Bättre sent än aldrig - Fredagstema Show and Tell: Väskor och Närmast hjärtat

Jag har ju inte hunnit med fredagstemat på ett par veckor, så det tänkte jag råda bot på i dag och slår ihop två veckors teman i ett inlägg. Nu i februari är det Simone som håller i ämnet och hon har roliga ämnen hela månaden.

Väskor

Ja väskor har jag gott om. Alldeles för gott om dem skulle man faktiskt kunna påstå utan att ljuga. Ändå gjorde jag mig av med en stor (och jag menar STOR) hög i samband med flytten från Istanbul. Jag har alltid gillat stora väskor, långt innan det blev mode och små flickor med namn efter huvudstäder började betala hela månadshyror för dem. Men på grund av en dålig rygg försöker jag nu lämna handväskan hemma och begränsar mitt pick och pack till sådant som jag verkligen måste ha med mig och som ryms i en miniväska som jag kan hänga på tvärs över axeln. Den är bara 19 x 17 cm och har tre fack, det ena med blixtlås. Inte särskilt vacker, men inte ful heller, köpt för en billig peng i någon turistbutik i Istanbul (priserna sjunker när man kan prata turkiska) och rymmer nödvändigheter som nycklar, mobil, pengar, ett cerat, och några kreditkort. Perfekt och dessutom riskerar man inte att glömma väskan i någon affär eller på biltaket. Vintertid göms den dessutom under jacka eller kofta eller vad man nu har för värmande ytterplagg.

Min absolut mest använda väska just nu.

Närmast hjärtat

Självklart står familjen närmast mitt hjärta. Familj, katter och vänner. Och nu kan jag också ha en del av dem bokstavligen närmast hjärtat sedan jag köpte mitt fina halsband av Mia som gör smycken. Jag har ett knippe med barnbarnens namn: Daniel och Mathilda. Och så ett extra knippe med katternas namn. Men där ser jag att min virriga hjärna har blandat ihop katternas namn! Kattflickorna heter så klart STINA, Tjorvan och Skrållan. Lisa var deras mamma som försvann på flygplatsen i Istanbul. Men jag har upptäckt att jag har börjat kalla Stina för Lisa och att jag varannan gång jag skriver Skrållans namn stavar med O i stället för Å. Virriga jag - Mia har självklart gjort så som jag har skrivit, så hon har gjort helt rätt.

Jag är i alla fall jätteglad för mitt fina halsband och har det nu på mig varje dag. TACK MIA!

Gå in till Mia och se andra fina smycken hon gör och som man kan beställa!

Mitt nya fina halsband - nu har jag barnbarnen bokstavligen närmast hjärtat, inte bara känslomässigt.

Ett extra knippe till halsbandet så att jag kan variera. Jag tror jag får beställa till en extra där det står Stina så att hon inte "känner sig" bortglömd.

Jag såg att det har tillkommit flera nya fredagsbloggare. Jätteroligt! Men jag lägger inte ut någon lista i dag på alla deltagare utan väntar till på fredag när vi skriver om kaffe.

Jag känner mig som en ond människa

Lyxproblem för vissa, livsviktigt för andra. Så kan man sammanfatta det dilemma jag har dragits med hela det senaste året och lite till.

Jag har haft en städerska anställd, på heltid för att ge henne och hennes familj den inkomst det ger, trots att jag faktiskt inte behöver få golven torkade fem dagar i veckan. En fattig dam, andrahustru med sex barn. Förstahustrun har fem barn. Jag har sett det som en social skyldighet att som förhållandevis välbeställd utlänning hjälpa till med ett arbetstillfälle för någon som behöver det.

Hon har varit sjuk sammanlagt 56 dagar under ett år. Lägg till det fyra veckors semester samt ledigt på alla olika sorters storhelger. Hon har alltså jobbat cirka 75% under ett år men ändå fått full lön hela tiden, och dessutom aningen högre lön än vedertaget eftersom jag har velat hjälpa henne och barnen att få det lite bättre. Plus saker och kläder och extra pengar till storhelgerna.

Sjuka kan vi alla bli och det är ingenting man kan rå för. Bra så. Men man kan RINGA och tala om att man inte kommer. Hon har mitt telefonnummer, hon har telefonnummer till folk på kontoret som talar arabiska och en av killarna som jobbar i området verkar känna henne. Alltså ingen brist på möjligheter. Men hon har aldrig någonsin hört av sig när hon i snitt en till två dagar i veckan har stannat hemma. Ovanpå det har hon aldrig kommit i tid, utan först vid elvasnåret har jag vetat med säkerhet att hon inte kommer den dagen (avtalad arbetstid nio till tre). Hon har dock alltid gått i tid.

