onsdag 31 december 2008

GOTT NYTT ÅR!

Årets sista dag, och snart årets första dag. Vi firar den här kvällen hemma med våra katter och ska njuta av riktig lyxmat: Fläskkotletter direktimporterade i resväskan från Grekland, Thessaloniki närmare bestämt. Efter det blir det färska jordgubbar och så skålar vi i champagne vid 12-slaget.

Jag vill önska er alla, i alla länder över hela världen ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR och jag hoppas att 2009 ska föra med sig många goda ting åt er alla!

tisdag 30 december 2008

Blandad kompott

Duvslag uppe på ett tak. Jag vet inte vad man har de där "basketkorgarna" till som hänger längs kanten, men det kanske är där duvorna landar? Eller lägger de ägg där?

Jag är hängig i dag, vet inte om det är någon av alla förkylningar som grasserar eller om jag bara har jobbat för mycket. Det går väl över så småningom. Fast det hjälper ju knappast att ha varit utan vatten hela dagen. Jag vet inte vad som hade hänt, men nu på kvällen fick vi äntligen tillbaks det och man kan spola på toan igen. Tänk vad beroende man är av alla olika sorters infrastrukturer.

Nu har det blivit så pass kallt här att vi har dragit igång AC:n fast på värme, och det hjälper rätt bra. Men vi har bara en på undervåningen och en på övervåningen igång, och inte hela dagarna utan vi sätter på dem när solen går ner för då blir det riktigt kyligt med en gång.

I går var det nyårsafton här i Egypten, eller rättare sagt runt om i den muslimska världen. Det blev nu år 1429 om jag har förstått saken rätt (vilket inte är säkert). Men det räknas i alla fall från det år då profeten Muhammed flydde från Mecka till Medina där han byggde upp det första muslimska samhället. Och det går inte bara att göra en enkel matematisk kalkyl med 2009-622 (vilket var det år enligt kristen tideräkning som utvandringen skedde) eftersom den muslimska tideräkningen baserar sig på månens kretslopp runt jorden, vilken är 29 dagar, 12 timmar och 44 minuter, och med en halv dags variation består en månad då av antingen 29 eller 3o dagar. Ja, jag överlåter de matematiska uträkningarna till någon annan som tycker sådant är roligt. Och den som vill veta mer kan läsa här.

Nu fick vi besök av en ingenjör som tittade och beräknade hur man sätter upp glasdörrar in till salongen. Vi har ju lite problem med en av kiss(e)katterna som ibland får för sig att sofforna är bättre att använda som kattlåda än kattlådorna. Vi tänkte lösa problemet genom att sätta upp glasdörrar så att katterna inte kommer in där när vi inte är med. Vi fick ett väldigt bra pris, bara drygt 2000 SEK totalt med arbete och allt! Det ska bli skönt att få ordning där inne igen och att det blir så att man bjuda hem folk igen!

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på tisdagen!

måndag 29 december 2008

Jag gråter för folket i Gaza

Det här är inte en politisk blogg, men nu kan jag inte vara tyst längre.

Jag är inte antisemit, Israel får gärna finnas för min del. Det är säkert trevliga människor som bor där och det är säkert ett vackert land.

MEN Israel kan inte bara ta och ta från det palestinska folket på det sätt som hittills har skett. Israel bygger murar, beslagtar gårdar för att skapa nya bosättningar till det israeliska folket och DÖDAR URSKILLNINGSLÖST!

Två personer döda i Israel – drygt 320 personer döda i Gaza, däribland ett flertal BARN! 1400 personer är skadade i Gaza – antalet skadade i Israel är okänt, men om vi förutsätter att det är i samma proportioner och är lite generösa blir det 10 personer.

Nej, det är inte rätt av Hamas att kasta granater in i Israel. Men det är ännu mer fel av den oerhört rika och starka staten Israel att handskas med problemet genom att fullständigt utplåna det palestinska folket i Gaza, vilket verkar vara målet. Det GÅR INTE att undvika att döda och skada oskyldiga barn i ett så tättbefolkat område som Gaza är om man flygbombar området. Det går inte att undvika att döda och skada människor i Gaza som faktiskt inte stöder Hamas. Alla gör inte det. Det fattar minsta tvååring, och det är jag mer än övertygad om att den israeliska krigsmakten också fattar. Men det struntar den israeliska krigsmakten i, de använder några skruttiga granater som inte ens kan träffa sina mål som ursäkt för att sätta igång ett fullskaligt krig. På precis samma sätt som de i många år har gjort om en palestinsk treåring har kastat sten mot en israelisk soldat – då skjuter de israeliska soldaterna med automatvapen.

