är ljusrampen som används för Sound and Light Show.

Staden har krupit alldeles för nära.
Bakom pyramiderna brer Sahara ut sig.

Turister, turister, överallt turister.

Där det finns turister finns det också krimskrams.

Unga kamelförare som väntar på att någon turist blir sugen på ett äventyr.

Där det finns turister finns även turistpoliser, här ridandes kamel.
Turistpoliserna ser till så att turisterna har en trygg och trevlig semester.




* Domkyrkan i Strasbourg byggdes 1439 och övertog då rollen som världens högsta byggnad.

fredag 23 oktober 2009

Lång och trevlig dag

Kamelen Moses.

I dag har jag varit på utflykt sedan tidig förmiddag. Pyramiderna, museet, lunch och lite shopping. Mer hinner man inte på en dag i en storstad som Kairo. Jag hittade i alla fall jättefina badhanddukar av ekologiskt odlad bomull, bruna till Maken och turkos till mig, de blir fina i vårt nya badrum när vi har flyttat. Nu sitter jag och softar en liten stund medan killarna pratar bissniss.

Bilder och lite mer berättelser kommer under veckan, jag har en hel del.

Trevlig helg önskar jag er alla!

torsdag 22 oktober 2009

Höst och recept för en panikmiddag

Inte för att vi kan skryta med lika vackra höstfärger som Anne kan i Oregon, men man tager vad man haver så här kommer min höstbild:

Höstträd i Kairo.

Även det fotot är taget i farten genom bilfönstret, så håll till godo eller blunda.

I går visste jag att vi kanske skulle få en gäst till middagen eftersom vi har fint besök från Kontoret i Sverige, men när Maken inte hade ringt vid tresnåret tog jag för givet att gästen inte skulle komma. Så jag förberedde en enkel vardagsmiddag för två. Klockan sex ringde telefonen.

- Eh, hej.
- Hej.
- Eh, host, jo, eh, alltså, inte förrän om en timme, men S kommer med hem i kväll.
- Shit! Jaha, hjälp. Vad ska jag hitta på nu? Hej då!

Ner i köket och kika i frysen. Vad tinar och blir färdiglagat på drygt en timme? Lövbiff. Ner med lövbiffarna i en vattentät plastpåse och sedan ner i kallt vatten. Skala fler potatisar. Tacka alla högre makter i hela universum för att jag hade gjort vitlökssmör med persilja så att det fanns färdigt i kylen. Festa till salladen lite genom att rosta pinjenötter och ös i.

Dessert? Häll frysta hallon och frysta blåbär i en pajform. Tacka alla högre makter en gång till för att jag köpte vit belgisk choklad när jag var i fina köttaffären. Riv vit belgisk choklad över bären och sätt ugnen på 225°C.

Upp i badrummet för lätt uppfräschning och påbättring av sminkeriet, in i garderoben och fånstirra. Jag har inga kläder! Prova tre olika utstyrslar innan de vanliga Acne-jeansen åker på tillsammans med t-shirt och nya lilla blusen. Ingen idé att försöka leka fin dam när man inte är det.

Duka. Svär åt sig själv för att besticken fortfarande inte är ordentligt putsade så att jag får stå och putsa dem mitt i alltihop*. Diska ur och putsa vinglas. Har vi något vin? Jo, ett par flaskor, öl har vi definitivt inte. Synd för det passar bättre en onsdagskväll.

Klockan 19.00 ringer det på dörren.

- Hej, det är från Drinkis. Jag har två flak öl som ni har beställt.

Bättre tajming kan man knappast önska sig. Bra tänkt och gjort av Maken. In med några bärsaburkar i frysen.

Klockan 19.05 kommer Make och gäst.

Lövbiffarna har tinat, potatisen är nästan klar. Bara att steka upp biffarna, hälla av potatisvattnet och servera. Desserten åkte in i ugnen medan jag dukade ut maten, bara några minuter tills chokladen hade smält.

Och det blev en mycket trevlig kväll**.




