GOTT NYTT ÅR

Bilden har jag lånat från Amazing photos

Nu återstår inte många timmar av det gamla året. Vi ska inte ha några gäster utan vara helt för oss själva i år och det är faktiskt riktigt skönt efter en hektisk julhelg.

Vår meny blir:

Kryddstekt oxfilé med karamelliserade rotfrukter och bearnaise på brynt smör
Apelsinpannacotta med hallonkompott

Efter det har vi lite julgodis kvar att knapra på.

Det blir ingen årskrönika i dag, jag är inte så bra på att göra sådana men ska ändå försöka någon av de närmaste dagarna. Men inte i dag, som sagt.

Nu önskar jag er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Ester

Ester gillar böcker.

Mina svärföräldrar har en liten katt som heter Ester, och när de kommer hit tar de så klart med henne så att hon inte ska vara ensam hemma. Så även denna gång. Men ett problem är att hon inte är hemtam här och att hon inte är en utekatt, utan ren innekatt. Så när Stina går ut och vi måste ha en dörr i förrådet öppet så att hon kan komma in igen, måste man vakta och se vart Ester tar vägen så att hon inte går ut och går bort sig. (Jo, vi har kattlucka, men den måste stå öppen för Stina fattar inte att hon kan buffa på luckan ...)

På julafton höll alla på med så mycket så alla glömde att titta efter Ester. Svärmor och svåger var på julbön när vi plötsligt upptäckte att Ester var borta. Vi letade överallt! Klas gick ut och letade både runt huset och runt om i trädgårdarna, men ingen Ester.

Plötsligt kom jag på att en bok hade legat på golvet inne i biblioteket, där brukar den ju inte ligga. Så jag gick in och tittade lite noggrannare - och där var hon! Inte under en bokhylla, utan i den!

Tyvärr går inte Stina och Ester ihop, de är lite rädda för varandra. Ester hade elaka katter runt sig när hon växte upp, så hon är rädd för andra och fräser. Och om någon fräser åt Stina blir hon rädd. Stina är annars rätt glad för andra katter, hon är ju bästis med Sigge som bor här i kvarteren. Så det är synd att inte Stina och Ester gillar varandra.

Bästa julklappen

Vi la julgranskulorna i skålar i stället för att hänga dem i granen, silver i en skål och röda i en annan (den skymtar på bordet i bakgrunden). Det blev sparsmakat men väldigt fint. Vi har vår första riktiga julgran i år, tidigare har det varit minigran eller plastgran, av förståeliga skäl i länder som Egypten.

Den bästa julklapp jag fick i år var:

Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren.

En av de mest inspirerande matböcker jag har läst - och jo, tyvärr har jag redan läst ut den. Från pärm till pärm, vartenda ord. Hon bjuder på en del recept (eller övningsuppgifter), men det mesta är diskussioner om mat och hur man kan förhålla sig till mat (eller kost om man föredrar det). Lotta Lundgren är inte en matsnobb som dikterar hur man ska bedöma den välhängda oxfilén från en speciell gård som har betat en speciell sorts gräs*, utan hjälper oss vanliga dödliga bedöma köttet i snabbköpets köttdiskar för att undvika de värsta fällorna. Hon hjälper oss att hitta rätt äpple och hur vi ska göra om vi inte hittar rätt äpple.  Här kan man lära sig hur grundsmakerna fungerar och varför man ska göra på vissa sätt och inte på andra när man lagar mat.

Hon är också mycket förlåtande, och hjälper en själv att slappna av lite: Lotta Lundgren menar att om man har misslyckats med en middag (vilket alla gör till och från) är det bara att hälla lite sås över och äta upp. Visst känns det skönt att höra någon säga det! För även om man innerst inne vet att det är så, har i alla fall jag en viss förmåga att känna mig rätt misslyckad när det blev lite mindre gott.

Jag gillar den tilltalande tonen hon använder. Lotta Lundgren talar med mig när jag läser det hon skriver. Det är nästan som ett samtal, visserligen ganska ensidigt eftersom det bara är Lotta som får en syl i vädret, men jag känner mig nästan som om hon sitter framför mig och pratar. Och så är hon rolig.




*Eftersom sånt kött bara kan köpas över disk, säger hon att man kan passa på att fråga den man handlar av.

Stora slö-och-slapparedagen

Vi har haft hela stora stökiga, bökiga och härliga familjen A här över jul, totalt var vi åtta personer när vi var som flest. Det har varit skoj, men jag ska ärligt erkänna att jag är helt slutkörd vid det här laget. Det blir mycket mat under julhelgen, och när åtta personer ska äta blir det dessutom rätt stora volymer. Det räcker inte med lilla stekpannan, om man säger så, utan man får leta reda på de stora grytorna och ugnsplåtarna.