Ursäkta mig, men om jag hade varit palestinier hade jag också varit desperat. Om jag hade varit palestinier och inte hade haft möjlighet att försörja mina barn, ge mina barn medicin när de är sjuka och insett att det inte finns någon som helst framtid för mina barn – ja, jag vet inte vad jag hade gjort. Kanske jag också hade kastat en och annan granat mot dem som är orsaken?

Enda sättet att lösa den här konflikten är att Israel OMEDELBART upphör att bomba Gaza, att de ser till att skeppa in ordentliga mängder mat och medicin och filtar och kläder till Gaza, att de öppnar alla gränsövergångar och slutar hindra folk att ta sig ut från och in till Gaza, och att de lämnar tillbaka de bosättningar som ska lämnas tillbaka enligt avtal.

Det är vad jag tycker, och jag köper INTE att Israel måste försvara sig mot Hamas, det går inte att försvara sig genom våld, bara genom att se till att det palestinska folket får tillbaka möjligheten att försörja sig och att bygga upp sina liv.

söndag 28 december 2008

För mina synders skull


Jag fick en present i dag. För mina synders skull. Eller vad ska man säga när man får en fontän med urnor, kvarnhjul och en kula som snurrar av vattnet och sprider neonljus à la stroboskop? Även om jag nu råkade slå sönder själva kulan det första jag gjorde, så det är bara ett starkt neonljus.

Och det är ju så vansinnigt gulligt tänkt! Jag fick den av damen som kommer och hjälper mig med städningen. (Ja, så lyxigt har jag det och det känns faktiskt nästan som en plikt i det här landet där många lever i svår fattigdom - att hjälpa till och ge i alla fall ett arbetstillfälle.) Så det är inte som om jag skulle kunna ställa undan den och plocka fram den när hon kommer, eftersom hon kommer rätt ofta. Nej, den får stå framme, i vardagsrummet. Och där får den stå tills det blir vår och vi kan ställa ut den i trädgården - var har man annars en fontän?

Maken höll på att skratta ihjäl sig nu när han kom hem. Och håller med. Det är bara att uthärda och plocka undan den när vi får gäster. Även om det så här i klimatmedvetna tider känns lite märkligt att ha en pryl som står och drar ström helt i onödan.

lördag 27 december 2008

Ljud

En blomma.

Vi sitter just nu med fördragna fönster och någorlunda släckta lampor, för det lät som om någon sköt med kulspruta en bit bort här. Nu har det tystnat, det kanske bara var bröllop (det är ju rätt vanligt att folk skjuter i luften i många länder vid bröllop), men det var ändå lite otäckt. Vi är ju så lyckligt lottade att vi inte är vana att höra ljudet av skjutvapen, en lyx man i dagens läge ska vara glad för.

Det som hörs nu är ett gäng katter som låter som om de försöker avgöra vem det är som är mest karl.

Annars är det oftast ganska lugnt här där vi bor, vi hör inte ens trafiken på Alexandria Desert Road om de inte tutar väldigt mycket.

Apropå det där med att tuta. Jag har alltid hört att alla tutar som galningar i trafiken i Kairo, att det tutas hela tiden överallt här i stan. Men så tycker jag inte att det är, nästan tvärtom med tanke på de förväntningar jag hade när jag kom hit första gången. Visst tutar man, och mer än i Sverige, men det är oftast små korta truddelutter för att tala om att "nu är du allt lite för nära" eller liknande. Och inte alls hela tiden och överallt.

fredag 26 december 2008

Jul och Fredagstema Show and Tell: Nyårslöften

Våra trevliga grannars vackra gran.

GOD FORTSÄTTNING alla kära vänner och bekanta och okända runt hela jorden! Jag hoppas att ni har och har haft en minst lika skön julhelg som vi här i Kairo.

