Läst under 2013

Nu blev det en sån där dag när jag har jobbat tills en bit in på kvällen. Tiden bara rasar i väg ibland. Så för att spara min trötta lilla hjärna tänkte jag att jag skulle dela med mig av de böcker jag har läst under förra året.

Det är några böcker jag vill slå ett extra slag för.

Agaat av Marlene van Niekerk 

Kanske inte helt lätt om man vill läsa någonting som underhållning, men en upplevelse att bevara. Den är lite annorlunda på ett bra sätt. För att inte uppfinna hjulet två gånger, kopierar jag lite av baksidestexten här: "Sydafrika 1996: apartheidsystemet har fallit. Den vita lantbrukarhustrun Milla de Wet ligger förlamad och kan bara kommunicera genom blinkningar. Hon är helt utlämnad till Agaat, som ägnar henne en noggrann men ilsken omsorg. Agaat är svart och har levt med familjen de Wet i hela sitt liv."

Den gudomliga Gudrun av Elinor Fredriksson

En härlig skröna med kloka tankar i botten. Fantastiska associationer och tankevurpor. Lite ur baksidestexten igen: "Gudrun har bestämt sig. Hon ska göra gott! Här ska bringas ordning i världen och Gudrun räknar sig som utvald för uppdraget. Det gäller att påbörja detta uppdrag i liten skala och i väntan på att bli en stor visionär städar Gudrun skolan. Inte alla tar tacksamt emot hennes goda tjänster och Gudrun bidrar till en hel del tilltrasslade situationer."

Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin

Alla som har sin mor kvar i livet borde läsa den här. På riktigt, jag skämtar inte. Dessutom utspelar den sig i Sydkorea, vilket är lite ovanligt och känns nytt och spännande. Baksidestexten igen: "Hur kan en mor bara försvinna? Ett ödesdigert ögonblick på Seouls centralstation förändrar livet för alltid för Park So-nyos familj. Hon som alltid funnits där, med omsorg, mat och kärlek, är plötsligt borta. Hennes barn, nu vuxna med egna familjer, letar överallt, sätter upp flyglbad och erbjuder belöning till den som kan hitta henne." Det här är inte en feel-good, så om du är en sån som inte är så förtjust i den genren behöver du inte oroa dig.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

En bok som inte bara har ett bra innehåll, den är snygg också! Egentligen en ungdomsbok, sägs det, men jag vet inte varför bara ungdomar skulle få läsa den här. Jag tyckte väldigt mycket om den och är glad att jag fick den i min hand. Vi gör som vi brukar, lite baksidestext: "New York, 1987. Det finns bara en enda person i hela världen som förstår fjortonåriga June Elbus, och det är hennes morbror, den erkände konstnären Finn Weiss. När Finn som en av alldeles för många och alldeles för unga män dör i aids, blir June helt ensam i världen. Hennes föräldrar arbetar oavbrutet och storasyster Greta bar glidit längre och längre bort. Men snart bli June kontaktad av Toby, den mystiske främlingen på begravningen, han som mamma kallar Finns 'specielle vän' men vägrar säga något mer om."

Jaha, nu orkar ni bergis inte med en lista, så den får ni i morgon i stället. Nu börjar ju Antikrundan på tv! Det får man inte missa!

2013 - Året som gått

Stina.

Som vanligt har året gått alldeles för fort, plötsligt står vi på randen till ett alldeles nytt år som vill fyllas av upplevelser, känslor och tankar. Jag är inte vidare bra på att sammanfatta åren som går, men eftersom jag har varit helt incommunicado under 2013 ska jag i alla fall skriva några ord om det.

