måndag 11 maj 2009

En utflykt till moskén Al-Azhar

Jag har varit helt frånvarande från bloggvärlden ett tag nu, men nu både mår jag bättre och har mer tid. Det där dokumentet jag översatte till engelska är färdigt och skickat, och jag har inget annat brådskande jobb just nu. Så nu ska jag både börja skriva här och läsa hos alla mina favoritbloggar igen.

En sak som underlättar bloggandet är att jag äntligen har fått en 22-tums skärm. Vilken skillnad mot att sitta ihopkrupen och försöka se något på den lilla 13-tums laptopen! Lite bökigt var det eftersom jag har en MacBook, men Apple har en adapter som gör att man kan koppla upp en vanlig skärm och slipper köpa den enda svindyra skärm som egentligen hör till.

I dag åkte jag tillsammans med min Trevliga Granne till världens äldsta universitet (säg gärna emot, jag har inte undersökt saken utan upprepar bara det jag har fått höra), där vi fick en guidad tur. Det är moskén Al-Azhar som byggdes år 972 i den alldeles nygrundade staden Qahira som med åren skulle växa och bli miljonstaden Kairo. Hit kommer än i dag studenter från hela världen som vill studera Koranen, och vi träffade bland annat på två killar från Indonesien. Imamen själv gav oss en bunt var med böcker och häften om islam, den mest intressanta är Kvinnan i islam, kontra kvinnan i den judisk-kristna traditionen. Den ska jag faktiskt läsa. Det kostade naturligtvis ingenting att gå in, det är ju en moské, och böckerna fick vi som en gåva. Däremot tog de tacksamt emot en donation som sedan kommer att delas ut bland fattiga. Jag skänkte självklart en slant, även om det inte var det lättaste, för man kunde inte ge pengarna till imamen, man var tvungen att lägga dem i en särskild låda.

Vad tycker jag, då? Tja, det är roligt att ha sett moskén och den gamla medresen (skolan), det hör väl till när man bor här, men det imponerar inte riktigt lika mycket som de mäktiga moskéerna i Istanbul. Och det är nog inte någonting jag kommer att släpa med besökare till, om det inte står på besökarnas intresselista förstås.

Al-Azhar moskén har fyra minareter.

Barberarnas port. Genom den här porten gick studenterna förr i tiden när de skulle till klippa håret, i kvarteren utanför fanns barberarna. Här lämnar man sina skor i hyllan till höger, och här tar man på sjalen över huvudet och får låna en heltäckande klänning om man är för bart klädd.

Imamen.

Inne i moskén. Förr i tiden satt lärarna vid pelarna, och så kunde studenterna sätta sig runt den lärare de ville lyssna på.

Studenter på innergården.

Efter moskén besökte vi ett gammalt hus från 1700-talet där prinsessan Zeynab Khatun bodde. Zeynab var en frigiven slavinna som gifte sig med en prins och blev prinsessa. Huset är byggt i osmansk (gammal turkisk) stil, men tyvärr mycket dåligt skött. Det var inte resterna efter bara en sandstorm som låg överallt kan jag säga. Så det blir samma omdöme här som för moskén, de välbevarade gamla bostadshus man kan se i Turkiet imponerar bra mycket mer och ger en mycket bättre bild över hur människor verkligen levde.

Zeynab Khatuns hus.

Selamlik på sommaren. En selamlik är ett sällskapsrum för män, kvinnornas sällskapsrum heter haramlik. Samma ord används på turkiska, men har en hårfin skillnad i betydelse. Om sommaren kunde männen sitta på den här terrassen dit solen aldrig når och samtidigt ha koll på vad som hände nere på innergården.

Selamlik på vintern.

Taket i hamamet. Ett hamam är ett badrum, här med toadel, bastudel, tvagningsrum och avslappningrum. Ett litet spa i miniformat med andra ord.