*Jag har ägnat hela förmiddagen i dag åt besticksvård. De har nämligen en förmåga att se smutsiga ut trots att de är rena. Nu är de putsade med bikarbonat och blänker så fint, så fint.

**Hela proceduren, nästan, kan mycket väl upprepa sig i kväll igen, men då blir det kokt lax i så fall, för den kan man koka utan att tina först. Måste förbereda en dessert, bara för i fall att.

onsdag 21 oktober 2009

I trafiken igen

Jag tröttnar nog aldrig på att fotografera alla lastbilar med sina vansinniga laster som man kan se här i Kairo. Tyvärr missar man en hel del också, för det är svårt att hinna med när man susar fram på vägarna. Tror jag ska be någon släppa av mig på ett strategiskt ställe någon dag så att jag bara kan sitta där och fotografera roliga lastbilar.

Här byggs rätt många nya vägar, och det mesta blir riktigt bra. I närheten av pyramiderna satte de igång för bara ett år sedan att bygga om en stor rondell, Rameya Square (stavas säkert helt annorlunda) som var en riktigt stoppkloss för trafikflödet. Och det blev enormt bra med ett helt system av vägar som gör att trafiken flyter på rätt fint. En annan väg som har blivit klar är vägen från Alexandria Desert Road till stadsdelen Maadi på andra sidan stan. Den vägen var förut en riktig plåga och det kunde ta dryga två timmar enkel väg att ta sig dit. Nu går det lätt som en plätt med en ny sexfilig motorväg.

Alla foton är tagna i farten genom bilrutan, så kvaliteten är därefter. Håll till godo eller blunda.

Nya vägen till Maadi. Inte för att alla har fattat att man ska köra i EN fil.

Jag tror inte att den här lastbilen hade fått godkänt i Sverige. Tyvärr är det
också många lastbilar som tappar sina varor, ibland i form av att tomaterna skumpar
ut en och en och ibland i form av att hela lastbilden välter för att den är helt fellastad.

Blomkål.

Vem har sagt att man måste ha en lastBIL? En lastMC går väl lika bra?

Visserligen mer tur än skicklighet, men jag är rätt stolt över
porträttet av föraren. Mitt i prick i spegeln!

tisdag 20 oktober 2009

En dag ägnad åt shopping

Det är roligt att shoppa. I dag har jag haft roligt. Jag började med att åka till Hotell Four Seasons Giza för att köpa bröd i deras otroligt bra bageri, det enda ställe i stan jag känner till där man kan få tag i gott surdegsbröd. De har självklart en massa kakor och sånt också, men i dag var jag bara ute efter matbrödet - jag har gått här hemma och varit sugen på det ända sedan förra limpan tog slut.

Bageriet på Four Seasons First Mall.

Sedan åkte jag och fotograferade mig. Nu börjar det bli panik med att förnya körkortet och till det krävs naturligtvis ett nytaget foto. Dessutom ska blanketten skickas till Sverige och eftersom vi får besök från Sverige tänkte jag att de skulle få ta med kuvertet hem och posta det åt mig. Sedan hämtar man ut det färdiga körkortet på ambassaden.

Eftersom det ligger ett litet shoppingcenter alldeles i närheten av köttaffären - som var mitt slutliga mål - passade jag på att ta en liten runda. Gissa om jag blev glad när jag hittade Zara! Ännu gladare blev jag när jag hittade en liten blus och ett par schyssta tajts som är lite mer i byxkvalitet och blir fina att ha under en klänning i vinter.

Wow, kolla, en Zara-butik!

Här i landet finns en underklädesbutik som heter La Senza och som faktiskt har riktigt bra grejor. Där hittade jag ett nattlinne. Dessutom hittade jag en bok av Karen Armstrong, religionsforskaren, som heter Jerusalem och som berättar lite om Jerusalems historia. Det blir bra så att man förstår lite mer av käbblet runt den staden. Och så blev det en USB-hubb på Radioshack. Perfekt så slipper jag hålla på att byta sladd varje gång jag ska ladda bilder från kameran.

