Duktig flicka

Det här är Du Lilla. När man säger "Hej Du Lilla" låter det nästan som el-Hamdulillah, vilket betyder ungefär "Gud vare tack". Så hon fick heta Du Lilla till slut. Och Du Lilla har nu fått smått, det måste ha skett i förrgår, för dagen innan kom hon med stinn mage och nu hänger den och sladdrar som en tom påse. Jag vet inte var ungarna är eller ens om de lever, men hon kommer och får mat i köksfönstret hon också. Så nu är det tre mammor (en blivande) som får lite extra varje dag.

Jag vet inte vad som flög i mig i dag, men jag har varit en riktigt duktig flicka. Jag har städat skrivbordet så att det är alldeles (ja, ja, men nästan) tomt, jag har gjort en att-göra-lista, jag har klarat av all handtvätt som hade väntat alldeles för länge, jag har förberett maten, jag har tvättat filtar och trasmattor och ... nä, sedan var det kanske inte så mycket mer.

Jo, jag har packat skolväskan. För i morgon börjar jag lära mig arabiska! Äntligen!

Lycka ...

... är att hitta svenska pepparkakor i affären. Det fanns både vanliga pepparkakor, "traditional", och med olika smaker som apelsin, apelsin-choklad, vanilj, cappucino och allt vad det var. Finns det i Sverige, eller finns det bara de vanliga?

Helgen har annars mest gått i tvättandets tecken. Allt sånt där som måste få sig en omgång lite då och då, t.ex. överkastet i gästrummet, badrumsmattorna, sofföverdragen, duschdraperierna och liknande. Som tur är torkar allt ganska fort, jag hoppas till och med kunna stryka soffklädslarna i kväll så att vi får på dem igen.

Men först mat - det blir Tjälknöl enligt recept från Taina, potatisgratäng och sallad. Spännande, jag har aldrig gjort tjälknöl förut.

Blomsterprakt utanför köksfönstret

Flamboyant.

Trädet Flamboyant (Delonix regia).

Tack vare Ninni vet jag vad det är för träd vi har utanför köksfönstret. Samma träd finns alltså i Brasilien. Det var hemskt svårt att få en bra bild i det skarpa solskenet, och precis när man ska knäppa blåser det så klart till så att grenarna gungar bara så där lite, lite så att bilden blir suddig. Men ni kan i alla fall få en uppfattning om hur vackert det är att titta ut här, och ännu vackrare blir det när alla knoppar har slagit ut. Senare kommer stora fröbaljor att hänga i grenarna, och då ska jag ta en och försöka dra upp ett frö i en kruka.

Som om inte det räckte har jag ett antal hibiskusar i trädgården, ett par i kruka och en tio stycken som växer i häckarna. De är nu fulla av knoppar så snart blir det praktfullt även där.

En lugn, skön fredag utan en massa främmande karlar som springer runt i hela huset. Underbart! Eller lugn och lugn, jag håller på att tvätta och ska snart ställa mig och stryka alltihop för jag måste ju se till att ha rena kläder till nästa vecka när arabiskakursen börjar.

Och så är jag alldeles öm i munnen efter tandhygienisten i går! Det blir potatismos till middag.

Hoppas ni alla har en bra fredag och att ni får en skön helg!

Sova NU

Tre dagar med larmkillar, översvämningar, f.d. städerska med nyfödd på armen, och nyss hemkommen från tandläkare + tandhygienist.

Jag måste gå och lägga mig - återkommer i morgon.

Avlopp och avskräde och alarm

Och lilla Mums-Mums som lyser upp dagen.

Sicken dag! Larmkillarna blev inte färdiga här förrän strax efter sju i går kväll, eller rättare sagt, då gav de upp för dagen. Det vill säga, de är här i dag igen, och i dag är de fyra i stället för tre. Så huset är fullt av larmkillar. I går när jag insåg att de skulle jobba så länge (jag mitt nöt trodde att man fixade det där på ett par timmar ...) fick jag rota runt i frysen och hittade köttpajer som jag kunde ge dem att äta. Det duger ju inte bara med te och muffins på en hel dag, även om de är hembakta. I dag stack jag upp till shoppingcentret och köpte pizza till dem. Visst, skulle ha kunnat ställa mig vid grytorna, men jag är inte så himla säker på att de skulle ha gillat min mat, bättre på det här sättet.

