tisdag 30 oktober 2012

Skynda fynda

När det är megarea på allt i ett varuhus, då kan man inte bara sitta på rumpan och titta på, då gäller det att agera. Men det får samtidigt inte kosta alltför mycket - som i lördags när det var timslånga köer för att alls komma in på världens första Ikea-varuhus, då stannade jag hemma. I dag däremot, när det till och med fanns lediga parkeringsplatser, då var det jag som pinnade in för att se om det möjligtvis fanns något kvar till 80% rabatt.



Njäe, skulle jag vilja säga. Det var INTE mycket som fanns att fynda. Det var nästan spöklikt tomt i hyllorna på självplocket.



Likadant i de gamla utställningsrummen, det var väldans tomt. Har ni sett ett Ikea-varuhus så här tomt någon gång?


Men, jag lyckades faktiskt hitta en del bra-att-ha-saker, sånt som IRJA gardinstång för 10:- minus 80%, GRUNDTAL hängare för 25:- minus 80%, ja ni fattar. 326:- förvandlades till 65:-! Nästan så billigt att man skämdes.

Inga stora möbelpaket, för det hade jag inte kunnat hantera själv, och Maken är på väg hem från Rumänien.

På fredag öppnar NYA varuhuset, så nu får även vi här i Älmhult tillgång till alla Ikeas varor, vilket vi inte har haft eftersom det inte har rymts i det gamla. Hädanefter slipper vi alltså åka till Helsingborg för att få tag i en del saker.

---

Jag har inte skrivit på ett tag, för jag blev faktiskt rätt deppig när jag inte fick jobbet jag sökte. Jag är nog bortskämd, men jag är van att alltid få de jobb jag söker. Bara en gång tidigare har jag fått nobben, och det var när jag i min gröna ungdom sökte extraknäck som invägare av lastbilar. De tyckte det var ett jobb för en karl och inte en minitjej som jag. Nog om det, nu är det nya tag och nya krafter som gäller!

---

Nu är det höstlov och Mathilda är här. Inte för att jag ser mycket av henne, nyss gick hon i väg med sin BFF Moa och Anton och Aslan ... De ska till Ica, så jag antar att man kan vara lugn?



14 kommentarer:

Pettas sa...

Vågar jag säga det här?;)
Jag har aldrig varit inne på ett Ikeavaruhus!
Och när jag nu kom in via dig så var hyllorna tomma:)typik, som Nalle Puh skulle ha sagt.

Undrade tidigare vart du tog vägen men är glad att du åter är tillbaka. Du ska säkert göra någonting annat, så är det nog, så brukar det vara...

Var rädd om dig, ha det bra!
Kram
Karin

olgakatt sa...

Jag har också bara nobbats en enda gång. När jag senare erbjöds samma jobb betackade jag mig.
Man varför en minitjej nte skulle kunna väga in lastbilar fattar jag nte. Du skulle väl nte väga dem på ett besman?

Det ska bli kul att återse gamla IKEA som museum så småningom. Jag får kanske göra sightseeing på det nya innan dess, förstås. Då borde vi ha med Karin eller hur? Det måste ju ses som en bildningsbrist att aldrig varit på ett IKEA-varuhus, eller hur;-)

Emmama sa...

Haha, vad gulligt att de ska till Maxi, ja det ska väl vara säkert! :) Härligt för henne att ha vänner också i Älmhult.

Så himla trist med jobbet, det måste varit ett av deras dummaste beslut nånsin, jag kan faktiskt inte fatta vad de tänkte!

Stor kram!

Marianne sa...

Karin: Hihi, ja du ser ju själv vad Olgakatt skriver : D Som jag ser det blir det tvångskommendering till Älmhult snart för guidning på Ikea! : D Hur är det med maken, har han varit på Ikea någon gång?

Du har rätt! Det är meningen att jag ska göra någonting annat, det var bara det att jag hade tänkt på just det jobbet ett tag innan, och, tja, tyckte det skulle vara så perfekt.

Var rädd om er också!
Kramar!


Olgakatt: Det var på 70-talet, de kanske bara hade besman på den tiden? : D

Visst måste vi ha Karin med oss till världens största Ikea sedan! : D Det ska faktiskt bli roligt att få det varuhuset, äntligen kan även vi köpa allt som finns på Ikea, slipper åka i väg!

Skönt att du hann hem innan Sandy slog till.


Emma: Hon har inte bara vänner här, hon har sin BFF här! De har just nu låst in sig i deras rum, Moa sover här när Mathilda är här - eller flyttar hit : D

De vet inte vad de gick miste om, så får jag se det!

Kramar!

Pettas sa...

:D, vi lider av samma bildningsbrist, både maken och jag. Men någon gång blir säkert den första. Inte detta år men kanske nästa.

kram

Marianne sa...

Karin: Jag och Olgakatt tjingar i alla fall in oss så att det är vi som får guida er på ert första besök! : D

Kram!

petchie sa...