Ibland kan jag bli så himla sugen på pommes frites. Med majonnäs. Ingenting annat än det. Då är det bra att McD finns runt knuten så att begären blir tillfredsställda.

Pommar och majjo.

Det blev inga korgar köpta i dag. Kvaliteten är urusel, fotot är taget i farten genom bilrutan.

Jag begriper inte varför jag inte stannade och köpte grönsaker av den här karln.
Det här fotot är också taget i farten genom bilrutan.

Sista stoppet var köttaffären, Gourmet Egypt som ligger på andra sidan stan. Där träffade jag på två svenska tjejer - tror ni inte att jag har bott nästan granne med en svensk tjej i ett halvår utan att vi visste om varandra! Det är väl himla typiskt. Och nu är hon på väg hem. Ja, ja. Nu har jag i alla fall frysen precis fullsmockad! Rostbiffar, biffar, korvar, köttfärs, lövbiffar, lax, räkor, pajer, blåbär, hallon, grytbitar och jag vet inte allt. Nu kan jag i alla fall föda våra gäster som kommer nästa vecka.

Gourmet Egypt ser inte mycket ut för världen på utsidan. Men man ska inte
döma hunden efter håren, eller affären efter fasaden. Inte alltid i alla fall.

måndag 19 oktober 2009

Mörkrädd

Moskén i Stockholm med sin minaret.

Jag blir ledsen, bestört och riktigt rädd när jag läser att Sverigedemokraterna driver en hatkampanj mot muslimer. Det är ren och skär nazism och rasism, den här gången mot människor som bekänner sig till vår systerreligion islam i stället för vår systerreligion judendom.

För ja, islam är en religion som bygger på samma värdegrunder som judendom och kristendom, faktum är att de tre religionerna tillber samma Gud, men benämner honom med olika namn på sina olika språk. Sorry Jimmy Åkesson, men så är det. Muslimer tror också på Jesus, Abraham, Moses, Adam med flera, skillnaden är att muslimer inte håller med kyrkofädren som på fyrahundratalet bestämde att Jesus är Guds son, muslimer anser att Jesus är en av Guds profeter och att Muhammed var den sista profeten.

Så här står det i Koranen, sura 2, vers 130:
”Vi tro på Gud, på vad som nedsänts till oss och vad som nedsänts till Abraham, Ismael, Isak och Jakob och stamhövdingarne, på vad Mose och Jesus fått och vad profeterna fått ifrån sin Herre, utan att vi göra någon skillnad på någon ibland dem, i det vi underkasta oss honom.” (Översättning K.V. Zetterstéen.)

Alla de tre stora religionerna judendom, kristendom och islam är ett och samma folk, nämligen Bokens folk, enligt den muslimska tron. Under alla århundraden har kristna och judar haft fristäder i det muslimska samhället och varit fria att utöva sin egen religion – ända fram till nittonhundratalet. Ni ska bara veta hur många kyrkor det finns i både Turkiet och Egypten (jag har ingen erfarenhet av andra muslimska länder), det är så man skäms när det bråkas om att en liten minaret skulle förstöra stadsbilden i Stockholm.

Koranen, sura 2, vers 257:
”Det finns inget tvång i religionen, den rätta vägen är tydligt skild från förvillelsen.” (Översättning K.V. Zetterstéen.)

Jihad betyder mycket riktigt ”kamp”, men en kamp behöver inte nödvändigtvis ske med vapen. Hur många kämpar inte med att gå ner i vikt eller med att plugga till ett prov? Det finns en berömd hadith (traditionell berättelse om Muhammeds liv som anses som sann biografi) som säger att när Muhammed återvände från ett krig (glöm inte att han levde i den saudiska öknen på 600-talet) kallade han kriget ”den mindre jihad” till skillnad från ”den större jihad”, nämligen kampen för att bygga upp ett gott och rättvist samhälle. Jihad betyder alltså inte att med vapen tvinga andra att konvertera till islam eller att ta makten över andra länder. Inte för den absoluta majoriteten av alla muslimer.