Jag har nog inte mått så där jättebra, om jag ska vara ärlig. Jag fick en rejäl knäpp på näsan när jag fick nobben på den enda anställningsintervju jag ens fick kallelse till, alla andra brev har resulterat i ett svarsbrev med innehåll "tack för ditt intresse, sök gärna igen (fast egentligen är det ingen idé, du är för gammal och har fel bakgrund, här ska vi vara bissnissinriktade)". Och det är första gången i mitt liv jag inte har fått ett jobb jag har sökt (om man inte räknar att jag sökte till lastbilsinvägare en gång på 70-talet och de tyckte jag var lite för klen för uppgiften).

Jag hade läst om att hemvändare ofta ramlar ner i någon slags hemvändar-depression, men inte jag, haha, nä, sånt är inte för mig. Tyckte jag. Men det är nog trots allt vad som har hänt.

Och det låter ju lite luddigt, men jag tror att det bottnar i att man måste finna sig en ny plats i livet, och då menar jag inte rent geografiskt. Som medföljande har jag varit "lyxhustru", även om jag har jobbat lite här och där har grunden varit hemmafru, utan minsta behov av att bidra till försörjningen. Mitt ansvarsområde har i tolv år varit hus, hem och socialt liv.

Så kommer man hem till Sverige, och inte bara är det så att man rent ekonomiskt måste jobba båda två, det liksom förväntas av en i samhället. Om man inte är stenrik och har barn, förstås. Vi är varken stenrika eller har barn, så på alla sätt och vis befann jag mig plötsligt i en situation där jag var tvungen att bidra till ekonomin. Och där har jag haft tur, jag frilansar för ett par toppenföretag med riktigt duktiga och trevliga människor som jag tycker väldigt bra om. Men som frilans måste man jobba mycket - och ibland inte alls.

Sedan är det huset och hemmet, olika roller som vi båda hade växt in i och som betydde att jag tog hand om hus och hem. Det är inte så lätt att kliva ur en invand roll, varken för den ena eller den andra, även om man är medveten om det och säger en massa saker som låter bra. Det blir en del konflikter om dammet i hörnorna, om man säger så.

Allt sånt där gör att man ibland, kanske särskilt när man börjar känna sig "äldre", inte riktigt vet var man ska sätta fötterna. (Nej, skilsmässa har aldrig varit ens i tankevärlden, jag har inte varit vilse på det sättet.) Det gäller att hitta en stig framåt. Det vet jag inte om jag har gjort, men jag har kommit på att "jag har nog varit lite deppig". Och det är ett bra steg framåt. Det gör att jag känner mig gladare och orkar ta tag i saker och ting igen. Börjar orka lyfta telefonen och ringa vänner, bara en sån sak ...

Att Tjorvan gick bort strax innan midsommar hjälpte inte mycket, vi saknar henne förfärligt mycket. Vi vet inte riktigt vad som hände, men det var njurarna som började spöka. Tack och lov har vi Stina kvar.

Däremot var det roligt att ha Mathilda här i flera veckor. Då blir det liv i fågelholken, nu med killar som hänger i kvarteren och Justin Bieber som dominerar internet.

Vi har blivit nästan klara med renoveringen också, inomhus återstår nu bara toan på andra våningen. Till sommaren ska vi väl ta fasaden och altanen på baksidan.

Och i övrigt har jag jobbat, i stort sett. Jo, jag var på Bokmässan och träffade många av mina vänner och bekanta i bokbranschen. Bland annat Kim Kimselius, vilket var väldigt roligt även om det inte var någon lång stund, eftersom hon hade många beundrare som ville få böcker signerade.

Men nu blickar vi framåt mot 2014, och jag har på känn att det blir ett bra år. På alla möjliga olika sätt och vis.

Tjorvan.

M

 Min lilla Tjorva, jag saknar henne så mycket.

GOTT NYTT ÅR

Bilden har jag lånat från Amazing photos

Nu återstår inte många timmar av det gamla året. Vi ska inte ha några gäster utan vara helt för oss själva i år och det är faktiskt riktigt skönt efter en hektisk julhelg.