Från den första februari till i morse var hon helt frånvarande utan ett ljud. Hon vet att hon kan hämta nyckeln på kontoret om ingen är hemma, så att vi har varit bortresta i en av två veckor har inte med saken att göra. Hon har inte dykt upp på kontoret för att fråga efter någon nyckel.

Så nu tog jag beslutet att trots allt avskeda henne (hon fick en månadslön i avgångsvederlag). Och efter att ha börjat städa själv här upptäcker jag att det nog var ett klokt beslut. För jag har gått och trott att det har varit rent överallt, jag har inte kontrollerat henne och jagat henne och talat om för henne vad hon ska göra. Jag litar på att folk gör det man har kommit överens om, och jag tycker inte om att förklena människors intelligens och pålitlighet.

Jag är ingen pedant, långt ifrån, men jag lovar, det är skillnad på ett lager damm och sand sedan två veckor, och smuts som har fått ligga och gro i drygt ett år.

Nu känns det som en stor lättnad att äntligen ha tagit det här beslutet och genomfört det – samtidigt som jag håller på att förtäras av skuldkänslor för att hon är arbetslös.

Vet inte

Den långa bryggan ut till Kallbadhuset i Ulricehamn.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om i dag. Har inte tid att skriva fredagsteman eller om det antroposofiska centret eftersom jag vill göra någonting bra av det. Och vem är intresserad av att läsa mer om att jag håller på och städar som en galning (köket i dag)? Eller att jag städade så mycket och länge i går att jag inte orkade fixa någon romantisk middag utan det blev vita bönor i tomatsås med bacon (en av Makens favoriter så han blev i alla fall glad)? Eller att det har blivit kyligare igen och att det bara är 19°C i dag när alla svenskar håller på att frysa ihjäl i -10-15°?

Men jag kan i alla fall berätta att jag var på förmiddagsfika hos min Trevliga Granne, att jag tillsammans med henne ska se folkdanser på Operan på onsdag kväll och att jag på fredag ska till klostren i Wadi Natrun tillsammans med fotoklubben. Mycket roligt att se fram emot med andra ord, även om just den här dagen inte innehåller så mycket skoj.

Hoppas ni alla har en bra söndag!

Alla hjärtans dag

Fotot lånat på Alltinggratis

Jag tror alltid att jag ska hinna med så mycket. Hade tänkt göra de fredagsteman som jag har missat, hade tänkt fotografera, hade tänkt ... I stället har jag slavat med dammsugare, dammtrasa och skurtrasa för att få bort så mycket sand som möjligt efter sandstormen som ven medan vi var i Sverige. Har väl lyckats ganska bra med övervåningen, men är inte klar ens där. Sedan återstår undervåningen och källaren. Så ingen behöver oroa sig för att jag sitter och har det tråkigt.

En sak vill jag i alla fall hinna med av allt jag hade tänkt:

Jag önskar er alla kära bloggare och läsare, kända som okända, en riktigt trevlig Alla hjärtans dag!

Liten resedagbok

Fredag 6 februari

Kära flygplansstolskonstruktör/designer: När du ändå håller på att konstruera och designa flygplansstolar med höj-  och sänkbara nackstöd kanske du kan tänka på att det finns människor som är kortare än 170 cm? Jag vore väldigt tacksam om du kunde konstruera så att det inte bara passar långa män och kvinnor. Vi som är lite korta i rocken får väldans ont i våra nackar när det så kallade stödet trycker fram våra huvuden så att det är omöjligt att sitta rakt.

I övrigt var det en bra flygtur via Frankfurt med lagom lång tid för att i lugn och ro ta sig mellan de olika gaterna. Men jag begriper fortfarande inte varför folk stressar så enormt vid bagagebandet. När jag står någon meter från själva bandet, det är gott om plats runt om mig och på andra ställen längs banan, VARFÖR ställer man sig två steg rakt framför mig? Syns jag inte?

Lördag 7 februari

Internet funkar inte! Ingen kontakt med blogg och mejl! Abstinensen sätter snabbt in, men bara att acceptera.

Det svenska telefonkortet fungerar inte! Vad är det för fel? Bara att acceptera så länge.

