Avskedslunch

I dag har jag haft riktigt trevligt, men samtidigt väldigt sorgligt. Min Trevliga f.d. Granne flyttar hem till Sverige igen, och i dag har jag bjudit henne på avskedslunch. HUR ska jag klara mig här utan henne? Nå, det är inte så lång tid kvar, så det ska väl gå. Till helgen tömmer de huset, och sedan åker de i månadsskiftet. Så jag hinner nog träffa henne en gång till nästa vecka.

Vi hade tänkt gå till restaurang Indigo, en fusionrestaurang, men de har stängt på dagarna över sommaren, så vi fick gå över till Four Seasons Giza i stället och äta på deras thairestaurang Lai Thai. Mums vad gott det var, och jag var fräck nog att ta med resterna av min curry hem i en doggybag, så slipper jag laga mat i morgon.

På Four Seasons får man den färska citronjuicen med sockerlag i en liten bägare bredvid, sedan får man söta själv så att det blir lagom.

När man är på lyxhotell måste man passa på att gå på toa. Här var damtoan lika stor som en normal svensk lägenhet, och marmorgolven blänkte så man nästan fick ta på sig solglasögonen.

Toabåsgången.

Tvättrummet. Det fanns två handfat till som inte syns på bilden.

Sminkrummet, och där bakom låg den möblerbara hallen.

Jag passade på att handla lite böcker också. Allt jag hade hemma var böcker om olika etniska öden och äventyr, historiska romaner och annat som kräver att man tänker och känner. Samt en deckare som kanske inte är direkt dåligt översatt till svenska, men som är förbaskat dåligt redigerad. Enda sättet att ta sig igenom den är med pennan i högsta hugg för att stryka under sånt där som "Men å andra sidan, när man har passerat en viss ålder, om man vill träffa någon, vad kan man annars göra?" Synd, för det är säkert en läsvärd deckare i övrigt. Nå, nu har jag köpt sex nya böcker, allihop enkla deckare som inte kräver mer av en än att man vill bli underhållen en stund. Precis vad min överhettade hjärna orkar just nu. Det kanske inte är så många grader, men det är svettigt, förmodligen hög luftfuktighet.

Så bra man kan ha det ...

... när man går ner till klubben och lägger sig vid poolen.

Vid den här poolen får barn vara, sedan det finns en till som bara är för vuxna.

Jag har faktiskt lyckats få lite färg på benen!

Bar finns det också så att man kan få lunch, kaffe, vatten, öl, drinkar, glass ...

Men jag måste säga att jag tycker att en del människor är konstiga. Det var en fransktalande familj där, mamma, pappa, liten dotter och pappans kompis. Karlarna såg ut att vara i sena 50-åren, stora och starka. De hade också en barnflicka med sig, hon syns på de två översta bilderna, personen allra längst till vänster. Hon var från Filippinerna eller Indonesien, vilket är det finaste att ha. De filippinska barnflickorna är dyrast, de indonesiska kostar ca 600 USD i månaden, och som tredje finast är visst nubiska barnflickor från södra Egypten eller norra Sudan. Hur som helst, den här stackars flickan var liksom en icke-person för familjen. Hon var bara till för att vara praktiskt bihang till den lilla flickan. De talade inte med henne, hon fick ingen mat medan de andra åt för kung och fosterland, allt hon fick var lite vatten. Enda gången jag såg dem tilltala henne var när pappan sa till henne att gå och hämta två stolar till honom och hans kompis! Stora, starka karlar som hade kunnat bära de där tunga stolarna själva lätt som en plätt, men det var de tydligen för fina för, det skulle den lilla tjejen göra, och för henne var det ingen lätt sak.

Nej, jag lade mig inte i, även om jag satt och kokade inombords. För jag vet att det inte hade hjälpt om jag hade börjat vräka ur mig en massa otidigheter*.

Det fanns en barnflicka till, men hon var som en del av familjen även om hon inte badade utan mest passade barnen. Hon fick mat och dryck och det såg i alla fall ut som om de pratade med henne mer än att bara ge order. Det var en egyptisk familj. Hon såg också ut att ha en helt annan relation till barnen, som verkade älska henne.

Oavsett vad man har för yrke är man väl människa? Kan man verkligen inte behandla andra människor med värdighet bara för att de är barnflickor/städerskor/chaufförer/trädgårdsmästare eller vad det kan vara?

