Sommartider Hej, Hej!

Så här i sommartider gäller det att ta till vara på det naturen bjuder, i alla fall kan man ju ta hand om det man tycker bäst om och har tillgängligt. Så i går eftermiddags plockade jag fläderblommor som växer på vår baksida och satte saft.

Fläderblommor.

Hur enkelt som helst, och alla recept ser ungefär likadana ut som man hittar på nätet:

30 stycken stora fina blomklasar och 3 välskrubbade och tunt skivade citroner läggs i ett kärl som rymmer minst 5 liter och som går att sätta lock på. Sedan kokar man upp 1,5 liter vatten, och rör ner 1,5 kg strösocker och 50 g citronsyra. Och så häller man den heta vätskan över blommor och citroner. På med locket och låt stå så i 3 dagar. Sila sedan bort blommor och annat, häll upp på väl rengjorda flaskor - eller frys i lagom stora kuber. 

Jag ska frysa i sådana där iskubsfryspåsar, så tar man bara fram lagom mycket varje gång. Annars måste man antingen häva i sig saften eller riskera att den blir dålig.

Blommor och citron i en stor gryta.

Och i dag har jag gjort en extra järnrik müsli. Barnbarnet Mathilda är ju vegetarian, och hennes järnvärden är för låga. Jag googlade och hittade en hemsida som några dietister har, Matvett.se, och har följt deras recept:

160 g torkade aprikoser
350 g havregryn
100 g havregroddar
290 g pumpafrön
100 g sesamfrön

Jag finhackade aprikoserna, och sedan rostade jag hela härligheten i ugnen på 200°C i ungefär 10 minuter. Det blev gott, och absolut inte för sött. De skriver också att c-vitamin ökar upptaget av järn, så det blir bra att servera lite fruktsallad vid sidan av eller i yoghurten. Och så kan man så klart smaksätta müslin med kanel och kardemumma och vad man nu tycker om. Eller så kan man koka gröt på den, som omväxling.

Maken ringde vid halv femtiden.
- Vad gör du?
- Dricker en kopp te, hur så?
- Jag tänkte komma hem.
- Eh, jaha ...?
- Titta hur det ser ut ute.
Det spöregnade, så jag hoppade in i bilen och åkte för att hämta hem honom och cykeln. Men när jag kom fram var det nästan fint väder, så han tog sin cykel och trampade hem medan jag fick vända om alldeles ensam i bilen. Nu har han TRE VECKORS SEMESTER! Härligt! Han har inlett med att sätta sig och planera allt som ska göras - min garderob har prioritet tycker jag.

Och i morgon förmiddag åker Moa och jag och hämtar Mathilda från tåget! Det är så bra att i alla fall ett av alla X2000 stannar här i Älmhult, det som passerar 9:46 varje dag på sin väg söderut. Och om min väderapp har rätt (vilket den ofta har) så ska det bli strålande sol och 25°C varmt i morgon! Sedan kommer Daniel om om drygt en vecka och är här några dagar innan de båda åker vidare till mormor.

Golvläggarbestyr

Tiden rann i väg i dag igen, precis som vanligt. Frågan är varför man inte lär sig att dagen kommer att ta slut innan man knappt har hunnit börja på den.

Maken har däremot fått MASSOR gjort på golvet där uppe. Nu återstår bara en smal strimla längs ena väggen, och den smatt där jag hade mitt skrivbord och förmodligen kommer att ha skrivbordet sen igen när allt är klart. Han gav nyss upp för dagen, och jag hjälpte till att bära in sågen från balkongen och lite sånt. Men nu hör jag att han håller på i alla fall, lite svårt att sluta när det är så lite kvar. Jag vet hur det känns, men nu måste jag nog tvinga ner honom snart. 

Familjens golvläggare i farten.

Sågen får stå på balkongen, för den skräpar ner så mycket.

Min insats på golvet har varit att dammsuga innan och att flytta runt lite saker. Samt att stå på en bräda då och då för att trycka ner den. Och naturligtvis att förse golvläggarmästaren med mat och dryck. Nu ska jag förse honom med en kopp te.

Spridda tankar

Gul som solen.

• Nu är jag inte gräsänka längre, Maken kom hem från Riga i dag och jag hämtade honom från tåget. Vilken skillnad, nu kan jag hämta honom alldeles själv och det tar bara tio minuter i stället för en och en halv timme till en stökig flygplats.
• Jag tycker fortfarande att det är lite häftigt att stå och titta på regn. Det är fascinerande att se hur mycket vatten som vräker ner från himlen. Inte stod jag och tittade på regnet innan vi bodde i Egypten, inte. Men nu är jag som trollbunden och kollar regnmätaren varje morgon och kväll när det regnar. I går kväll kom tio millimeter på bara några timmar.
• Vi har en liten tomatplanta vid en södervägg - något växthus har vi inte hunnit bygga än - och den trivs så bra att vi kommer att kunna skörda 29 tomater. En är redan riktigt stor. Frågan är bara om jag ska låta den stora hänga eller om jag ska ta in den och försöka få den röd i fönsterbrädan? Lite ont om sol just nu ...
• Det är så härligt här på vår gata, när folk kommer hem från jobbet kommer alla ut och så står vi här hela gänget och småpratar en stund medan barnen leker. Nå, halva gänget, för alla kommer ju inte. Det blir som lite drinkmingel före middagen, fast utan drink.
• I natt sov Tjorvan PÅ mig. Hon skulle ligga nästan om halsen på mig. Och om jag vände mig på sidan lade hon sig på min arm och hand. Normalt brukar hon ligga på ett av mina ben eller fötter, och det går bra för det har jag vant mig vid. Vi får se, jag kanske får vänja mig vid att ha en katt runt halsen framöver. Och det får mig att tänka på psykläraren vi hade på sjuksköterskeskolan. Mitt i en föreläsning om biverkningar och allergier mot läkemedel, avbröt han sig och utbrast: "Har ni sett den där bilden på Caroline?" "Ehh ...?" sa vi och såg förundrat på varandra. Läraren syftade på någon bild där Caroline av Monaco sitter eller står med en katt som ligger runt halsen på henne.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

