söndag 2 februari 2014

In English, please

Stina and her mummy Mamma-Lisa. The picture was taken in Istanbul.


My English is deteriorating, and deteriorating fast!

I realized this yesterday, when we had some friends over for coffee. The words didn't come out in a steady stream as they should, but were stopping on their way out, looking to see if it was their turn or if they needed to give way to someone else first. Stumbling and stopping, bumper to bumper sometimes, and sometimes not a word in sight.

So, I think I need to copy Annika, writing one blog post a week in English. And why not starting today, as well as any other day?

A language needs to be active. It does help to read books in English, it does, but this only helps to build a passive, understanding language. What I want to do is keep my active English alive, I want to be able to find the words I need, when I need them, and speak in an unrestrained way. Yesterday I felt like someone who had not ever crossed the borders of Sweden, neither physically nor culturally.

In this I could need your help, especially all of you who live in English speaking countries. Do I do something totally wrong? Is my language stocky and stilting? Are there ways to express something in a better way? Do I mix American English and British English? (Or any other type of English, but I don't hear e.g. New Zealand English very often, so I consider this risk as minimal.) Do I use the diacritical signs (i.e. comma, full stop, quotation marks, etc.) correctly? And so on.

PLEASE tell me! What I need is critique and improvement, not praises (okay, I'll take that too).

---

The snow is melting away already, which is a pity. It is so much nicer with the beautiful snow covering the grayish-brown ground. But it is apparently good for making snowmen and cakes, the kids on the street are out with their sandbox buckets and ... WHAT do you call "hink och spade"?

Have a good Sunday, everyone, I will go sit in front of the fireplace to finish the first sleeve to the sweater I am knitting for Klas. Cross your fingers that it will be a sleeve that works, otherwise I actually see myself redoing more than the sleeve, as the fittings must have the same shape on all parts ...




11 kommentarer:

Susanne sa...

Åh.. jag blir så avis.. önskade att jag kunde (vågade) skriva på engelska.
Tyvärr ingen hjälp från mig. Hade min fiktiva vän Pamela varit här hade hon säker kunna svara;)
Men när jag har lärt mig mer spanska så ska jag jädra i namma skrivar mer än "Hola Amigos"!)
Önskar dig en skön söndagskväll och en fin nästa vecka..
Kramar
/Susanne

Musikanta sa...

Jag förstår helt och hållet hur du känner dig när du träffar personer med engelska som modersmål. Jag har ju läst in en fil.kand. i engelska sen jag blev pensionär och skrivit en lång uppsats, men inte pratar jag bättre för det. Som du skriver, engelskan måste aktiveras helst genom konversation. Och när och var får man den? Kanske man ska gå en konversationskurs för att få lite fart på det?
Kram från Ingrid

Marianne sa...

Susanne: Jag kan inte ens skriva Hola Amigos på spanska, för jag kan inte ett enda ord. Jo, ett: Si. :-)

Jag önskar dig detsamma!

Kramar!

Marianne sa...

Ingrid: Nej du har rätt, det är prata man måste göra. Problemet med konversationskurser är väl att de ofta består av folk som egentligen inte kan engelska, och då ger det inte så mycket. Jag kanske ska undersöka saken, men bergis att man måste till Växjö för sånt.

Kramar!

Annika sa...

Vad kul, Marianne!! Jag gillar då du tar efter, fining!!
Ska precis knåpa ihop mitt engelska inlägg till imorrn jag också.
OH ja, och jag lovar även fast jag bor här, och talar språket varje dag, så fastnar det. Det kan vara SÅ frustrerande ibland då det inte flyter på som det ska, Nyanser som fattas etc.
Så kommer det nog alltid att vara eftersom engelska inte är mitt modersmål.
Men, det finns dagar när allt flyter, och så finns det dagar då det tar totalstopp.
Kul att du skriver på engelska!! Fortsätt då, det är ju jäteroligt att läsa också.
Kramar!!

Marianne sa...

Annika: :-) Du är en bra tjej att ta efter!

Ja det är väl så, att det inte flyter på lika bra alla dagar. Men just det där att inte få tala mer än sällan är förödande.

Jag var superduktig på franska - en gång i tiden. Men sedan gick just tiden, och i dag kan jag inte ett ord! FASA att det skulle gå likadant med engelskan. Kanske inte så stor risk eftersom man ständigt hör engelska på tv och i musik osv, men ändå ...

Kramar!!!

Suzesan sa...

Bra idé att träna upp det. Lätt att glömma. Jag skriver mycket amerikanska nu med mina nya amerkikanska vänner och vissa dagar kan jag bara svenska. TYP. Men nu är det att prata som halkar efter. Ordförrådet.

Hoppas du ska få igång dig igen.

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Suzesan: Vad roligt att du har fått nya amerikanska vänner! Då övar man upp ordförrådet när man skriver på engelska. Läser du mycket böcker på engelska? Det var så jag övade upp min engelska från början, genom att läsa, läsa, läsa. Det är superbra!