Dessutom blev det plötsligt stopp i avloppet i källaren med påföljande översvämning (och stank), så nu har jag haft hela gänget gubbs engagerade i att rensa stora avloppsrören ute i gatan. Det var stopp utanför våra turkiska grannar. En kille klättrade till och med ner där! Min hjälte! De lyckades dock inte lösa problemet själva, utan fick kalla på en som hade bättre grejor. Så nu är det problemet löst. Jag kan tillägga att jag ALDRIG kastar annat än toapapper i toan, jag är jätteförsiktig med det, så det är INTE på grund av mig det blev stopp.

Vi svenskar här i Cairo har en egen hemsida där jag bidrog med ett inlägg om att sortera sopor för att hjälpa till att göra sopsorterarnas liv lite drägligare. Jag publicerar det här också, om det kan nå ytterligare någon i Egypten och kanske i något annat land där det mänskliga sorteringssystemet tillämpas kan det inte publiceras för många gånger:

Att hjälpa sina medmänniskor till ett bättre liv utan att anstränga sig

Vi har nog alla känt oss hjälplösa inför allt mänskligt elände som möter oss här i Egypten. Vi är medvetna om hur hjälporganisationer sliter hårt för att åstadkomma en förändring, och undrar vad vi själva kan göra. Och så ser vi för oss hur vi borde engagera oss i olika projekt, ta oss an fadderbarn, utföra volontärarbete eller något liknande. En del av oss är duktiga och gör det, för en del av oss andra blir det liksom aldrig av.

Men det finns ett sätt att hjälpa människorna i sopbyarna – helt utan att behöva anstränga sig och utan att det kostar ett enda öre: Att sortera sina sopor. Det är lika lätt att slänga en sak i den ena påsen som i den andra.

Men det är inte det svenska sättet att sortera sopor som behövs. Tänk i stället så här: ”Om det var jag och min fyraåriga dotter som tvingades att leva på att sortera sopor, hur skulle jag då vilja att soporna levererades till vårt hem?”

Själv sorterar jag efter den här principen:
1. Matrester – att ge till (grisar) och getter.
2. Äckel – gamla blöjor, bindor, snoriga näsdukar, kaffefilter och annat som inte går att återvinna och som ingen människa borde behöva vidröra med sina händer, särskilt inte en liten flicka på 3-4 år.
3. Rent och förmodligen återvinningsbart, dvs papper och plast, läskflaskor, batterier, elsladdar, trasiga t-shirts och vad det nu kan vara. Hit hör också rengjorda mjölkpaket och liknande. Jag försöker så gott det går se till så att det inte ska stinka om mina sopor.
4. Förpacka (trasigt) glas och annat man kan skada sig på. Själv brukar jag lägga glödlampor och glasskärvor i ett mjölkpaket som jag sedan försluter med maskeringstejp, då blir det tydligt att paketet innehåller någonting och den som tar hand om det kan vara försiktig.

Den som vill läsa mer om sopsamlandet och Moqattam kan göra det bland annat här. 

Den cyniske säger nu att ”Jaha, men det är ju som en droppe i havet om det bara är några få svenskar som sopsorterar, vad hjälper det?” Ja, det stämmer. Men om det här kan sprida sig genom att vi alla pratar med arbetskamrater, barnens klasskamraters föräldrar, kompisar på gymet och liknande, kanske det här kan sprida sig så att de osorterade soporna till slut är det som framstår som en droppe i havet.

Den som läste CSA:s tidning Oasis aprilnummer har också sett att Lorraine Tinsley har skrivit en artikel om just det här. Se sid 88-89. Förhoppningsvis är det här alltså någonting som sprider sig.

Och visst, så länge de här människorna måste leva på sopor har de inte ett värdigt liv, men genom att sortera soporna kanske vi kan hjälpa dem att i alla fall slippa det värsta eländet.