Blandade punkter

Några favoritbilder från kamelmarknaden i repris:

Arga och förundrade punkter:

• I dag kunde man läsa i nyheterna om en dam som hade varit på "kurs i hawaiiansk tarmtömning". ??? Mina vänner, detta betyder att man kan ge kurser i precis vad som helst, och om du inte kan någonting vettigt så finns det människor som gärna betalar massor av pengar för att lära sig skitsaker.
• Sverigedemokraterna har en strategi: De lägger ut hatiska och galna påståenden på Internet där de uttalar sig i klarspråk om sin fientlighet mot alla som inte är exakt som de. När de sedan blir påkomna gör de en pudel och "fördömer" uttalandet. Det är inte första gången detta sker, det börjar snarare bli veckans repris. Det är alltså en genomtänkt strategi för att få uppmärksamhet.
• Dömda pedofiler har rätt till Internet! Så nu måste anstalterna skaffa fler datorer så att de "små stackarna" får var sin dator! Skandal!!! Ändra lagen och se till att de inte har några som helst rättigheter i stället. Vatten och bröd och kasta bort nyckeln, det är det enda de är värda.
• Det där med elbolagen är en skandal om något. Jag tycker att elbolagen och apoteken ska förstatligas igen.

Trevligare punkter:

• Dillkött är så gott! Jag lagade det i dag för första gången i mitt liv. Men det var pyssligt, man skulle koka upp köttet och sedan skölja av det och i med nytt vatten i ren gryta, koka och skumma och ta upp köttet och göra sås ... Tur att det blir gott när det är så mycket pyssel.
• Det regnar som attan här i dag. Lite mysigt tycker galna jag som ännu inte har vant mig vid att det kan regna på riktigt. Jag tror jag var den enda i hela södra Sverige som promenerade lugnt genom regnet och tyckte det var lite kul, alla andra hukade sig fram, halvspringande för att komma inomhus så fort som möjligt.
• Kanske inte så trevligt, men ändå: Jag har ont i armen efter TBE-vaccineringen. Dvs. mot fästingsjukan. Och så stör det mig att syrran som stack mig inte torkade av med en spritsudd först, hon bara stack på min genomlortiga arm. Tänk om jag fick in en massa mördarbakterier nu?*
• I går klagade Maken på att godiset låg framme så att han åt för mycket. I dag klagar han på att jag har gömt godiset.
• Nu är det bara 9 dagar kvar tills vi får tillgång till huset!!!

Uppdatering: Jag vet inte vad som var fel i mitt lilla huvud i går, jag glömde skriva var jag hittade listan! Så nu skriver jag det här också, så att alla ser länken: Jag hittade gårdagens lista hos Penny på Pennys dagar.

* Nä, jag tror inte det på allvar. Men det lät bra.

Stänkskydd

I avsaknad av kameran blir det lite kameler.

Tjejen i dagens Halv åtta hos mig har ett nästan identiskt kök med det vi har planerat! Hon har diskbänken i vinkel med spisen, det ska inte vi ha, vi ska ha den mitt emot spisen, så att säga. En annan sak hon har som vi inte har planerat in är ett stänkskydd bakom spisen. Stänkskyddet blir också baksidan av en förhöjd bardisk - något som Maken tjatar om att han vill ha i köket. Hos tjejen i tv ser det alldeles perfekt ut, så nu kommer Maken att få den där bardisken som han drömmer om att få sitta och hänga vid medan jag lagar maten. Förutom att stänkskydd är stänkskydd, löser det också problemet med eluttag i närheten av arbetsplatsen, eftersom man kan ha ett uttag där utan att det blir alldeles för fult. El måste man ju ha lätt tillgång till där man står och jobbar, för vispar och matberedare och allt vad det kan vara. Tur att man tittar på flamsiga program ibland!

Nu sitter jag och väntar på att Maken ska komma hem från Riga så att jag får berätta om de nya detaljerna i köket.

Gott och blandat en lördag

Får jag presentera Gustava. Jag har nämligen döpt om Tjorvan till Gustava, efter Katten Gustav. För Gustava vill också ha mat hela tiden. Men nu måste hon banta, den lilla, hon har gått upp igen.

Maken tycker inte att handkräm är lika gott att borsta tänderna med som tandkräm. Själv har jag inte provat.

Jag är inget fan av Mellon, men jag tycker att programledarna är riktigt bra i år. Rickard Olsson och Marie Serneholt, heter de visst.

Jag har kommit på ett gott sätt att göra fläskkotlett: Stryk ett tunt lager vanlig senap på kotletterna, strö sedan över Colemans senapspulver, salta peppra och stek som vanligt. Gör en god sås och ät med några goda grönsaker och lite potatis.

