Jaha, och vad har vi här då?

En kattunge utanför köksfönstret!

Och två till i gropen under köksfönstret!

Jaha, så har det blivit barnkammare på framsidan av huset. Tre små söta kattungar och deras mamma har flyttat hem till oss. Barnen föddes visst hos våra turkiska grannar, men nu har mamman bestämt sig för att uppfostra barnen hos oss. Jag tittade ut genom köksfönstret i fredags morse, och blev ögonblickligen klarvaken, det kan jag tala om.

Nu sitter jag barnvakt ibland när mamman vill gå iväg en sväng, det gör hon bara när jag kommer ut och sätter mig på förstutrappen. Annars håller hon sig i närheten och jagar iväg alla andra katter. Förutom när hon hoppar upp i köksfönstret för att få sig ett skrovmål, förstås. Jag ger henne lite extra nu, annars ger vi bara torrfoder till utekatterna.

Attack!

Mamma och barn.

Lite pömsiga.

Jag vet ännu inte om det är flickor eller pojkar. Men döpas måste de ju. Karolina, har du lust att döpa de här små sötnosarna?

Helgen har annars gått till att rensa upp döda löv i trädgården - igen. Jag fick ju hjälp av en av gubbsen sist, men nu passade jag på när det var fredag och alla gubbs var lediga. Bättre att göra det själv så att det blir ordentligt. Enda problemet var att de i går, lördag, plötsligt bestämde sig för att klippa våra tyska grannars häck, vilket de inte har gjort på evigheter. Ergo, nya löv att ta hand om. Men det får anstå till på fredag.

Medan jag rensade löv försökte el-Make få igång Internet. Resultatet var att jag i fredags inte ens kunde ringa på den slöa dial-up:en. Suck. Och att vi trodde att vår router hade förlorat "konfigurationen". Så vi bökade oss in till stan i går och lyckades efter många om och men leta upp vår Internet-leverantörs kontor för att köpa en ny router. (Man kan ju undra varför ett så stort kontor inte har en skylt utanför ...) De hjälpte oss också att konfigurera den nya lilla manicken. Hjälpte det? Nix. Äntligen fattade de att det var fel i DERAS central och lyckades dessutom åtgärda eländet. Vår gamla router? Den funkar alldeles utmärkt!

Grillat har vi också gjort, för nu har sommaren kommit på riktigt. Solen bränner och det är varmt. Nu är det varmt!

I dag ska jag försöka ta mig till köttaffären på andra sidan stan. Måste ha lite kött så att vi kan bjuda på bissnissmiddag på tisdag. Och då ska jag samtidigt svänga förbi ambassaden och rösta, eftersom det är första dagen att rösta där i dag. Lika bra att få det gjort.

PS. Om ni tycker att det är skräpigt utanför vårt köksfönster så kan jag bara hålla med. Jag plockar där varje dag, och varje dag blåser det in nytt skräp. I går hittade jag en ritning över palatset som de håller på att bygga bredvid vårt område.

Internet

Det blir bara ett kort meddelande för stunden eftersom Internet ligger nere. Grrrrr! Jag är inne via en gammeldags telefonuppkoppling, och halleda vilken tid det tar! Jag får väl ge mig ut i trädgården i stället för att surfa i dag då.

I kväll ska vi på svenskträff. Jätteroligt ska det bli. Men vad ska jag ha på mig?

Jag återkommer när Internet återkommer.

Lite muffins och lite galla

Folkvimmel i Khan El-Khalili.*

I natt kom el-Make hem från en snabbvisit i Thessaloniki och kunde på morgonkvisten rapportera att i både Aten och Thessaloniki fick alla flygpassagerare gå igenom en port där kroppstemperaturen avlästes. Här i Kairo fick utvalda passagerare (han slapp) ta tempen - i örat! Oklart vilka kriterier som användes för att välja ut vilka som skulle ta tempen och inte, men det kan ju vara baserat på varifrån inkommande plan kom. Eller om folk såg friska / sjuka ut. Tid tog det hur som helst.

I kylen ligger nu fläskfilé och fläskkotletter från Grekland, men tala inte om det för någon! Visst ja, måste ta hand om det och stoppa i frysen.

Dagen har jag annars ägnat åt att läsa ikapp mig hos alla mina kära bloggvänner. Jag har inte gått igenom alla än, det tar ju ett tag när man ska läsa fler än det sista inlägget. Och så har jag bakat Desirées urläckra blåbärsmuffins som innehåller torkade aprikoser, vilket gör att man kan dra ner på sockret en hel del. Fast jag hade inte blåbär så det räckte, så jag tog jordgubbar ur frysen i stället.

