Fredagstema Show and Tell: Längst under

Nu är jag sen igen med fredagstemat, och det beror på två saker: Det var så roligt att få visa foton från Kamelmarknaden att jag inte kunde vänta, och att ämnet var så svårt. Strandmamman har bestämt teman för januari månad, och ämnet i går var längst under.

Jag kan i alla fall kombinera Kamelmarknad och fredagstema i ett foto. För på sina ställen bland alla kameler sprang de vita fåglarna runt. Helt orädda för alla stora hovar som yrde i luften. Jag antar att det finns fullt av frön från hö och gräs som har manglats ett varv i kamelernas magar eller något liknande.

Längst under kamelerna.

Inspirerad av Annika kom jag att tänka på vad vi har längst under här i huset, nämligen källaren. Där har vi gästrum, eller gästvåning kanske man ska säga eftersom det är tre rum med kök och och allt, men det ena rummet använder vi som förråd. När man är gift med en ekorre behöver man otvivelaktigt ett förråd. Emellanåt får jag ett ryck och tänker att Nu ska jag gå ner och rensa i förrådet, men så fort jag öppnar dörren inser jag att Nej, jag kan inte göra det här själv. Vi har bett fastighetsskötaren att hämta tvättmaskiner (som inte funkar) och taklampor (i "guld" och vit plast), nylongardiner och jag vet inte allt vad det är för skräp som tillhör fastighetsägaren, men utan resultat. Ekorren tycker dessutom att det är väldigt bra att spara kartonger, för man vet aldrig om man behöver dem. För att inte tala om allt annat "bra att ha". Dessutom naturligtvis sådant som julsaker, skidor, verktyg ... Så innan jul när jag skulle julpynta hittade jag bara ett par kartonger, resten står förmodligen längst under.

Jag erkänner, nu när jag har gett upp om det här förrådet, ställer jag också bara in och stänger dörren efter mig.

Fler fredagsbloggare hittar du här:

Annika, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica och Mia.

Ny fredagsbloggare: Jennie

Är du med och jag har missat ditt namn? Säg till så lägger jag in det!

Är du inte med men vill vara med? Häng på - ALLA får vara med! Säg till så vi kan länka!

Kameler, kameler, överallt kameler

Gissa vad man får göra när man kommer hem från kamelmarknaden? Helt rätt. Duscha och tvätta kläder. Även om det inte var en överväldigande stank som jag hade hört talas om.

Vi stack iväg redan sju i morse för att dels komma före turisterna och dels hinna vara med om det roliga innan det tunnades ut i leden och det roliga tog slut. På skumpiga småvägar i en och en halv timme styrde vi kosan norrut längs Nilen för att till slut komma fram till Kamelmarknaden.

Man fick betala entréavgift om 20 egyptiska pund plus 10 pund för att fotografera. Det blir i dagens penningvärde cirka 40-45 SEK. På biljetten står "Camel Market Tourist Tacket". Som hittat. Och jag lovar, det var kameler överallt. Precis överallt. Lite läskigt om jag ska vara riktigt ärlig, för det är stora djur och jag är ganska liten. Det går väl an så länge de ligger ner eller står still, men jag lovar, när en skock om tjugo kameler blir irriterade och börjar galoppera runt känner man sig som en lite fluga. Och inte kan man riktigt bara retirera bakåt heller, för där är en annan skock om tjugo-trettio kameler. Jag tog skydd bakom bilar, kamelförare och husknutar allt som oftast.

Varmt och skönt har vi haft det, både i går och i dag har det varit cirka 26°C, ovanligt varmt för årstiden.

Nu är jag helt slut både av den tidiga timmen vi gav oss av och av spänningen med alla ökenskepp, dessutom hungrig som en varg, så jag låter bilderna tala. Ett litet axplock av alla 408 foton jag tog. Jag kommer förmodligen att plåga er med en hel del kamelbilder framöver. Nåväl, äntligen gör jag skäl för namnet på bloggen - bland katter och kameler i Kairo.

Alla bilder är klickbara om ni vill se dem i lite större format.

Skockar av kameler och vad gör man när någon plötsligt kommer rusande rakt emot en?