Vi firade jul tillsammans med våra trevliga grannar, med glögg och massor av god mat, bland annat en äkta svensk julskinka, knäck och den godaste saffranskaka jag någonsin har ätit.

Jag fick mitt nya objektiv till kameran, även om det inte var det jag helst skulle vilja ha, men det bestämde jag själv eftersom det var så hysteriskt dyrt att pengarna hade kunnat föda ett par familjer ett helt år (här i Kairo). Så jag tog ett lite billigare men ändå med de kriterier jag ville ha. Dessutom fick jag ett par supermysiga tofflor av min kära svärmor, snygga och varma och mjuka på en och samma gång. Perfekta. Mamma Mia på dvd som vi kanske ska se i kväll, och en bok jag knappt har kunnat slita mig ifrån: Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Har ni inte läst den, så gör det även om ni inte gillar vampyrer i vanliga fall. Måste se filmen sedan också!

Katterna fick en burk svenk Pussi med lax och forell, det blev de glada för.

Och i dag på annandagen är det fredag, och då är det dags för fredagstema. Som under hela december är det Mia som håller i trådarna, och i dag handlar det om nyårslöften.

Ärligt talat är jag väldigt usel på att avge nyårslöften, jag brukar inte göra det eftersom jag har så svårt att hålla dem. Ja, för det stora nyårslöftet brukar ju vara att sluta röka. Och det har jag då alltså inte slutat med. Än. Men att lova det på nyårsafton, och alltså sluta vid tolvslaget när man skålar i skumpa är kanske inte riktigt så där jättelämpligt, utan löftet brukar falla senast vid ettsnåret samma natt. Så nej, det ska jag inte lova i år heller.

Men i år ska jag faktiskt lova en sak: Jag SKA ha mer tid på mig för översättningen av en bok som den av Fay Weldon. För det behöver jag om det ska bli bra och om jag inte ska arbeta ihjäl mig och inte hinna ha något liv. För jag vill verkligen hinna uppleva livet och Kairo och Egypten, nu när jag faktiskt har det så bra att jag i grunden HAR tid med det.

Nu undrar jag bara vem det är som hittar på teman för januari? Jag får gå in hos Mia och se, hon vet nog.

I dag gör jag ingen lista över alla fredagsbloggare, jag måste se hur det går för Oscar och Eli och de andra i boken ...

HA EN RIKGIT GOD FORTSÄTTNING PÅ JULEN!

tisdag 23 december 2008

GOD JUL

funny pictures
more animals

Nu är rödkålen klar, köttbullarna är stekta, chokladbollarna ligger i kylen och kolan står och svalnar. Dessutom är Santa Klas på väg hem, han landar vid tre om allt går som det ska, och då har han kamerabatteri, nytt objektiv och en massa julmat med sig.

Köttbullarna var verkligen en baggis i år. I Istanbul föll det alltid på min lott att göra köttbullarna till julfesten och då gick det lätt åt en 3-400 köttbullar. I år blir vi bara fem personer, så det räcker säkert med 80 små bullar.

Kolan är jag däremot inte så säker på. Det var många år sedan jag försökte mig på att göra kola, och jag har ett svagt minne att det inte blev så där vidare lyckat. Kulprovet gick alldeles utmärkt, men när jag nu försökte skära upp kolorna vet jag inte riktigt. Det är fortfarande kletigt. Nå, det hela får stå en stund till.

I år ska jag nog kunna äta av rödkålen jag också. Den brukar bli väldigt god (säger alla) men det luktar så förfärligt när man kokar den att jag har svårt att äta av den. Men nu körde jag fläktarna på högsta fart så jag slapp oset, så jag är inte äcklad.

Med andra ord är vi snart rustade för jul även här i Egypten. Jag hoppas bara att det slutar blåsa så förfärligt, man skulle kunna tro att Khamseen (sandstormsperioden) hade börjat redan. Fast det är klart, när  man nu inte kan få snödrivor kanske det är trevligt med sanddyner i stället?