Förlossningen. Kvinnorna födde barnen i det lilla rummet bakom dörren, efter förlossningen fick de sedan vila ut i den lilla avsatsen ovanför. Eftersom de ansågs orena under fyrtio dagar slapp de allt hushållsarbete och kunde helt ägna sig åt sin nyfödda och sig själva.

Utsikt från kvinnornas takterrass. Här ser man Al-Azhar-moskéns minareter och vidare bort över basaren Khan el-Khalili.

Mohammed, Ali, Hussein och Mohammed. Det är jättekul att bli fotograferad!

Eftersom Al-Azhar moskén ligger alldeles vid den stora basaren Khan el-Khalili gick vi naturligtvis in där en sväng också. Lite mat fick vi på ett jättefint litet kafé som är döpt efter den egyptiske nobelpristagaren i litteratur, Naguib Mafouz. Färskpressad lemonad, tabouleh, hummus och babaganouh med bröd, mums. Och så kikade vi lite i affärer (jag köpte en fin liten ask av ebenholts och kamelben) innan vi satte oss i bilköerna för att åka hem. Man blir trött efter en dags traskande i folkträngsel och damm, men skoj är det!

21 kommentarer:

Anonym sa...

Vilka underbara bilder Marianne!! Jag som varken besökt Istanbul eller Kairo tycker att både moskén och palatset ser iaf jättevackra ut på dina bilder från Kairo.
Och din lunch låter såååå god!! Det är så gott med lemonad, tabbouleh, hummus... Vet inte vad babaganouh är trots att det låter som jag borde veta ;-)
Hoppas att du kan vila upp dig lite nu innan nästa stora översättningsprojekt kommer din väg!
Stor kram

Saltistjejen sa...

Vad roligt att du ar tillbaks nu Marianne. Jag ahr saknat dig! Och skont att hora att du mar battre ocksa.
Fina bilder som vanligt! :-)
Jag tycker for egen del att moskeer kanns valdigt exotiskt och vackert! Men sa ar jag ju inte bortskamd som du, haha med Istanbul som standard...! ;-)
Konstigt det daar att en kvinna ansags oren nar hon fott barn. Jag forstar att man behovde vilan efter forlossningen Men att kallas oren????? Ar man det aven under menstruationen? Det ar man val i andra religioner som t ex judendomen och aven enligt traditionell zigensk kultur om jag inte minns alldeles fel?
Stor kram och vlkommen tillbaks i Bloggvarlden igen! :-)

Anna, Fair and True sa...

Fint taket i hamamet var! Konstigt det där med att kvinnor ansågs orena (å andra sidan är kvinnor fortfarande orena när de har mens inom judendomen, om man är ortodox vill säga) men skönt att de slapp hushållsarbete ett tag! Fast det var väl några andra stackars kvinnor som fick göra det istället...

Grekland nu sa...

Vackra bilder! Det där med kvinnornas orenhet i 40 dar, det håller man fortfarande på här i Grekland. De flesta kvinnor går inte utanför huset de 40 första dagarna och de går till en präst som läser nåt när de 40 dagarna är över. Det har att göra just med den här " orenheten" tror jag, fast jag tror de flesta gör så här bara av tradition, inte för att de egentligen tror på det.
Kul att du är tillbaka och mår bättre! Kram!

Taina sa...

Vilket intressant inlägg! Jag slukar i mig varje mening du skriver. Det är en sådan målande beskrivning och jag är med på din guidade tur. Lite kul studenterna kunde välja själv vem de ville lyssna på. Kanske något för dagens skolsystem, duger inte den ena så duger den andra.
Ha det så bra och härligt att du är tillbaka!
Kram från ett soligt CT.

Annika sa...

JAG har saknat dig så mkt!!
Har ivirigt kollat in din blogg varje dag. Blev så glad ni ikväll när jag loggade på och du skrivit!!
FINA bilder som alltid hos dig!!
Jo, det där med orenhet har man ju hört talas om, det är smått otroligt i denna tid.
Jättekram från mig i ett regnigt Washington!!