Men det blev väldigt lyckat, allt tyckte om maten och jag tror inte att de bara sa det, eftersom alla slevade i sig och det enda som genererade rester var julbordet. Annandagsmiddagen slutade med att jag och svärmor stod i köket och slickade serveringsskålarna efter saffransparfaiten.

Några nyheter blev framtida klassiker på julbordet:
Lingonglacerad leverpastej med baconkrisp - ur Allt om Mats julspecial 2013 (men jag hittar det inte på nätet, så jag kan inte länka)
Saffransparfait - från Ica
Saffranstryffel - från SvD

Nu gäller det att spara recepten så att jag hittar dem nästa år.

Och i dag är det som sagt stora slö-och-slapparedagen, efter att familjen åkte hem i går. Då börjar man med att sova till cirka 9 och dricker en kopp kaffe på sängen innan man äter frukost. Sedan kokar man sig en kopp te, och så tar man teet, boken man håller på att läsa, katten och maken och går och lägger sig igen. Det är helt frivilligt, men om man sedan vill somna om så får man, och så kan man snusa i lugn och ro till sent på eftermiddagen.

Det man inte ska göra (här gjorde jag fel), är att börja tvätta lakan och handdukar lite slött och tänka att det är ju inte så jobbigt. Risken är nämligen att torktumlaren beckar igen så att man får stå och rensa ludd i stora luddsamlaren. Detta trots att man alltid tar bort luddet från filtret, lika noga som man tar bort äggskal ur pannkakssmeten. Och då får man stå där och peta med en krokig pinne och hålla på så att halva tvättstugan till slut är nedstänkt med gammalt vått ludd.

Så nu gäller det att inte göra för mycket resten av dagen, utan möjligen sätta sig framför tv:n med stickningen.

God fortsättning önskar jag er alla!

GOD JUL

GOD JUL

och

GOTT NYTT ÅR

önskar jag alla jag alla mina vänner, alla jag känner och alla jag inte känner.

Här har vi fullt hus och jag ska strax sätta igång och förbereda Jansson. Granen får Klas sköta om, det är faktiskt den första gran vi har, både här i huset och någonsin eftersom det inte var så gott om granar i varken Sofia, Istanbul eller Kairo. Det luktar så gott nere i vardagsrummet och det kommer att bli så fint när den har fått ljusen på sina grenar och en stjärna i sin topp.

Klapparna ligger färdiga och väntar på tomten, godis, mat och kakor är förberett och väntar på att bli värmda och serverade. Det blir ingen knäck i år, i stället har jag gjort saffranstryffel som är så himmelskt goda att man tror man sitter framför brasan hos tomtefar och tomtemor. 

Tyvärr har vi inte vår Tjorva med oss längre, i somras flyttade hon hem till Mamma-Lisa och Skrållan, så nu har vi bara vår Stina. Hon har redan varit ute och busat, men nu ligger hon och sover gott och drömmer om små råttor och fjärilar man kan hoppa efter.   

Jag längtar till våren

Vår fina amaryllis har slagit ut nu. Åtta hela klockor har den!

Fy vad det är mörkt! Tycker knappt att det hinner bli ljust förrän det blir mörkt igen om dagarna. Fast jag vet att det har vänt och att det faktiskt går mot ljusare tiden. Kan knappt vänta, bara.

I går hade vi en trevlig dag. Olgakatt med make var på besök. Först gjorde vi Ikea, sedan gjorde vi struvor. Det vill säga, Olgakatt lärde mig att koka struvor. I början gick det inget vidare, men efter halvtid ungefär blev det inga misslyckade utan alla blev fina och bjudbara. Tyvärr ingen bild på struvor i dag, för precis när jag skulle fotografera en struva la batteriet i kameran av. Så det ligger på laddning i skrivande stund.

Fåglarna verkar ha hittat fler matställen, för de är inte här lika ofta som i början av vintern. Men ibland kommer de. På bilden verkar det som om de hade någon slags konferens i grannens träd.

Kråkkonferens

Renoveringen

Maken har gett sig på trappan nu. Det är massor av luddresten och lim kvar efter heltäckningsmattan, så han har kört med någon maskin som för ett förfärligt oväsen. Jag har fått gå runt med hörselskydd hela dagen. Nu verkar det som om han äntligen har lagt av. Hade det inte varit så dyrt att lägga nya trappsteg hade det varit enklare, men de kostar 700:- per steg, och vi har sexton steg. För dyrt, det blir att måla trappan i stället.

Gästtoan är nästan klar, i dag beställde vi tapet via nätet, så när den är uppsatt är det bara att ringa rörmokare för att få handfat och toa inkopplat!

Sedan är det bara trappa och toan på andra våningen kvar!