Vi var på Myresjökök i dag för att titta vad de har. Alltid bra att titta runt innan man bestämmer sig, om inte annat kan man kanske hitta några bra lösningar och idéer. Jag har i princip bestämt mig för bänkskivor av sten, för det är så himla praktiskt att baka på och att kunna ställa heta kastruller och slippa vara rädd om skivorna. Men på Myresjökök hade de en riktigt snygg bänkskiva i trä, ett lite mörkare träslag. Så jag sa till Maken att DET skulle jag kunna tänka mig i stället för sten, för det var så himla snyggt. Då blev han lite glad, för sten är dyrt, det kostar dryga 3.000:- metern på Ikea (och då är det inte massiv sten, utan en kärna av MDF eller liknande). Så jag frågade glad i hågen vad den mörkoljade eken kostade. Först förstod säljaren inte vilken bänkskiva jag pratade om, så jag fick visa. "Jaså den, det är inte ek, det är amerikansk valnöt", sa han. "Det är den dyraste bänkskivan." Så klart, det var ju jag som gillade den och jag har en dyr-gen i mig som automatiskt går på det DYRASTE som finns i hela affären. Alltid. Han tittade i alla fall i sina tabeller och listor och kom fram till att den kostar 5.000:- metern, plus behandling och kantskärning och utskärning för diskbänk och ... så vi kommer väl upp i en 6.000:- metern! Åter till sten från Ikea, med andra ord.

Amerikansk valnöt. Visst är det snyggt!

Besöket gav i alla fall ett bra tips. Och det är att höja upp diskmaskinen lite från golvet så att det blir bra arbetshöjd. Så kan man sedan ha diskmedel och annat i den lilla luckan som blir under diskmaskinen. Och så blir det lite liv i höjdnivåerna i köket, inte bara det vanliga. Jag hittade ingen bild på det på nätet, men tänk er att den där svarta grejen med tre röda ljusstakar ovanpå är diskmaskinen, så förstår ni konceptet.

Vi ska inte ha det här köket, det är bara för att visa hur man kan göra med diskmaskinen.

Nähä, nu måste jag korrekturläsa lite så att jag slipper göra det i morgon.

Lite av varje en måndagskväll i februari

Lediga lägenheter finnes!

Så var man gräsänka igen. Polen och Danmark den här gången. I sista minuten i morse när Maken skulle ge sig iväg till tåget kom jag på att jag skulle beställa polsk gräddkola. En gång för länge sedan hade jag en chef som var från Polen, och varje gång han var där eller någon kom på besök från Polen till Sverige, hade de med sig goda polska gräddkolor till mig. Det var speciellt rektorn på universitetet i Gdansk som drabbades, han fick bära med sig kilovis! Vi får väl se om Maken hittar rätt sort. Det var en ko på kolapapperet, men jag kommer inte ihåg vad de hette.

I går hade vi ju rörjouren här som hjälpte oss att få bort stoppet i badrumsavloppet. Och i dag ringde områdeschefen för att kolla så att allt var bra. Vilken service! Och när jag ändå hade honom på tråden kom jag på att jag kunde passa på att nämna att elementet i sovrummet inte funkar. Han kom på stört och fixade till felet! Han sa att det var ett känt problem i området, så han visste exakt vad han skulle göra. Så nu har vi det varmt och skönt, äntligen. Att jag inte har ringt tidigare! Tror det har att göra med att jag var så hjärtinnerligt trött på hantverkare ...

---

Hörrni, vad hemskt det är det som händer i Libyen nu! Stridsflyg som skjuter på demonstranterna och bombar urskiljningslöst i Tripoli ... Heder i alla fall åt de två stridsplan som vände och flög till Malta i stället. Den där Khaddafi lär väl inte ge sig förrän det bara är han själv och hans korkade son kvar som enda överlevande i landet. I och för sig förståeligt, det enda statsöverhuvud som skulle ta emot honom är väl Berlusconi. Berlusconi som tycker att man inte ska "störa" Khaddafi nu när han har det "svårt"! Berlusconi som förmodligen är den enda som kanske skulle kunna påverka Khaddafi. Att inte italienarna gör som egyptierna och tunisierna och avsätter karln, det begriper jag inte!

Hur vet man varifrån oljan kommer när man tankar? Finns det något sätt att bojkotta olja från Libyen? Det är ju ändå bara Khaddafi som tjänar på oljan, det drabbar knappast någon fattig.

Proffs, amatörer och Egypten

Så är det, vissa är proffs och andra är amatörer. Maken är till exempel proffs. Kolla bara här när han klättrar upp på taket för att kolla så att det inte gömmer sig några jätteöverraskningar under takpannorna:

Maken lyfter på takpannorna på väg upp till nocken för att se så att pappen ser hel och fin ut.

Herre på täppan.

Inte hade jag klarat av att göra det, även om jag hade vetat vad jag skulle titta efter. Tur att jag har honom! Nu vet vi att taket verkar hyfsat, i alla fall på de ställen där han tog stickprov, och eftersom det tog ganska lång tid för honom att kravla runt där upp, var det nog på en hel del ställen.

Jaha, så det var ju tur att den här amatören hade kameran med sig ut till huset i lördags, i alla fall. Annars hade jag inte fått bilder av det HELLER. För inte hade den här amatören med sig kameran när vi styrde kosan mot Malmö och vänner sedan tiden i Bulgarien! Kan ni fatta så klantig den här amatören är! Mängder av vackra motiv längs vägen, för att inte tala om de fina hundarna vi fick leka med på kvällen. Ja, ja, hoppas att även amatörer lär sig med tiden, även om det verkar hopplöst med tanke på att vissa sådana här tillfällen har dykt upp redan tidigare i den här bloggens liv.

En riktigt trevlig kväll hade vi i alla fall. Vi blev bjudna på moule frites (musslor och pommes frites) på äkta belgiskt vis eftersom värdinnan är belgiska. Pratade förstås massor, bland annat minnen från Bulgarien, så klart, och så lekte vi med de fina hundarna av en ras jag aldrig hade hört talas om förr: Hovawart. Jättestora och jättesöta!

