Svärfar värmlänningen

Min svärfar sitter gärna och pysslar med silversmide, han har bland annat gjort ett rävspel som titt som tätt får nya figurer.

I dag fyller min kära svärfar 85 år, och jag önskar att jag kunde ge honom en stor GRATTISKRAM alldeles på riktigt. Men jag får nöja mig med hälsningar per telefon och blogg.

Min svärfar kommer från Värmland, och som de flesta värmlänningar har han en stor portion humor. En mycket speciell sorts värmländsk humor är ljuginga, icke att förväxla med lögn utan är en målande sorts beskrivning av verkligheten, lite utbroderat, kan vi kalla det. Inte för att min svärfar ägnar sig så mycket åt ljuginga, men underfundig kan han allt vara och har alltid svar på tal.

Det måste vara någonting visst med de värmländska skogarna, för nog kommer många stora poeter därifrån - Geijer, Lagerlöf, Tegnér, Tunström, Ferlin, Fröding ... Och Fröding var det någonting alldeles speciellt med, för han lär ha varit kär i min svärfars faster. Min svärfar hör definitivt till denna illustra skara, för han har skrivit flera berättelser om troll och tomtar, tillverkat figurerna och sedan fotograferat dem för att illustrera vad som händer i boken. Tyvärr finns berättelsen bara i släkten, än så länge.

Värmland är ett landskap som ligger mig varmt om hjärtat, inte bara för att svärfar kommer därifrån, även min mor var nämligen värmlänning. Jag tillbringade många av min barndoms somrar hos min värmländska kusin och det var i Värmland jag lärde mig simma.

Den värmländska dialekten är speciell, precis som värmlänningarna själva. Ibland struntar de i konsonanterna och säger Å i åa ä e ö.

Eftersom jag själv inte kan sjunga för min svärfar på födelsedagen, låter jag Jussi Björling göra det. Njut av både sång och vackra värmlandsbilder.

Erik, har jag nämnt Värmland tillräckligt många gånger i det här inlägget, eller behöva jag säga Värmland några gånger till?