Greta Garbo som Anna Karenina.
Bilden är lånad från Internet.
Jag vet inte om det är jag som är korkad, eller vad det är som gör att klassikern Anna Karenina är så himla bra och överhuvudtaget är en klassiker. Kan någon förklara det för mig? Jag har visserligen bara läst halva boken, är snart klar med volym ett, så det kan ju tänka sig att det skall uppenbaras för mig i slutet, men jag undrar om det verkligen är lönt att kämpa sig igenom den här tegelstenen.
För det första ser jag en klassiker som en bok som för med sig tankar om mänskligheten med mera som är allmängiltiga även i vår tid. Men jag vet inte om jag tycker att diskussioner om skilsmässa och kyrkans hållning till det är så giltigt i dag? Kanske i Italien, men knappast i största delen av världen och nej, inte i den muslimska världen heller. Samma sak tycker jag gäller diskussioner om klassisk kontra vetenskaplig utbildning, trälarnas vara eller icke vara etc. Det mesta i den här boken tycker jag är i högsta grad förlegade samhällsföreteelser som möjligen kan vara av intresse om man vill veta mer om hur det var i Ryssland på 1800-talet.
Och vad gäller hjältinnan själv i boken begriper jag inte för mitt liv vad det är som gör henne till hjältinna! Hon är gift och har barn, träffar en man hon förälskar sig i och får barn med honom, dvs hon är otrogen. Sedan tycker hon att hennes make är förfärligt ond som vill förlåta henne och bespara henne dåtidens förnedring och utstötning som skulle följa om han skiljer sig ifrån henne. När han sedan till slut vill genomgå skilsmässan i alla fall, beter hon sig så att han ångrar sig. Och inte någon gång kan hon tala om vad det är hon själv vill och sedan ta konsekvenserna av sin vilja och sina handlingar. Vad är det för hjälteaktigt med det? Visst var kvinnans position hemsk på den tiden, visst var det förfärligt att kvinnan var mannens egendom till den milda grad, men om det ska finnas en gnutta hjältinna i människan borde hon väl åtminstone tala om vad hon vill? Eller?
Jaha, det enda som jag tycker är bra hittills är att Levin får sin Kitty till slut. Jo förresten, jag njöt av scenen när Levin sådde tillsammans med sina lantarbetare, det var väldigt levande.
