Trevlig Valborg!

Jag önskar er alla en trevlig Valborg! Och till er som inte firar Valborg i dag önskar jag en trevlig torsdag!

Själva ska vi på kalas hemma hos våra Trevliga Grannar. De är sådana bra festfixare, det är alltid lika trevligt att komma hem till dem. Men nu börjar jag få riktigt dåligt samvete, måste se till att själv orda någon fest snart så att vi kan bjuda dem!

Nu har jag i alla fall bestämt mig för vad jag ska ha på mig i kväll, så nu ska jag gå och lägga mig ett tag så att jag är pigg i kväll och inte somnar redan vid 9 som jag gjorde i går. Det hade ju inte varit så skoj.

Bloggträffar i Stockholm

Det är hög tid att jag berättar lite om min Stockholmsresa. Att jag inte har gjort det tidigare beror på att jag har velat få tillbaka mitt glada humör och kunna tänka på alla upplevelser och möten med glädje, men saknaden efter min lilla Skrållan har lagt och lägger fortfarande sordin på mina känslor. Nu ska jag berätta om bloggträffarna i alla fall, för tanken på alla människor jag mötte i Stockholm piggar upp och gör mig lite gladare, trots allt.

Redan första dagen i Stockholm hade jag min allra första bloggträff! Ni kan inte ana så roligt det var att få träffa Saltis, Kicki och Anna, lika fina och härliga människor i verkliga livet som i bloggvärlden! Jag mötte Saltis, lilla goa Ella (och Ellas rara mormor) vid pendeln, och sedan åkte vi tillsammans hem till Kicki, dit Anna kom efter bara en liten stund. Jag förstår att Kicki trivs i sitt nya hem, ett riktigt trevligt område med hemtrevlig arkitektur som ändå gav en sorts stadskänsla. Kicki hade lagat en fantastiskt god kyckling med mango som vi avnjöt under mycket prat. Haha, konstigt att vi fick i oss någon mat egentligen, så mycket som vi pratade! Kickis härliga killar verkade tycka att det var roligt med besök, de var verkligen öppna och glada och inte ett dugg blyga. Ett par goa grabbar med fart i! Och lilla söta Ella, så roligt det var att få träffa henne på riktigt! Hon verkade också tycka att det var roligt med bloggträff, nästan som om hon förstod att vi alla har känt henne ända sedan hon låg i sin fina mammas mage.

Tack Kicki för din gästfrihet, det var en riktigt trevlig kväll som jag hoppas kommer att upprepas!

Saltis och Ella.

Anna.

Kicki får en kram av ena sonen.

Nästa bloggträff var med fantastiska Simone ett par dagar senare. Tänk vilken tur att Trädgårdsmässan var samma vecka som jag var i Stockholm! Vilket sammanträffande! Simone och jag träffades på Centralen dit hon kom med pendeln från Älvsjömässan, och sedan gick vi till ett kafé i närheten. Samma sak med Simone – att vi fick i oss våra smörgåsar var ett under så mycket som vi hade att prata om!

Alla goda ting är tre, sägs det, så tre bloggträffar hade jag i Stockholm. Den sista var med toppenfina Susanne som kom resande från Småstaden. Vi träffades utanför Hötorgshallarna, sedan gick vi till Kajsas fisk där vi fick oss varsin riktigt god fisklunch. Haha, samma sak, vi tuggade mellan alla ord som flödade ur oss. Och sedan tog vi en liten sväng på stan och tittade i affärer och fikade i solen i Kungsan. En skön dag!

Och jag kan bara konstatera att det stämmer, det jag har läst i olika bloggar: Om man gillar någons blogg kommer man bergsäkert att tycka om den personen i verkliga livet också! I alla fall gäller det den typen av bloggar jag gillar och läser.

Alla ni tjejer – TACK för otroligt trevliga träffar och för att ni är precis de personer ni är, ni är verkligen toppen!

Pyssel

Jag är inte så bra på att pyssla om hemmet, ganska lat faktiskt. Men nu har jag äntligen lyckats putsa och smörja vinterskorna och lagt dem i sina kartonger för sommarförvaring.

