Kameler, kameler, överallt kameler

Gissa vad man får göra när man kommer hem från kamelmarknaden? Helt rätt. Duscha och tvätta kläder. Även om det inte var en överväldigande stank som jag hade hört talas om.

Vi stack iväg redan sju i morse för att dels komma före turisterna och dels hinna vara med om det roliga innan det tunnades ut i leden och det roliga tog slut. På skumpiga småvägar i en och en halv timme styrde vi kosan norrut längs Nilen för att till slut komma fram till Kamelmarknaden.

Man fick betala entréavgift om 20 egyptiska pund plus 10 pund för att fotografera. Det blir i dagens penningvärde cirka 40-45 SEK. På biljetten står "Camel Market Tourist Tacket". Som hittat. Och jag lovar, det var kameler överallt. Precis överallt. Lite läskigt om jag ska vara riktigt ärlig, för det är stora djur och jag är ganska liten. Det går väl an så länge de ligger ner eller står still, men jag lovar, när en skock om tjugo kameler blir irriterade och börjar galoppera runt känner man sig som en lite fluga. Och inte kan man riktigt bara retirera bakåt heller, för där är en annan skock om tjugo-trettio kameler. Jag tog skydd bakom bilar, kamelförare och husknutar allt som oftast.

Varmt och skönt har vi haft det, både i går och i dag har det varit cirka 26°C, ovanligt varmt för årstiden.

Nu är jag helt slut både av den tidiga timmen vi gav oss av och av spänningen med alla ökenskepp, dessutom hungrig som en varg, så jag låter bilderna tala. Ett litet axplock av alla 408 foton jag tog. Jag kommer förmodligen att plåga er med en hel del kamelbilder framöver. Nåväl, äntligen gör jag skäl för namnet på bloggen - bland katter och kameler i Kairo.

Alla bilder är klickbara om ni vill se dem i lite större format.

Skockar av kameler och vad gör man när någon plötsligt kommer rusande rakt emot en?

Kompisarna gick upp på taket för att få en vinkel lite ovanifrån. Men jag vågade faktiskt inte gå rakt igenom den här flocken. Tog mig in kanske tio meter, men när kamelerna framför började skutta runt vände jag snabbt som en liten ökenråtta och pep tillbaka till tryggheten bland kamelförarna och en mur. Hade du vågat ge dig in i flocken?

De flesta kameler går lösa, förutom att de har ena frambenet uppbundet för att inte kunna rusa iväg alltför långt. Ser väldigt obekvämt ut, men jag vet inte om det såg ut som om kamelerna led direkt. Alla hade dock inte frambenet uppbundet så här, en del kunde springa omkring lösa, och det gjorde de också ...

Kameler - eller det är väl noga taget dromedarer om de bara har en puckel, men vi gör det enkelt och kallar dem kameler - är stolta djur.

Unga kamelförare. De var helt klart mindre än jag, men inte ett dugg rädda. De har väl kameler i blodet kan tänkas.

Gott med lite mat.

Och här kommer maten gående. Hur ser han vart han går?

En långhårig sötnos. Såg bara en som var långhårig på det här sättet.

En vit och en brun. De flesta kamelerna var beige, men här var en som var riktigt fint vit. Hennes barn?

Lite irriterad. Skulle inte vilja möta den här en mörk natt.

När kamelerna är sålda tar den nye ägaren och lastar dem på flaket på sin pick-up. De kör fram flaket till en lastramp så det blir enkelt för kamelen att bara gå rakt upp på bilen.

Så lägger sig kamelerna ner och man spänner ett rep över ryggen och runt sidolämmarna så att de inte kan resa sig. Jag fattar inte riktigt hur de får plats med så många på ett så litet flak!

Hö är också gott.

Som sagt, kamelerna springer runt lite hur de vill ibland. Här är en som blev nyfiken på vad som kunde finnas i det lilla huset. Han blev rätt snart utkörd.

Om man är dammallergiker ska man inte gå på kamelmarknad. Här dammar det och ryker när kamelerna far runt som yra höns.

En del var rätt söta. Och de tittade på en som om de tyckte det var lite skoj att bli fotograferade. Poserade nästan.

Ha en skön helg allihop!