Kompisarna gick upp på taket för att få en vinkel lite ovanifrån. Men jag vågade faktiskt inte gå rakt igenom den här flocken. Tog mig in kanske tio meter, men när kamelerna framför började skutta runt vände jag snabbt som en liten ökenråtta och pep tillbaka till tryggheten bland kamelförarna och en mur. Hade du vågat ge dig in i flocken?

De flesta kameler går lösa, förutom att de har ena frambenet uppbundet för att inte kunna rusa iväg alltför långt. Ser väldigt obekvämt ut, men jag vet inte om det såg ut som om kamelerna led direkt. Alla hade dock inte frambenet uppbundet så här, en del kunde springa omkring lösa, och det gjorde de också ...

Kameler - eller det är väl noga taget dromedarer om de bara har en puckel, men vi gör det enkelt och kallar dem kameler - är stolta djur.

Unga kamelförare. De var helt klart mindre än jag, men inte ett dugg rädda. De har väl kameler i blodet kan tänkas.

Gott med lite mat.

Och här kommer maten gående. Hur ser han vart han går?

En långhårig sötnos. Såg bara en som var långhårig på det här sättet.

En vit och en brun. De flesta kamelerna var beige, men här var en som var riktigt fint vit. Hennes barn?

Lite irriterad. Skulle inte vilja möta den här en mörk natt.

När kamelerna är sålda tar den nye ägaren och lastar dem på flaket på sin pick-up. De kör fram flaket till en lastramp så det blir enkelt för kamelen att bara gå rakt upp på bilen.

Så lägger sig kamelerna ner och man spänner ett rep över ryggen och runt sidolämmarna så att de inte kan resa sig. Jag fattar inte riktigt hur de får plats med så många på ett så litet flak!

Hö är också gott.

Som sagt, kamelerna springer runt lite hur de vill ibland. Här är en som blev nyfiken på vad som kunde finnas i det lilla huset. Han blev rätt snart utkörd.

Om man är dammallergiker ska man inte gå på kamelmarknad. Här dammar det och ryker när kamelerna far runt som yra höns.

En del var rätt söta. Och de tittade på en som om de tyckte det var lite skoj att bli fotograferade. Poserade nästan.

Ha en skön helg allihop!

Kort promenad och lite ditt och datt

Inte kan man äta så mycket kakor som jag bakade i går, då får man ont i magen. Så jag gick upp med dem till Kontoret. Det blir färre per capita, om man säger så, och de kan behöva någonting att smaska på när de sitter där med sina siffror och allt vad det är.

Maken kom tillbaka från Istanbul i natt, planet var försenat med sju timmar! så han kom inte förrän vid tvåtiden. Men de hade fått var sitt lyxrum på flygplatshotellet och stor middag, så de kunde både äta och vila. Ingen billig affär för Egypt Air, med andra ord.

I morgon ska jag ut på en riktigt rolig fotopromenad med fotoklubben - Kamelmarknaden! Vi ger oss iväg redan sju på morgonen, för det hela pågår bara under några intensiva timmar på förmiddagen, redan vid elva är det visst över. Det lär inte lukta så gott där, så det blir inte finkläderna. Måste ladda batteri, plocka fram kläder och packa en lite väska så jag slipper ränna runt här i ottan och göra det.

Efter att ha lämnat kakor på Kontoret gick jag en liten sväng här i området med kameran. Himlen var ovanligt blå, så det var roligt att ha den som bakgrund. Annars är det ofta rätt disigt av smog här.

Gult och blått. Min vanliga fråga: Någon som vet vad det är? Växer som träd.

Rött och blått.

Vitt och blått.

Torra fröskidor i olika färger. Frågan igen: Vad är det? Växer på träd. De är stora, tippar en 20 cm långa.

Gatlykta.

Mina grannar. Bakom muren som jag ser från arbetsrummet finns en liten bondgård där de här tre männen arbetar. Det ser ut som om de just ska ta sig en fikapaus. Saharas ökensand i backen bakom dem.

Grinden in till området - eller ut från det snarare. En taxi åker förbi på Alexandria Desert Road. I buskaget till vänster sitter vakterna. En skuggig och skön plats.

