Färdig

Den här utsikten tackade jag nej till, två pyramider som sticker upp bakom

dadel- och apelsinodlingen. Det huset var alldeles för stort med fyra våningar

och arton balkonger och femtioelva badrum. Och bergis fyrahundra kvadratmeter boyta.

Ja, förutom att det var för stort skulle vi inte haft råd med det!

Nu har jag skickat sista kapitlet av boken till förläggaren! Jätteskönt! Inte för att mitt arbete därmed är helt färdigt. Först ska jag fixa alla listor med ord, medverkande personer, platser, det turkiska alfabetet etc. Dessutom återstår ett par kringtexter av författaren. Och sedan blir det att redigera efter att redaktören har haft synpunkter. Och allra sist ska hela boken korrekturläsas, och det är jag som gör det. Men nu är mitt tunga jobb klart.

Det som ofta kan ta tid är att jag ibland sitter och stirrar på en mening och kan inte bestämma mig för om den är bra eller ej. Ska det vara ett kommatecken där eller inte? Ska jag använda den ordföljden eller ska jag ändra så att den satsen kommer före den? Är det där ett bra ord? En synonym? Upprepning av ett ord, hur ska jag uttrycka samma sak med ett annat ord. Och så vidare, och så vidare. Allt det där blir mycket lättare när redaktören har läst och kommit med synpunkter, för då vet jag i alla fall vad som är bra (eller i alla fall passabelt) och vad som måste ändras. Det är inte bara jag själv som har stirrat mig blind.

Och nu har nog Maken landat. Åter från den stora metropolen Älmhult. Vi får hela en och en halv dag, sedan sticker han till Rumänien och blir borta hela veckan. Så jag får väl ägna en del tid åt att tvätta och stryka så han kan packa om resväskan.

VI SKA FLYTTA!

TACK alla ni som har hållit tummar och tår och tänkt på mig i dag! Det hjälpte och gav resultat!

Snälla mr Sherif på Kontoret följde med och skötte själva den ekonomiska förhandlingen, och jag behövde bara säga vad jag ville. Så jag ska få köket förbättrat, jag får ny spis, diskmaskin, frys, kyl, diskbänk och köksfläkt. Tyvärr får jag väl behålla de flesta av de gamla skåpen, men det är inte hela världen. De äckliga duschkabinerna kastas ut och vi ska i stället ha duschdraperier. Mycket bättre eftersom man kan tvätta dem i maskin, kabiner är bara jobbiga att hålla rena i alla skrymslen och vrår. Golvet i entrén ska slipas och plattorna på gången ut mot poolen ska bytas. Väggarna ska målas i den ljust gula nyansen. Och alla möbler ska plockas ut så att vi får plats med våra egna. Inte nog med det, vi sänker dessutom hyran från den vi betalar nu, och det är ju aldrig fel! Detta trots att hyrorna är högre, generellt sett, i vårt nya område.

Så från den första november kommer jag att ha dessa promenadvägar:

Utgången på baksidan av området.

Här kan man gå både till vänster ...

... och till höger.

Om man går till höger tror jag att man kan gå ända bort till Intercontinental som har sitt Pyramids Resort här i krokarna. Om man går till vänster vet jag inte var man hamnar. Men det ska jag ta reda på med kamerans hjälp!

Så nu ska jag sätta mig och se till att de två sista kapitlen på boken blir färdiga och skickade till förläggaren. Sedan ska jag börja packa. Och rensa. Och planera.

Om någon undrar varför inte Maken var med och förhandlade, så är det för att han befinner sig i Älmhult. Och nästa vecka ska han till Rumänien. Så länge hade jag inte tålamod att vänta ...

Håll tummarna!

De här glada barnen träffade jag när jag var och tittade på lägenheten förra veckan. Jag vet inte vad det är som gör en person med kamera så totalt oemotståndlig för barn, men de kommer ofta rusande och ropar: "Fota mig, fota mig, fota mig!" Och när man har en mask för ansiktet blir det så klart extra roligt!

Titta på min fina mask!

Fota oss!

Håll tummarna för mig i morgon klockan elva svensk tid! Då ska jag träffa hyresvärden och förhandla om lägenheten. Nästan alldeles själv, för Maken är så klart i Älmhult så jag har tur att snälle S på Kontoret följer med. Men det är jag som ska förhandla och jag är urusel affärskvinna! Jag måste alltså komma ihåg att hyran han begär bara är utgångssumman - den ska självklart förhandlas. Och i förhandlingsbiten ligger så klart det där med att renovera kök och badrum och måla om. Så beroende på vad han begär i hyra kan man alltså även be att få kök för den summan man inte förhandlar ner. Eller nåt. Ja, ja. Jag tar lägenheten med det kök som är om så skulle vara!

Men håll tummarna - jag är redan nervös!

Utsmyckning

En av "pelarna*" i islam är att ge allmosor till fattiga, och under Ramadan är det extra viktigt att dela med sig av överflödet till dem som är mindre lyckligt lottade. Tält för utdelning av mat till Iftar (måltiden för att bryta fastan) byggs därför upp lite överallt i stan. Här är ett sådant tält i närheten av oss, på Alexandria Desert Road.

Tält för Iftar.

En del tar med sitt matpaket och sätter sig någon annanstans, tyvärr plockar inte alla upp efter sig.

Sådana här lyktor pryder många hur runt om i Egypten under Ramadan. Den här

lyktan hänger vid entrén till det område vi hoppas flytta till. I bakgrunden ser

man in i ena delen av det området.

Nu har jag bara tre kapitel kvar av den här boken. Sedan lovar jag att bli lite socialare här på nätet!