Kramar!

Suzesan sa...

Nej jag läser inte mycket böcker på engelska nu förtiden. Borde göra det. Men jag är glad för jag har fått beröm för mitt sätt att uttrycka mig i mitt sätt att skriva. Att jag skriver och de får in känslan i språket. KUL. Plus att jag skypat i fem timmar med en av mina vänner och shit vad bra det gick. Hon använde google och kunde till och med tala svenska. ROLIGT. Hon sa ett svårt ord och jag förstod. När jag pratar engelska amerikanska så översätter jag inte i tänket. Orden finns där.Men häromdan så fanns inga engelska i tänket oj alltså vad jobbigt. Men jag var för svensk och för trött. Jag är glad för jag fått beröm för min accent. Jag är på en världsomfattande sajt men där är mestadels amerikaner. Ja det är jättteroligt. JAG "lär "dem massor om Sverige och svenskar. Ha ha vi i Sverige är ju annorlunda ju. Fast omtyckta. En av dem ville flytta till Sverige ett tag :) Speciellt om man tänker dem som bor i- SMÅSTÄDER - i amerikat. Jösses. DE vet inte mycket om VÄRLDEN. Runt om. Då blir ju frispråkiga svenskar rätt roliga. Imorgon är det tänkt vi ska prata ihop MÅNGA världen över. Som nån ihopkopplad uppkoppling. Men vi får se. Jag vet inte hur de tänker göra ännu, Jag är med i ett projekt som är det häftigaste jag gjort i mitt liv. Bara att lära känna alla. Överallt. Men bara till namn och små kommentarer men till slut blir man ju ett gäng. Vi är så många. Alltså världen över då blir det många. Vi gör bra grejor ihop. Han som har sajten är amerikan och jag försöker fjäska honom till Sverige. Spännande. Nån gång ska jag väl lyckas. För jag och han har "kopplat ihop oss" ja jag menar jag SYNS i mängden. KUl. Bra beröm av äkta amerikanskt..kul.

Jag ska börja läsa böcker på engelska igen. Jag läste ju engelska i skolan till högsta nivå före högskola och sen hade jag amerikanska vänner på åttiotalet.- Sen har jag haft engelska som min hobby. Men jag tycker engelska är svårare än amerikanska. Så många ord och med samma betydelse för en svensk. Gäller att välja rätt ord. Till rätt avsikt. Träning träning och träning..!

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Suzesan: Det där låter ju jätteroligt! Har ni något speciellt ämne ni pratar om, eller är det just syftet att lära känna folk runt jorden?

Ja gör det, läs på engelska, det är superbra!

Kramar!

Suzesan sa...

Ja ett speciellt ämne kan man säga. Går inte att förklara här- men det låter kanske flummigt nu när jag säger det som förkortat. Men temat är -KÄRLEK-. Men inte så som det låter. Syftet är godhet inget annat än det osv och att bygga broar och hjälpa varandra. DET ÄR jätteroligt. Mycket och magiskt och alldeles fantastiskt. Helt otroligt. Vi pratar rädslor. Allas. och släpper taget om dem. Mental träning. I stora mått. INTE så lätt som det låter.

Min världsbild är en annan. Numera. Jag ser allt klart nu. Annorlunda. Det är mental träning. Jag önskar jag kunde förklara men det kan jag inte ännu. Men det är för -FRED- på jorden. Vi börjar med oss själva. "Peace of mind. " Det engelska uttrycket.

Lite som att gå i skola. Är det. Jag har varit i denna www gruppen i ett och ett halvt år. Slitsamt. Mycket att lära sig. Såg igår att jag närmar mig att lyckas locka vår mentor och lärare till Sverige. Mycket bra. Jag skrattar. För han är så rolig. Men jag har lovat att han får bo hemma hos mig. Vi alla öppnar våra hem för honom. Alla. Utan att tveka.

Han skriver till mig utan att de andra ser det. Du vet avund. Den finns. Men jag får små ledtrådar... och jag vet att de är till mig. Inlindat. Roligt. Jag känner mig stolt.

Hoppas jag kan berätta för dig nån dag. Helst alla. ALLA. Ha ha jag vet min förklaring är luddig. Man måste läsa sig till det själv och förstå själv. Jag själv ja hittade dit av en slump. Tacksam. Det jag lär mig har både "räddat mitt liv" indirekt och förändrat det. Ett steg i taget. Jag tänker annat nu. Är ännu inte fullärd. Långt från. Men fått belöning genom godkännande. Som examen. Ett fint bevis. Syftet är att lära känna folk runt jorden och "koppla "ihop oss. Överallt. Vi alla jobbar mot samma mål. Men först med sig själv. jag är inte ännu så duktig på att sprida vidare på det jag kan och vet men det kommer sen. Snart. Det är bara så svårt att förklara.

Kram
/Susanne