Ett annat pyssel som jag satte igång var att rensa bort alla gamla torra löv som låg under häckarna i trädgården, ni vet så där bakom-under och lite pilliga att få bort. Trädgårdsmästarna i området har nämligen aldrig brytt sig om det utan nöjer sig med att klippa gräset och vattna. Fast nu fick de tydligen lite dåligt samvete när de såg mig med ändan i vädret, krypande längs kanterna i trädgården, för i går eftermiddags kom de plötsligt och satte igång att klippa häckarna. OCH rensa undan alla gamla torra löv! Dessutom tog de hand om den stora säcken jag redan hade fyllt med löv, så nu slipper jag det. Återstår nu att skaffa matjord och strö ut under häckarna så att jag kanske kan plantera lite blommor också.

Sedan har jag mängder av annat pyssel jag både borde och måste fixa med. Lägga undan det tvättade duntäcket till nästa vinter. Rensa garderoberna. Hyfsa till alla grejor som har samlats på lilla hyllan under soffbordet i tv-rummet. Rensa upp i pappershögarna på skrivbordet. Lägga alla fotoprylar i nya fotolådan. Rensa skåpen i badrummet. Ja, ni vet, allt det där man borde göra.

Men nu får det vara nog med pyssel för den här dagen. Åter till översättningen och ordpysslet. Kan förresten säga att det är mycket roligare att översätta skönlitteratur, det händer inte så mycket i juridiska dokument ...

Svengelska

Jag har fått i uppdrag att översätta ett dokument från svenska till engelska. Omvänd ordning alltså. Och bara för det sitter jag här och känner mig som om jag borde börja repetera grundskoleengelskan. Det är totalt stopp i hjärnan och om någon frågade mig vad 'katt' heter hade jag inte kunnat svara. Sitter och stirrar på ord och uttryck som jag mycket väl vet hur man säger på engelska, men allt som kommer upp i skallen är typiska svengelska vändningar och direktöversättningar.

SVT World får kanske vila i kväll och så får jag sätta mig och lyssna på BBC.

Apropå SVT World, förresten. I höst kommer de att sända över Nordamerika också. Kolla den här länken om du är intresserad.

Intresseklubben kan förresten notera att morotskakan som jag bakade i går blev mycket lyckad och den gick åt som smör under ökensolen på kontoret.

Lite allmänt småprat och EU-valet

Nu lider helgen mot sitt slut för oss här i Egypten eftersom man är ledig fredag-lördag i stället för lördag-söndag. Arbetsdag i morgon alltså. Men den tänkte jag förgylla lite för el-Make, jag har bakat en morotskaka som han ska få ta med sig och bjuda alla på. När jag bakade låg ett gäng småkatter i köksfönstret och tittade på, de hoppades säkert att det var till dem, men de fick bara det gamla vanliga torrfodret.

El-Make shoppar inte så ofta, men i dag slog han till på ett par långbyxor och tre skjortor! Heja, nu kanske vi kan slänga någonting av det där gamla tråkiga?

Piratdiskussionen är i full gång i alla medier. Jag tycker nog att det hela spårar ur lite när man hävdar att det är mänskliga rättigheter och yttrandefrihet och allt vad det påstås, till syvende och sist handlar det om att folk inte vill betala för att lyssna på musik, se film eller vad det kan vara. Om det är rätt eller fel tänker jag inte diskutera här, men det vore ju tacknämligt om man kunde vara lite saklig i debatten i stället för att flumma ut och låtsas att det är någonting det inte är.

SVT skriver en del på sin hemsida om EU-valet. Där finns också uppgifter om våra representanters närvaro vid omröstningar i parlamentet. Jag tycker att det är svagt när de som är utsedda att representera svenska folket knappt kan se till att vara närvarande vid omröstningarna! Visst, en viss frånvaro kan man ha, ibland krockar saker och ting, men om de krockar regelbundet kallar jag det dålig planering och ingenting annat. Dessutom visar det sig att en person (fler?) har varit mammaledig under sin mandattid i EU. Eftersom man inte får ha någon vikarie måste jag säga att jag tycker att det är usel planering. Det finns preventivmedel och har man ett av de få svenska mandaten i EU-parlamentet kanske man kan tänka sig att utföra sitt uppdrag och vänta med att utöka familjen till efter mandatperioden? Och till den som nu säger att "ja men vissa har väldigt svårt att få barn ..." så svarar jag att man får prioritera. Söka ett annat jobb under den tid man önskar och försöker få barn och kandidera efter det - eller slutföra uppdraget innan man börjar försöka.

