Det bidde ingen tummetott

Eller rättare sagt: Det blev ingen författarafton med Åsa Linderborg på biblioteket i Älmhult i dag. Så tråkigt för oss, särskilt för Olgakatt som kom åkande för att vara med, men kanske mest för Åsa Linderborg eftersom någonting hade hänt som gjorde att hon inte kunde komma. Hoppas allt blir bra med hennes familj.

Olgakatt och jag fick i alla fall en trevlig middag (när vi väl hittade ett ställe som var öppet så här en måndag eftermiddag) och tid att prata. Det var förresten en mycket duktig liten servitris som bestämde var vi skulle sitta på restaurangen, talade om för oss att vi skulle ta av oss våra jackor och halsdukar och att vi skulle vara försiktiga så att inte krokodilen och elefanten som stod i fönstret åt upp oss. När hon hade gett oss våra menyer dansade hon runt lite och sedan tror jag att hennes mamma kom och hämtade henne. För det var den stora vanliga servitrisen (som också är söt och trevlig) som kom med våra sallader. Olgakatt fick också tillfälle att träffa mina små kissemissar.

Efter att ha vinkat av Olgakatt på tåget tittade katten Stina och jag på Matthias Klums film om korallreven i Indonesien. Stina är mycket intresserad av naturfilmer där fiskar och fåglar svävar omkring. Jo, Maken tittade också, men Stina vill sitta med mig på golvet framför tv:n, medan Maken tillåts sitta bekvämt i soffan. Tjorvan är däremot inte intresserad.

Le Comte Ory

En sån fantastisk kväll jag hade tillsammans med Olgakatt i går kväll! Vi var i Osby och såg Rossinis opera Le Comte Ory i direktsändning från Metropolitan i New York! Prisa teknikens under, tänk att vi kan sitta på den svenska landsbygden och vara med direkt i det som händer på scenen i New York!

Jag har fått en ny idol. Tenoren Juan Diego Flórez är helt fantastisk! Inte nog med att han sjunger gudomligt, han är dessutom den nästa snyggaste karln i världen (Maken är snyggast i världen) och verkar ha humor. När föreställningen började i går hade han nyss kommit till operahuset - han hade blivit pappa för bara en timme sedan! En liten flicka om jag minns rätt.

I föreställningen var även en svensk sångerska med, Susanne Resmark. Det är den rätt bastanta matronan i dubbelstrut på huvudet. Hon gjorde väldigt bra ifrån sig, och jag hoppas att vi får se mer av henne i framtiden. Men jag hoppas hon slipper riktigt så hårt åtsnörda klänningar, för hennes "hylla" riktigt skvalpade ovanför ringningen.

Det var en rolig opera. Den handlade om hur greve Ory försökte förföra grevinnan (som jag inte minns vad hon hette) som var ensam i slottet när hennes bror var på korståg i Palestina, men hon hade svurit att ingen friare skulle få komma in så länge han var borta. Greve Ory klädde ut sig till eremit för att ge henne "goda råd" och senare till nunna för att ta sig in i slottet.

En rollfigur jag aldrig kommer att glömma är scenmästaren. Han var utklädd till en 1700-tals scenmästare, en riktigt sliskig gammal gubbe med stripigt långt vitt hår, för korta rockärmar och kutrygg. Han skötte och dirigerade hela scenografin på 1700-talsvis med metallblad som åska, fjärilar på långa svajiga pinnar och stora vevar för att veva upp och ner sängen efter behov. Han var helt underbar! Han skymtar fram en del i videosnuttarna här nedan.

Här kommer några smakprov:

Och vet ni det ALLRA BÄSTA med live HD-sändingarna till Folkets hus-biograferna runt om i landet? Jo, det är att på lördag, när jag egentligen skulle ha åkt till Stockholm för att se min lilla Mathilda sjunga Majas alfabetssånger på Konserthuset i Stockholm (men inte kan eftersom vi tar över huset då), i stället KAN GÅ OCH SE HENNE PÅ FOLKETS HUS HÄR I ÄLMHULT! Så jag slipper missa hennes uppträdande. Jag är faktiskt så glad för det att jag nästan grinar. I morgon ska jag gå och köpa biljetter!

Morgonmänniskor

Mina morgonmänniskor: Smörgåsmannen och Pogaca-mannen.

När vi bodde i Istanbul jobbade jag ett par höstar på ett försäkringsbolag, under högsäsongen när alla turisters försäkringsanspråk kom in och skulle betalas ut. För att undvika att sitta en dryg timme i trafiken brukade jag ta en minibuss, en dolmus, redan klockan halv sju på morgonen. Det var den första minibussen som gick för dagen, och det var alltid en äldre herre och jag som stod vid hållplatsen och väntade tillsammans. Det var också nästan alltid samma chaufför som körde minibussen, så vi hade alltid garanterat plats. En gång fick jag sitta mellan chauffören och passageraren som satt i framsätet, trots att det egentligen var fullt. Men inte kunde han lämna mig där i snöovädret!