Del ett av födelsedagsfirandet. På med finkläderna och iväg till Kallbadhusets mat och vin i Ulricehamn. Väldigt god mat: Löjrom från Vänern med hackad rödlök, crème fraiche, liten råraka och gröna blad - älgentrecote med rostade rotsaker och kantarellsås - kardemummaparfait med hjortron- och plommonkompott. Trevlig service och vacker miljö. Äter mer än gärna på den restaurangen igen!

Kallbadhuset i Ulricehamn.

Ulricehamn by night.

Söndag 8 februari

Avstämning av planerna inför svärmors födelsedag. Iväg till stormarknaden för att handla allt som behövs. Ingen pumpenickel! Vi nöjer oss med ett grovt rågbröd och jag hoppas att det ska vara stabilt nog att göra snittar av. Vad hittar jag på kokbokshyllan i butiken? Nigella Express som snabbt åker ner i vagnen. Vi glömmer hela kassen med alla ostar vid kassan och någon annan kund går glad i hågen hem med ostar av alla de slag för hundratals kronor. Hoppas de var goda och att det var någon med dålig ekonomi som fick sig ett litet kalas. Baka hallongrottor, apelsinblomskakor, kolakakor och kokostoppar.

Måndag 9 februari

Baka mjuk gammeldags pepparkaka, förbereda allt som förberedas kan för snittarna, duka och förbereda allt inför den stora dagen. Ner på stan för att köpa nya ostar, vi hittar pumpenickel i den affären (jippi) och tittar in i fotoaffären som har en jättefin fotoväska som passar lilla mig perfekt. Äntligen har kameran fått ett ordentligt skydd.

In på Telenor och fråga varför mitt telefonkort inte fungerar. De påstår att jag inte har laddat kontantkortet med nya pengar sedan oktober 2007 trots att jag vet att jag var i Sverige i april 2008 och det går inte att vara i Sverige utan att ladda kortet. Nu är numret som jag har haft i tio år ledigt för vem som helst och jag kan få tillbaks det om jag tar ett abonnemang, men jag kan inte få det som kontantkort. Jag är villig att ta ett abonnemang för att få tillbaks numret - men si det går inte eftersom jag inte är skriven i Sverige och därmed inte finns i datorn. Inga undantag kan göras trots att det uppenbarligen är hos dem felet ligger. Jag talar om för dem att de just förlorade en kund och går till Telia i stället där jag får världens lättaste telefonnummer. En tröst i krånglet att informera alla om mitt nya nummer och krånglet för alla att byta i sina telefoner och böcker.

Tisdag 10 februari

Upp redan vid sex för att duscha och göra mig klar innan alla andra vaknar. Köra svärmor i säng igen när hon kommer tassande alldeles för tidigt. Göra i ordning födelsedagsbricka och uppvakta svärmor som sover räv. Göra snittar i flygande fläng (ostkuber med halv vindruva och ett oreganoblad - pumpenickel med lantpaté, cumberlandsås och cornichon - salta kex med naturell färskost, rädisa och gräslök - salta kex med vitlöksost och halv oliv plus citronmelissblad - pumpenickel med laxros och romsås plus dillvippa). Första gästen kommer redan 11.30 och sedan väller damerna in för att gratulera, äta snittar, kakor och tjusiga tårtor som min svägerska hade gjort. Mycket lyckat kalas och svärmor fick mängder med blommor. Kvällen avslutas med klassiskt fotografi med födelsedagsbarnet framför alla blommor.

Kakfatet rensades snabbt. Foto: Svärfar Erik.

Ostkuber på tandpetare. Foto: Svärfar Erik.

Onsdag 11 februari

Ner på stan för att uträtta alla ärenden som måste fixas när man är i Sverige. Handla mat. Handla böcker. Träffa ett par kompisar i flygande fläng. Iskallt och snö och jag frös nästan ihjäl.

Konstaterar att jag knappt har hunnit ta ett enda foto och den där fotopromenaden jag hade tänkt ta med egyptiska ögon och se allt det exotiska som finns i vintersverige blev inte av.

Torsdag 12 februari

Dags för hemresa. Åter via Frankfurt och efter 13 timmar på resande fot satte vi äntligen nyckeln i dörren. Katterna kom springande och hoppade runt oss av glädje över att vi äntligen var hemma igen. Stupade i säng vid midnatt.

Hemresan gick genom en nästan molnfri himmel och vi hade en fantastisk vy över stora delar av Europa. Kan det här vara Kroatiens kust tro?

Sista delen av resan gick med Egypt Air. Inflygningen över Kairo var fantastisk och Maken kunde peka ut flera platser. Jag kände i alla fall igen CityStars, det stora shoppingcentret.