Otta sa...

Härligt att du är tillbaka och mår bättre! Underbara bilder, du kan det där med att fotografera. Intressant läsning!

Jag hoppas att du varit i El-Fishaw i Khan el-Khalili?! Det kaféet som Naguib Mafouz brukade besöka dagligen och som lär ha varit öppet dygnet runt sedan ett par hundra år tillbaka. Rangliga stolar, smal gränd med speglar och annat som sett sina bästa dagar. God chai med mint i eller karkadi! Bara underbart att sitta och titta på folklivet där.

Har du läst Naguib Mafouz? Jag har läst några av honom och tycker att de är mycket bra. Det finns en samling på engelska som består av x antal böcker (finns på på Virgin store i City Stars), men jag inte släpat hem alla till Sverige utan köper dem en och en.

Marianne sa...

Petra: Tack söta Petra! Jag har inte tagit ett enda foto på en hel månad, så det kändes lite ovant. Men nu var det roligt igen. Visst är både moskén och huset fina, och det är roligt att se om man inte har sett någonting liknande förut. Synd bara när de inte tar hand om kulturskatter.

Babaganouh (osäker på stavningen) är aubergineröra. Man bakar auberginen antingen i ugnen eller över öppen eld, sedan skalar man bort allt det brända skalet, mosar med vitlök, olivolja, citron och kanske lite chili. Serveras rumstempererad som alla olivoljerätter. Jättegott. Du åt det säkert när du var i Jordanien.

KRAMAR!

Saltis: Tack fina Saltis! Jag antar att jag ÄR bortskämd med moskéer i varenda kvarter och att ha Istanbul som referens ... Om du går förbi en i NYC kan du alltid gå in och kika, alla människor blir glada för positiv nyfikenhet! Fast det finns väl knappast någon från 900-talet : )

Att kvinnor är orena i vissa levnadscykler är gammalt. Enligt judisk tro (ortodox) är vi direkt farliga när vi har mens, men jag vet inte hur det är i strikt kristendom. Enligt islam verkar det vara mest en praktisk fråga, kvinnan får laga mat etc när hon har mens och får leva ett normalt liv utom att ha sex. Och så har hon "dispens" från ritualer som böner och fasta. Vi pratade lite om det med guiden i går, hon menade på att det efter förlossningen mest var ett skydd mot infektioner, och att det var bättre för familjen om hon inte följde med till moskén när de hade små barn hemma. Hon förlorade inga "helighetspoäng" på det, utan ansågs fullgöra sina plikter genom att ta hand om barnen. Romsk kultur har jag dålig koll på, men jag har för mig att det är någonting liknande hos dem. Och det är det i en hel del andra kulturer också. Märkligt det där, räcker det inte med att jag själv känner mig rätt äcklig?

Haha, fast ibland undrar jag om det inte var en SMART KVINNA som kom på det där med att vara direkt farlig. Hon fick vara ifred och vila sig en vecka i månaden, någon annan fru fick väl laga maten och ta hand om karln som de inte fick välja själva, antar jag ; D

KRAMAR!

Anna: Eller hur, som jag skrev till Saltis var det bergis en SMART KVINNA som kom på det där. Förr hade de ju ett antal fruar, så de turades helt enkelt om att ta semester en gång i månaden utan att karln fattade vad det egentligen handlade om, utan han trodde att han bestämde : D

KRAM!

Marianne sa...

Ingabritt: Tack söta du! Så man håller på sina 40 dagar i Grekland? Det gör man visst i Turkiet också, när jag tänker efter. Men där är det visst mest farligt för barnet att gå ut när det är nyfött, enligt dem. Onda ögon och annat småknytt som kan slå klorna i barnen. Och förr i tiden kanske det stämde, innan hygien och liknande var kända begrepp?

KRAM!

