Fredag den 13:e

Krusbärsbebisar.

Det är verkligen fredag den 13:e för mig i dag. Megamycket.

1. Något eller några av diskbråcken i nacken tycker att livet är stenkul och gör livet surt för mig.

2. Jag har fått NIO kommentarer på mitt förra inlägg enligt mejlen, men det är bara TVÅ som syns i bloggen! Är det fler som har strul med kommentarer just nu? Jag ska se om jag kan kopiera in kommentarerna från mejlen.

3. MIN DATOR HAR KRASCHAT! Jag är så deprimerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. TVÅ VECKORS JOBB, och inte bara åtta timmar om dagen, rätt ner i datoravloppet. Supporten på Apple har gjort allt de kan via telefon, vi har väl pratat en 5-6 timmar med varandra, men det är kört. Tack och lov har jag Apple Care Protection Plan så på måndag kommer de och hämtar datorn för att se om en skicklig tekniker kanske kan rädda åtminstone den filen. Men jag har inte stort hopp om saken. Och jag var nästan klar med just det jobbet ...

4. En tand har gått sönder.

Behöver jag säga mer? Jag går och lägger mig nu och gör slut på den här hemska dagen.

Sopor och vatten och ... äsch, det blir punkter

Vinbär i bebisstadiet.

• I Istanbul hämtades soporna varje kväll av en sopbil som ser ut ungefär som sopbilar i Sverige. I Kairo hämtades soporna tidigt varje morgon av en liten lastbil där killarna som tömde soptunnorna åkte med soporna på flaket. Här i Älmhult hämtas soporna mitt på dagen varannan vecka! Okej, det är inte så himla hett här i Sverige, så saker och ting tar lite längre tid på sig innan de ruttnar och börjar stinka, men är det inte lite väl snålt tilltaget? Borde inte sopor hämtas varje vecka? Det gäller att planera fredagsmyset under sommaren om man tänker sig att äta räkor därtill, så att man inte sitter där med en hög räkskal som måste ligga i tunnan i två veckor innan man blir av med stanken.

• Vi har haft ett ganska stort problem med huset, och det är vattnet. Vi har haft dåligt tryck i ledningarna ända sedan vi flyttade in, och i början tänkte vi att det kanske är så här i hela området och att kommunen i så fall får fixa det. Men efter att ha pratat om saken med grannarna förstod vi att det bara var vi som var drabbade. I dag kom rörmokaren och kikade. Han kunde inte hitta felet, hur han än letade i gatan och överallt. Till slut öppnade han något rör bredvid vattenmätaren, hittade inget där heller, men när han satte tillbaka röret blev trycket bra! Så nu har vi normaltryck i duschen så att det kanske blir skönt att duscha igen. Skönt!

• Jag har köpt Vår trädgårdsbok av Christel Kvant och Inger Palmstierna. Åh så bra den är! Jag har inte kommit så långt än, just nu håller jag på att läsa om doftande buskar. Jag har bestämt mig för att jag vill ha vita blommor i skuggan på baksidan och rosa/purpur/vita blommor i solen. Och så vill jag ha en doftande buskpion vid syrenen bakom brevlådan så att det blir som en häck. Måste rita upp trädgården och planera den ordentligt så att det inte bara blir hipp som happ, utan harmoniskt. Bättre att vänta ett år extra på äppelmoset än att det inte blir bra.

• I dag låg katterna inne och sov halva dagen, trots att dörren stod öppen så att de kunde gå in och ut som de ville. Skönt att de har lugnat sig så att jag också kan lugna mig och inte bli för orolig när de är ute. Hade apropå katterna en riktigt otäck dröm i natt. Makens f.d. chef hade bestämt att vi inte fick ha katter för Maken blev distraherad. Så jag fick använda list och knep för att få veterinären att ge ut en fatwa om att de skulle leva och att de skulle vara hos oss. Ni förstår att jag vaknade och var genomsvett!