Jaha, nu har jag väl skaffat mig en hel hord fiender ...

Ulla-Bella sekreterare

45 words

Speedtest

Hittade det här testet hos Emma. Hur snabb är du?

Fredag

Gamla stan.

I dag är det fredag och dags för fredagstemat. Men jag har bestämt mig för att ta en längre paus i min medverkan. Det beror på det där lilla ordet 'tid' som styr så mycket i våra liv. Fredagstemat är jätteroligt och enormt berikande att vara med i. Jag kommer säkert att göra ett litet inhopp då och då, och om ett tag kanske jag blir så sugen på att vara med igen att jag sätter upp mig som deltagare. Men för den närmaste framtiden kan ni stryka mig från deltagarlistan. Tills vidare nöjer jag mig med att försöka hinna läsa så många inlägg som möjligt hos er som är med. Tack alla fredagsbloggare som gör fredagarna så roliga!

Uppdatering och förtydligande: Jag ska alltså inte sluta blogga, det är bara fredagstemat jag hoppar av under en tid framöver.

Fredagar här i Egypten innebär att el-Make är ledig, det är hans lördag, så i stället för att sitta på kontoret och jobba sitter han hemma och jobbar. Ja inte hela dagen som tur är, men oftast behöver han sitta några timmar både fredag och lördag.

På fredagar brukar vi oftast åka och handla och se till att vara färdiga på stormarknaden innan fredagsbönen är slut, för då invaderas affären och köerna bli långa och trängseln blir enorm. På förmiddagarna däremot är det mest utlänningar som handlar så man kan styra kundvagnen dit man vill utan att köa till hyllorna. I dag är vi dock slöa och har skjutit upp veckohandlingen till i morgon.

Men just nu tror jag det är dags för en kopp halv-två-kaffe och fortsatt ikapp-läsning i bloggvärlden.

Ha en skön helg allihop!

Att leta sig fram i politiken

Om inte alltför lång tid är det val till EU-parlamentet, och för oss som bor i utlandet börjar det bli hög tid att bestämma sig för vilket parti man ska rösta på eftersom det lilla kuvertet med röstsedeln ska flyga en bit innan det kan bli registrerat och räknat.

För vissa är det en självklarhet vilket parti man ska rösta på, för andra inte. För mig är det inte en självklarhet, så jag har ägnat dagen åt att försöka ta reda på vad de olika partierna och deras kandidater vill med sina platser i EU och vad de kommer att jobba för om de blir valda. Det finns bara två självklarheter för mig: Jag ska inte rösta på Piratpartiet och jag ska INTE rösta på det där främlingsfientliga partiet som tyvärr växer sig allt starkare i Sverige.

Jag tänker inte heller driva valkampanj för något parti här på min blogg, men jag ska ge er lite länkar så att ni slipper leta som jag har gjort.

Jag börjar med en länk till Valmyndigheten, där finns information för alla om hur själva valet går till både för den som bor i Sverige och den som bor i ett annat land. Där finns också information om hur man ska göra för att registrera sig i röstlängden om man har råkat bli utkastad.

Och här är länkar till de svenska riksdagspartierna, ingen inbördes ordning utan jag började från vänster och gick till höger, så som man gör när man läser ifall någon undrar.

Vänsterpartiet

Miljöpartiet

Socialdemokraterna

Folkpartiet

Centerpartiet

Kristdemokraterna

Moderaterna

Kvaliteten på de olika partiernas information är minst sagt varierande, både vad gäller deras valplattform och deras kandidater. Ibland är det till och med svårt att hitta stället att klicka på eftersom det ser ut att vara reklam och inte information. Nåväl, varefter det närmar sig kommer tidningar och tv säkerligen att ha olika listor och debatter vilket kan underlätta, men för mig som måste skicka min valsedel ganska snart för att vara säker på att den kommer fram hjälper inte det så mycket.