”Upp till kamp” var ett populärt slagord på 70-talet, då gällde det kapitalismen och även om vissa extremister som Bader-Meinhofligan tog till vapen och mördade folk, betydde det inte att alla som stod på barrikaderna var våldsamma och sanktionerade eller ägnade sig åt att mörda andra människor. Lika lite sanktionerar alla som bekänner sig till den muslimska tron det som några förvridna fanatiker kallar jihad – de flesta muslimer anser tvärtom att fanatiker som Osama bin Laden har kidnappat och förvrängt innebörden i ordet jihad. De flesta muslimer bekänner sig i stället till islams grund, nämligen fred, och för dem innebär jihad den inre kamp en religiös människa utför för att leva ett rättfärdigt liv. Faktum är att religionens namn, islam, bygger på samma rot som det arabiska ordet för fred, salam.

Om alla muslimer var våldsamma skulle vi nog alla ha märkt det i våra dagliga liv, hemma vid husknuten och inte bara via media, vid det här laget. Det finns nämligen ungefär 1,2 miljarder muslimer i världen.

Vad är en fundamentalist? Jag citerar ur Ingmar Karlssons bok Tro, terror och tolerans: ”De mest framträdande för denna rörelse (de första fundamentalisterna) var Dwight L Moody och Cyros I Scofield. Scofield Reference Bible med dennes texttolkningar blev och är den kristna högerns heliga skrift. Under åren 1910-1915 publicerade de båda också en serie pamfletter i tolv delar som kallades The Fundamentals. Begreppet fundamentalist kom att beteckna dem som trodde att Bibeln var Guds ord som direkt hade dikterats till profeterna.” Ordet fundamentalist har alltså sin uppkomst hos den kristna amerikanska högern, inte inom islam.

Jag hämtar följande citat ur samma bok av Ingmar Karlsson: ”En politiker är en Guds tjänare, han verkställer hämnd mot alla som gör ont. Regeringens roll består i att utöva rättvisa och skydda medborgarnas rättigheter genom att den utövar terror mot alla som gör ont, både inom och utom landets gränser.” Vem sa det? Osama bin Laden? Nix, det var tv-pastorn Jimmy Falwell, Nixons kompis och en av grundarna av The Moral Majority i USA. Det får en att tänka lite, va?

Jag är inte religionsforskare, men jag har försökt att ta reda på lite i stället för att bara hoppa på populistiska trender. Och den som kommer och säger att Koranen är våldsam borde kanske ta och läsa om Gamla testamentet och sedan säga vilken som är mest våldsam.

Just nu skäms jag för att vara svensk och har god lust att konvertera till islam.

Uppdatering: Jag skäms inte för att vara svensk vid närmare eftertanke, för det vore att påstå att en majoritet av svenskarna står bakom SD:s åsikter och så är inte fallet. Jag skäms inte för att vara svensk.

Läs den här artikeln i SvD. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.


söndag 18 oktober 2009

Tv-tankar

Tusse har adopterat mina Trevliga Grannar.

Jag tycker att SVT i stort sett gör bra program och jag är mycket tacksam för att de har en kanal, SVT World, som de sänder ut till oss svenskar i förskingringen. Tidningar i all ära, men för att verkligen hänga med i vad som händer där hemma och förstå lite mer om hur strömningarna går, behöver man även se och höra folk prata. Men nu ska jag gnälla lite och vara lite elak.

I går kväll var sista avsnittet av Här är ditt liv. Tack och lov för det. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att Ingvar Oldsberg är dålig eller fel programledare, det som är riktigt dåligt är redaktionens val av huvudpersoner, enligt mitt tycke. Sissela Kyle? Hon är ju inte ens rolig och har dessutom en attityd som är så von oben att man nästan smäller av. När det finns legender som Hasse Alfredsson, Lena Nyman, Björn Ulvaeus, Björn Skifs, Gösta Ekman ... Listan kan bli lång och jag är övertygad om att det finns många som hade haft mer att tillföra än gårdagens primadonna. Lägg ner eller byt ut, säger jag bara.