Hemkörning mitt i natten, så i dag har vi varit minst sagt sega. Men det gick inte an att slafsa runt här i pyjamas, för trots att vi - framför allt jag - är minst sagt trötta på hantverkare efter åren i Kairo, blev vi tvungna att ringa rörjouren. Det bubblade upp någonting mindre trevligt som vi inte behöver gå närmare in på ur duschavloppet när vi spolade på toaletten ... Nu är det fixat så vi slipper gå runt och hålla oss. Fördelen med att bo på ett ställe som Älmhult skulle jag tro, för en jättebra kille kom på direkten och grejade. Hade vi bott i t.ex. Stockholmshems hus hade vi väl först blivit satta i en jättelång telefonkö, och sedan hade vi väl fått vänta till någon gång i morgon förmiddag innan någon hade hunnit hem till oss.

---

Jag fick ett mejl från Egypten:

YESSSSSS , WE ARE FREEEEEEEE !!!!!!!

Wish you were here to see the war with the Police

I was joining of coarse and it was a flawless victory

Please wish us luck for the coming period as we have a lot of challenges to bring Egypt big steps forward

Also as you know tourism was badly hurt during this period , so in Egypt we are making campaigns asking foreigners to come back to support our economy , may be I can use that opportunity to invite you for a week vacation in Sharm El Sheikh

Hope to see you soon

Best Wishes , and let us know your news

Yours,
A

Tänk på det, ni som funderar på vart ni ska åka på semester i år. Kanske en tur till Egypten för att hjälpa detta modiga och vänliga folk?

Du kan hjälpa den här lilla flickan genom att åka på semester till Egypten. Rid kameler och åk häst-och-vagn, köp souvenirer och ät deras goda mat. Och njut av alla leenden och glädjen som uppfyller invånarna. Hjälp dem på väg mot demokrati!

Jag hjälper gärna till med tips och råd om du ska till Egypten. Skriv till nyaaventyr(at)gmail.com om du vill fråga någonting.

Utflykt till Kristianstad

I dag tog vi en liten avstickare till Kristianstad, som ligger drygt 6 mil från Älmhult. En riktigt fin liten stad med många gamla hus bevarade och uppiffade, synd bara att man på 60- eller 70-talet fick lov att bygga de där typiska fula husen som intar central plats vid torgen i många svenska städer och som på den tiden hyste Epa och sedan Tempo. I dag är det Åhléns som huserar i det typiskt fula huset.

Nåväl, de flesta husen var väldigt fina, så det ska bli roligt att åka tillbaka när det är lite varmare och finare väder. Många bra affärer finns också, bland annat Cervera där jag hade presentkort på en lite större summa. Det blev en jättefin gryta, en Le Creuset som jag har önskat mig i många år. Nu har jag äntligen en. TACK för presentkortet, du vet vem du är!

Efter shoppingen blev det en enkel lunch eftersom den rekommenderade italienaren hade stängt. Och efter det åkte vi för att se var Maken bodde sina första år här i livet. Vi blev inte helt säkra, trots telefonsamtal med ömma modern, men ett av de här husen var det förmodligen (alla foton tagna med mobilen, den riktiga kameran fick stanna hemma):

Det skulle vara ett sexvåningshus på just den här gatan, så det kan vara det här huset han bodde i tills han var 4 år.

Det kan också vara det här.

När Maken föddes bodde familjen på den här gatan, och där vet vi inte alls vilket hus det var. Men visst är det fint med den gamla Hennes-skylten!

Och inne på HM hittade vi den här gamla fasaden. Enligt en skylt är den från 1600-talet! Nu är den integrerad i butiken. Synd att den inte har bevarats i sitt ursprungliga skick? Ja, det är det, men bättre så här än inte alls.

När man fyndar här kan man låtsas att man är på en marknad på 1600-talet.

Bra initiativ

Härom dagen intervjuades biskop Bengt Wadensjö och imam Awad Olwan på tv. De har tagit initiativ till att bygga ett Guds hus i Fisksätra utanför Stockholm, där en kyrka ska finnas sida vid sida med en moské, med en gemensam byggnad emellan. Ett mycket BRA initiativ tycker jag, för det är dags att religionerna här i världen lär sig att leva sida vid sida i stället för att hålla på och konkurrera som ett par femåringar i sandlådan.

Det enda som är synd, är att de inte även planerar en synagoga så att alla tre religioner som ber till samma gud finns på samma plats. En sådan treenighet lär finnas i Antalya i Turkiet.

Här är en gammal artikel om projektet, det var tydligen bara jag som inte kände till det. Och det som står där om att det är världsunikt stämmer alltså inte riktigt, eftersom det redan finns i Turkiet.

Jag önskar projektet all lycka!

Imamen i Al-Azharmoskén, Kairo, Egypten.

Minareter på Al-Azharmoskén, Kairo, Egypten.

Koptisk präst i ett av klostren i Wadi Natrun utanför Kairo, Egypten.

Takmålning i en av kyrkorna från 400-talet i Wadi Natrun utanför Kairo, Egypten.

---

Och så blev jag gräsänka igen. Den här gången for Maken till kära grannen i öster, Finland. Han ska få besöka både Helsingfors och Wasa. Men den här gången har jag ju katterna att trösta mig med. Katterna och chokladpudding : )

Lite av varje

Sfinxen.

Har jobbat hela dagen. Tyvärr kan jag inte berätta vad jag har jobbat med eftersom det är hemligstämplat både kors och tvärs, men jag kan tala om att det har väckt starka känslor, så jag har suttit med tårarna rinnande mest hela tiden.