Jag läste i SvD att Ryan Air nu kommer att kräva att man checkar in via Internet. Och att det kostar 50:- att checka in via Internet. Hutlöst tycker jag. Ännu hutlösare tycker jag det är att man måste skriva ut sitt boardingkort hemma på sin egen skrivare, för gör man inte det kostar det ytterligare 430:-! Det här är kanske en baggis för oss som har skrivare och datorer, och som vet hur man gör för att ta sig ut på Internet överhuvudtaget. Men mina svärföräldrar som snart ska åka till London är varken väldigt vana resenärer eller Internet-användare. Och de har ingen skrivare (de har en dator som de får hjälp med att komma in på så de kan läsa vad jag skriver lite då och då). Visst, de kan säkert få hjälp av sönerna som bor i närheten - men de kanske faktiskt är på jobbet när det här behöver göras. Jag tycker att det är MYCKET DÅLIGT av ett flygbolag att kräva en sådan här sak av alla passagerare!

Och när jag ändå är igång och spyr galla så kan jag ju passa på att spy lite över ett av verken på den pågående elevutställningen på Konstfack. Det visar sig nu när det omtalade verket av Anna Odell "äntligen" är avtäckt, att hennes enda syfte med det hela var att "göra sig av med offerrollen". "Att avslöja hur det går till vid ett omhändertagande." Inga nyheter utan helt och hållet en privat vendetta mot psykvården, alltså. Förtäckt till konst. Nej, jag tycker INTE att det är okej att konstnärer tar sig frihet att trampa på andra människor och ta samhällets resurser i anspråk. Jag tycker INTE att gränsöverskridande konst får skrida över andra människor, särskilt inte över andra människor som befinner sig i en utsatt situation så som psykiskt sjuka eller nedgångna människor gör. Gränsöverskridande KONST kan förmedla sitt budskap utan att skada och förstöra. Jag tycker att den här typen av elever ska få IG och att deras studielån ska dras in på samma sätt som för andra studenter som får IG! Glöm inte att det är vi andra samhällsmedborgare som bekostar deras utbildning, vi andra i samhället som de här "konstnärerna" hyser ett sådant förakt för. Bra att hon blir åtalad, jag hoppas att hon blir fälld och dömd på ett kännbart sätt.

Va? Klimakteriekärring? Jag?

Okej, nu ska jag sluta spy galla.

Ha en skön onsdag allihop!

*Ursäkta att bildtexten ligger en blankrad ner, men när jag försöker lägga den under bilden blir det blått understreck. Varför? Grrr, morr!

Börja skolan

Nu äntligen, efter drygt ett och ett halvt år i Kairo, har jag registrerat mig för en kurs i arabiska! Så den 1 juni börjar jag en intensivkurs på en skola som heter Kalimat (betyder ord) och som verkar jättefin. Jag var där i dag och kollade läget, och eftersom det verkar så bra och jag har hört mycket gott om skolan passade jag på att registrera mig i stället för att fortsätta "tänka på saken". Kursen är varje dag i tre veckors tid, så det blir verkligen mangling av språkknölarna. De påstår att jag ska kunna prata med folk efter kursen, haha, vi får väl se, de vet inte vad det är de lovar!

Träffade några studenter som går där nu, de var från alla möjliga länder, även Danmark och Island fanns representerat.

På skolan kan man läsa både Standardarabiska som är den form av arabiska som används i tidningar och i de flesta arabiska tv-nät, det är också den formen som anses vara den bildade arabiskan. Men det är inte den arabiska man talar här i Egypten, här talar man den dialekt eller gren, eller vad man ska kalla det, som kallas egyptisk talspråksarabiska. Och det är vad jag ska lära mig i första hand, syftet är ju faktiskt att kunna prata med folk, inte att läsa tidningar. Jag kommer förmodligen inte lära mig skriva och läsa, eftersom man inte skriver egyptisk arabiska mer än till husbehov.

Min Trevliga Granne följde med och inspekterade skolan. Eftersom hon och hennes man ska flytta härifrån redan nästa år (TRIST) är hon tveksam om hon ska hänga med på en kurs. Vi får se, men roligt vore det. Efter skolinspektionen gick vi i alla fall till ett närbeläget Starbucks och fikade, och på väg tillbaka till skolan hittade vi en äkta Killaffär. Dvs en sån där affär som har skruvar och muttrar och duschslangar och diskbänkar och gångjärn och ... El-Make kommer att bli överlycklig för det var en riktigt fin affär som hade massor av grejor. Och jag kommer också att bli överlycklig när han har köpt en ny vattenkran till diskbänken i köket. En sån där som är lite högre och som man kan dra ut en liten dusch från så att man kommer åt i hörnorna på stora plåtar och liknande.

Ett par bilder från gårdagen:

Färgglada blommor. De här kvinnorna är förmodligen turister från Indien eller Pakistan eller där i närheten, för det här är en stil som egyptiska kvinnor inte brukar ha.

De färgglada blommornas makar? De vitklädda männen är även de klädda på ett icke-egyptiskt sätt eftersom deras galabeyor (kaftaner) bara går till vaderna. Egyptiska män brukar ha fotsida galabeyor. Och turister är turister, de här männen fotograferade lika vilt som jag.

Nu ska jag fortsätta läsa hos er, mina kära bloggvänner!