Mitt i naturen. Jätteroligt att få veta mer om djur och natur med tonvikt på våra svenska marker. Men jag har mycket svårt att begripa vitsen med en kille som springer runt i varenda program och letar efter djur som han oftast inte hittar. En hel timme kan ägnas åt att inte hitta ett visst djur. Och om de någon gång ibland hittar djuret i fråga, så får man se en liten suddig bild där den stackaren gör allt för att undkomma tv-teamet. Sist lyckades han faktiskt hitta igelkottarna han var ute efter, men det var bara tack vare att det var halvtama igelkottar som kom varje kväll för att äta hemma hos folk. Lägg ner eller byt ut, säger jag bara.

Dansbandskampen? Är det verkligen någon som ser på sånt? Lägg ner, säger jag bara.

Jaha, men nu ska jag vara lite snäll också.

En eloge till Belinda Olsson i Debatt som gjorde skillnad på niqab, burka och hijab. Må fler journalister följa hennes exempel.

Jag skulle så gärna vilja ge er länken till världens bästa barnprogram, men det ligger dumt nog inte ute på nätet så jag kan bara länka till det som står skrivet om programmet. Lisas sagoshow sänds på fredagar och är så bra att Maken och jag faktiskt gillar att se det. En superduktig liten tjej som heter Laura Lind är programledare och publiken består av diverse olika sagofigurer som Vargen, Grisarna, Elaka häxan, Prinsessan på ärten med flera. En äkta talkshow med sagoförtecken där deltagarna i en saga får stå till svars för varför de till exempel var så lata att de inte hjälpte hönan att baka eller varför prinsen låste in mjölnardottern i tornet. Och så spelas sagan upp så man får se hur det går. Helt underbart bra gjort med avseende på både skådespelarinsatser och kostymer. Men bäst är Laura Lind och om inte hon får en guldbagge för bästa programledare nästa år så tycker jag det är skandal. Så bra är hon. Jag har skrivit till SVT och frågat varför programmet inte ligger på nätet så man kan se det, men jag har inte fått svar. Om jag får svar lovar jag att dela med mig.

----

Maken är bättre men fortfarande långt ifrån bra. I dag har jag i alla fall varit på apoteket och fått någon dunderkur av två olika sorters antibiotika, för nu måste han bli bra. I morgon kommer en av Företagets högsta chefer hit (nej Emma, inte Den högsta), så då måste han jobba vare sig han kan det eller ej.

Själv börjar jag tror att jag är Damen med järnkistan, för jag mår bra. Ta i trä, tvi tvi tvi och salt över axeln.

lördag 17 oktober 2009

Rapport från sjukstugan

Bomullsbal.

Maken mår aningen bättre i dag, men inte mycket. Så han ligger mest och sover och jag servar mest med te och Cola. Själv har jag klarat mig som tur är, nu hoppas jag bara att det håller i längden så att inte jag blir liggande i veckan. För då har ju inte jag någon som passar upp mig när han är på kontoret!

I går kväll ringde rörmokaren och sa att han skulle komma vid elvasnåret. Jag vet fortfarande inte varför han skulle komma för just nu har vi inga problem med rören här i huset. Men han kanske ringde fel, för han har inte dykt upp och han brukar alltid vara i tid.

Tror jag ska ta mig en liten tupplur.

Ha en skön helg alla!

fredag 16 oktober 2009

Inte som jag hade tänkt mig

Jag hade tänkt fotografera alla vildkatter i dag för att visa hur ungarna har vuxit. Tror ni det fanns en enda katt i syne när jag gick ut med kameran? Nix. Som bortblåsta. Så det fick bli ett foto av papegojblomman i trädgården i stället. Vilket i och för sig är på tiden eftersom jag aldrig har fotograferat den tidigare.

Papegojblomman i vår trädgård.

Till och med papegojblommans knopp är vacker.

I går satt jag här och fantiserade om att vi skulle åka till bästa sushirestaurangen i dag och smörja kråset. Men jag tror inte det är så lämpligt eftersom Maken har gått och blivit magsjuk. Han har alltså sängläge i dag, förutom när han stapplar sig upp och skriver någon rapport eller pratar jobb i telefonen. Det är väl bara en tidsfråga innan jag får eländet, så jag passar på att äta så mycket jag kan tills dess. Har ju ingen lust att bli av med de kilon jag har lyckats lägga på mig.