Nu tänkte jag lägga av för i dag och satte på tv:n för att få någonting muntrare. Men det handlar om barn med gomspalt i Afrika, och trots att det inte är särskilt munter "tittning", känns det för viktigt för att byta kanal.

Och nu är jag gräsänka, Maken är i Riga i bissniss. Men det är inte så lång tid, han kommer hem på torsdag igen. Det är fördelen med att bo här i Älmhult, han behöver inte åka hit i en vecka och passa på att hälsa på föräldrarna på helgerna runt omkring, för han är ju redan här hela tiden! Nackdelen är att det är mycket kallare i sovrummet här i Älmhult än det var i Kairo, och när Maken är bortrest blir det ännu kallare. Jag får ta dubbla täcken när han är borta.

Chokladmousse av fina chokladsorter i all ära, men jag är uppvuxen med chokladpudding gjord på köpepulver och det är något av det godaste jag vet. Jag hade glömt bort det under alla år i utlandet, men i dag kom jag på det och gjorde ett helt paket menat för fyra personer. Haha, nä, det är inte mycket kvar av den chokladpuddingen, det vore ju synd om den stod och förfors i kylen : )

9 dagar kvar tills katterna kommer hem!

Oj så fina blommor!

I dag vaknade jag (hrm, okej, jag tjuvsov lite) av att Maken sjöng, och när jag slog upp mina ljusblå (okej, okej, mina ögon är grön-brun-melerade) fick jag blommor och present. Fast något hus i födelsedagspresent blev det inte, för tjejen som äger huset vi budade på vägrade gå ner en krona till och är beredd att vänta ut någon som är dum nog att betala för mycket för hennes hus. God macka och kaffe på sängen fick jag i alla fall, tillsammans med skönsången.

Se så fina blommor jag har fått:

Vackra liljor kom med bud, de är från min turkiska dotter* Y, eller rättare sagt mamman till min guddotter D.

Den här vackra vinterbuketten fick jag av Maken.

Så här vackert är det i vardagsrumsfönstret nu, med orkidéer, hyacinter och de vita rosorna. (Bordet är INTE vårt, det tillhör lägenheten. Skulle aldrig falla mig in att köpa ett fult bord i plast ...)

I övrigt har jag jobbat hela dagen (host, host, okej, jag erkänner, jag var rätt slö i förmiddags), så jag har inte så mycket spännande att berätta. Visst är det konstigt att man ska behöva jobba på sin födelsedag? Jag tycker att det borde vara lag på att man är ledig då, det har jag tyckt ända sedan jag var liten!

*När vi båda bodde i Istanbul brukade vi säga att jag - som är svensk med bodde i Turkiet - var hennes turkiska mamma, medan hennes mamma - som är från Turkiet men bor i Sverige - var hennes svenska mamma. Men vi kunde inte vara mormor båda två, det var inte schysst mot den riktiga mormodern, det är alldeles för stort att vara mormor för att dela den titeln, och då blev jag gudmor i stället, vilket är helt fantastiskt. Jag var förresten med när min lilla guddotter föddes, hon föddes faktiskt till mina händer. Jag tog emot henne när hon kom till världen. Ellerimedoğdu, heter det på turkiska, "hon föddes till mina händer".

Kina 8 och Taxiolycka

Ja som vanligt börjar vi med en hälsning från Olgakatt:

"Nu ligger jag förhållandevis bekvämt i min softa slaf och tåget gungar västerut. Bara tre av fyra bäddar är ännu besatta, den tredje av en förtjusande ung man som ska av i morgon fm i Nanning. Han rådbråkar engelska så vi har en viss kommunikation och är så söt att tanterna kunde äta honom med sked.

Vi gick tillbaka till marknaden i dag och letade efter geten i sportskor, men den fanns inte där.

Mår ytterligare bättre.

Kram från Olgakatt!"

---

I dag ska jag visa ytterligare några bilder som jag inte har kunnat visa tidigare, men den här gången var det för att svärföräldrarna inte skulle bli oroligare än de redan var.

Trafiken är som bekant rätt hård i Kairo, trafikregler är inte till för att följas, de är bara en rekommendation. Och det är inte alla lastbilar som har fungerande bromsar. Det visade sig ha kunnat bli ödesdigert en dag när Maken satt i en taxi. Han satt i framsätet, och de plockade upp ett par unga killar vid vägkanten som satte sig i baksätet. Turligt nog var det bilköer, så det gick långsamt framåt. Framför taxin var en lastbil, och bakom taxin var ännu en lastbil - en vars bromsar inte var i toppskick. När lastbilen bakom skulle bromsa tog inte bromsarna utan den åkte rakt in i taxin och pressade upp den mot lastbilen som stod framför. Det här var resultatet:

Jag börjar fortfarande gråta när jag ser bilderna. Men ALLA klarade sig utan minsta skråma! Makens glasögon åkte av, det var allt. Kan ni fatta? Jag begriper inte hur de kunde klara sig, för taxin var helt ihoptryckt och taket nertryckt. Alla var så klart rätt skakade, och satte sig vid vägkanten. Någon hjälpte Maken att fiska upp glasögonen, för själv vågade han inte gå in i bilen igen.

Värst var det för taxiföraren, för den här sortens gamla taxibilar går inte att försäkra. De är för dåliga och risken är för hög. Så han blev av med sitt levebröd. Maken gav honom alla kontanter han hade på sig, men han var för chockad för att ta adress eller någonting för att kunna hjälpa honom mer. Jag hoppas han har hittat ett nytt sätt att försörja sig nu.

