Förhoppningsvis ...

... blir det här vår nya utsikt!

Dadelpalmer, rosa träd, en pool som skymtar fram och grannarnas hus blir kanske min nya utsikt.

Det var andra gången jag såg lägenheten i dag, och jag gillar den mer och mer. I dag fick Maken kika också, och han är också positiv. Det är de två översta våningarna på en villa, så vi får ingen trädgård utan får nöja oss med tre balkonger vilket känns alldeles okej. Det blir mindre än vi har i dag, men eftersom vi bor för stort i dag tycker jag att det bara är bra. Nu ska det pratas med hyresvärden, som är samma dam som vi hyr av nu, och kommas överens om hyra och det som behöver fixas.

Jag ska visa lite bilder från lägenheten och berätta mer, men får vänta med det tills i morgon. Nu måste jag få färdigt dagens kapitel så min käre föreläggare blir glad. Ska också försöka hinna med att svara på alla era gulliga kommentarer.

Goda nyheter

Det finns gula dadlar också.

Jippiiii! Jag är frisk! Förutom klimakteriet då, men det tar vi Hormone Replacement Therapy för att råda bot på.

Alla prover var bra! Så doktorn sa att klimakteriet har givit mig så svåra värmevallningar att jag har svettats så mycket, druckit så mycket vatten (isvattnet jag har tjatat om) att jag har fått mättnadskänsla och ätit för lite. Det i kombination med en viss stress här under våren och sommaren när Skrållan dog och det hände lite annat, plus att jag faktiskt är uttråkad av att bo så isolerat som vi gör, har tagit mina kilon.

Nu har jag så sakta börjat gå upp i vikt igen, jag äter hormonersättningstabletter och det där med boendet har vi bestämt oss för att försöka råda bot på. Vi ska försöka flytta till ett annat bostadsområde som visserligen ligger väldigt nära, men som ger tillgång till promenadvägar och en country club dit man kan gå och fika, simma, gympa, spela tennis, ta en bärsa eller bara promenera. Plus att poolerna i det området är rena och fräscha och går att bada i.

Vi ska faktiskt titta på en lägenhet, förhoppningsvis i morgon, som jag hoppas vi kan flytta till. Det innebär att vi får det lite mindre, men med tanke på att vi faktiskt bor för stort just nu är det bara bra. Nå, mer om det när jag vet mer.

Nu kan jag i alla fall slappna av eftersom jag vet att jag inte har leukemi, äggstockscancer, giftstruma eller någonting annat hemskt!

TACK alla ni söta, gulliga, underbara människor runt om i hela världen för ert stöd och era tankar! Mitt hjärta lyfter till sjunde himlen bara av att tänka på er!

Dadelskörden tas om hand

Var ute på en liten promenad härom dagen, och när jag gick längs Alexandria Desert Road (vägen som leder till kuststaden Alexandria) fick jag syn på den här mannen som tog hand om dadelskörden. Att lastbilarna dundrade förbi bakom ryggen på honom tycktes han inte bry sig så mycket om. Själv tycker jag till och med att det är otäckt att gå på de små vallarna längs vägen eftersom trafiken är både hård och snabb.

Ska till doktorn i dag. Håll tummarna för att det bara är klimakterieproblem!

Maximal stolthet

Stockholm och Björn Ulvaeus på en och samma gång, kan man bli stoltare som svensk i förskingringen? Björn presenterar vårt älskade Stockholm i programmet My City - My Life producerat av CNN.

Jag lyckas inte bädda in klippet här, så kolla länken.

Jo men nu lyckades jag visst, både del ett och del två.


Uppdatering: Mica tipsar om fler program i den här serien, och länken till seriens hemsida:

Programmet sänds igen de närmaste dagarna, på den här sidan finns filmerna och där skriver också CNN mer om Stocckholm.

http://edition.cnn.com/CNNI/Programs/mycity_mylife/

Nina Persson från Cardigans har tidigare varit med i My City, då om Malmö. Här hittas den bland de andra städer som tidigare sänts.

http://search.cnn.com/search?query=my+city+my+life&type=video&sortBy=date&intl=true

TACK Mica!

Dadelskörd

Nu börjar dadlarna mogna och det är dags att skörda. Vårt träd tog de i måndags. Så här såg det ut.

En stor klase dadlar skärs loss. Notera att han är barfota och att palmerna är ganska vassa i barken. I bakgrunden lilla moskén och det randiga taket ni ser till vänster om moskén är det tält gubbsen har byggt upp för sin Iftar, dvs där de äter första målet på kvällen då de bryter fastan för dagen.

Första klasen är avskuren.

Först binder man klasen så att den ska hålla ihop och så man kan sänka ner den till kompisen på marken.

Sedan skär man loss den.

Och så sänker man den med hjälp av repet.

Se upp där nere!

Hela skörden från ett träd.

Dadelskörden ur en annan vinkel. Den gula skålen till vänster är vattenskål till vildkatterna.

Dadlar.

Och nu är trädet tomt.

Jag mår lite bättre nu. Har lyckats äta upp mig ett kilo och det känns på energinivån. Ett paket baklava från Turkiet (från bageriet Karaköy Güllüoğlu för er som känner till det) har hjälpt till och östrogentabletterna har fått mig att mer eller mindre sluta svettas - vilket kan vara grundorsaken till att jag tappade alla kilon. Hoppas det. Får veta mer på lördag när jag ska till doktorn igen.

Ska försöka komma igång med bloggandet igen, till att börja med svara på alla era gulliga kommentarer. Och att läsa ikapp mig hos er igen, jag är hemskt nyfiken på vad ni har haft för er! Men först är det kanske bäst jag gör färdigt dagens kapitel så att förläggaren inte blir gramse på mig.