Vår meny blir:

Kryddstekt oxfilé med karamelliserade rotfrukter och bearnaise på brynt smör
Apelsinpannacotta med hallonkompott

Efter det har vi lite julgodis kvar att knapra på.

Det blir ingen årskrönika i dag, jag är inte så bra på att göra sådana men ska ändå försöka någon av de närmaste dagarna. Men inte i dag, som sagt.

Nu önskar jag er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Ester

Ester gillar böcker.

Mina svärföräldrar har en liten katt som heter Ester, och när de kommer hit tar de så klart med henne så att hon inte ska vara ensam hemma. Så även denna gång. Men ett problem är att hon inte är hemtam här och att hon inte är en utekatt, utan ren innekatt. Så när Stina går ut och vi måste ha en dörr i förrådet öppet så att hon kan komma in igen, måste man vakta och se vart Ester tar vägen så att hon inte går ut och går bort sig. (Jo, vi har kattlucka, men den måste stå öppen för Stina fattar inte att hon kan buffa på luckan ...)

På julafton höll alla på med så mycket så alla glömde att titta efter Ester. Svärmor och svåger var på julbön när vi plötsligt upptäckte att Ester var borta. Vi letade överallt! Klas gick ut och letade både runt huset och runt om i trädgårdarna, men ingen Ester.

Plötsligt kom jag på att en bok hade legat på golvet inne i biblioteket, där brukar den ju inte ligga. Så jag gick in och tittade lite noggrannare - och där var hon! Inte under en bokhylla, utan i den!

Tyvärr går inte Stina och Ester ihop, de är lite rädda för varandra. Ester hade elaka katter runt sig när hon växte upp, så hon är rädd för andra och fräser. Och om någon fräser åt Stina blir hon rädd. Stina är annars rätt glad för andra katter, hon är ju bästis med Sigge som bor här i kvarteren. Så det är synd att inte Stina och Ester gillar varandra.

Bästa julklappen

Vi la julgranskulorna i skålar i stället för att hänga dem i granen, silver i en skål och röda i en annan (den skymtar på bordet i bakgrunden). Det blev sparsmakat men väldigt fint. Vi har vår första riktiga julgran i år, tidigare har det varit minigran eller plastgran, av förståeliga skäl i länder som Egypten.

Den bästa julklapp jag fick i år var:

Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren.

En av de mest inspirerande matböcker jag har läst - och jo, tyvärr har jag redan läst ut den. Från pärm till pärm, vartenda ord. Hon bjuder på en del recept (eller övningsuppgifter), men det mesta är diskussioner om mat och hur man kan förhålla sig till mat (eller kost om man föredrar det). Lotta Lundgren är inte en matsnobb som dikterar hur man ska bedöma den välhängda oxfilén från en speciell gård som har betat en speciell sorts gräs*, utan hjälper oss vanliga dödliga bedöma köttet i snabbköpets köttdiskar för att undvika de värsta fällorna. Hon hjälper oss att hitta rätt äpple och hur vi ska göra om vi inte hittar rätt äpple.  Här kan man lära sig hur grundsmakerna fungerar och varför man ska göra på vissa sätt och inte på andra när man lagar mat.

Hon är också mycket förlåtande, och hjälper en själv att slappna av lite: Lotta Lundgren menar att om man har misslyckats med en middag (vilket alla gör till och från) är det bara att hälla lite sås över och äta upp. Visst känns det skönt att höra någon säga det! För även om man innerst inne vet att det är så, har i alla fall jag en viss förmåga att känna mig rätt misslyckad när det blev lite mindre gott.

Jag gillar den tilltalande tonen hon använder. Lotta Lundgren talar med mig när jag läser det hon skriver. Det är nästan som ett samtal, visserligen ganska ensidigt eftersom det bara är Lotta som får en syl i vädret, men jag känner mig nästan som om hon sitter framför mig och pratar. Och så är hon rolig.




*Eftersom sånt kött bara kan köpas över disk, säger hon att man kan passa på att fråga den man handlar av.