On my way

Kommer jag att få lika vacker utsikt från flyget den här gången?

Nu åker jag snart, om en timme blir jag hämtad för att åka till flygplatsen! Iiiii vad roligt det ska bli! Att träffa alla, inte minst ungarna, och att få traska omkring i kära Stockholm. Kameran är nerpackad i sin väska och får följa med, så jag räknar med att kunna visa lite Stockholmsbilder här vad det lider. Häpp! En sån tur, nu kom jag på att jag skulle packa ner batteriladdaren och sladden för överföring av bilder till datorn. 

Och vad roligt det ska bli att vara med på lanseringen av Fay Weldons bok En styvmors dagbok. Det kommer att bli en hel del intervjuer med henne, bland annat i Efter tio med Malou von Sivers och i Babel. Jag vet inte när sändningsdatumen blir, men så fort jag vet kommer jag självklart tala om det här. Själv hoppas jag slippa allt vad strålkastare heter och det tror jag nog jag slipper eftersom översättare aldrig uppmärksammas. Just nu känns det väldigt betryggande. 

Jag fick just tips om att det finns en fin intervju med Fay Weldon i tidskriften Vi Läser.

Allt är nerpackat och det jag har glömt får jag helt enkelt köpa i Stockholm. Jag vet inte hur mycket tid jag får för datorn, men jag ska försöka mig på någon sorts liten snabb uppdatering varje dag.

Ha det gott alla, en del av er ser jag snart!!!

REGN

Det regnar!

Nä, nu har det slutat regna.

Men även så lite regn räknas. Det var sjätte gången sedan augusti 2008.

Hemlöshet har fler dimensioner än en

Fattigkvarter i Kairo

Häromdagen fick jag en ny kommentar till mitt inlägg om kronprinsessans bröllop. Eftersom jag tycker att frågan om hemlösheten i Sverige är enormt viktig har jag bestämt mig för att publicera den kommentaren som ett gästinlägg här på bloggen. Rolf Nilsson och jag är kanske inte eniga om allt, men det tycker jag är av mindre vikt, det viktiga är att om möjligt lösa det enorma problem som hemlöshet innebär för många människor. En början är att inte blunda för problemet.

Den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet. 
Där tjänar människor sina pengar i sin meningslösa karriär och i den blir det viktigare att hålla människor kvar i ”utanförskapet” än att hjälpa dem in. För skulle alla människor få komma in skulle karriären inte bara vara meningslös, utan även värdelös.

Den viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare, handlar om “vård” istället för om det primära problemet för hemlösa (avsaknaden av ett tryggt hem att gå till). Där det som idag kallas ”vård” och ”hjälp” skulle göra någon skillnad. De allra allra flesta hjälpare verkar i sin egen trygga lilla värld glömt bort den bostadsbrist som råder på billiga hyresrätter. Bostäder som skulle göra att människor inte dagligen vräks av de höga och ständigt stigande boendekostnaderna.

Det våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer hellre gör, är att sitta tysta i knä med nappen i mun på kapitalet. Och på detta sätt hålla de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads och karriärs skull.

Ett urholkat argument för att hemlösheten är svårlöst, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, olika myndigheter och frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att ”hjälpa” hemlösa fördelas mellan dem.

Om vi använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i vårt land. Den definitionen borde då i rimlighetens namn vara gällande över lag. Men Socialstyrelsen räknar bara de bostads/hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade på 17 800 hemlösa i vårt land.

Använder vi oss av forskning som finns på området under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt 46 000 unga föräldrar saknar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.

Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.

Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, tillåta oss att vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle. Detta på grund av de orimligt höga inkomstkrav vår gemensamma allmännytta kräver för att vara aktuell för ett kontrakt. 
Detta kan bara fortgå på så länge vi har politiker och tjänstemän som inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.

För det kan väl ändå inte vara meningen att vår regeringsform inte ska gälla för våra mindre bemedlade människor. Ska denna författning heller inte åtlydas för de människor som har det svårt med tilliten till samhället, är sjuk och inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer? Ska denna ständigt ökande i antal individer slängas ännu längre ut ur det?

Och nu när det dagligen vräks människor till hemlöshet och redan finns hemlösa individer, är det då meningen att självgoda människor ska förtjäna dessa smutsiga pengar i sina för etablerade människors sysselsättningsbaserade verksamheter, för att vi fortsätter att kasta ut ny föda åt dem?

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Egyptisk sadelmakare

Hos sadelmakaren.

Sadelmakarens assistent håller stolt upp remtyg som används för att dekorera hästarna med.

Lätt hysterisk men glad

see more Lolcats and funny pictures

Så här kommer jag att bete mig i morgon när jag ska börja packa. Och det trots att jag i princip har ordning på mina grejor. Men jag avskyr att packa och blir lätt hysterisk på kuppen. Tror det är enda gången jag blir hysterisk. Nä förresten, det blir jag när jag ska deklarera också. I allvarliga situationer har jag snarast en tendens att bli iskall, och det ska man kanske vara tacksam för.

Dagens förmiddag undantaget, möjligen, eftersom jag i sista minuten blev tvungen att lägga om nästan hela pusslet för Stockholmsveckorna. Jag hoppas att jag har fått ihop det nu. Och förutom det självklara i att jag verkligen längtar efter att träffa "ungarna" och mina kompisar, ser jag enormt mycket fram emot alla bloggträffar! Helt fantastiskt att vi samtidigt är så pass många i Stockholm så här off season! Den första träffen blir med Saltis och Kicki, den andra blir med Simone på Fritt ur hjärtat och den tredje med Sanne på Zephyren. Helt otroligt roligt ska det bli att träffa alla er IRL! Ingen idé att tugga på "om inte om hade varit", men det ÄR synd att ha missat Annika, Petra och Ingabritt med bara ett par veckor. Nå väl, sånt är livet och vi får hoppas att det går fler tåg.

Och inte en enda blogg har jag hunnit läsa i dag. Sorgligt men sant.

Hoppas ni alla har en bra helg!