Tur han har takräcke.

Över 1000 döda

Mer än 300 av dem är barn.

DE ÄR BARN!

Onsdagsrecept: Kolakakor och hallongrottor

I dag är det onsdag (jo, jag håller reda på dagen i dag) och dags för onsdagsrecept. Det har ju varit lite vilande över alla helger, men nu är det hög tid att dra igång det igen. Jag har bara så dålig koll på vilka som är med - säg till hos mig eller Petra så kan vi göra en lista med länkar precis som för fredagstemat, det blir lättare att hitta alla recept då.

Eftersom jag planerar inför min kära (jag har verkligen haft tur) svärmors 80-årsdag tänkte jag dela med mig av lite kakor som jag har provbakat. Det duger ju inte att stå där i sista minuten med mängder som ska bakas och upptäcka att det inte var så gott eller att det var för krångligt. Så i dag har jag bakat kolakakor, hallongrottor och marmorerade småkakor. De marmorerade småkakorna är nu strukna från listan, för det var för krångligt. Just nu ligger degrullarna i kylen och ska ligga kvar några timmar till eller till i morgon när de ska gräddas, bara en sån sak. Nej, jag får snoka reda på någon annan sort. Tips mottages tacksamt.

Kolakakor och hallongrottor var däremot enormt lätt och blev så gott, så gott. Båda recepten kommer ur boken Hur du lyckas i köket av okänd författare men utgiven av Milda. Jag använder dock inte margarin i vare sig bak eller matlagning, det blir mycket godare och nyttigare med naturliga råvaror tycker jag och margarin kan knappast kallas naturlig råvara.

De här två recepten är så enkla att ett barn kan baka.

Smör och socker.

Kolakakor (ca 40 stycken)

100 g smör, rumstempererat

1 dl strösocker

1 msk vaniljsocker

1 msk ljus sirap

2,5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175°C (347°F enligt min omräkningstabell).

Rör rumstempererat smör och socker poröst i en skål för hand eller med elvispens vispkrokar.

Tillsätt vaniljsocker, sirap och mjöl blandat med bakpulver.

Arbeta snabbt ihop till en deg.

Dela degen i 3 delar och rulla ut bitarna i ca 40 cm långa stänger.

Lägg längderna på en plåt med bakplåtspapper och platta ut dem lite.

Grädda i mitten av ugnen ca 15 minuter, tills de är ljusbruna.

Skär längderna i sneda bitar ca 2 cm medan de är varma.

Låt kakorna svalna på plåten.

Kolakakorna under utplattning. De breder ut sig en del under gräddningen. Och ja, jag fick till fyra längder i stället för tre och det blev 60 kakor. Passa på för det går snabbt från perfekt gräddade till brända. 

Kolakakor.

Hallongrottor (24 stycken)

125 g rumstempererat smör

3/4 dl strösocker

2 dl vetemjöl

1/2 dl potatismjöl

2 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

Fyllning: 1/2 dl fast hallonsylt (det hade inte jag, tog i stället fryst hallonpuré)

Dekoration: florsocker

Sätt ugnen på 200°C (392°F)

Rör rumstempererat smör och socker poröst.

Blanda ihop vetemjöl, potatismjöl, vaniljsocker och bakpulver. Rör ner det i smörblandningen och arbeta ihop till en deg.

Forma degen till en längd och skär den i 24 bitar. Rulla bitarna till kulor och lägg dem i små pappersformar. (Det gjorde inte jag för degen var för kladdig. I stället tog jag små degbitar och rullade till bollar direkt. Precis som när man gör köttbullar.)

Gör en fördjupning i varje boll och lägg i en syltklick. Ställ formarna på en plåt om du inte redan har gjort det.

Grädda i mitten av ugnen ca 10-12 minuter.

Sikta över florsocker när kakorna har kallnat.

Hallongrottor i vardande.

Hallongrottor på väg in i ugnen. Jag tog en liten mockasked och gjorde grop med, det blev lagom stor grop. Och jag tar alltid dubbla formar, för jag har varit med om att muffins etc trycker ut formen så att det blir en utrunnen kaka i stället för att hålla formen.

Hallongrotta.