måndag 11 april 2011

Det bidde ingen tummetott

Eller rättare sagt: Det blev ingen författarafton med Åsa Linderborg på biblioteket i Älmhult i dag. Så tråkigt för oss, särskilt för Olgakatt som kom åkande för att vara med, men kanske mest för Åsa Linderborg eftersom någonting hade hänt som gjorde att hon inte kunde komma. Hoppas allt blir bra med hennes familj.


Olgakatt och jag fick i alla fall en trevlig middag (när vi väl hittade ett ställe som var öppet så här en måndag eftermiddag) och tid att prata. Det var förresten en mycket duktig liten servitris som bestämde var vi skulle sitta på restaurangen, talade om för oss att vi skulle ta av oss våra jackor och halsdukar och att vi skulle vara försiktiga så att inte krokodilen och elefanten som stod i fönstret åt upp oss. När hon hade gett oss våra menyer dansade hon runt lite och sedan tror jag att hennes mamma kom och hämtade henne. För det var den stora vanliga servitrisen (som också är söt och trevlig) som kom med våra sallader. Olgakatt fick också tillfälle att träffa mina små kissemissar.

Efter att ha vinkat av Olgakatt på tåget tittade katten Stina och jag på Matthias Klums film om korallreven i Indonesien. Stina är mycket intresserad av naturfilmer där fiskar och fåglar svävar omkring. Jo, Maken tittade också, men Stina vill sitta med mig på golvet framför tv:n, medan Maken tillåts sitta bekvämt i soffan. Tjorvan är däremot inte intresserad.


12 kommentarer:

Pettas sa...

Så trevligt att ni, du och Olgakatt, bor så nära varandra och kan träffas så där bara.

Kram!

Marianne sa...

Karin: Ja det är verkligen trevligt! Särskilt för mig, för Olgakatt har ju redan en massa kompisar, men det har inte jag än. : )

Synd bara att Åsa Linderborg inte kunde komma.

Kram!

Annika sa...

Ja, jösses vilka polare NI har blivit!! Vilken gåva att klicka så!
Härligt.
Åsa Lindeborg tycker jag såå mkt om. Älskade verkligen hennes bok om uppväxten!
Suveränt bra!
Synd att ni inte fick träffa henne, men det blir förhoppningsvis fler tillfällen.
KRAM!!

olgakatt sa...

Tack för nyss, Marianne!
Nu har jag just repeterat färdigt boken. Jag uppskattar den mycket. Synd att ÅL inte kom, hoppas det blir ett nytt tillfälle så småningom.
Hälsa mimsdamerna!

Katarina sa...

Låter som en trevlig och spontan kväll!

Anne-Marie sa...

Det kan bli trevligt även om man inte alltid gör det man planerat att göra. Men så mycket trevligt du och Olgakatt hittar på. Har ditt arbete lugnat ner sig så att du har mer tid nu? Katter har verkligen sina personligheter. :) Kramar!

Marianne sa...

Annika: Ja, prisa både tekniken och bloggarna! Allt var inte bättre förr : )

Jag hade inte läst någonting av henne, men lånade hennes bok Mig äger ingen och läste den så att jag precis hann färdigt till i går. Den var jättebra, hon kan verkligen måla upp det så att man befinner sig på plats! Jag hoppas också att hon kommer vid något annat tillfälle, men det blir väl inte förrän till hösten.

KRAM!


Olgakatt: Tack själv! Ja boken var verkligen bra, lätt att leva sig in i. Hoppas det blir spännande författare i höst också!


Katarina: Ja det blev en trevlig kväll trots att den inte blev enligt planerna.


Anne-Marie: Ja just nu är det lite mindre med jobb, men snart sätter det igång med flytten.

Just nu ligger en liten personlighet och tvättar sig på magen, hon blir ju så smutsig när jag klappar henne : D

Kram!

Lotta sa...

Jag lyssnade på henne och pratade lite med henne för ett par år sedan i Landskrona. Suveränt, säger jag bara! SYND att ni inte fick höra henne denna gång.
Visst har jag sagt att Åsa och jag växte upp på samma gata? Jag bodde på Rönnbergagatan 28 och hon på 34:an i Västerås. Hennes mamma, Tanja, var dessutom chef för min mamma när de jobbade på Arbetsförmedlingen. Världen är liten :-)

Kram!!

Marianne sa...

Lotta: Ja det var verkligen synd att hon inte kunde komma. Hoppas på någon annan gång.

Jag tänkte på dig när jag läste boken. Men visst var du ett par år yngre? Eller tvärtom? För ni gick inte i samma klass? Rönnbergagatan var där hon bodde med sin pappa, va? Vet du vem han var också?

Världen ÄR liten!

Kramar!

Lotta sa...

Åsa är tre år yngre än vad jag är och vad jag vet umgicks vi aldrig. Jag var 10 år när vi flyttade och då var ju Åsa bara 7. I den åldern är tre år mycket. Om du ser på bilden i länken här nedan, så ser du att våra hus ligger väldigt nära varandra. Ändå var vi 28:an-ungar nästan aldrig vid 34:an. Där bodde lite skumma människor, tyckte vi. Och nej, pappan vet jag inte alls vem det var. Jag ska lyssna med min mamma och höra om hon minns.
Den här boken måste vi prata mer om vid något tillfälle! Jag tror jag ska ta och läsa om den :-)
Kram igen!
http://prinsessapavift.blogg.se/2010/november/en-bitterljuv-promenad.html

Musikanta sa...

Måste läsa boken så att jag kan hänga med i diskussionen...
Kram från Ingrid

Marianne sa...

Lotta: Ja i den åldern är det en hel livstids skillnad! Granntjejen över mig var ETT år yngre - och hon var ju superbarnslig : D Och tänk vad det kan skilja mellan hyresgästerna trots att det är så nära! Av Åsas beskrivning i boken var det knappast några rekorderliga barnfamiljer som bodde i hennes hus, vilket det verkar ha gjort i ditt hus.

Ja vi måste ses snart och prata om en massa saker! Du får helt enkelt komma hit snart när vi har fått lite i ordning!

Kram!


Musikanta: Ja läs boken, den är riktigt bra. Hon är bra på att gestalta personerna runt henne, man känner sig nästan närvarande.

Kram!