NU ÖNSKAR JAG ER ALLA ÖVER HELA VÄRLDEN EN RIKTIGT GOD JUL, VARE SIG NI FIRAR ELLER INTE DE KOMMANDE DAGARNA HOPPAS JAG ATT DET BLIR BRA DAGAR FÖR ALLA.

måndag 22 december 2008

Laster

Vi har väl alla våra laster, det roliga med egyptiernas laster är att de inte stänger in dem i en täckt lastbil eller container, utan staplar dem helt synligt på flaket på sina lastbilar. Det är alltså underhållande på många sätt att vara ute och åka här i stan, kom jag på i dag när jag åkte upp till stormarknaden för att köpa rödkål med mera för att kunna laga till lite mat till julafton.

Och vad skönt det var att handla på förmiddagen mitt i veckan! Nästan inte en kotte i affären, så det gick relativt fort. Passade på att köpa lite julgransbelysning som Maken kan få pyssla med i morgon när han kommer hem.

Fotona är tagna genom bilrutan, så det är inte världens bästa kvalitet.

Kotransport. I bakgrunden ett av de stora turisthotellen vid pyramiderna.

Tv-transport. Jag tycker också det är otäckt när barnen springer mitt i gatan så där.
Det är värre när de är ute på motorvägen ...

Övervakad cementtransport. Han ligger i alla fall ner ...

söndag 21 december 2008

Shop til you drop

Ja det kan man verkligen säga att jag har gjort i dag! Jag orkade bara inte längre när jag gav upp vid fyrasnåret. CityStars är ett jättelikt shoppingcenter och de håller på att bygga ut så att det ska bli 250 butiker TILL. Jag höll nästan på att gå vilse, men som tur var noterade jag var jag gick in så att jag kunde gå ut på samma ställe.

Måste säga att HM inte kändes lika hemma som det gör när man kommer in på Ikea. Fick inte riktigt den där ahhh-upplevelsen. Men jag hittade en mysig hemmaklänning, stickad med storpolo som är mjuk och varm och go att gå och skrota med här hemma. Ja egentligen är den rätt snygg, men jag tänker ha den som skrotig hemmaklänning. I brist på varma strumpbyxor köpte jag också ett par leggings, men jag måste säga att jag inte riktigt begriper mig på det modet. Tjocka strumpbyxor i en fin färg är mycket snyggare, nu måste man ju ha ett par strumpor dessutom, som bryter av i stället för att ge en hel linje.

Hade tänkt köpa Playstation eller Wii eller liknande till Klas i julklapp, men då skulle det så klart vara med ett riktigt bra F1-spel. Det var där det fallerade, de hade inget F1-spel. Bara något med streetracing i LA, typ. Jaha, så det får han inte.

En riktigt, riktigt god lunch fick jag också på en italiensk restaurang (hoppade över food courten - dags att hitta på ett bra SVENSKT ord för det). Quesadilla (hur italienskt nu det är) som var så där god så jag njöt av varenda tugga.

Kameran hade jag inte med av två orsaker: Batteriet är med i Sverige för att få ett syskon, det börjar nämligen ta slut och håller knappt när man har laddat det. Och det är ingen idé att släpa på en stor kamera när man ändå inte kommer att få ta några bilder. Men det var lite synd på hemvägen när jag kunde ha fått riktiga toppenbilder av kameler och hästar på gatorna, och när en stor lastbil stod för gatukorsningen där vi skulle svänga av för att komma hem. Han hade stoppats av polisen som står mitt i gatan här, men ingen kom på idén att det kunde vara smart att flytta eländet så att bilarna kunde komma fram ...

Det där med att polisen stoppar bilar förresten, normalt brukar ju poliserna vinka in bilar till vägkanten när de ska kontrolleras eller bötfällas eller vad det kan vara. Inte här inte. Här går polisen ut mitt i vägen och stoppar bilen mitt i körfältet. Även på motorvägen. Så då blir det stopp för alla andra medan de klarar av vad de ska med just den föraren.

Mot nya äventyr ...

... i shoppingcentret! Det ska bli helt underbart att slösa bort en hel dag på totalt mindless shopping. Eller nja, lite vettiga julklappar har jag förstås tänkt köpa, äta en god lunch så jag slipper laga middag till mig själv, och så behöver förrådet av undisar och liknande fyllas på. Men i övrigt ska inte en enda intellektuell tanke komma i närheten av min lilla skalle, inte ett enda grekiskt drama eller någon som helst djuplodande insikt i människans psyke. Inte en vettig tanke ska med andra ord få formuleras i min lilla skalle under hela dagen!