I går skrev jag att vädret hade vänt och att det hade blivit lite svalare och att det var behagligt. Glöm det. Det är i dag osedvanligt varmt för säsongen och prognosen förutspår brännande solsken hela veckan som kommer. Just nu är det 36°C med "real feel" 38°C. Mysigt, mysigt. Så AC:n är igång igen här i huset. Sockor, koftor och hela skor får ligga till sig ett tag till.

torsdag 15 oktober 2009

ÄNTLIGEN!

Turister i Kairo.

Vad händer när man har en hel dag då man känner att man inte har några måsten utan tänker sig att läsa ikapp alla bloggar som man inte har hunnit med att läsa på sista tiden? Just det. Internet lägger av. Tror ni jag har varit tokig i dag? Skogstokig har jag varit! Nu funkar det ÄNTLIGEN igen. När vi väl har flyttat kommer jag vid sådana här tillfällen i alla fall kunna ta min laptop och gå ner till klubben och sätta mig. Eh, om deras Internet funkar då vill säga ...

Å andra sidan fick jag mig en kanske välbehövlig dag med en bok i handen och ostbågar i munnen och kudde under huvudet. Har börjat läsa The Time Traveller's Wife av Audery Niffenegger vilken redan från start fascinerar och trollbinder.

Mördare är jag också. Jag har mördat en hel myrfamilj med minimyror som hade flyttat in i muren som går runt "barnkammaren" utanför köksfönstret. Fy bubblan vad det kryllade av myräckel. Nu har de gått hädan till de sälla jaktmarkerna där de passar mycket bättre.

Och nu verkar det som om vädret har vänt här, för det är plötsligt vansinnigt skönt i luften. Varmt är det fortfarande som en skön svensk sommardag, men inte så där äckligt hett och fuktigt som det har varit hela sommaren. Både i går och i dag har jag kunnat ha fönstren på vid gavel och har inte behövt sätta på AC:n en enda gång. Lite för varmt för koftor och hela skor än, men snart kanske. Jag längtar faktiskt.

Nu ska jag försöka hinna läsa i alla fall någon blogg innan Maken kommer hem.

onsdag 14 oktober 2009

Onsdagsrecept: Tabouleh

Boganvilla.

För de flesta av mina kompisar betyder lunchträff att man ses någon gång mellan 11 och 14 för att äta mat mitt på dagen. I dag ska jag dock på en lunchträff där jag ska hämta min kompis vid 15 för att sedan åka och äta lunch. För mig brukar det vara ungefär då jag börjar fundera på vad jag ska laga till middag. Så jag antar att dagens träff blir en munch - middag och lunch kombinerat.

Vi ska gå till en egyptisk restaurang som heter Abou El-Sid och som har öppnat i vårt lokala köpcentrum. Jag har tidigare bara varit på deras klassiska restaurang inne i stan, men vad jag har sett utifrån är den här restaurangen minst lika fin. Enligt legenden (som går att läsa på hemsidan som du kommer till om du klickar på länken) fanns det en gång för länge sedan en fattig man i Kairo som var känd för sin vänlighet och sin generositet, Abou El-Sid. Ryktet om Abou El-Sids goda mat nådde sultanens öron och en dag klädde han ut sig till luffare och gick till Abou El-Sids hus där han bad att få ett mål mat. Maten var så god att sultanen blev kvar i två dagar. När han kom tillbaka till sitt palats skickade han genast efter Abou El-Sid och anställde honom som kock. Men Abou El-Sid trivdes inte, han längtade hem och bad sultanen att han skulle bli frisläppt. Sultanen vägrade och till slut rymde Abou El-Sid. Väl hemma skrev han ner sina hemliga recept i en stor bok som han sedan gömde i sitt hus. När ägaren till den nuvarande restaurangen hörde historien letade han reda på Abou El-Sids hus och fann kokboken, och öppnade sedan en restaurang i Abou El-Sids ära.

