onsdag 4 juli 2012

Snipp, snapp, snut, så var taggbusken SLUT

Är det någon mer än Olgakatt som kommer ihåg vår gamla taggbuske? Den som var så hög att långa Olgakatt kunde gömma sig bakom den? Titta i inlägget som gömmer sig i länken, så får ni se. Där ser man även hur det såg ut bredvid ytterdörren för ett år sedan. 

Jag har klippt och klippt och klippt både nu och då för att decimera eländet och i dag, till slut, är taggbusken mer eller mindre historia. Dagen började med att såga:



Så här mycket grenar var det i ungefär halvtid:



Och till slut var det en rejäl hög med grenar och minimalt med taggbuske: 

Den lilla pallen Mammut är egentligen en pall för barn. Men den är vansinnigt praktisk till allt
möjligt. Till exempel kan man sitta på den när man ska såga taggbuske, så slipper man
stå och böja sig i en massa konstiga vinklar. Annars kan man ha den stående på
trappen så att grannflickorna kan komma och sitta på den - eller så kan man sitta på den
alldeles själv och blicka ut över nejden medan man tar sig en kopp kaffe.

Pyracantan var så gammal och uschlig att den verkligen behövde gå i barndom, nu grönskar den nere vid anklarna, och om den behagar bli hanterlig och lite snygg får den vara kvar, annars åker även fötterna. För jag behöver den här platsen för annat än taggar, t.ex. mitt dogwood/corneus-träd som jag ska få på lördag!

Ja och ni vet hur det är när man har kommit igång i trädgården. Då finns det ingen hejd. Så häcken på båda sidor om trädgården fick sig en rejäl omgång innan jag stapplade in med darrande händer - jag har nämligen inga muskler alls, varför den här dagens fysiska aktiviteter har satt sina spår.

Tjejerna sover hos Moa i natt, och jag ska lägga mina darrande armar ovanpå mitt eget dunbolster alldeles strax.

PS. Hur det ser ut vid ytterdörren kan ni få se i morgon.


8 kommentarer:

Suzesan sa...

Guu' ja jag minns men sen är ju jag från stenåldern. Hahaha drama ju och så skrattade jag när du skrev att -du skulle lägga dina darrande armar på dunbolster't.-

STACKARS Marianne du måste ju vara helt utmattad.

BRA JOBBAT.

Stor och omtänksam kram
/Susanne

Marianne sa...

Suzesan: Haha, ja jag har fortfarande rätt skakiga armar, häcksaxen liksom tjongar i armarna varje gång man tar ett klipp. Risken finns att jag tappar det mesta i dag.

Väntar tills i morgon med att gräva en grop till trädet som ska stå där.

Kramar!

Pettas sa...

Oj, Marianne, du skulle behövas här också. Utifall att du får ett stort behov av att klippa till så är du varmt välkommen. Snyggt kommer det att bli hos er nu när du har kapat till. Du är verkligen idog trots muskelsvaghet;)

kramar

Bert Bodin sa...

Jag tycker du kan behålla taggbusken som en installation på gräsmattan.

Tillverka en liten metallskylt och skriv Lars Wilks på den, så får du snart många besökare och kan öppna kafé.

Suzesan sa...

Hahaha härliga cybern och härliga människor ni alla. Fick mig dagens energigivande SKRATT;)

KRAM
/Susanne

Marianne sa...

Karin: Hahaha, ja när jag väl har tid är det så himla roligt att vara ute i trädgården och jobba. Då finns det på något sätt inga gränser för vad man kan och orkar. Men det känns i den gamla kroppen, det vill jag lova. Och i dag måste jag gräva en stor grop. Får kanske ta och flörta lite extra med Klas?

Kram!


Bert: Hahahahahahaha! Och om jag anmäler byggfusk till kommunen så blir det extra skriverier i tidningarna!


Suzesan: TUR att cybern finns!

Kram!

Musikanta sa...

Helt fantastiskt hur du jobbar! Jag var helt slut igår när jag hade planterat mina tagetes i fem blomlådor.

Det där med seckatörer och häcksaxar och att gräva gropar får MM hålla på med...
Kram från Ingrid

Marianne sa...

Ingrid: Men det är ju inte så konstigt om du är trött just nu! Även om du känner dig rätt bra har du ju genomgått en stor operation, och kroppen behöver hämta sig. Så det låter bra att MM får vara grävling och klippare!

Stora kramar!