Tyvärr sker ett otal bilolyckor varje dag. En lastbil åkte rakt genom räcket på Ring Road och ramlade rakt på några som jobbade nedanför. Inte långt från oss krockade en personbil och en transportbil med 23 unga poliser, polisernas bil voltade över mittbarriären och alla dog. Det är väl de olyckorna som satte mest spår i mitt minne, men man såg alltid bilvrak som stod längs vägarna.

(Gräs)Änka i Älmhult

Min favoritaffär i Kairo hade hemleverans.

Gräsänka för första gången i Älmhult. Ja det lär väl bli fler gånger, redan nästa vecka, närmare bestämt. Det är då man saknar kissarna extra mycket. Men våra kattflickor mår bra, jag pratade med ena tjejen på karantänen i dag, och hon berättade att de är lugna och fina och keliga. De har varit ute och lekt i snön, men är lite förundrade över detta kalla och blöta. Och så har de gått ner aningen i vikt, vilket är gudasänt.

Just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa efter att ha jobbat intensivt hela dagen. Även om jag har jobbat mycket tidigare också, har jag ändå inte jobbat riktigt så här intensivt som jag har gjort i dag. Jag är ju van att kunna puttra runt lite, prata lite med katterna, kolla lite på nätet ... Men i dag har det varit intensivt, som sagt. Bara korta pauser för att sätta på mer kaffe och för att gå och handla. Nu är dagens jobb i alla fall avklarat och skickat, så jag känner mig väldigt nöjd.

I dag när jag var och handlade i min nuvarande favoritaffär, Ica Maxi om någon har missat den detaljen, fick jag en godispåse. De stod och delade ut små kassar till alla kunder! Innehållet var ett stort paket Flora, matlagningsgrädde från Milda och saft från Kiviks musteri. Tänk så roligt att få presenter när man handlar. Det är då man sparar pengar, väl? : ) Haha, nu säger de på nyheterna att Ica har presenterat sina bästa resultat någonsin. Tja, det beror väl på att jag har flyttat hem och handlar där.

Här i Älmhult har vi inte haft snöstorm. Det blev bara lite vitt på gräsmattorna som nu har smält undan. Däremot har vi haft duggregn, så nu har jag upplevt det också.

Det där med tvättstuga är inte så roligt. Jag längtar efter min egen tvättmaskin! Fantastiskt bra att det finns tvättstugor i alla hyreshus i Sverige, men det är ändå en rätt trist historia tycker jag. Det är väl rent och så, och maskinerna funkar, men att inte kunna tvätta när man vill och att oroa sig för att man lämnar ludd i filtret i torktumlaren, det kan få den bästa att ligga vaken om nätterna.

Undrar var våra möbler befinner sig just nu. Står de och väntar på någonting i Alexandria, eller guppar de på Medelhavets blåa vågor? Nå, ingen brådska, vi kan ändå inte packa upp dem än. Men ack vad jag saknar tvättmaskinen, som sagt, min skrivbordsstol, mitt skrivbord, min andra kudde, min gosemorgonrock, mina kryddor, mina köksverktyg, min morgonkaffekopp ...

Sista veckan

När man har packat ner korkskruvarna, men vill göra av med en vinflaska innan flytten, är det tur att man har en uppfinningsrik Make som kan öppna en kork med skruv, kniv med hål i skaftet och en ketchupflaska.

Oj, oj, oj vad tiden springer fort nu! Nu är vi redan inne på sista veckan i Egypten. I går skurade och fejade vi här hela dagen, så nu återstår bara kyl och frys, badrum och sedan golven. Men golven tar jag inte förrän allt är ute på tisdag. I går skänkte vi bort våra krukväxter till vår vän mr W, han skulle ta hem orkidén till sin mamma så att hon kan ta hand om den. Hoppas den fortsätter blomma så där vackert hos henne också.

I dag var det perfekt väder, ni vet så där så man kan ha fönstren öppna hela dagen och slipper sätta igång AC:n, så man varken fryser eller svettas det minsta. Tyvärr hann jag inte ut eftersom jag har jobbat hela dagen, men vi får hoppas att det tänker fortsätta så ända till och med fredag. Redan fredag kväll kommer jag väl att frysa ihjäl när vi landar i Köpenhamn, så det vore trevligt med LAGOM väder den här veckan.

Ni som har läst här ett tag vet att jag har skrivit om sopfolket i Kairo, eller zabaleen som de kallas på arabiska. Se en ny film om dem här, den är samtidigt både fruktansvärt sorglig och hoppfull. Den är också intressant för den som är intresserad av koptiska gudstjänster, eftersom det visas lite från en gudstjänst i den stora grottkyrkan i Moqattam.

Nu ska jag ser om jag hinner skura ur frysen innan Maken kommer hem. Det vore skönt att inte ha någonting mer än badrummen i morgon, så att jag kanske hinner ta en promenad och läsa lite bloggar - vilket jag inte har hunnit senaste veckan men som jag längtar efter att göra!

Min hjälte

Hela eftermiddagen och kvällen i går hörde jag hur katterna där ute jamade och skrek. De hade redan fått mat, men den bruna, Bruno, var inte där när jag var ute med maten. Jag trodde så klart att han hade tagit mod till sig och var ute och friade någonstans. Jag gick ut flera gånger till dem för att de skrek och levde så in i norden, men det var fortfarande bara de vita, Beyaz och Beyaz. Bruno syntes inte till någonstans. Ibland lät det nästan som om det var en katt här inne, men jag kunde inte hitta någon.