Taina: Tack rara Taina! Haha, det skulle vara någonting för dagens svenska niondeklassare! De skulle bara hänga runt musikläraren eller liknande ; D

KRAM!

Annika: Tack kära Annika! Nu känns det ROLIGT igen. Visst är det märkligt att vi kvinnor skulle vara orena! Jag skrev lite längre om det där till Saltis här ovanför. Och som sagt, det verkar mest vara en praktiskt fråga inom islam. Och SMARTA KVINNOR som får vila sig en gång i månaden : D

KRAMAR!!!

Marianne sa...

Otta: Tack rara Otta! Det var lite ovant att fotografera igen, men nu var det kul igen.

Jag hade inte hört talas om El-Fishaw förrän alldeles nyligen (var det av dig?). Så jag har inte varit där än, men det står på listan. Nästa gång får det bli en kopp te där, älskar karkade med honung. Bättre fökylningste finns inte.

Jag har börjat på en bok av Mafouz, The Palace Walk. Men jag tröttnade ärligt talat någonstans i mitten. Ska försöka ta tag i den igen. Jag tror att du kan hitta honom på svenska också. Kan inte tänka mig annat än att han är översatt eftersom han fick nobelpriset. Här kan man hitta hans böcker i alla bokaffärer som har böcker på engelska. Så de finns så nära som i Dandy Mall. Vilken tycker du är bäst?

KRAM!

Otta sa...

I El-Fishaw kan du hitta riktigt mycket att fotografera! Första gången reagerade jag över att det fanns små fat till teglasen som hade motiv från Carl Larsson. :-) El-Fishaw är så att säga i en parallell gränd till själva torget vid moskén, kanske 150 meter från kaféet du var på. Den ligger mitt i gränden, du måste ta dig förbi ett annat kafé, inte alltid så lätt!

Jag undrar om inte Palace Walk ingår i triologin om Kairo, för det är den serien som jag kan rekommendera. Jag kan hålla med om att man ibland kan tröttna lite och då gäller det att inte lägga ifrån sig boken, för det är alltid svårt att återvända till dem, jag har gjort det misstaget en gång med hans böcker. :-)

Jag kollade upp hur mycket som var översatt en gång och blev besviken, därför blir det på engelska istället. Egyptierna "behöver" i det närmaste inte läsa honom då nästan alla hans böcker finns som film och TV-serier, och det gör att historierna är välkända. Det finns några kontroversiella historier av honom, men har inte nått så långt ännu.

Jag antar att du läst Alaa al-Aswany? Yacobins hus och Chicago. Chicago är på väg till mig och Yacobins hus var mycket bra, visar en del på problemen i Egypten. Har till och med sett filmen på arabiska!!! :-)

Som du kanske förstår är jag inne i ytterligaren en rapport som inte vill skriva sig själv - det är därför jag skriver så långa kommentarer! Allt för att komma ifrån...:-) just nu handlar det om en specifik sjukdom som jag haft gruppdiskussioner om med läkare. Gäsp!!!

Kramar

Marianne sa...

Otta: Carl Larsson???? Hahaha, ja det måste jag ju se! Zorn har målat en väldigt vacker tavla med motiv från Istanbul, men Larsson i Kairo : D

Det stämmer att Palace Walk är första delen i trilogin om Kairo, det var nog därför jag valde den. Jag får väl ta itu med den igen.

Yacoubians hus tyckte jag var fantastiskt bra! Men Chicago ... Vet inte, jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem och den fångade mig inte lika mycket. Den är inte dålig, men inte lika bra.

Har du läst Ahdaf Soueif, The Map of Love? Den är också helt otroligt bra! Men undvik The Eye of the Sun eller liknande, den är bara tjatig och malande. Synd, för om hon hade redigerat bort hälften hade det också blivit en fantastisk bok.

Haha, man skulle kunna säga att du är drabbad av flunsan? Du får göra som jag när jag har någonting riktigt tråkigt framför mig. Jag säger till mig att "det enda sättet att få det gjort är att göra det". LYCKA TILL!