Jo då Klas, oroa dig inte, om det är för dyrt ska jag inse det : D

Ha en underbar fjärde advent allihop!

lördag 20 december 2008

Shaky

Den där kabeln som någon idiot klippte av i Medelhavet så att hela Egypten blev utan Internet, fungerar ibland, ibland inte, verkar det som. Just nu fungerar den. Men jag har försökt komma in och läsa en hel del bloggar som jag inte kommer in på, och jag har varit inne på en del som jag har kunnat läsa efter mycket om och men men inte kunnat kommentera på. Grrrr! Morr!

Hörde ett rykte som sa att det skulle ta ända fram till nyår innan allt är pålitligt igen. Det borde bli samhällstjänst i fem år för El Idioto som var så klumpig!

Jaha, men just nu verkar det i alla fall funka, ska försöka svara på kommentarer och läsa några bloggar medan det går.

Annars har det varit en gråmulen dag här i dag, men det har inte regnat.

fredag 19 december 2008

Fredagstema Show and Tell: Jultraditioner

Fotot är hämtat från FreeFoto.

Det här skrev jag i går, fredag, innan någon för-ad italienare KLIPPTE AV KABELN UTANFÖR ITALIEN SÅ ATT HELA EGYPTEN BLEV UTAN INTERNET! Nu fungerar det igen (al-hamdulillah - inshallah - bäst att tacka makterna) och nu hoppas jag att det ska fortsätta fungera så att jag kan göra det jag tänkte: Surfa runt och läsa ikapp mig hos er alla!

I dag är det fredag och dags för fredagstema, så även för mig, äntligen! Jag skickade sista kapitlet av Fay Weldons bok En styvmors dagbok till förläggaren i går, så nu återstår "bara" ändringar runt redaktörens åsikter och sedan korrekturläsning. Men det är inte lika tungt som arbetet med att forma texten. Dagen ska jag ägna åt att läsa ikapp mig hos alla er bloggare, jag har ju inte läst hos någon på sista tiden! Ja, vi får se hur långt jag kommer, det är ju en hel del att läsa ikapp. Dem av er jag inte hinner i dag får jag läsa i morgon.

Nog om det, fredagstema var det. December månads fredagsteman kommer från Mia, och i dag är det dags för ämnet jultraditioner.

En av de roligaste traditionerna med julen tycker jag egentligen är julmarknaderna och julskyltningen som var varje år i Helsingborg när jag bodde där. Det ska vara snö och mörkt, och så går man ner på stan och tittar på hur butikerna har skyltat för året, dricker glögg, träffar vänner och bekanta och strosar runt. Samma sak med NK:s julskyltning i Stockholm, det är alltid lika roligt att se den varje år. I år missar jag den.

En annan sak jag älskar är julklapparna. Att fundera ut en riktigt bra present till respektive person, leta upp den, slå in den i ett vackert paket och sedan lägga den tillsammans med alla andra paket under granen i en vacker hög. På söndag ska jag julshoppa så det står härliga till.

Julmaten älskar jag också. Det viktigaste för mig på julbordet är sillen, skinkan, rödkålen eller brunkålen (beroende på i vilken del av Sverige man befinner sig), jansson och sist men inte minst risgrynsgröten. Och jag tycker att det är ganska roligt att laga all den där maten. För helst ska allt vara hemlagat. Jag tycker INTE om färdigkokt skinka, frysta köttbullar från affären, rödkål på burk och allt vad man kan fuska med. Jag har full förståelse för stressade människor som bara inte hinner göra allt själva, men då tycker jag det är bättre att ha bara lite men gott på julbordet. Vi får väl se vad jag lyckas åstadkomma den här julen.

En fördel här i Egypten är att nypotatisens tid är nu, så det blir nypotatis på julbordet. Jordgubbsmos av färska jordgubbar till ris à la Maltan blir det också. Och en absolut toppengrej här är att det är väldigt få människor som är ute och julhandlar, så det är inte knökfullt med folk som har panik för att de inte hittar någon bra julklapp till moster Elsa eller kusinens lille Pelle.

Julottan hör inte till mina traditioner, även om jag minns slädfärder i mörkret genom snön till kyrkan i Edane i Värmland. Det är alldeles för tidigt för min del. Så det är inte någonting jag kommer att sakna i år.