*Jag hakar här på ab:s lilla undersökning. Vet ni som är unga vad ordet otidigheter betyder? Använder ni det ordet?

En dag vid havet

Vi hade en helt underbar dag i går vid Röda havet. Eftersom det var vardag, var det väldigt lite människor på stranden, så det var lugnt och tyst och skönt. Men det var varmt. Jag vet inte exakt hur varmt det verkligen var, men det skulle bli 41°C enligt prognosen. I vattnet var det faktiskt svalt och skönt trots det, så det blev ganska mycket badande. Men att ligga i solen var inte att tänka på, man fick snällt hålla sig i skuggan hela tiden. Och det räcker, man blir ordentligt brun och fin i skuggan också, utan att bränna sig.

Dessutom var det stor filminspelning på gång vid den lilla strandrestaurangen, med riktiga egyptiska filmstjärnor och allt. Men det får ni se en annan dag.

Vi avslutade med varsin massage, och gissa om det var skönt! Hon var fantastisk, massösen, hon visste exakt var både jag och M hade ont och fick bort alla knutor och annat otäckt ur våra ryggar.

I dag blir det lite shopping i stadsdelen Zamalek på ön mitt i Nilen. Och hämtande av lampor i hantverksdelen av basarkvarteren Khan El-Khalili.

Havet.

Playan.

Vår plats.

A woman's work ...

... is never done.

Men nu har jag ta mig attan varit riktigt duktig i dag och både skurat hela huset och tvättat och strukit all tvätt. I Sverige brukar man kunna vara nöjd med sin städning i alla fall några dagar, men jag vet att golven här ser likadana ut redan i morgon. En förutsättning för att kunna stryka är att först svabba golven, annars blir kläderna smutsiga igen om de råkar svepa ner på golvet. Nåja, det innefattar inte entrén och trappan och alltihop, men nu är det gjort i alla fall.

Ja så spännande och innehållsrik har min dag varit här i det exotiska Egypten. En lyxhustrus tillvaro, med andra ord. Här är lite bilder på andra som också har varit duktiga:

Men bara för att jag hade varit så duktig i dag fixade faktiskt Maken middag i dag. Kors i taket. Riktigt avancerat var det dessutom - han kokade spagetti, värmde upptinad köttfärssås och rev morötter.

Morgondagen blir rena rama Schlaraffenland för Luther har jag nu låst in i en liten låda som jag har kastat ut från balkongen. Där kan han stanna, den surgubben.

Hemmafrudag

I dag har jag en riktig lyxhustrudag med dammsugning, tvätt, strykning, plock, matlagning och allt annat smått och gott som måste ordnas med även om huset fortfarande är upp och ned efter flytten. Har i alla fall organiserat mitt badrum lite bättre nu, även om det inte är färdigt eftersom jag måste få hjälp att skrubba väggarna högst upp vid taket så att det blir idé att skrubba längre ner. Först när det är gjort kan "jag" sätta upp fler hyllor och få ordning på riktigt.

I dag har det regnat! Inte så mycket och inte så länge, men de stålgrå molnen som har hängt över Kairo i två dagar nu släppte äntligen innehållet och det blev lite blött på marken. Nu skiner solen äntligen igen.

Och i morgon blir jag gräsänka. Maken sticker till Thessaloniki och blir borta ett par dagar. Första gången jag blir gräsänka här i nya lägenheten, men här om någonstans kan jag känna mig trygg, för ytterdörrarna, som visserligen är av frostat glas, är förstärkta av rejäla järndekorationer. Jag tror inte att någon kan ta sig in genom de här:

Rejäla järndörrar i min nya boning.

Kommer ni ihåg att jag frågade om det här underliga trädet med vackra blommor härom dagen? Nu har jag fått experthjälp av Herr Fryle! Det är ett träd som heter White floss silk tree, eller Chorisia insignis. Möjligen kan det också vara systerträdet Silk floss tree, Chorisia speciosa, eller så är träden med rosa blommor Speciosor och träden med gula blommor Insignisar (vilka hemska böjningar det blev på latinet, men jag kan inte latin). Vilket påminner mig om att någon för ett tag sedan visserligen inte visste vad trädet hette, men sa att frökapslarna innehåller silkiga fibrer som hjälper fröna att flyga iväg och sprida sig, och att man använder de här fibrerna att stoppa kuddar med.

