Dansande dervischer som virvlar runt för att förena sig med Gud och universum.
Fotot är från Istanbul där dervischerna uppträder med sina ritualer.
TACK för alla bra tips om hur jag ska får ordning på det här med kabbalan. Jag tror som sagt att jag har rett ut det mesta, men behöver få en del detaljer bekräftade och höra efter så att jag har begripit saker och ting på rätt sätt.
Det räcker ju liksom inte att bara översätta ord rätt upp och ner, ibland använder man helt olika ord för att uttrycka samma sak i två språk. Det där med "raining cats and dogs" är ett bra exempel, vi säger ju inte att det regnar katter och hundar på svenska. På svenska "ösregnar" det, eller "spöregnar" eller liknande, men katter och hundar kommer inte nerdimpande från himlen när det regnar. Så det är viktigt att förstå det man översätter, sedan må det vara rent språkligt eller ett ämne.
I dag har jag inte bara snurrat runt i kabbalans värld, varför hålla sig till en mystisk filosofi om man kan dra in fler? I dag har jag även nosat lite på sufismen, den islamska mysticism som de dansande dervischerna ägnar sig åt. Men det är lite enklare för mig eftersom jag redan innan har läst en del om det, precis som jag har läst en del om det mesta i Turkiet, även om nu sufismen inte är begränsad bara inom de turkiska gränserna utan finns över hela dem muslimska världen precis som kabbalan finns i hela den judiska världen. Tack och lov är den kristna motsvarigheten, gnosticismen, inte omnämnd i den här boken. Man får vara tacksam även för små smulor!
9 kommentarer:
Jag kommer ihåg att jag fascinerades av de dansande dervisherna redan som barn. Det var en dokumentär av Barbro och Günes Karabuda. Jag var bara 10 - 11 år och förstod väl inte mycket av innebörden. Men även jag tyckte det var mystik kring hela företeelsen.
Oj det verkar vara en spännande bok det där! Man blir enormt nyfiken måste jag säga...
Tyvärr är jag väldigt dålig på olika mystiska saker.
Vilken häftig bild!!!! Den gillar jag! :-)
Kram!
När våra vänner bodde i Egypten i 4 år, så upplevde de att de inte riktigt blev samma bemöta som man och kvinna, har du upplevt samma?
mvh Lisbeth
Bert: Det är fascinerande att se dem virvla runt! Barbro Karabuda har skrivit en del böcker, jag fick låna en och ville läsa mer, men har inte lyckats hitta dem på antikvariaten. Den jag läste handlade om när hon gifte sig med sin Günes. Så de har gjort filmer också! Vill se!
Saltis: Jo den är rätt spännande, alla hennes böcker är spännande och väldigt annorlunda. Inte direkt någon Marlow-typ som springer runt och detekterar. Och böckerna är rena rama reseberättelserna på köpet, enormt färgstarka.
Dervischerna har så suggestiva linjer, även i fruset tillstånd som på en bild.
Kram!
Lisbeth: Både ja och nej. Allra första gången vi var här och tittade, innan vi hade flyttat hit, tyckte jag att en del män svarade till Klas trots att det var jag som frågade. Efter det har jag inte lagt märke till att det är så, tror mina iakttagelser stämmer men det kan ju vara att jag har vant mig också. Tror dock inte det. Det jag har lagt märke till är att i en folkträngsel är män artigare mot mig som kvinna, de ber om ursäkt och försöker undvika att bli fysiska, vilket de kanske inte gör mot en annan man. Samma fast tvärtom gäller kvinnor, av dem kan man ofta få en armbåge i sidan mm, rätt burdust faktiskt.
Jag har inte märkt någon negativ särbehandling i alla fall, som om jag skulle vara mindre värd. Det förekommer kanske inom familjer och mellan egyptierna själva, det kan jag inte svara på, men jag har aldrig upplevt att jag har blivit negativt behandlad jämfört med en man. Jag förstår ju inte heller när egyptier pratar sinsemellan, så jag kan inte avgöra hur de relationerna ser ut. Men jag tror kanske att negativa attityder mer hör ihop med samhällsställning än kön om jag ska vara ärlig. Jag VET dock INTE!