Tro't den som vill.

En sak jag definitivt ska beställa är tabouleh. En ganska enkel sallad med persilja som bas. Det är inte direkt någonting man äter som ensamrätt, men som tillbehör och på ett buffébord passar den perfekt. Det finns olika sätt att göra tabouleh, men jag tycker att det det ska vara en finhackad sallad och bulgurvetet ska inte dominera. Jag hittade ett bra recept hos kopandafoods.com

Tabouleh
1 dl kokt kall bulgur (koka enligt anvisningar på paketet)
5 dl finhackad bladpersilja
1/2 dl finhackad mynta (kan uteslutas)
2 tomater, hackade i små bitar
1 finhackad (röd)lök

Dressing
1/2 dl pressad citron
1/2 dl olivolja
salt, peppar

Blanda dressingen och rör ihop den med bulgurn. Se till att röra bort eventuella klumpar. Blanda sedan i övriga ingredienser.



tisdag 13 oktober 2009

Lite pladder igen

Du Lilla med sin dotter Lilla Lull.

Jag vill förtydliga eftersom jag tror att några missförstod mig i går: Jag mådde inte dåligt när jag skrev att jag skulle svara på kommentarerna när jag var lite piggare. Jag var bara trött efter en lång och innehållsrik dag. På ett alldeles normalt och trevligt sätt.

En sak som retade mig i går var att jag inte tog med kameran. Enda gången jag har varit i närheten av något "högdjur" här i Egypten var när jag var på Operan och presidentens fru, Suzanne Mubarak, var där samtidigt. Då fick man inte ens ta med sin avstängda mobiltelefon in, eftersom det finns kameror i de flesta telefoner i dag. Så jag tänkte att det bara skulle bli onödigt släpande om jag tog med kameran. Naturligtvis fick man ha kamera i går och man fick fotografera hur mycket man än ville. ALLA andra - jag lovar, ALLA andra - hade kamera.

Och så måste jag berätta om en knäpp sak som hände i kön när vi stod och väntade på att Jehan Sadat skulle signera våra böcker. Alla hade så klart köpt sig ett exemplar och hon signerade personligt till alla med namn. Så det spred sig i kön att det var praktiskt att ha en liten lapp med sitt namn på eftersom det alltid är svårt med namn man inte är van att höra och det går både snabbare och lättare än att var och en skulle bokstavera sina namn. Nåväl, en dam som stod ett par platser före mig hade inte skrivit en sådan lapp och försökte bokstavera sitt namn Y-V-E-T-T-E, men det gick inte så bra. Så jag gav henne min lapp där jag hade skrivit mitt namn och sa att hon kunde skriva på baksidan. Det blev hon glad för och gjorde det. Hon hette Yvette. Sedan stoppade hon lappen i sin bok och skulle gå därifrån.
- Ursäkta, kan jag få tillbaka lappen så att jag kan lämna fram mitt namn när det blir min tur, sa jag.
- Nej, men det går inte, mitt namn står ju på lappen, sa hon.
- Eh, sa jag. Men ... Jag kan inte identifiera dig med bara ditt förnamn ... Eh, jag hade inte tänkt försöka heller ...
Och sedan satte hon igång världens rabalder för att skaffa fram ett NYTT papper till mig där jag kunde skriva mitt namn igen för hon kunde absolut inte låna ut den gamla lappen till mig och sedan få tillbaka den av mig när jag var klar. Hon hette YVETTE. Lägg det på minnet - YVETTE. YVETTE. Så nu kan vi alla spåra upp henne och skicka fula brev, eller?

Ja, ja. Tur att det finns olika sorter.

Inte för att jag tror att Maken kommer hem i vettig tid i kväll - heller - men nu ska jag i alla fall gå ner och förbereda middagen. Det blir olivkyckling.

måndag 12 oktober 2009

Jehan Sadat

Madam Jehan Sadat.
Bilden lånad från Wikipedia Commons.