TACK Herr Fryle för hjälpen!

Chorisia insignis.

Höst och recept för en panikmiddag

Inte för att vi kan skryta med lika vackra höstfärger som Anne kan i Oregon, men man tager vad man haver så här kommer min höstbild:

Höstträd i Kairo.

Även det fotot är taget i farten genom bilfönstret, så håll till godo eller blunda.

I går visste jag att vi kanske skulle få en gäst till middagen eftersom vi har fint besök från Kontoret i Sverige, men när Maken inte hade ringt vid tresnåret tog jag för givet att gästen inte skulle komma. Så jag förberedde en enkel vardagsmiddag för två. Klockan sex ringde telefonen.

- Eh, hej.

- Hej.

- Eh, host, jo, eh, alltså, inte förrän om en timme, men S kommer med hem i kväll.

- Shit! Jaha, hjälp. Vad ska jag hitta på nu? Hej då!

Ner i köket och kika i frysen. Vad tinar och blir färdiglagat på drygt en timme? Lövbiff. Ner med lövbiffarna i en vattentät plastpåse och sedan ner i kallt vatten. Skala fler potatisar. Tacka alla högre makter i hela universum för att jag hade gjort vitlökssmör med persilja så att det fanns färdigt i kylen. Festa till salladen lite genom att rosta pinjenötter och ös i.

Dessert? Häll frysta hallon och frysta blåbär i en pajform. Tacka alla högre makter en gång till för att jag köpte vit belgisk choklad när jag var i fina köttaffären. Riv vit belgisk choklad över bären och sätt ugnen på 225°C.

Upp i badrummet för lätt uppfräschning och påbättring av sminkeriet, in i garderoben och fånstirra. Jag har inga kläder! Prova tre olika utstyrslar innan de vanliga Acne-jeansen åker på tillsammans med t-shirt och nya lilla blusen. Ingen idé att försöka leka fin dam när man inte är det.

Duka. Svär åt sig själv för att besticken fortfarande inte är ordentligt putsade så att jag får stå och putsa dem mitt i alltihop*. Diska ur och putsa vinglas. Har vi något vin? Jo, ett par flaskor, öl har vi definitivt inte. Synd för det passar bättre en onsdagskväll.

Klockan 19.00 ringer det på dörren.

- Hej, det är från Drinkis. Jag har två flak öl som ni har beställt.

Bättre tajming kan man knappast önska sig. Bra tänkt och gjort av Maken. In med några bärsaburkar i frysen.

Klockan 19.05 kommer Make och gäst.

Lövbiffarna har tinat, potatisen är nästan klar. Bara att steka upp biffarna, hälla av potatisvattnet och servera. Desserten åkte in i ugnen medan jag dukade ut maten, bara några minuter tills chokladen hade smält.

Och det blev en mycket trevlig kväll**.

*Jag har ägnat hela förmiddagen i dag åt besticksvård. De har nämligen en förmåga att se smutsiga ut trots att de är rena. Nu är de putsade med bikarbonat och blänker så fint, så fint.

**Hela proceduren, nästan, kan mycket väl upprepa sig i kväll igen, men då blir det kokt lax i så fall, för den kan man koka utan att tina först. Måste förbereda en dessert, bara för i fall att.

Ni är helt fantastiska

Moln över Sahara.

Mina bloggvänner runt om i världen är bäst i hela universum! TACK! Ni skickade verkligen lite moln till mig! Riktiga moln, inte bara lite dis som det ofta är här, utan alldeles riktiga. Nu verkar det som om de egyptiska gudarna blev lite chockade och jobbar för att solen ska tränga fram igen, men även en tillfällig syn av ulliga, gulliga moln på näthinnan är underbar som omväxling.

Om bara luftfuktigheten hade kunnat gå ner till normala nivåer hade det varit riktigt behagligt i dag, men just nu är det 69%, så ni kanske förstår att det är svettigt trots att det bara är 25°C.

I dag ska jag faktiskt vara lyxhustru på riktigt. Min Trevliga Granne har nämligen fått för sig att hon ska bjuda mig på lunch på Four Seasons som tack för att jag passade deras hus under semestern. Så i dag ska vi äta riktig lyxlunch och passa på att shoppa lite också.

Hoppas nu att solen jag skickade till alla kalla och regniga och snöiga platser på jorden kom fram som den skulle.