• Jag vet att det finns en avstängningsknapp, men guuuuuud vad trist den där Melodifestivalen är! Enda undantaget är väl det finska bidraget, killen är lite Ted Gärdestadsk och jag tyckte faktiskt om hans låt. Det är nog första gången någonsin som jag har tyckt om en mello-låt. När fan blir gammal ...

Bara ...

... en liten grankotte i barnstadiet.

Långväga besök

Väpnarlilja.

I förmiddags ringde det på dörren - och där stod min Trevliga Granne! Minns ni mina Trevliga Grannar från Kairo? Nu stod de plötsligt utanför dörren! Vilken glad överraskning det var! De hade varit på besök i Danmark och Skåne, och på vägen hem passade de på att titta in till oss. De flyttade hem till Sverige ett par månader före oss, och bor nu lite längre uppåt landet. Så det var inte precis dem jag förväntade mig se när jag öppnade dörren. Jag blev som sagt jätteglad, synd bara att Maken inte var hemma. Vi fick oss en trevlig kaffestund i trädgården där vi kunde njuta av solskenet och mycket prat om allt som var och allt som har hänt sedan sist.

Tänk vad härligt det är att bo i Sverige där vänner kan titta förbi bara så där apropå!

Förresten: I Kairo var allt täckt av ett lager sand. Här är allt täckt av ett lager pollen! Jag har tur här i livet som inte är allergisk.

Nu går ögonen i kors på mig, för den här veckan har jag två parallella jobb, så jag ska dyka i säng så att jag orkar upp i morgon. Jag får upprepa mig lite här, även om jag börjar tröttna på frasen: Jag återkommer och svarar på era fina kommentarer.

Asså vicken skillnad!

Det är livsfarligt att lyfta sekatören och tänka "bara lite", det blir inte bara lite om man inte har en färdig plan. Det blir mycket. I dag blev det jättemycket. Det blev båda de fula vildvuxna buskarna vid ytterdörren. Titta här:

Före. Busken längst till vänster är död och den till höger är för stor. Den skymmer fönsterdelen på dörren och stjäl ljus, den döljer husnumret och invaderar trappan.

När jag hade varit igång "bara lite" med sekatören blev resultatet så här. Nu syns det att det är tre fönsterrader bredvid ytterdörren, man ser trappsteg även till vänster och faktiskt den väg uppför trappan som är tänkt att ta eftersom gången från garaget leder dit, man ser husväggen och man kan se husnumret (bortretuscherat här på bilden eftersom det är Internet). När stubbarna är borta blir det nog fint med ett smalt trädäck eller liknande att sätta krukor på. Man ska ju inte ha buskar och rabatter längs huset. Maken lastar skottkärran för vidare transport.

Som jag redan har skrivit gömmer det sig en hel del i buskar och rabatter. Det mest makabra var en grenklyka med ett dockhuvud. Hon liksom tittar på en ...

Vi hann i alla fall med en skön fika i solen i dag tillsammans med M som bodde i Istanbul samtidigt som vi, och som nu bor här i Älmhult sedan fyra år tillbaka. Tänk så trevligt det kan bli att stöta på någon på Ica! Kaffegästen föranledde pajbakning, i dag blev det äpplen, päron och blåbär som hamnade under smulpajstäcket. Riktigt gott, det kan jag rekommendera.

Katterna är lika trötta i kväll som de var i går kväll. Tjorvan var inte lika tveksam i dag, utan kom ut direkt. Och Stina är grön i ansiktet av klorofyll igen, och var alldeles sandig och jordig efter att ha rullat sig på alla lortiga platser som tänkas kan. Men det gör ingenting, huvudsaken är att de är lyckliga.

Trodde jag skulle läsa bloggar i går. Det hann jag aldrig, för Djävulen bär Prada dök upp på Tv 4, och den hade vi inte sett. Nu har vi sett den. Den var småtrevlig, ingenting jag kommer att se igen, men jag är glad att jag har sett den.