Tomten, ja har man inte småbarn hemma kommer inte Tomten, utan man får dela ut julklapparna alldeles själv. Lite synd, men det kanske beror på att det inte är någon som går ut och köper tidningen? För det måste vara i kiosken Tomten bor? Jag kanske ska skicka Maken till kiosken i år, så kanske Tomten kommer?

Oj, oj, oj, nu har jag dålig koll på om det är några nya fredagsbloggare, men jag lägger in den lista jag hade sist och så får ni hojta till om det är något namn som saknas! Likadant om du har hoppat av, så kan jag ta bort det namnet.





onsdag 17 december 2008

Onsdagsrecept: Kikärtsbiffar

Jippi, jippi jey! Jag kommer ihåg att det är onsdag och dags för onsdagsrecept! Inte illa va?

Jag skrev att jag gjorde kikärtsbiffar den dagen de slaktade en ko här utanför den lilla moskén tvärs över gatan, och Musikanta bad om receptet. Det delar jag så gärna med mig av, även om det inte blir något fotografi i dag. Kamerabatteriet är på semester i Sverige för att få nya kompisar från fotoaffären, så jag kan helt enkelt inte ta några foton just nu (och jag har inga kikärtsbiffar att fotografera heller).

Kikärtsbiffar
1 burk färdigkokta kikärtor
1 ägg
1 msk vetemjöl (eller annat bindemedel)
½ morot, finriven
½ lök, hackad
1 handfull persilja, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
1 tsk sambal oelek eller någon annan krydda man tycker om
salt och pepper

Skölj kikärtorna och låt dem rinna av. Mixa dem sedan med en stavmixer.

Blanda alla ingredienser till en smet.

Stek som biffar i smör några minuter per sida, eller fritera dem lätt i olja.

söndag 14 december 2008

Bussolycka och allmänt pladder

Jag är inte inblandad i den stora bussolyckan som har varit i dag söder om Kairo. Jag och Maken mår bra.

Tyvärr sker många bilolyckor varje dag, och att se bilar med bucklor är inte ovanligt. Här är man stolt över att inte ha varit med om en olycka på 4-5 år. När jag hör det tänker jag alltid att själv har jag aldrig varit med om någon. Men jag säger det inte högt. Det låter så förmätet.

Maken åker till Sverige på tisdag, så jag har fullt upp med att fundera ut vad vi behöver till julbordet. Det blir då i begränsad tappning eftersom det inte går att boka extra kilon med Austrian Airlines - skäms på sig - så det är de vanliga 20 kg som gäller. Vinterkläder som grund och det blir inte mycket spelrum.

Jag jobbar på - hoppas vara tillbaka i bloggvärlden "på riktigt" till till helgen eller strax därefter. Inshallah, som vi säger här - om Gud vill.

lördag 13 december 2008

Glad Lucia!

Fotot är hämtat hos Fotoakuten.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig Lucia. Själva ska vi till svenska ambassaden i kväll och fira. Och jag lussade självklart för Maken i morse, även om jag inte sjunger lika vackert som de gör på tv.

Vill också dela med mig av ett tips om en artikel jag fick av Mette (TACK!) till er som tycker att kattbilderna (i bland annat förra inlägget) är roliga och som tycker om katter och humor i största allmänhet. Läs en artikel om LOLCATS och lite om katterna i historien, bland annat här i Egypten.

HA EN RIKTIGT BRA LUCIA ALLIHOP, SJUNG FÖR FULLA MUGGAR OCH ÄT MASSOR AV GODA LUSSEBULLAR OCH PEPPARKAKOR!

tisdag 9 december 2008

Flickorna från Riyadh

Jag vill gärna tipsa om en bok: Flickorna från Riyadh, eller på engelska Girls of Riyadh av Rajaa Alsanea. Boken handlar om vänskapen mellan fyra saudiska unga flickor, deras drömmar om livet och kärleken, hur den krassa verkligheten i ett strängt religiöst och patriarkaliskt samhälle styr deras vardag, och ovanliga sätt att lösa vardagliga problem som i den delen av världen kan vara oöverstigliga.