Ja, inomhus, alltså ...

Läshörna

Jag hade sån TUR i går när vi var på Ikea! Jag fick den allra, allra sista Strandmon läsfåtölj i vitt tyg. Och det är inte så att jag hade kunnat vänta på nästa leverans om den hade varit slut, för det här är en Limited Edition bara i Älmhult som inte kommer igen. Nu finns de bara i blått och grått, och jag tycker inte att de är lika fina. Lika sköna att sitta i, men inte lika fina. 

Så nu har jag en skön läshörna i "biblioteket". Och snacka om tur, förresten, om jag inte hade envisats med att göra en nisch och ta bort garderoben som fanns i det hörnet, hade det inte fått plats någon fåtölj med fotpall i rummet. 

Min läshörna med mormors filt och lilla bordet från mitt barndomshem.

Biblioteket. Alla böcker är uppackade, men alla böcker får inte riktigt plats. Vi får nog ha en del på
andra våningen också. Stolen i hörnet kommer också från mitt barndomshem, vet inte var mamma
har köpt den, men kanske i Bangkok? Jag får nog ta en bättre bild på den, det är en demon med mun. 

Och nu är julen officiellt utkastad från vårt hus. Nu är det vinter i stället, isblått och vitt som gäller. Allt det röda (utom stora fåtöljen förstås) är nerpackat eller ligger i tvätten. Det är kul när man hittar riktigt billiga saker (på Ikea) så att man faktiskt har råd att leka med lite dekorationer. De små vita ljushållarna på bilden kostade 5:- styck, och de isblå glasgrunkorna kostade 15:- tror jag det var. Köpte ytterligare några liknande pryttlar som var billiga, så nu får de stå framme ett tag, till påsk till exempel, när nya färger ska in i huset. 

Vinter på köksbordet.

Och så blev det nytt år

Den här lilla snuttan hade vi på besök över nyårshelgen. Lilla Ester kom tillsammans med sin husse och matte och lill-husse. Det gick bra med presentationen mellan Ester, Stina och Tjorvan, de slogs inte en enda gång. Fast morrade och sjöng gjorde de tills de bestämde sig för att Ester bodde på bottenvåningen och att Stina och Tjorvan bodde på andra våningen. Till slut blev de till och med lite nyfikna på varandra, så nästa gång kanske de kan bli kompisar till och med. 

Ester.

Vilket fyrverkeri vi bjöds på! Vi trodde att det skulle smälla lite här och var i villakvarteren, men att det skulle vara lite så där småfjuttigt. Icke! Här var det rejäla fyrverkerier och riktigt tjusigt att se, även om det inte var koordinerat utan det smällde av från var och varannan gräsmatta.

Stina brydde sig inte om smällandet, hon bara fortsatte sova i min kontorsstol. Men Tjorvan tyckte det var lite jobbigt och kröp in under Makens madrass. Hur lilla Ester gjorde vet jag inte, för hon hade gått och lagt sig med sin husse och matte.

Jag tror vi hade vår lugnaste nyårsafton någonsin. Men det var skönt det också, vi hann titta lite på Funny Girl som visades på tv, vi hann prata med Makens bror, och vi kunde mysa med riktigt gott vin och sedan skumpa.

Höll på att glömma att berätta: Jag köpte någonting som heter sparrisbroccoli, Bellaverde, att ha till oxfilén på nyårsafton. Det började LUKTA i kylskåpet, det var så illa att jag till slut fick riva ut allt ur kylen och köra igång en storstädning. Men lukten försvann inte. Så småningom konstaterade vi att det måste vara ur grönsakslådan, så vi bar ut allt i förrådet. Då började det lukta där ute. Maken var modig och luktade på var och en grej, och tyckte till slut att det nog var den där nyköpta sparrisbroccolin. Knöt in den i en kraftig plastpåse. LUKTEN TRÄNGDE UT UR PLASTPÅSEN så till slut bar vi ut eländet på altanden, och där fick det ligga tills alldeles nyss när jag la den i soporna och körde fram soptunnan till vägen för gubbarna att hämta i morgon. FY! Ska det lukta så om dem? Någon som har ätit sparrisbroccoli? Tror nog inte att jag vågar prova igen.

Det allra bästa var i alla fall att min Svärfar tyckte att maten var god och att han för första gången på riktigt länge kunde äta ordentligt! Han har varit lite krasslig senaste året, så det värmde hjärtat att se att han åt och åt och åt och åt!

NU ÖNSKAR JAG ALLA EN GOD FORTSÄTTNING OCH JAG HOPPAS ATT 2013 BLIR ETT RIKTIGT BRA ÅR FÖR ALLA!

Och så önskar jag att en sjuk vän blir frisk fort! Jag tänker på er hela tiden!