I dag har jag varit och lyssnat på ett föredrag av Madam Dr. Jehan Sadat, änka efter Egyptens förre president Anwar Sadat. Mycket intressant att lyssna på en kvinna som har stått nära centrum i samband med många historiska händelser, som har ätit middag i Vita huset och som faller för allt smicker i breven från barnbarnen som vill att mormor ska ta med sig GameBoy, LifeSavers, Jello och annat roligt när hon kommer hem till Kairo från USA där hon bor i dag.

Anwar Sadat var president 1970 – 6 oktober 1981 då han mördades under en militärparad.

Sadat kom från en enkel bondefamilj i Nildeltat. Han tillhörde den första kullen som antogs vid militärakademien utan att tillhöra adeln. Han deltog i statskuppen mot kung Farouk 1952 och hamnade i de revolutionäras toppskikt tillsammans med sina militärkollegor. När han tillträdde som president efter Nasser rensade han ut alla sovjetiska rådgivare och öppnade Egypten för västerländsk kultur och ekonomi, han övergav också panarabismen som Nasser hade förespråkat. Den egyptiska ekonomin blomstrade under Sadats tid.

Den 6 oktober 1973 anföll Egypten och Syrien Israel under ledning av Sadat, det så kallade Oktoberkriget. Krigsförklaringen ledde till att de oljeproducerande arabländerna utlyste exportstopp till alla länder som stödde Israel, vilket ledde till den stora oljekrisen. I kriget återtog Egypten en del av Sinai som hade varit ockuperat av Israel sedan Sexdagarskriget 1967.

1977 tog Anwar Sadat initiativ till en fredsprocess med Israel. Han var den förste ledaren i arabvärlden som förhandlade med Israels regering och höll ett tal i Knesset där han krävde att palestinierna skulle få ett eget land och att Jerusalem skulle bli en frizon. Ansträngningarna ledde till Camp David-avtalet och goda förhållanden med västvärlden, men han skaffade sig samtidigt många fiender i arabvärlden.

Anwar Sadat fick tillsammans med Menachem Begin Nobels fredspris 1978.

Mordet på Anwar Sadat föregicks av en hel del religiösa kravaller och förvecklingar som jag ärligt talat inte begriper mig på och går därför inte in på det här. Han blev i alla fall mördad den 6 oktober 1978 av fem skott under hederstribunen vid en militärparad i Kairo. Elva personer dog vid attentatet och FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali skadades.

Naturligtvis finns även många kritiska röster mot Anwar Sadat, men jag tar inte upp det här eftersom det blir alldeles för långt och eftersom jag inte är insatt i alla frågor.

Som Egyptens första dam blev Jehan Sadat en förebild för miljontals egyptiska kvinnor och hon hjälpte till att förändra västvärldens syn på arabiska kvinnor. Hon var, och är fortfarande, engagerad i fredsarbetet och kvinnors rättigheter. Hon berättade att hon alltid tjatade på sin make om att förbättra kvinnors rättigheter i Egypten, och en uppsättning civilrättsliga lagar som ger kvinnor grundläggande rättigheter – såsom rätten till vårdnaden om barnen i händelse av skilsmässa – kallas Jehans lagar.

Hon har spelat en avgörande roll vid grundandet och upprättandet av en rad välgörenhetsorganisationer, bland annat kooperativ i Nildeltat som hjälper kvinnor att bli självförsörjande, ett rehabiliteringscenter för krigsveteraner som i dag är ett center för synskadade barn, Egyptens blodbank och SOS Barnbyar i Egypten.

Jehan Sadat grundade också Arab-African Women’s League och är fortfarande aktiv inom alla frågor som rör fredsarbete och kvinnors och barns rättigheter.

Jehan Sadat är i dag docent vid University of Maryland. Hon har skrivit Kvinna i Egypten och den nyutkomna boken My Hope for Peace som jag fick signerad i dag. Hennes hemsida hittar ni här.


Informationen hämtad från Wikipedia.

PS. Jag svarar på era kommentarer i morgon när jag är pigg igen.