Boken har jämförts med Sex and the City, en jämförelse jag inte kan bedöma om den är bra eller ej eftersom jag inte har sett SATC. Men det är en varm och innerlig bok, en bok som visar att det finns mycket värme hos människorna i det för oss totalt slutna samhälle som Saudi-Arabien utgör. Jag rekommenderar verkligen den här boken, även till dig som inte är så förtjust i chicklit (det är inte jag heller, been there, done that).

Läs en intervju med Rajaa Alsanea, en ung saudisk flicka som skrev en bok i och om ett samhälle där det inte alls är en självklarhet för en kvinna att göra sin röst hörd - tvärtom.



Bilderna är helt fräckt hämtade från respektive förlags hemsidor, Norstedts i Sverige och Penguine i USA. De får ju gratisreklam för sina produkter.

måndag 8 december 2008

Eid Al-Adha, Kurban Bayram, Offerhelgen

Jag passar på att skriva det här nu direkt på morgonen, annars blir det inte gjort, för när jag har suttit 10-12 timmar med översättningen finns inga ord kvar i min lilla skalle.

Djurtransport.

I dag börjar den andra av de två största högtiderna inom islam: Eid al-Adha, eller Kurban Bayram på turkiska. Offerhelgen på svenska, om man översätter från turkiska (jag kan inte översätta från arabiska – än). Högtiden infaller alltid den tionde dagen i den tolfte månaden, räknat med den islamska kalendern som följer månens cykler och som alltså förskjuts cirka elva dagar varje år jämfört med den västerländska kalendern.

Vad är det då man firar? Man firar profeten Abrahams offer till Gud (1:a Mosebok, 22:1-14). Gud sa till Abraham att offra sin son Isak genom att ta ut sonen i öknen och göra honom till brännoffer. Men i sista stund innan Abraham skulle slakta sonen ropade Gud till honom att skona pojken, eftersom Abraham nu hade bevisat att han fruktade Gud och inte hade vägrat honom sin ende son med hustrun Sara. När Abraham såg upp fick han syn på en bagge att offra till Gud i stället för sonen.

Abraham räknas som yttersta stamfar till folken i Mellanöstern. Isak blev israeliternas stamfar medan Abrahams son med tjänsteflickan Hagar, Ismael, blev stamfar till araberna.

Hur firar man? Man firar genom att slakta ett djur (ko, får, get, kamel …) till Abrahams och Guds ära. Köttet delas sedan ut till fattiga som själva inte har möjlighet att slakta ett djur så att även de kan delta i festligheterna. Och så tillagar man naturligtvis en festmåltid till familjen.

Jag vaknade halv sju i morse av ett underligt ljud som jag inte är van vid. Det var inte kallelsen till bön, det var inte en åsna som skriade, det var inte katterna som hade fått kattfnatt – det var en ko som råmade. Den stod bunden bakom moskén här tvärsöver gatan och väntade på att bönen och predikan skulle bli färdig för att sedan gå sitt öde till mötes. Den lät inte särskilt orolig, det lät mest som om den undrade var den befann sig. Inga ångestskrin med andra ord. Det hela gick ganska fort, när jag hade druckit kaffe och duschat bara en timme senare var det hela över och nu håller de på att stycka köttet.

Så blodet flyter just nu på gårdsplanen bakom den lilla moskén, och jag inbillar mig säkert bara, men jag tycker att det luktar blod ända hit. Ömtålig, modern stadsbo från Väst som jag är känner jag mig lite tudelad inför de här ritualerna. Det är ju faktiskt inte värre än när julgrisen slaktades på gårdarna runt om i Sverige för bara ett halvt sekel sedan. Inte bara julgrisen förresten, man måste ha slaktat mer än så på den svenska landsbygden. Men det känns lätt omysigt när blodet flyter och man vet vad de håller på med. Skenhelig skulle jag vilja kalla mig själv, för jag är ju inte vegetarian och alla de goda biffar jag äter kommer ju faktiskt från djur som har slaktats. Och jag tror ärligt talat att den här kon led mindre inför och under slakten än de flesta djur som skickas i överfulla och mörka transporter, från land till land, och sedan leds in i slakterifabrikerna där hemma i Väst.