Kramar!

Musikanta sa...

Tack för kommentar i min blogg - roligt att höra av dig igen!

Skönt att höra att du varit borta från bloggen ett tag - jag har haft dåligt samvete för att jag inte har hunnit med att läsa mina favoritbloggar den sista månaden...

Fredagstemat tär på krafterna, jag har full förståelse att du hoppade av! Man måste ju i första hand svara dem som kommenterar i ens egen blogg och eftersom jag har hittat på ämnen för maj så kan jag ju inte hoppa över någon fredag heller tycker jag...

Jag har i alla fall läst ut Arabesk, och njutit av din fantastiska översättning. Det kan inte ha varit lätt alla gånger. Vad var det engelska ordet för "lortinbakad"? Och så bra att du har kommenterat i slutet!

Rolig att läsa ditt inlägg också eftersom jag numera känner igen en del ord.

Skulle faktiskt vara roligt att komma till Istanbul någon gång. Staden är ju så fint skildrad av Nadel.
Varm kram/M

Otta sa...

Du ser jag kan inte slita mig! :-) Hennes skall jag läsa! Spännande med en kvinna...Tack för tipset!

Nu skall jag slänga mig över rapporten....nu...nu...;-)

Laura sa...

Intressanta bilder och historier man får läsa och beundra på din blogg igen! Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag faktiskt inte såååå intresserad av att gå in i moskéer här i Istanbul heller, hur pampiga och fina de än må vara.. Moskéer, kyrkor och andra byggnader ligger inte högst upp på min "måste se"-lista då jag reser någonstans heller, naturen och människorna intresserar mig mer. :) Eftersom jag inte förstår mig på arkitektur och sånt så fäster jag inte så mycket uppmärksamhet vid dem helt enkelt, men visst är det tråkigt att de inte bevarar kulturhistoriska byggnader bättre i Egypten.. Jag lade bland annat märke till att taket på hamamet hade en hel del hål, stämmer det eller ser jag helt fel?

Kram!

Suzesan sa...

Äntligen är du tillbaka Marianne skönt att höra att du är på G skönt att läsa dina intressant inlägg igen. Du har varit saknad. Jag har kollat varje dag!

Bra att pausa och samla ihop dig.

Du hade redan skrivit det jag tänkte IGEN...jag skrattade för jag tänkte det räcker väl med att man känner sig oren, skitig och äcklig när man har mens eller lite ofräsch när man fött barn. jag tänker på om nån sagt till mig "Susanne du är oren"

Men det ligger säkert en logisk tanke bakom det när man ser hur BB:et ser ut. Kvinnor arbetar väl väldigt hårt i vanliga fall så det kanske kan vara skönt för dem att vila sig lite efter förlossningen så allt kan läka och de kan bara koncentrera sig på sig själv och barnet. Det är väl inte ofta de får egentid, kvinnorna. Men ehhh OreN???

Ha en bra dag
Kramar
Susanne

Anna, Fair and True sa...

Haha, ja, det kanske var en smart kvinna som kom på det! Men stackars mannen med många fruar, för det sägs ju att när kvinnor bor ihop så börjar deras menscykler gå ihop s a s, och det är ju inget bra för honom för då har han ju en massa orena kvinnor som inte får jobba i köket samtidigt! ;)

Marianne sa...

Musikanta: Ha inte dåligt samvete - ska jag säga, det har jag också! Jag har knappt läst en blogg den senaste månaden, men nu ska jag göra det igen och det känns roligt.

Vad ROLIGT att du tyckte om Arabesk! Och kommentarerna! Mina kommentarer, eller listor, på slutet är tänkt för att hjälpa den svenska läsaren. De turkiska namnen är ju inte lätta när man aldrig har hört dem och det blir lite lättare om man har betydelsen att hänga upp dem på. Haha, lortinbakad, jag minns inte riktigt men jag ska se om jag kan hitta det. Kommer du ihåg ungefär var det var någonstans? Början-mitten-slutet?