Åh nej, Marianne, inte deppa! De förstod inte vad de missar när de nobbade dig!!! Jag håller tummarna att du hittar ett annat, bättre jobb!
Ha ha, jag fattade inte att det var en bild på självplocket - det brukar vara LITE högre i tak :D Det är för väl att ni får ett riktigt Ikea nu, dessutom var ju det gamla inte särskilt handikapp (barnvagns)anpassat...
Härligt att du har Mathilda hos dig även om hon mest är hos grannarna ;-)
KRAM!

Anne-Marie sa...

Det var absolut meningen att du skulle göra något annat. Jag tror att det finns en mening med allt som sker.
Ett nästan tomt IKEA! Det var något nytt. :) Bra att du hittade några bra saker. Kram!

Juliannie sa...

Roligt att du är tillbaka, jag har saknat dina inlägg! Tråkigt att du inte fick jobbet men skönt att du är på G igen! Det är ett bra tankesätt det där som flera skriver, att de inte vet vad de gick miste om, tänk på Astrid Lindgren... ;)

Marianne sa...

Petra: Tack söta du! Jag hoppas också. Egentligen tycker jag att det är jätteroligt med det jag håller på med, men jag måste ha en fast inkomst, det funkar inte att vara utan ibland och bara lite ibland. Andra gånger jättemycket ...

Jag ser verkligen fram emot det nya varuhuset! Det ska bli en massa nyheter där, och det ska ingå i någon slags utvecklingslinje för framtida produkter på något sätt. Vet inte riktigt. Det blir andra invigningen jag är med på, den första var i Istanbul!

Tjejerna är här ganska mycket också, vi satt nyss länge över frukosten och pratade alla tre. Men nu är de hos Moa och bakar. De sover här också. Den här gången behöver de nog inte ta någon natts paus, för det blir bara fyra dagar.

KRAM!


Anne-Marie: Tack söta! Och ja, det är nog så att det blir en mening med det som sker, även om det är surt just i stunden.

Kamprad var tydligen här i går kväll och sa adjö till sitt första varuhus. Nu ska det bli museum! DET ska också bli jättebra tycker jag. Det är verkligen svensk hem-historia!

Kram!


Eva: Tack söta du! Ja, jag ska tänka på Astrid, det är bra. Ska nog visa dem vad de missade : D

Musikanta sa...

Jag blev också nobbad en gång på ett jobb. Det var en läraranställning i Peru som Skanska hade annonserat ut. Då hade jag varit nere i Malmö på intervju.

Efter en månad ringde de igen och frågade om jag ville ha det på stört. Men då hade jag träffat en trevlig man (som jag trodde då) och tackade nej. Rätt glad för det, för sen träffade jag så småningom MM och det har jag aldrig ångrat.

Hade jag åkt till Peru hade jag aldrig haft varken Mirren eller alla barnbarnen och jag skulle heller inte ha blivit kantor, eftersom det var MM som pushade på mig och tog hand om Mirren när hon var liten när jag gick kantorskursen två somrar i Linköping. Så du ser - det kanske finns en mening med allt.
Kramar från Ingrid

Marianne sa...

Ingrid: Ja det var nog tur att du nobbade Peru! Å andra sidan kanske du hade varit en eldig spansktalande kantor annars : D

Kramar!

Annika sa...

Eh du, synd att kalla det ens rea.
WTF var det där?
HAHA!!
Inget att köpa övh.
Otroligt.
Trevligt med nytt varuhus.
Deppa inte, Marianne. Vi har en kompis med två masters degrees från en av de finaste skolorna i USA. HAN har sökt massor med jobb, men FÅR inga. Det är svåra tider. Han, kompisen, hankar sig fram på lagret på JCPenny, varuhus. OCH söker gör han med ljus och lykta hela tiden.
Jävligt hårda bud.
På't igen, Marianne. DET kommer att bli din tur snart.
Men deppa inte.
Kram!

Marianne sa...

Annika: Från början var det lika fullt som vanligt, ungefär, men under helgen hade tiotusentals människor varit där och tömt varuhuset, så det här var vad som återstod den sista dagen. På kvällen hade Kamprad själv varit där och tagit farväl, stod det i tidningen.

Fy stackars er kompis! Det är SÅ jobbigt att vara "överkvalificerad". Jag ligger ju inte i den klassen som han, men har ändå fått höra det nyligen. Och vi har också en kompis i Istanbul som är som er kompis. Han är sån som "kopplar av med att skriva artiklar om kvantfysik" (eller vad det nu är för något exakt). Men han kan inte få något bra jobb, för han vill inte forska och inte vara lärare ...

Önskar att det här marknadsundersökningsföretaget kunde anställa mig, för det är riktigt kul, men jag bor för långt ifrån för att de ska kunna anställa mig på riktigt, då måste man ju vara där rätt regelbundet.

KRAMAR!