Är det någon som känner till bättre länkar med bättre information? Mottages tacksamt i så fall!

Roligt nästan jämt och post

Tur att man har annat än skrivmaskin att jobba med!

Fotot lånat från Wikimedia.

I dag har jag lekt sekreterare åt el-Make. Han kom hem i går kväll och frågade hur man ska göra för att det 40-sidiga dokumentet ska få samma marginaler överallt och så att listorna har samma avstånd och så att innehållförteckningen blir snygg och ... Ja ni kan ju tänka er hur lätt det är att sitta och instruera "nollställ formateringen, ange rubrikdignitet - nej inte där, det är i den rutan,  ställ in ...". Lättare att göra det själv med andra ord, men hur lätt är det när arton olika människor har suttit och fibblat med olika formatinställningar och olika typer av listor och olika typer av rubriker och jag vet inte allt vad?

Urtorr text dessutom, ni vet sånt där med objective, policy, responsibility, procedure, local policy och liknande i all evighet. Nu är i alla fall grovjobbet gjort, i morgon tänker jag sätta mig och "göra förslag på förändringar i texten". Sån är jag.

I dag har vi också fått röstkorten inför valet till Europaparlamentet. Mycket smidigt och bra att man kan poströsta från utlandet nu för tiden, tack Svenskar i världen (SVIV) för det! Det var den föreningen som lyckades lobba igenom ett lagförslag om det för bara några år sedan så att vi utlandssvenskar ska slippa att åka ibland väldigt långa sträckor till en ambassad eller konsulat för att kunna rösta. Vi är medlemmar, det är bra att stödja föreningar som jobbar för att man själv ska få det bättre.

Roligast i posten var dock att få hela tre nummer av tidningen Språk! Det senaste numret plus två äldre nummer som jag beställde. Så nu har jag mycket att gotta mig i, bland annat handlar ett av de äldre numren om arabiska och en egyptisk bloggare!

Förresten kan jag tala om att det är rätt varmt här nu, i dag var det uppåt en 36°C och jag blev faktiskt tvungen att sätta på AC:n en stund i eftermiddags. Undrar hur varmt det tänker bli i sommar ...

Nu vet jag varför

Minimyra i jätteformat.

Nu vet jag varför jag dricker Coca-cola (fetvarianten) på vintern och vatten på sommaren. Svaret är att MINIMYROR också gillar Coca-cola - och allt annat ätbart och drickbart med smak. Det betyder att när jag ställer ett glas Cola (eller en servett som jag har torkat munnen med efter att ha ätit frukost, vad som helst med matlukt) på skrivbordet, så dröjer det ungefär tre minuter innan jag har en armé av minimyror som marscherar rakt mot det som luktar så gott.

Suck!

Inte ens kaffe med mjölk får vara i fred. Nu försöker jag med en kopp kaffe utan mjölk, och det verkar de inte gilla. Vatten är de inte heller intresserade av, så det kan man tryggt lämna framme.

Det underliga är att de nosar upp godsakerna på mitt skrivbord, men inte på bordet i tv-rummet. Kattmaten får vara i fred, och köket verkar vara någorlunda fredat. (Ta i trä, tvi tvi tvi, salt över axlen och allt annat besvärjande!)

Måhända är det småsnålt av mig att inte vilja förse alla levande varelser på guds gröna jord med näring, men någon måtta får det vara. Det räcker med att utekatterna kommer och kräver mat flera gånger om dagen. Hasse Gigolo hälsar förresten till Morris i Madrid och undrar om han får bjuda på middag på altanen på Maison Marianne? 

Glad påsk och lycklig vår

CityStars, det stora shoppingcentret i Kairo.

Bilden är lånad från Wikimedia.

Jag vet, "alla" andra firade påsk förra helgen, men här i den ortodoxa världen är vi lite sena av oss och firar den här helgen i stället. I alla fall är det nu kopterna här i landet firar påsk. Själva har vi väl inte firat så mycket.