I samma ögonblick som Maken klev uppför trappan, hörde vi båda två var jamandet kom ifrån. Det kom från TAKET! En katt på taket?

Maken ställde ifrån sig väskorna och klättrade genast upp på taket för att se efter. Och minsann, DÄR var Bruno! Hur han hade kommit upp på taket, fem våningar upp i luften, det har vi inte den blekaste aning om. Inte konstigt att både han och Beyaz och Beyaz hade skrikit så.

Hur få ner honom? Som tur var hade vi en kattbur till övers, så den hissade vi upp på taket och satte in ett fat kattmat. Det dröjde en stund innan Bruno vågade sig in i buren för att äta, men i samma ögonblick han var inne satt dörren på plats och han var fångad. Sedan följde en balansakt utan dess like med mig stående på en liten trappstol vid foten av stegen, maken liggande på magen på taket och firade ner buren så långt han kunde så att jag kunde ta emot. Bruno var inte glad över den luftfärden, och maten i buren skvätte åt alla håll. Men ner kom han utan missöde och sedan kunde Maken följa efter.

Maken på väg ner från taket efter förrättat värv. TUR att vi har en stege fastmonterad upp till takluckan!

Bruno vill UT ur buren!

Hjälten himself! Han har nu en given plats i Brandkårens Katträddningstjänst.

Sedan bar vi ner Bruno till markplan där han fick återförenas med sina bröder, och så fick de sig ett skrovmål alla tre. Pappan, Beyazbaba, kom dessutom och hälsade sin son välkommen hem igen. Slutet gott, allting gott.

Men vilken tur att Maken kom hem just i går kväll. Tänk om han inte hade kommit förrän i dag. Jag hade ALDRIG klarat av att få ner Bruno själv, bara en sån sak som att jag inte hade vågat klättra upp för stegen till taket. Och även om jag hade gjort det, hade jag inte kunnat få ner buren med katten i alldeles själv.

Inte glömma

Man får inte glömma att dricka mycket när det är så här varmt! De två senaste dagarna har jag hållit på här som en liten Duracell-kanin och fnattat runt med moppar och trasor, utan att tänka på att vätskebalansen behöver sitt. I dag är det än så länge bara 36°C, men i går toppade vi på 38°C, och då är det varmt, då behöver man dricka mycket, särskilt om man är fysiskt aktiv. Min glömska straffade sig och jag vaknade med en illande huvudvärk som trots Treo och mängder av te, juice och vatten inte riktigt vill ge med sig. Nu mår jag i alla fall inte illa längre, som jag gjorde i morse, och det är ju ett framsteg.

Har jag mentalt redan flyttat till svala Svedala, månntro?

Tänk, i Sverige är till och med stenarna gröna!

(Taget med mobilen.)

Vacker höstskog i Vallentuna.

(Taget med mobilen.)

För att inte uppmuntra huvudvärken tar jag det lite lugnt i dag. Inga moppar och inga trasor, trots att jag hade tänkt sätta igång med att damma ur bokhyllorna. Det får vänta. I stället har jag börjat gå igenom mina pryttlar för att se vad jag måste ta med i resväskorna till Sverige. Det gäller att inte glömma någonting sådant som mojängen som ger koder för att komma in på Internetbanken, alla originalbetyg (vad gör man om de sjunker i Medelhavet???) och andra viktiga papper. Dessutom pappas klocka och andra lite mer värdefulla smycken, dem kan man inte gärna överlåta till flyttgubbarna.

Och så mitt bevis på att jag är svensk medborgare, det vill jag inte bli av med! Jo, för jag har faktiskt ett sådant, eftersom jag inte blev svensk förrän jag var tre år gammal - jag är äkta utlänning! På den tiden jag föddes, alltså i forntiden, blev man inte automatiskt svensk bara för att ens mamma var det. Då blev man bara medborgare i det land ens far kom ifrån, så jag föddes som indones, trots att jag föddes på S:t Eriks allmänna BB i Stockholm av en svensk mor. Så mamma fick ansöka om medborgarskap för mig, vilket beviljades av Kunglig maj:t i augusti 1960.

Mitt största problem med packningen är nog ändå vinterkläderna. VAD ska jag ta med? Blir det vargavinter eller blir det en mild vinter? Måste vara beredd på båda delarna, ändå måste jag hålla packningen rimligt begränsad med tanke på vad som får plats i resväskan och hur mycket väskan får väga. Har bara börjat kika på det, tror jag gör klart med de andra pryttlarna först. Får inte glömma mina gosiga fårskinnstofflor, eller laddor som min västgötska svärmor säger.

I kväll kommer Maken hem, vilket ska bli väldigt trevligt eftersom vi inte har setts på drygt tre veckor! Jag åkte till Sverige den 23 september, dagen innan jag kom tillbaka därifrån åkte han till Älmhult, och nu är det redan den 16 oktober. Gissa om jag längtar till i kväll!

Lite allmänt vardagsprat

Stina och Tjorvan gillar mat. Det syns kanske. Det blir bra för dem att banta lite i karantänen där jag inte finns och kan falla för deras bönfallande jamanden och blickar hela tiden.

Nu har jag fått införseltillstånd av Jordbruksverket för katterna! Så nu kan jag ordna allt med flygbiljetter, betala handpenning till karantänen och fixa med alla andra förberedelser. Och här måste jag ge en eloge till svenska posten också, för beslutet skickades i går från Jordbruksverket och det är redan framme hos Maken som befinner sig hos Svärföräldrarna i Sverige. Snabbt och pålitligt. Skulle det ha skickats hit till Kairo hade vi varit tvungna att ta det med kurir vilket skulle ha kostat ett antal tusenlappar. Hela det här kalaset är tillräckligt dyrt förutan budkostnader, kan jag meddela.