Vid ändhållplatsen där jag gick av stod alltid mina morgonmänniskor. Smörgåsmannen hade en liten kärra med bröd och olika pålägg, av honom kunde man köpa smörgåsar med det pålägg man ville ha. Och Pogaca-mannen hade en liten vagn där han sålde så kallade pogaca-bröd, de äter man utan pålägg.

Om det var fullt av kunder någon morgon så att jag inte sa "Günaydin" (god morgon) till dem, blev de alldeles oroliga, så nästa morgon frågade de var jag hade varit dagen innan, hade jag varit sjuk?

Jag kommer aldrig glömma mina morgonmänniskor!

---

Just nu är det Så ska det låta på tv. Av någon mycket märklig anledning vill Maken ha det på. Själv tycker jag att det är förfärligt hemskt! Inte nog med att programledaren är så urvattnad vid det här laget att man har tröttnat för tre eoner sedan, de kan ju inte sjunga heller! Och när en så kallad komiker sitter och "sjunger" en hel låt, ordagrant om än inte tongrant, är det ju så tydligt att de inte alls bara har "kommit på" vilken låt som avses - det är INTRÄNAT.

SNÄLLA SVT - TA BORT DET DÄR FÖRFÄRLIGA PROGRAMMET! DET VAR BRA PÅ DEN TIDEN PETER HARRYSON VAR PROGRAMLEDARE. NU ÄR DET DÅLIGT!

Jag ska gå till apoteket och köpa öronproppar i morgon så att jag har till nästa vecka!

Pladder om pyromaner och annat

På väg norrut från Bosporen till Svarta havet.

I dag har det blåst här, men jag har inte märkt någonting av någon farligare sorts storm som väderexperterna har varnat för, den höll sig förmodligen längre söder och öster ut och lämnade oss smålänningar i fred.

En som inte lämnar oss älmhultingar i fred är däremot en pyroman. Men det verkar vara en pyroman med någon sorts agg mot sport eller mot idrottsföreningen här i Älmhult, för om jag har förstått saken rätt är det bara byggnader vid idrottsplatsen som har blivit påtända. Med tanke på vad jag tycker om sport (på tv) skulle man kunna misstänka mig, men jag lovar och svär att jag inte ens är riktigt säker på var idrottsplatsen är belägen, så det är inte jag. Och jag tänker inte springa runt och bli rädd nu, jag hoppas att pyromanen håller sig till byggnader där folk inte bor - och att de tar fast vederbörande i rödaste rappet. Nej, nu får jag visst rätta mig själv: Pyromanen har även bränt ner två fritidshus här i trakterna. Jag hoppas som sagt att polisen tar honom/henne med blixtens hastighet.

Jag ska säga att jag känner mig rätt risig efter den där TBE-sprutan jag fick i tisdags. Ont i hela kroppen, ja som en lättare sorts flunsa. Nå, det går väl över snart.

Nu börjar vi beta av lite småsaker inför flytten. Adressändring är gjord, vatten/avlopp och sopor är kollat hur det går till, det blir möte med byggaren i mitten av nästa vecka, Maken får kolla och jämföra el, och flyttfirman är kontaktad. Våra möbler kommer måndag den 18 april.

7 dagar kvar!

Skrivarkurs

På färjan över Canakkale-sundet, på väg till Bozcaada i Egeiska havet.

I dag har jag börjat en kurs! I hela mitt liv har jag gått och sugit på det där med att skriva en bok, men än har det inte blivit av. Jag har inte ens skrivit bråkdelen av ett kapitel. Och det trots att jag skriver olika saker hela tiden, nästan. En orsak till det är att jag har en miljon olika idéer om vad jag ska skriva, men kan inte riktigt vaska fram den där röda tråden man måste ha för att det ska bli läsvärt. En annan är att jag inte riktigt vet hur jag ska bygga upp den idén som är mest påträngande. Men allt det där kan kanske lösa sig med lite hjälp utifrån. Så i dag har jag anmält mig till distanskursen Hitta din bokidé! Jag gör kursen i min egen takt och har åtta månader på mig att slutföra kursen. Efter varje kursbrev skickar jag in mitt arbete och får gensvar, kritik, beröm, tips och idéer i retur.

Ann Ljungberg som håller i kursen är riktigt, riktigt duktig på att förmedla kunskap och att inspirera så att lusten att skriva bara trillar ur en. Hon har många fler kurser än den jag har börjat, både på distans och på plats, just nu är hon i New York och håller ett par skrivarkurser där. Gå till hennes hemsida och se om du hittar en kurs som passar dig. Eller är det kanske till och med så att du redan har ett halvfärdigt manus som du inte riktigt får styr på? Hon kan hjälpa till även med det.

Jag lärde känna Ann när hon var i Istanbul för en massa år sedan och höll en skrivarkurs där. Hon kontaktade mig i egenskap av lokalordförande för SWEA, eftersom hon behövde lite hjälp med kontakter för att ordna lokaler och lite annat. Något år senare kom hon och hennes man till Istanbul med sin segelbåt som de bor på året runt, och vi firade midsommar tillsammans med en båttur på Bosporen. Men det är en annan historia. Varför jag inte har tagit den här skrivarkursen tidigare kan man verkligen fråga sig. Nå, bättre sent än aldrig!