Jag tycker absolut att du ska skriva upp Istanbul på din lista över resmål! Och när det är dags kan du hitta min reseguide under kategorin Reseguide långt ner i högerspalten här.

Kramar!

Otta: Haha, det är alltså lätt att distrahera dig? Hoppas att du har jobbat duktigt nu i eftermiddag så att du blir av med eländet snart!

Kram!

Laura: Det roligaste är att se hus som människor faktiskt har bott i och som visar hur de levde. Det bästa huset jag har sett var i Safranbolu, dit måste ni absolut åka om ni inte har varit där. Man får gå in med guide som berättar om hur livet var där förr i tiden. Och jag håller med dig, det är lite så att har man sett en har man sett dem alla. Inte riktigt kanske, men ... Fast du har väl sett vikinga-klottret i Aya Sofya? DET är kul! Och om man inte har varit i någon moské så är det verkligen värt att se eftersom det är så annorlunda mot en kyrka. Hmm, men jag njuter nog väldigt av alla de vackra byggnader som finns i Istanbul. Jo, det finns en förskräcklig massa vedervärdigt fula hus också, men de vackra är så enormt vackra. Jag kan inte heller någonting om arkitektur, men både du och jag vet ju när vi tycker att någonting är vackert!

Du såg helt rätt. Det är hål i hamamets tak. Så trist!

Kramar!

Marianne sa...

Suzesan: Tack söta Suz! Nu mår jag bättre.

Nä, visst skulle det vara hemskt att få höra att man var oren eller till och med farlig! Det räcker gott med hur man själv känner sig. Men som du säger, det är nog skönt för kvinnorna att faktiskt få vara ifred och bara bry sig om sig själva och det lilla barnet ett tag. Haha, förresten är det nog omgivningen som är oren och farlig för en nyförlöst kvinna, snarare än att hon är det!

KRAM!

Anna: Hahahahahahaha, de fick laga maten själva! Eller så gick de hem till mamma. Det kanske är därför de sitter och hänger på sina kaféer hela dagarna : D Hahahahahaha, tänk dig att vara gift med fyra fruar som alla har PMS SAMTIDIGT!

KRAM!

Ninni sa...

Vilka fina bilder! För mig som inte alls har någon erfarenhet av moskéer så är det intressant att få se dina bilder och läsa texten. Bilden på taket i hamamet tycker jag väldigt mycket om. Tänk att de tillåter fotografering!
Jag är så besviken för på de flesta muséer och i de allra flesta kyrkor får man inte fotografera alls här i Brasilien. Vakterna är dessutom otroligt nitiska och vaksamma. man kan ju fundera av vilken anledning egentligen.
Intressant det där om orenheten efter förlossningen...inte bara av ondo kanske.Men konstigt hur man ser kroppens naturliga processer, speciellt kvinnans.
Tack för att jag fick följa med dig på besöket:)
Må så gott!
Kram Ninni

Marianne sa...

Ninni: Tack! Jag brukar vara lite försiktig med kameran och fråga innan jag fotograferar folk, i alla fall som närbilden på imamen. Men de flesta verkar tycka att det är helt okej, eller så är de bara så vana med alla turister ...

I husen är det inte så konstigt, för så vanvårdat som det ändå är kan inte ens kamerablixtar ställa till mycket. Det enda ställe jag känner till, nej förresten det är två, där man inte får fotografera är Koptiska museet och det lilla museet i Saqqara vid trappstegspyramiden. Men de två museerna är också väldigt välvårdade.

Jag såg hos dig att du inte fick fotografera utställningen när du var i den där fina parken, synd. Och konstigt att vakterna är så himla nitiska?

Männens kroppar är mer naturliga än kvinnornas??? Eller så var det en smart kvinna som ville vara ifred lite då och då : D

Kram!