Snipp, snapp, snut, så var taggbusken SLUT

Är det någon mer än Olgakatt som kommer ihåg vår gamla taggbuske? Den som var så hög att långa Olgakatt kunde gömma sig bakom den? Titta i inlägget som gömmer sig i länken, så får ni se. Där ser man även hur det såg ut bredvid ytterdörren för ett år sedan. 

Jag har klippt och klippt och klippt både nu och då för att decimera eländet och i dag, till slut, är taggbusken mer eller mindre historia. Dagen började med att såga:

Så här mycket grenar var det i ungefär halvtid:

Och till slut var det en rejäl hög med grenar och minimalt med taggbuske: 

Den lilla pallen Mammut är egentligen en pall för barn. Men den är vansinnigt praktisk till allt
möjligt. Till exempel kan man sitta på den när man ska såga taggbuske, så slipper man
stå och böja sig i en massa konstiga vinklar. Annars kan man ha den stående på
trappen så att grannflickorna kan komma och sitta på den - eller så kan man sitta på den
alldeles själv och blicka ut över nejden medan man tar sig en kopp kaffe.

Pyracantan var så gammal och uschlig att den verkligen behövde gå i barndom, nu grönskar den nere vid anklarna, och om den behagar bli hanterlig och lite snygg får den vara kvar, annars åker även fötterna. För jag behöver den här platsen för annat än taggar, t.ex. mitt dogwood/corneus-träd som jag ska få på lördag!

Ja och ni vet hur det är när man har kommit igång i trädgården. Då finns det ingen hejd. Så häcken på båda sidor om trädgården fick sig en rejäl omgång innan jag stapplade in med darrande händer - jag har nämligen inga muskler alls, varför den här dagens fysiska aktiviteter har satt sina spår.

Tjejerna sover hos Moa i natt, och jag ska lägga mina darrande armar ovanpå mitt eget dunbolster alldeles strax.

PS. Hur det ser ut vid ytterdörren kan ni få se i morgon.