Lisa

Flytten från Istanbul gick inte så bra. När katterna skulle lastas ombord på flygplanet hände något så att Lisa, mammakatten, kom ut ur buren. Hon var naturligtvis jätterädd för flygplanet och alla konstiga människor, så hon sprang. Och vi har fortfarande inte hittat henne. Jag tog första bästa plan tillbaks till Istanbul och fick faktiskt komma ut på plattan och leta, men jag kunde inte hitta henne. Sedan var jag tvungen att rädda de tre flickorna Stina, Tjorvan och Skrållan som hade suttit i burarna mer än ett dygn vid det laget, så jag tog dem och åkte till Kairo. Vi saknar Lisa något alldeles förfärligt och värst är ju för henne som är ensam och rädd. Turkish Airlines letar och alla som jobbar i området (ett grönområde med verkstäder, brandstation etc.) vet om att hon saknas så de sätter ut mat och vatten och letar de också. Så humöret är kanske inte direkt på topp eftersom jag hela tiden oroar mig för Lisa. Ett extra problem är att jag inte kan ringa internationella samtal på telefonen än (hyresvärden måste betala in en garantisumma för att öppna för internationella samtal) så jag kan inte ringa stup i kvarten till Turkish Airlines heller. Har i alla fall mejlkontakt med dem via Ikea-kontoret.

Skrållan fick tillåtelse att åka med mig i kabinen, så henne hade jag i handen när jag klev av planet i Kairo. Och med henne var det inga problem i tullen. De bara vinkade igenom oss. Tjorvan och Stina var däremot tvungna att gå igenom hela tullproceduren. Så fantastikst snälla Josef som kom och hämtade mig på flygplatsen klockan halv två på natten satt sedan med mig och väntade ända till klockan åtta på morgonen innan katterna var klara och vi kunde åka hem. Hela den tiden sprang en agent fram och tillbaks mellan olika ställen och fick olika stämplar, frimärken och signaturer. Sista anhalten var att Klas skulle signera något papper - fråga inte mig vad det var han skulle signera. Nå, Klas var hemma i huset men det gjorde inte något, det gick så bra så att jag signerade MED HANS NAMN. Problemet var bara att bevisa att jag var hans fru. Han hade ju inte skrivit någonstans i mitt pass att jag var det ... Till slut gick de med på att jag signerade ett papper där jag svor på allt som var heligt och med risk för fängelsestraff om det var osant att jag var hans fru. Det gjorde jag och jag är inte det minsta rädd för att åka i finkan.



Tjorvan och Skrållan har återhämtat sig efter pärsen, men Stina är fortfarande lite nervös. Hon fräser åt de andra två, i början hela tiden, nu håller det på att avta. Så med mycket kärlek ska hon nog återhämta sig med tiden hon också.



Nästa problem är huset. Det är jättefint. Och det är JÄTTESKITIGT. Nu har jag i alla fall skrubbat golven på övervåningen så att man kan gå barfota på dem. Med det inte sagt att övervåningen är klar, för allt sådant som fönsterkarmar, dörrar, lampor, ledstänger ... måste också skrubbas innan det är klart. Och så måste tvättmaskinen bytas. Badrummen ska vi inte tala om och det största problemet är köket. Intorkat fett i kakelplattor som är krackelerade. Inte lätt kan jag tala om. I går höll Klas på i ca 5 timmar med en vägg och den är inte klar. Det är starka medel, en spetsig kniv och en hård rotborste som gäller. Vi ska fortsätta i dag.

När allt väl är klart kommer det i alla fall att bli jättebra!



I går? Jo, Klas är ledig fredag-lördag här, och jobbar söndag-torsdag. Fredag är den heliga dagen.



Nu ska jag skriva till Turkish Airlines igen.