*Pelarna i islam är: trosbekännelsen, fastan, bönen, allmosan och vallfärden till Mecka.

Lägenhetsvisning

Jag ska inte bli bostadsfotograf i mitt nästa liv, det är en sak som är säker för det är ursvårt att få bra fotografier av ett rum och göra det rättvisa. Men här är i alla fall lite foton från den lägenhet vi var och tittade på i går (och som jag såg redan förra veckan, lite i smyg). Tänk nu bort alla fula möbler (inklusive garderober, lampor och gardiner) och tänk dit en ljusare färg på väggarna. Och så ska det så klart städas också.

Entrén från gatan. Det ser ut som om man ska bo i garaget.

Nedre hallen. Till höger ut mot gatan och till vänster ut mot poolen.

Det här är allt på den våningen. Golvet behöver slipas för att bli vackert igen.

Entrén från poolsidan. Här behöver keramikplattorna bytas ut för de är skruttiga

och dessutom leker de stormvågor på Nordsjön om vintern.

Här kommer man ut till poolen. Vi får alltså en egen gång till poolsidan,

så vi behöver inte gå ut på gatan och gå runt utan hamnar direkt i plurret.

När man går upp för första trappan kommer man direkt in i det här rummet på första

våningen. Det är avlångt och ganska trist men med stora fina fönster åt bägge håll

som släpper in mycket ljus. Här tänkte jag mig att man kan ha arbetsrum och bibliotek

(fint ska det va') för det är nog det enda stället där alla bokhyllor får plats ordentligt.

På första våningen finns också ett gästrum som har en egen liten balkong. Mycket liten, men dock.

Och ett tillhörande gästbadrum.

Det var allt på första våningen.

När man går upp ytterligare en trappa kommer man upp till den övre hallen.

Till vänster om trappräcket skymtar en stege upp till taket. Så om grannarna behöver

greja med sin parabol måste de gå genom vår lägenhet, men det tycker jag är okej.

Jag tror inte de har som hobby att greja med parabolen.

Rakt fram ser man dörren till det som kommer att bli förråd.

Här är den övre hallen sedd från köksdelen.

Trappan är då till vänster om det lilla trädet. Till höger dörren till förrådet.

Det här rummet ska bli förråd. Både för köksbehov och som vindsförråd.

Orsaken är att köket är alldeles för litet och har katastrofalt få skåp och lådor,

så någon sorts lösning måste till. Det får bli det rum som ligger närmast köket.

Och med lite ordning på sånt som bara ska förvaras, eventuellt bakom ett skynke,

ska nog det bli bra.

Längst bort i den lilla korridoren, och sedan till höger, ligger sovrummet.

Dörren till vänster i bild leder in till badrummet och dörren på andra sidan

badrummet leder ut till en balkong.

Sovrummet sett från sängsidan.

Badrummet är långsmalt, till höger toadelen och ut till balkongen ...

... och till vänster badkarsdelen. Enda problemet är väl hur det ska gå att dela

badrum efter åtta år med var sitt badrum : )

Balkongen utanför badrummet. Här ser det ut som om golvet är beige. Det är det inte.

Det är svart-vit sten upptäckte jag när tillräckligt många fotspår hade svept undan en massa sand.

Mitt emot sovrummet finns först en liten "smatt" och sedan kommer man in i ...

... ett gästrum till. Det tänkte vi ha som extra gästrum när det behövs två, men framför allt ställa alla garderober här inne eftersom det blir väldigt trångt i sovrummet annars.

Även till det rummet finns ett badrum som får tjänstgöra som tvättstuga.

Det här badrummet är ganska ofräscht, så det ska vi försöka få renoverat.

Här står jag i hallen igen och tittar till höger. Alldeles till höger i bild ser man

yttersta änden på barköket, rakt fram det som får bli vardagsrum.

Så här ser köket ut i dag. Superskruttigt och vansinnigt dåligt planerat. Spisen syns inte,

den står till vänster nedanför bardisken och får åka ut om vi så ska köpa egen spis. En liten

diskbänk som också behöver bytas ut. Kyl och frys måste flyttas för att få plats med fler

skåp, de kan antingen stå "utanför" köket eller i förrådet. Ett litet fönster ovanför

diskbänken, bakom skåpet.

Här blir matplatsen. Här syns spisen också.

Vardagsrum och matplats. Balkongdörren bakom matplatsen.

Det här blir min utsikt när jag lagar mat. Perfekt så kan man ha kontakt med man och

gäster i stället för att stå undangömd i ett kök.

Balkongen är inte stor, men man får gott och väl plats med ett litet bord och korgstolar.

Det blir våra egna, rena, dock. Och utsikten från balkongen såg ni i inlägget nedan.

Det här är väl kanske inte direkt den bostad man går och drömmer om, men jag bor mycket hellre med till och med det där hemska köket än så trist som vi gör nu. Det hus vi har nu är visserligen fint, inget fel på det, men ibland känner jag mig som en gammal haremsdam som måste hålla sig innanför murarna. I området där lägenheten ligger vet jag att folk faktiskt sitter vid poolerna och de pratar med varandra, jag kan gå ut på baksidan och promenera av hjärtats lust och bli medlem i country cluben (vad tusan säger man på svenska?) där det är grönt och fint och människor. De enda som syns i vårt nuvarande område är gubbsen och en enstaka nanny som går ett varv med en barnvagn. Hur kul är det?

Bara en sån sak som fönster förresten. Om jag har räknat rätt är det fjorton fönster i den nya, mot elva där vi bor nu. Då bor vi nästan dubbelt så stort nu!

Så nu får Maken den grannlaga uppgiften att förhandla med hyresvärden. Jag hoppas det ska gå vägen!