Försöker verkligen komma på någonting, men nej, jag tycker att jag blir bemött med väldig respekt.
Jo förresten, när någon ringer på, rörmokaren till exempel, så stannar han inte kvar precis vid dörren utan backar till grinden. I början tyckte jag det var mycket märkligt, men det är alltså ett tecken både till mig och omgivningen att han inte tror att jag är en "dålig" kvinna. Ren artighet, alltså. Och det är vi inte så vana vid i Sverige längre, att folk är artiga mot varandra. Så som svensk kanske man tar sådana gester för särbehandling? Det är dock inte menat i negativ bemärkelse, tvärtom.
Jag fattar inte att de inte blir snurriga i huvudet eller det är det de blir kanske haha. Men jag tycker det är fint när de dansar så dära. De går ju i trans... dervischdansarna.
Hoppas dagen är bra och att du får gjort mycket.
Kram
/Susanne
Bra att du fick hjälp med Kabbahlan. Det hela verkar interessant både med det du håller på att översätta nu och även de dansande dervisherna. Jag känner att jag lär mig massor med interessanta och nya saker bara genom att läsa här på din blogg. Jag har faktiskt blivit mer och mer nyfiken på att resa till Turkiet och till Istabul sedan jag läst en del på din blogg om hur varmt du talar om detta ställe. När jag åter bor i europa ska jag verkligen ta mig ner till Istabul. Då vet jag vem jag ska fråga om jag har frågor. Ha en fin helg. Jobba inte ihjäl dig.
Kram
Suzesan: Nej, dervischerna verkar inte bli snurriga i huvudet, men som du säger går de ju i trans så det är nog det som gör det.
Jag var på omskärelsefest med aleviter, en gren av islam som mycket förenklat kan sägas vara lite som frikyrkorna, de går inte till moskéer och lite annat sånt, hur som helst, de äldre damerna där dansade någonting liknande som dervischerna. I en stor ring, varannan dam och varannan herre men det var bara damerna som snurrade. Herrarna tog emot dem när de hade snurrat klart för då var de vingliga!
Nu har jag äntligen jobbat ikapp det jag halkade efter! Sååå skönt!
Kram!
Desirée: Tack, vad roligt att du tycker du lär dig nya saker! Och ja, du måste åka till Istanbul sen när du bor i Europa igen. Jag tror du kommer att gilla stan, och jag kommer att dränka dig i tips!!! Ska bland annat tala om vad du ska säga när försäljarna i turistkvarteren blir efterhängsna : )
Det kändes nästan som om jag höll på att jobba ihjäl mig i dag, har varit så trött att jag nästan var darrig. Men nu har jag äntligen jobbat i kapp mig så nu ligger jag i fas igen, det är så skönt! Ska bara slappa i kväll!
Kram!
Översättningar är ingen lek! Jag har en god vän som är författare och jag håller på att hjälpa henne att bli publicerad i bl.a Ryssland. Jag fick en provöversättning i veckan på utdrag ur den första boken som ska översättas, av den som det ryska bokförlaget ville skulle översätta - som inte där den jag vill ska översätta - DET VAR EN ANNAN BOK. Det var ordagrant översatt, och inte ett ett stycke stämde med den ordinarie texten!
Carina: Ja man vet inte om man ska skratta eller gråta! TUR att du tydligen kan ryska och kunde se vilken katastrof det är. Hoppas ni kan stoppa eländet!
Fast jag ska ärligt säga att jag inte skulle vilja att någon såg det allra första resultatet när jag har "skrivit in" boken på svenska i datorn. Det är inte vackert. Det är inte ordagrant på det sätt jag tror du menar, men vackert är det inte. Efter att jag har "skrivit in" texten jobbar jag alltid igenom allting tre varv innan jag är nöjd - på sista varvet motläser jag också för att se så att alla detaljer fortfarande stämmer. Efter det kommer redaktören med synpunkter, och så blir det ytterligare ett varv för min del. Det är mycket jobb med en bok!
Får man fråga vilken författare och vilken bok som ska översättas till ryska? Du behöver naturligtvis inte svara om det blir för personligt!
Skicka en kommentar