onsdag 9 april 2008

Sopbyn Moqattam

På 1940-talet flyttade jordlösa lantarbetare från södra Egypten, framför allt från provinsen Assiut, till Kairo för att söka lyckan och fly från svält och fattigdom. De kom till storstaden utan andra yrkeskunskaper än jordbruk, och de var analfabeter. Sopsamlande och sopsorterande blev deras specialitet. Cirka 30.000 - 40.000 människor bor i dag i sopbyn Moqattam, som är den största sopbyn av fem runt Kairo.
 
Vy över byn Moqattam som ligger på Moqattam Hill, en 200 meter 
hög kalkstensklippa öster om Kairo.

Ursprungligen bestod soporna i Kairo mest av mat och papper, och de enda som åt den ruttna maten var grisar. Grisuppfödning var därför till en början orsaken till att man ville ägna sig åt sopinsamling och sopsortering, djuruppfödning var det enda de migrerande sydegyptierna kunde ägna sig åt eftersom det inte fanns jord för dem att bruka runt Kairo. Det är också orsaken till att det är kopter (egyptiska kristna) som är sopsorterare.

Klockan tre på natten börjar dagen för byns invånare när fadern och andra män i familjen, ofta tillsammans med barnen, ger sig ut på sina insamlingsturer runt om i Kairo. Sina rutter har de köpt av mellanhänder som kallas waahis, det är de som bestämmer vem som får köra på vilken rutt. Runt lunchtid återvänder man från insamlingsturen, som i dag oftast sker med en liten lastbil men även med åsnekärror, och kvinnorna tar vid. Alla sopor skyfflas av lastbilen och in på gården i familjens hus, eller in på gatuplan. Där sorterar sedan familjens kvinnor igenom alla soppåsar och lägger i högar med olika material. Mat går till grisar och getter, plast i en hög, metallskrot i en annan, papper ...
 
En kvinna sitter på gården omgiven av sopor som hon sorterar.

Det är alltså sopsorteringen, inte insamlandet, som ger familjen dess inkomst. Invånarna i Moqattam är specialister på olika material och kan avgöra exakt vilken sorts plast ett föremål är tillverkat av, och vilken hög det ska läggas i. De olika materialen skickas sedan iväg för återanvändning/återvinning. Cirka 94% av Kairos alla sopor återvinns!

Sorterade sopor väntar på att transporteras iväg.

Gatubild.

Ett stort problem med den här sophanteringen är naturligtvis hygienen. I dag är djuruppfödningen inte längre den viktigaste delen av familjernas inkomster, men förr, när vatten, avlopp och elektricitet inte fanns i byn, var dyngan efter både djur och människor värre för hälsan än soporna. De familjer som inte hade ork nog att mocka ur svinstiorna lät dyngan ligga tills kompostförsäljaren kom och mockade ur stiorna mot ersättning, för att sedan sälja träcket som gödsel i Deltat i norra Egypten. Än i dag är råttorna ett jätteproblem i området.

Problemen i området har lockat till sig människor som arbetar för att förbättra livet för de familjer som bor här. Bland annat fanns en nunna (jag minns inte vilken nationalitet hon hade) som bosatte sig i byn för att komma närmare invånarna och arbetade sedan under årtionden med olika vaccinationsprogram, att utbilda barnmorskorna med mera.

Sedan 1980-talet finns ett projekt som heter Association for the Protection of the Environment (APE). Projektet inriktade sig från början med problemen runt djurens och människornas avföring, och grävde ut en stor kompostgrop där träcken kunde samlas i stället för att flyta runt på gatorna. I dag när det finns avlopp är gropen omvandlad till trädgård där man planterar inhemska växter. Tyska ingenjörer är nu i färd med att förbättra avloppssystemet.

I dag har APE ett lärocenter strax utanför byn. Dit får framför allt flickor komma för att lära sig ett hantverk som alternativ till sopsorteringen. Det är inte direkt en skola, även om de får hjälp med att lära sig läsa och skriva om de inte kan det, utan ett träningscenter. De får lära sig allt från personlig hygien till att passa tider, väva, tillverka papper, sy och administrera.

Två flickor visar hur man tillverkar papper.

Produkterna kan man sedan köpa i deras butiker. Allt görs av återvinningsmaterial. Jag köpte väldigt vackra kort och kuvert, en anteckningsbok, presentpåsar och en trasmatta.

Centret driver också en skola för mindre barn. Tyvärr var jag så upptagen av att prata med barnen när vi var där att jag inte hörde vår guide berätta om hur och varför skolan drivs, men jag kan tänka mig att det främst är barn som annars inte skulle få gå i skolan därför att familjerna inte har råd att hålla dem med uniformer och allt annat som krävs. Man undervisar också något äldre barn som av olika anledningar har hoppat av skolan.

En utomhusklass.

