I dag på förmiddagen har jag lekt The crazy camera lady. Det vill säga jag har sprungit runt i trädgården och på balkongen och fotograferat grejor jag handlade i går. Undrar vad grannarna tror, inte nog med att jag är The crazy cat lady här i området, jag ska dessutom plåta allt hela tiden också.
Ja, ja, grannarna får tycka vad de vill, när man nu inte kan träffa kompisarna över en fika och visa alla vackra saker man har fyndat får man väl göra det via Internet. För visst tar vi allt som oftast med oss lite fika när vi sätter oss och läser hos varandra? Vi bloggare tillhör ju IT-societeten enligt en
undersökning som Telia har gjort, en stil man måste upprätthålla när man nu äntligen fick bli societetsdam!
Grrr, nu publicerades det här innan det var klart! Ursäkta om du fick läsa ett väldans halvdant inlägg!
Jag är glad i dag, för
Kristianstadbladet har skrivit en lysande recension om Barbara Nadels bok Förstenad. Och jag tar åt mig massor, för Barbara Nadel kan inte skriva "utmärkt, engagerat och initierat men samtidigt lättläst" på svenska. Grunden är naturligtvis hennes, men jag har tydligen lyckats förmedla det på ett bra sätt vilket inte alltid är det lättaste. Dessutom är det jag och inte författaren som står för extramaterialet om Istanbul och det är jag som ser till att det inte finns några korrekturfel. Nu skröt jag, men jag sa till mig själv att jag fick vara stolt för det jag har gjort. Roligt också att recensenten såg kopplingen mellan bokens handling och det enligt mig avskyvärda konstprojekt som Anna Odell, eleven på Konstfack, utförde när hon spelade psykiskt sjuk och stal resurser från människor i äkta nöd. Barbara Nadel hann dock före med att ifrågasätta gränsen för konsten.
Nu ska jag visa vad jag köpte i går:

En liten handväska i bakgrunden av tvålkoppen. Det är inte silver, jag vet inte vilken sort, men vi kan väl kalla det "metall"? Väskan övergick min fotograferingsförmåga med den svarta sammeten, så ni får nöja er med att se några detaljer som det glansiga tyget, sammeten och några pärlor. Nu måste jag ju gå på någon fest så att jag kan använda den också!

Några presenter och den egentliga orsaken till varför jag var tvungen att shoppa lite. Visst är de vackert inslagna? Hade passat utmärkt under granen.

Ekologisk apelsindressing från Siwa-oasen kan man ju bara inte motstå! Gratis bärkasse i form av en liten bomullspåse av ekologisk bomull från samma oas gör att känslan av lyx når oanade höjder.

Det bara är så, sjalar kan man aldrig få för många och det är viktigt att ha sjalar i alla möjliga olika färger. Vad Maken än har för åsikter om det. Och när man hittar en så här vacker sjal i brunt och turkos, ja då inser man att man faktiskt BEHÖVER den. Konstigare än så är det inte.

Närbild av sjalen. Jag upptäckte att min telefon (designervarianten från Nokia för några år sedan) passar alldeles perfekt i färgställningen. Den är brun med brunt skinn på baksidan och knappar i turkos. Kan det bli bättre? Nu behöver jag inte längre matchande skor och handväska och handskar, nu har jag matchande sjal och telefon.