En utflykt till moskén Al-Azhar

Jag har varit helt frånvarande från bloggvärlden ett tag nu, men nu både mår jag bättre och har mer tid. Det där dokumentet jag översatte till engelska är färdigt och skickat, och jag har inget annat brådskande jobb just nu. Så nu ska jag både börja skriva här och läsa hos alla mina favoritbloggar igen.

En sak som underlättar bloggandet är att jag äntligen har fått en 22-tums skärm. Vilken skillnad mot att sitta ihopkrupen och försöka se något på den lilla 13-tums laptopen! Lite bökigt var det eftersom jag har en MacBook, men Apple har en adapter som gör att man kan koppla upp en vanlig skärm och slipper köpa den enda svindyra skärm som egentligen hör till.

I dag åkte jag tillsammans med min Trevliga Granne till världens äldsta universitet (säg gärna emot, jag har inte undersökt saken utan upprepar bara det jag har fått höra), där vi fick en guidad tur. Det är moskén Al-Azhar som byggdes år 972 i den alldeles nygrundade staden Qahira som med åren skulle växa och bli miljonstaden Kairo. Hit kommer än i dag studenter från hela världen som vill studera Koranen, och vi träffade bland annat på två killar från Indonesien. Imamen själv gav oss en bunt var med böcker och häften om islam, den mest intressanta är Kvinnan i islam, kontra kvinnan i den judisk-kristna traditionen. Den ska jag faktiskt läsa. Det kostade naturligtvis ingenting att gå in, det är ju en moské, och böckerna fick vi som en gåva. Däremot tog de tacksamt emot en donation som sedan kommer att delas ut bland fattiga. Jag skänkte självklart en slant, även om det inte var det lättaste, för man kunde inte ge pengarna till imamen, man var tvungen att lägga dem i en särskild låda.

Vad tycker jag, då? Tja, det är roligt att ha sett moskén och den gamla medresen (skolan), det hör väl till när man bor här, men det imponerar inte riktigt lika mycket som de mäktiga moskéerna i Istanbul. Och det är nog inte någonting jag kommer att släpa med besökare till, om det inte står på besökarnas intresselista förstås.

Al-Azhar moskén har fyra minareter.

Barberarnas port. Genom den här porten gick studenterna förr i tiden när de skulle till klippa håret, i kvarteren utanför fanns barberarna. Här lämnar man sina skor i hyllan till höger, och här tar man på sjalen över huvudet och får låna en heltäckande klänning om man är för bart klädd.

Imamen.

Inne i moskén. Förr i tiden satt lärarna vid pelarna, och så kunde studenterna sätta sig runt den lärare de ville lyssna på.

Studenter på innergården.

Efter moskén besökte vi ett gammalt hus från 1700-talet där prinsessan Zeynab Khatun bodde. Zeynab var en frigiven slavinna som gifte sig med en prins och blev prinsessa. Huset är byggt i osmansk (gammal turkisk) stil, men tyvärr mycket dåligt skött. Det var inte resterna efter bara en sandstorm som låg överallt kan jag säga. Så det blir samma omdöme här som för moskén, de välbevarade gamla bostadshus man kan se i Turkiet imponerar bra mycket mer och ger en mycket bättre bild över hur människor verkligen levde.

Zeynab Khatuns hus.

Selamlik på sommaren. En selamlik är ett sällskapsrum för män, kvinnornas sällskapsrum heter haramlik. Samma ord används på turkiska, men har en hårfin skillnad i betydelse. Om sommaren kunde männen sitta på den här terrassen dit solen aldrig når och samtidigt ha koll på vad som hände nere på innergården.

Selamlik på vintern.

Taket i hamamet. Ett hamam är ett badrum, här med toadel, bastudel, tvagningsrum och avslappningrum. Ett litet spa i miniformat med andra ord.

Förlossningen. Kvinnorna födde barnen i det lilla rummet bakom dörren, efter förlossningen fick de sedan vila ut i den lilla avsatsen ovanför. Eftersom de ansågs orena under fyrtio dagar slapp de allt hushållsarbete och kunde helt ägna sig åt sin nyfödda och sig själva.

Utsikt från kvinnornas takterrass. Här ser man Al-Azhar-moskéns minareter och vidare bort över basaren Khan el-Khalili.

Mohammed, Ali, Hussein och Mohammed. Det är jättekul att bli fotograferad!

Eftersom Al-Azhar moskén ligger alldeles vid den stora basaren Khan el-Khalili gick vi naturligtvis in där en sväng också. Lite mat fick vi på ett jättefint litet kafé som är döpt efter den egyptiske nobelpristagaren i litteratur, Naguib Mafouz. Färskpressad lemonad, tabouleh, hummus och babaganouh med bröd, mums. Och så kikade vi lite i affärer (jag köpte en fin liten ask av ebenholts och kamelben) innan vi satte oss i bilköerna för att åka hem. Man blir trött efter en dags traskande i folkträngsel och damm, men skoj är det!