Barn som går i vanlig skola men som får stödundervisning efter skoltid.

Det är SÅ roligt att bli fotograferad!

Barnen var hela och rena, väldigt glada och pratsamma och de visade stolt upp att de kunde räkna till tio.

Vi åkte alltså bara igenom själva sopbyn, där gick vi inte av bussen, utan vi åkte först till några grottkyrkor ovanför byn (kommer i senare inlägg) och sedan vidare till APE:s center.

Lukten från soporna var inte så illa som jag trodde att de skulle vara, men den fanns ju hela tiden runt oss ändå. Så när jag kom hem kände jag mig rätt smutsig även om vi inte hade gått runt i byn. Kastade alla kläder jag hade haft på mig rätt in i tvättmaskinen och tog på mig rena. Som om det skulle räcka! Doften hade naturligtvis satt sig i hår och hud, så efter en stund fick jag kasta även de kläderna i tvätten och ställa mig själv i duschen.

Och nu är det jag som börjar sopsortera! Framför allt skilja på mat - kladdigt - torrt - papper. Jag kan inte ändra på hela systemet i Kairo (det hjälper knappast med utländska firmor som tar jobbet från de här människorna och slänger soporna i Sahara), men jag kan dra mitt lilla strå till stacken så att de som sorterar just mina påsar får det lite drägligare. Och jag kan prata om det med alla jag träffar så att de också sorterar.

Med anledning av det undrar jag om det är någon som vet: Räknas kaffesump i kaffefilter som kompost eller är det bara kladdigt?

20 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Kaffesump räknas som kompost. Heeelt klart.

Petra H sa...

Vilken intressant utflykt du gjort och tack för att du tog dig tid att skriva om den på bloggen. Det är verkligen lärorikt att läsa bloggar ;-)
Jag är så imponerad över att nästan alla sopor sorteras i Kairo - men det är ju hemskt att sopsortering sker HEMMA hos folk. Det låter väldigt ohygieniskt men jag förstår att de inte har något val.
Kaffesump tror jag är kompost.. har fått höra att kaffesump är jättebra för växter!?

Marianne sa...

Tack Karlavagnen och Petra! Jag ska kasta sumpen i påsen för "mat" inte i "kladd".

Ja, det är det roliga med bloggar - man lär sig massor utan att anstränga sig, man får dela med sig/dela andras tankar, och kika in i vardagen runt om på jorden.

bert sa...

Bra att få insikter om hur det går till i andra delar av världen. Kul också att det finns ljusglimtar.

Kaffesump är väldigt bra i komposten. Det främjar till och med nedbrytning. Här i stan skickar vi allt organiskt för kompostering. Vår bostadsrättsförening har lyckats bra med att fixa ett snyggt och för det mesta propert soprum nere i underjordsgaraget. Ingen lukt.

I stugan komposterar vi förstås själva, vilket ger 300 l jord varje försommar. Jord som är så näringsrik att vi får "spä" ut den innan vi lägger den till växterna.

Marianne sa...

Bert: Ja, det är tur att det finns ljusglimtar, annars hade jag bara gråtit nu. Väldigt mycket är väldigt annorlunda här, folk som bor på sopberg i Filippinerna har man ju hört talas om, men jag har aldrig tidigare hört att folk tar hem sopor till byn, till sitt eget hem ...

Bra att kaffesump hjälper till med nedbrytningen av komposten, då kan man dricka mycket kaffe utan att ha dåligt samvete.

Lullun sa...

Väldigt intressant inlägg!! Ja, visst är det helt otroligt att så många skaffar sin försörjning på detta sätt. Lycka till med ditt lilla projekt för att göra deras arbete lite drägligare. Och hoppas att du åker ut på fler liknande utflykter. Ser även fram emot att höra om första delen av turen. :-)

Marianne sa...

Tack, Lullun! Det är inte helt självklart hur man ska sortera, svenska regler känns inte helt tillämpbara, men nu har jag mat - kladd - papper - plast - metall.

Och första delen kommer kanske i dag.

Sus sa...

En tankeställare. Nyttigt. Småstadens soptipp ligger knappt kilometern fågelvägen från där jag bor. Strax intill går en bit av stadens motionsspår och då kan man ibland känna lukten.

Vi komposterar i vår brf (kaffe-och tesump/filter utmärkt). Men ärligt talat är jag nog rätt dåligt på sopsortering. Papper, glas och hårdplast sorteras, men sedan kastas resten utan någon större tanke var detta tar vägen senare...

Sedan var ditt reportage jättefint och lärorikt. Tack för att du tog dig tid att visa oss "en annan del av världen"

Kramen!

Marianne sa...

Sus: Tack. I Sverige sorteras väl soporna maskinellt, så att människor inte behöver rota i geggan, och framför allt är det ingen som behöver bo mitt ibland eländet. Det är skönt att veta tycker jag. Även om det brister lite här och där.