Nu ska jag berätta lite om vad jag jobbar med. Eller rättare sagt lär mig jobba med. Jag håller på att lära mig göra marknadsundersökningar på Internet! Jätteroligt. Jag får frilansuppdrag av det marknadsledande företaget på området och meningen är att jag snart ska vara självgående från A till Ö. Det här är då inte såna där som man ibland får kryssa i vad man tycker om en sak typ i tidningarna, utan det är riktiga frågor och riktiga diskussioner mellan deltagarna. Typ "Vad tycker du är speciellt bra med Mariannes blogg?" "Tycker du att den skulle vara roligare om hon skrev om utomjordingar?" "Varför tycker du att det skulle vara roligare?"* Allt via nätet så jag kan bo var som helst, är inte bunden till en viss stad eller landsända. Och så har jag en himla trevlig chef också!

Och så är jag gräsis igen. Maken åkte hem till Sowiiid (så låter Sverige på arabiska) i går och stannar till nästa helg. Egentligen var det meningen att jag skulle åka med, för den stora orsaken är att en god vän till oss gifter sig på lördag. Men helt utan kattvakt som vi är skulle det ha inneburit att jag skulle åka med sista möjliga plan på fredag, gå på bröllop på lördag och sedan hem igen med första möjliga plan på söndag. Bara för att åka igen om ett par veckor (förhoppningsvis) när katterna ska hem till karantän. Det blir både för dyrt och för slitsamt för en gammal gumma som jag. Men jag hade hemskt gärna velat vara med, både för brudparets skull och för att de gifter sig i samma lilla fina kyrka där vi gifte oss för elva år sedan.

Varför är det så himla svårt att sova när man är gräsis, förresten? Jag är som en liten unge som inte vill sova, den enda skillnaden är att jag inte ropar på mamma för att jag är kissnödig hundra gånger och törstig hundra gånger. Jag går upp och fixar det själv. Och katterna gör det inte lättare. De tittar på mig som om det var MITT fel att Maken inte är hemma. Tjorvan vill bli borstad, hennes kvällsrutin, men tror ni jag får borsta henne? Icke, det ska Maken göra ... Nå, gosa får jag i alla fall, tur det.

*Alltså, det är inte meningen att du ska svara på de frågorna, det var exempel : )

Det känns som evigheter sedan

Nu har jag inte hunnit skriva någonting sedan i torsdags, och det är söndag i dag. Det är alltså bara två dagar utan inlägg, ändå känns det som om det var evigheter sedan jag var inne i bloggen. Men nu är jag gräsänka igen, och ska så förbli i tre veckors tid, så nu ska jag nog hinna både skriva och läsa.

I går besökte vi det stora shoppingcentret City Stars för att träffa J från Sverige som ska bo och jobba här i en och en halv månad. Lite kunde vi kanske tipsa om och det var en trevlig dag med lunch och lite shopping.

I USA finns säkerligen flera shoppingcenter som är större än City Stars, men det är det störa jag någonsin har besökt. Det är sex våningar och en källarvåning med jättelika våningsplan. Jag har varit där några gånger nu, men jag har fortfarande inte lärt mig att hitta. Hur många butiker som finns där har jag ingen aning om, men att säga att det finns hundratals är ingen överdrift. Dessutom skyltar de med att 250 nya butiker ska öppna inom kort. HM är i alla fall en av butikerna, den enda svenska butik jag känner till här i Kairo, så att gå in där är i lite grann som att komma hem. När jag räknar hur många skoaffärer det finns kommer jag fram till att det finns fyrtio stycken, så ni kan ju bara tänka er hur många damklädesbutiker det finns. Här finns två stycken så kallade Food Courts plus att man hittar kaféer och restauranger lite varstans. Biografer, självklart, och till och med en "theme park" som jag tror är för barn. Jag har inte varit där inne.

Den som är sugen på en riktig lyxsemester kan om några år se fram emot City Stars enorma semesteranläggning i Sharm El-Sheikh. De skryter med att de ska bygga världens största pool, 120.000 kvadratmeter stor ska den bli. Dessutom skriver de att det ska bli Crystal Lagoons på 1,2 miljoner kvadratmeter. Ja, flott blir det säkert. Dyrt också.

City Stars shoppingcenter i Kairo.

En blågul galabeya!

Ännu mer blå-gult att köpa. Fast jag tror jag avstår just de här modellerna.

Rensa ogräs på egyptiska

Nu hänger dadlarna tunga i sina klasar, men de är inte färdiga att skördas förrän senare framåt hösten. Dadlar, liksom andra nyttoväxter, måste också skötas om under växtsäsongen och det kräver att man tar sig upp i träden och pysslar om dem. Jag undrade vad det var för hackande och dunkande utanför fönstren, och med kameran i högsta hugg fick jag några bilder.

Dadlar i morgonsolen.

Dadelklasarna hänger tunga nu.

Dadelmannen i färd med att sköta om dadlarna. Fast det var inte så många i just det här trädet.

Här klättrar man upp barfota i dadelpalmerna. Jag antar att man får bäst fotfäste på det sättet. Tror han behöver ett fotbad när han kommer hem i kväll.

Här är det inte små maskrosor som ska rensas bort, här är det palmblad och gammal bark.

---

Om en liten stund ska jag på återbesök till doktorn. Hoppas han ordinerar sjukgymnastik nu.

Maken är i alla fall mer eller mindre frisk nu och har gått till Kontoret. Tur det eftersom han åker till Sverige på söndag.