Jag vet inte hur det ser ut runt om i Kairo i dag, men jag kan tänka mig att det är som det var i Istanbul för knappt tio år sedan: Blodet flyter från balkonger, på gatorna, i garagen … I dag har man förbjudit allmän slakt i städerna i Turkiet, där måste man utföra slakten på särskilda, härför avsedda områden. Så tror jag inte att det är här.

Men jag har inte för avsikt att ta reda på hur det är i stan i dag. Förra året höll vi oss också hemma för att skona våra känsliga, västerländska sinnen. Jag tror dessutom att det blir kikärtsbiffar till middag.


Utsikten från arbetsrummet i dag: Slakt och styckning av offerdjuret, en ko.

lördag 6 december 2008

Fyller år

Det här är en lånetårta, det är Daniels tårta från i somras när han fyllde 12.

I dag är det min tur att fylla år. Inte för att det är så mycket att fira längre, man blir ju bara äldre och äldre. Men kaffe på sängen fick jag i morse, och röda rosor. Middag har jag också fått önska och då blev det förstås sushi. Vi åkte till shoppingcentret (nej, restaurangen ligger ju inte på något direkt romantiskt ställe) på eftermiddagen och åt en tidig middag. Sedan gick vi och shoppade lite så Maken har nu fått en uppsättning nya kläder. Hahaha, nä, jag köpte ingenting. Men jag ska få ett nytt objektiv i födelsedagspresent (går inte att köpa här) så jag SPARAR min shopping så att jag får det där objektivet jag vill ha, för nu har jag hittat ett superobjektiv 28-300 mm med stabilisator och ultraljudsautofokus och damm- och fuktsäker. Svärfadern tycker ABSOLUT att jag ska ha det objektivet, det låter ju bra : )

En sak är i alla fall säker, och det är att det är väldigt bra att bo i Egypten när man fyller i december, för då kan man få färska jordgubbar på sin födelsedag - det kan man inte få i Sverige. Så nu ska jag gå ner och rensa årets första jordgubbar och sedan ska vi få jordgubbar med grädde.

Och så gav jag mig själv ledigt i dag. Inte för att jag har tid med det, men det gjorde jag i alla fall.

torsdag 4 december 2008

Daniel cyklar

Som stolt farmor kan jag ju inte låta bli utan måste bara dela med mig av den här filmen som Daniel skickade länken till. Det är Daniel som cyklar - eller flyger är kanske mer rätt benämning eftersom han flyger över gupp och ramper. Själv får jag lite lätt svindel och skulle aldrig våga cykla så där. Daniel är världens duktigaste, tycker jag.


Här har det varit en riktigt fin dag, 31°C och solsken. Synd bara att jag inte har haft tid att vara ute och njuta. Nåväl, det kommer fler soliga dagar, det är jag rätt övertygad om.

Och nu börjar långledighet för de flesta här i Egypten, för på söndag börjar Offerhelgen, eller Eid Al-Atha som det heter här, Kurban Bayram i Turkiet. Så nu är alla lediga i 9 dagar. Mer om Offerhelgen på söndag.

onsdag 3 december 2008

Framförhållning ...

Osäker på vilken byggnad det här är, men det är i alla fall på Citadellet i Kairo.

... är inte Makens starkaste sida ibland. Halv sex ringde han och undrade om maten räckte till en besökare från Rumänien också. Det blev alltså inte någon snabb och enkel ugnspannkaka med äpple och bacon, utan jag fick tina köttfärs, göra sallad, göra köttfärssås och koka spagetti. Det var det mest avancerade jag hade möjlighet till. Det var en trevlig kille i alla fall, så det blev en trevlig middag även om man önskade att man hade kunnat bjuda på någonting roligare.

Gissa vem som fick ta hand om disken?

måndag 1 december 2008

Hasse

Hasse

Jag är glad i dag, för utekatten Hasse som har varit försvunnen i flera dagar kom tillbaka i eftermiddags. Jag trodde att han hade flugit till katthimlen, men han hade nog bara varit ute på vift för att se till så att det blir fler katter här i världen. Hasse är en riktigt trevlig katt, och den enda av utekatterna som inte är livrädd, honom får man klappa. Han vill gärna ligga i knät också om man sitter ute i trädgården. De andra tror fortfarande att jag ska äta upp dem, trots att jag pratar med ljus bebisröst och ger dem mat.