Knapsu sa...

Intressant läsning här, att de återvinner sopor är ju bra. Det trodde jag inte efter att ha sett drivorna med plastflaskor vid vägkanterna i Egypten bl.a vid Konungarnas dal. Är det endast ett storstadsfenomen att återvinna sopor eller har det skett en förändring sedan jag var i Egypten för 7 år sen?

Marianne sa...

Hej Knapsu, välkommen hit! Tyvärr ligger det fortfarande drivor av skräp överallt här. Ibland verkar det som om någon rensar upp, men det blir snabbt likadant. Jag har inte riktigt förstått hur det kan vara så, en sopåtervinnare borde ju se att det ligger pengar på gatan. Å andra sidan kanske det skulle innebära så mycket merarbete att det inte är värt det.

Vad jag har förstått (men kan ha förstått helt fel) finns det fem sopbyar runt Kairo, och sedan finns det ytterligare några ute i landet, bland annat utanför Hurghada. Det finns också utländska sopföretag, men de lär bara samla ihop soporna mot en ganska hög avgift och sedan dumpa allt i öknen. Jag tror att det mesta skräpet ute i byarna fortfarande är organiskt, resten kan jag tänka mig blir liggande på någon oorganiserad lokal soptipp.

Svaret på din fråga blir alltså: Nej, jag tror tyvärr att inga större förändringar har skett.

Millan sa...

Hej! Jag hittade hit fran Desirees sida och blev genast fast i det har inlagget. Blaogt nog hade jag ingen aning om att det fanns sophantering som gar till pa det har sattet. Det maste ha varit valdigt intressant, men samtidigt lite ledsamt, att ha sett det med egna ogon. Helt klart ar det ju nyttigt pa ett satt att se sadant har sa att man kan gora som du och forsoka gora livet for de som jobbar med soporna lite dragligare. Annars ar det nog latt att man slanger allt i samma pase och tanker: Out of sight - out of mind!

Marianne sa...

Hej Millan! Välkommen "hem" till mig! Du är inte ensam om att vara blåögd, det var jag också. Förhoppningsvis är det inte på det här sättet på särskilt många platser på jorden, men sopbergen på Filippinerna har jag hört talas om.

Och jag är ju inte en sån där person som kan gå ut och göra storslagna saker och förändra världen, men vi kan alla göra små saker för att förbättra livet för människor runt omkring oss. Om inte annat så lite här och där och lite då och då. Så går det åt rätt håll i alla fall.

Jag ska titta in hos dig också om en stund.

Matildas fikarum sa...

Jag läste nyligen om sopsorterare i Indien och att det går till på liknande sätt. Och att det är ett problem när städerna försöker ändra på systemet eftersom det ju är en källa till inkomst för dessa människor samtidigt som de borde få syssla med något bättre.

Tack för ett intressant samhällsreportage!

Marianne sa...

Tack, Matilda! Så trist att det fungerar likadant där. Och problemet är ju som du säger att det är människornas inkomst, så det går inte bara att sätta in ett gäng sopbilar som kör allt till en förbränningsanläggning. Alternativa sysselsättningar måste fram för att kunna bli av med systemet, och det tar tid. Det här projektet som APE driver gör i alla fall att några kanske får det bättre. Shuaya-shuaya som man säger här - sakta-sakta - så kanske det kan bli bättre.

Anna, Fair and True sa...

Påminde om när jag besökte kåkstäderna i Sydafrika. Fast dessa verkar inte ha det lika fattigt. Intressant att du får göra sådana "studiebesök".

Marianne sa...

Anna: Det var värre där alltså? Jag förstår inte, finns det ingen gräns för eländet?

Anna, Fair and True sa...

I alla fall om jag ska gå efter bilderna. Tyvärr.

Tommy sa...

Intressant att ta del av din blogg! Till saken hör är att vi samtalade - igår faktiskt - om den koptiska kyrkan (världens äldsta samfund!!) som finns i sopstaden Moqattam. Trots den djupaste misär finns det medmänsklighet och värme bland människorna där. Har aldrig varit i Kairo. Jag tittar in här igen. Trevlig helg/Tommy

Marianne sa...

Tommy: Hej och välkommen hit! Jag ska kika in hos dig också.

Jo, det stämmer att att det finns kyrkor - obs plural - i Moqattam. Här skrev jag lite om den stora grottkyrkan: http://nyaaventyr.blogspot.com/2008/05/en-kort-betraktelse-ver-religionerna-i.html

Överhuvudtaget finns en hel del kyrkor här i Kairo. De är väldigt stora, våra vanliga kyrkor i Sverige är små pluttar i jämförelse.

Medmänsklighet och värme tycker jag att man möter i hela samhället, människorna är väldigt vänliga och alltid beredda till ett vänligt och välkomnande leende.

Ha en trevlig helg du också!