måndag 6 januari 2014

Ute och letat hela dagen


I dag har jag varit ute hela dagen med Missing People och letat efter den försvunne 17-åringen här i Älmhult. Vi var 158 personer totalt, plus ledningsgruppen.

Det var någon enstaka minusgrad men uppehåll, det började inte regna förrän vi var ute andra omgången. Och då var det tuff terräng, i alla fall för mig. Sumpigt och kärrigt (jag vet ärligt talat inte riktigt skillnaden) där man plötsligt gled ner i en stor vatten"pöl", sedan genom snår och över och under kullfallna träd, uppför branta kullar och ner igen.

Någonstans i mitten där, i andra omgången, orkade jag och min kompis T inte längre, vi övergav ungdomarna och gick tillbaka till bilarna där vi satt och väntade. För den ene bilägaren var fantastiskt snäll och lånade oss nyckeln så vi kunde sätta oss i hans bil.

Det var då det blev lite dramatik för vår del, plötsligt kom ambulans och tre polisbilar tjutande med sirenerna i full gång. Först tänkte vi att vår grupp kanske hade hittat den försvunne killen och att han levde, men det visade sig vara någon som hade gått för nära tågspåret, och att det hade rapporterats på något sätt. Jag TROR inte att det hände någon olycka med tåget.

Tack och lov hittade vi inte killen. Jag säger tack och lov, för jag hoppas att han finns, frisk och välbehållen någonstans.

Här och här och här kan man läsa mer.




Ja, gissa om jag är trött nu! Ännu en kopp varmt te behövs.


14 kommentarer:

Pettas sa...

Vilken lycka att det finns människor som du Marianne, som ställer upp och hjälper till med letandet sådana här gånger. Nu hoppas jag förstås, liksom du, att sjuttonåringen dyker upp oskadd och levande. Men märkligt är det med försvinnandet och så oerhört traumatiskt det måste vara för alla hans närstående.

Varm kram
Karin

Susanne Sefyrin sa...

Hej Marianne!
Vet du, har just börjat läsa Den gudomliga Gudrun, och vems namn dök upp i början av boken *ler*
Tror jag kommer att gilla den, lite "antideckare" som jag är.

Hoppas att killen snart återfinns, det är så hemskt när människor, och speciellt ungdomar försvinner. Vi får hålla tummarna.

Kul att du börjat blogga igen förresten, har varit inne lite emellanåt och kollat (och varit lite oroligt också för den delen...)
Önskar dig nu en riktigt god fortsättning på 2014!
kramar!
/Susanne

Marianne sa...

Karin: Mest ska nog de som har tagit initiativet hyllas, jag bara hänger på. Ja, det är underligt, och en kille i Kristianstad har försvunnit på ett nästan liknande sätt, även om han var vuxen. Så hemskt när människor försvinner så där, måste vara fruktansvärt för familjerna att inte veta, och inte veta varför.

Kramar!

Marianne sa...

Susanne: HEEEJ! Det var evigheter sen! Ska följa din länk och se om du bloggar fortarande/igen.

Vad ROLIGT att du läser Gudrun! Ja det där är en finurlig bok, skröna med tankar och underfundiga ordlekar och associationer. Hoppas verkligen att du kommer att gilla den!

Du behöver inte vara orolig för mig. Klas har fått order att skriva ifall det skulle hända mig något. Och skulle jag bli svårt sjuk tror jag det skulle hjälpa att blogga. Jag behövde bara en paus, som jag skrev i ett tidigare inlägg.

Ja, jag hoppas också att han hittas snart, välbehållen och frisk!

Stora kramar och ett riktigt gott 2014 önskar jag dig också! Nu ska jag se om din länk leder någonstans. :-)

Fransyskan sa...

Vad fint att ni hjälpte till att leta, hoppas killen kommer tillrätta!

Marianne sa...

Hej Fransyskan! Det var så bra att det var så många som hjälpte till, jag tror att det mesta av Älmhult är genomletat vid det här laget. Ja, jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka.

Anna, Fair and True sa...

Eloge till dig som hjälpte till!

Anne-Marie sa...

Kan tänka mig att det är många tankar och känslor som kommer när man är med på ett sådant "uppdrag" som du var med på.
Nu är det bara att hoppas att allt får ett lyckligt slut.
Kramar!

Marianne sa...

Hej Anna! Klart att man hjälper till om man har möjlighet. :-)

Marianne sa...

Anne-Marie: Det "kändes" inte så mycket i går, jag trodde aldrig att vi skulle hitta honom. Men det är klart, hade man gjort det hade det naturligtvis blivit känslosamt. Det som kändes mest var nog att hans familj bjöd på wienerbröd och man såg hur tacksamma de var för att få hjälp, att det fanns en massa människor som faktiskt brydde sig.

Kramar!

Marianne sa...

Du gjorde det enda rätta, jag skulle gjort det samma. Även om som du säger, jag trodde inte vi skulle hitta honom, så är alla dessa ögon bättre än inga alls.

Stackars kille och stackars anhöriga. Vi kan nog aldrig sätta oss in i deras situation just nu.

Jag känner för familjen och kan bara hoppas på en bra upplösning.

Kram / Marianne

Marianne sa...

Marianne: Visst är det bra att många letar, om inte annat kan man utesluta en massa saker/ställen, och det är en hjälp bara det.

Ja, det måste vara fruktansvärt att ha någon som är försvunnen. Att inte veta!

Kramar!

Suzesan sa...

Vad bra gjort Marienna.

Så hemskt att de inte hitta pojken. DET ÄR alldeles för många som försvinner. Läser på Missing Peoples sida. Usch. Många stackras gamla som går bort sig.

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Suzesan: Han är fortfarande borta, och den klädpåse min grupp hittade (jag satt i bilen då) var inte hans.

Det är många gamla som försvinner, de går ut och hittar inte hem igen. Min pappa kunde ha varit sån om han hade bott på landet. Nu bodde han i stan och han sökte upp "gamla jaktmarker", så han fick hjälp, men annars vet man inte vad som kunde ha hänt.

Kramar!