Och i dag är det dessutom vårfestival här i landet, Sham el Niseem, vilket bokstavligen betyder "att lukta på vinden". Det här är en uråldrig festival som stammar ända från faraonernas antika Egypten, man tror att seden är minst 4.500 år gammal. Att lukta på vårvinden, att hälsa våren välkommen, innebär naturligtvis att man ger sig ut i naturen och att man äter ute i det fria. Traditionell mat är kokta olikfärgade ägg (!), lök och en sorts saltad härsken fisk, fiseekh, inte olik surströmming. Nix, jag har inte smakat och jag kommer inte att smaka. Jag tycker inte om rutten svensk fisk, varför skulle jag då tycka om rutten egyptisk fisk? Dessutom har myndigheterna gått ut och varnat för att man ska vara försiktig när man äter fiseekh, folk dör av den!

Den som vill läsa mer om Sham el Niseem kan göra det här.

Vi använde väl inte skallen helt och hållet i förmiddags när vi bestämde oss för att åka till den vackra parken Al-Azhar för att promenera och fika. När vi kom fram upptäckte vi att det var just dit i stort sett hela Kairos befolkning styrde kosan just i dag. Så vi fick ändra våra planer och åkte i stället till det stora shoppingmeckat CityStars. Där blev det besök på HM, vi strosade runt lite och fikade lite och sedan avslutade vi med en hemsk måltid i en larmande foodcourt. El-Make hade då bråttom hem och ville inte alls äta på den goda italienska restaurangen, för han ville hem och testa sina nya dataspel (bilar) som han äntligen hade hittat. Själv hittade jag ett par böcker, en vinterklänning som jag får spara ett tag och en tunika.

Jag finns kvar

Minareten vid Medborgarplatsen.

Jag har varit så trött den senaste veckan att jag i stort sett har sovit hela dagarna, därav ingenting skrivet. Jag har knappt ens satt på datorn. Men nu har jag som mål att hålla mig vaken hela dagen och läsa lite bloggar. Och komma igång och skriva lite igen. Jag har ju egentligen massor att skriva om, hela resan till Stockholm, bloggträffar, Fay Weldon, knäppa regler på Wiens flygplats ...  Nå, det får komma lite pö om pö.

Kan ju i alla fall berätta om konstiga regler i Österrike. När man flyger till destinationer utanför EU brukar man ju få handla tax-free i butikerna på flygplatserna runt om i Europa. I Sverige får jag till och med handla tax-free i vanliga butiker på stan och få pengarna tillbaka på Arlanda eftersom jag är bosatt utanför EU. Så icke i Österrike. Enligt deras regler räcker det inte med att jag ska åka till en utomeuropeisk plats, jag måste enligt dem vara MEDBORGARE i ett land utanför EU och dessutom handla för mer än 75 eurosar! Jag undrar om det stämmer med EU:s regler. Någon som vet vart man skriver för att ifrågasätta och anmäla dem?

Tack

Tack alla ni som har skickat tröstande ord. Jag har läst men inte riktigt orkat "prata". Tack också för alla fina brev jag har fått, jag lovar att svara under de närmaste dagarna.

Skrållan ligger nu begravd i vår trädgård. 

Och nu måste jag lära mig leva med saknaden så att det vackra minnet av min älskade lilla katt blir en stråle av ljus i mitt hjärta.

Stina och Tjorvan tycker också att någonting är väldigt fel och går runt här och letar efter deras lillasyster. Jag gosar väldigt mycket med dem och vi försöker alla trösta varandra.

Skrållan

Sista bilden av Skrållan den 6 april 2009

Skrållan
9 augusti 1999 – 7 april 2009
Sofia, Bulgarien – Kairo, Egypten

Skrållan hade den tjockaste, blankaste och lenaste pälsen i världen. Man kunde gräva in fingrarna i den och borra in näsan. Hon luktade alltid så gott. Det vita i Skrållans päls var alltid vitaste vitt. Det röda blänkte som koppar.

Skrållans mage var en mjuk liten kula, lagom stor för min hand. Men hon var oftast rufsig på magen eftersom jag gosade henne så mycket där.

När jag hällde upp nytt torrfoder sprang Skrållan alltid bort en bit för att se om de andra skulle komma och äta också. Om de kom gick hon till maten tillsammans med dem. Annars kom hon själv och åt.

Skrållan brukade krypa in under täcket hos mig och lägga sig tryckt mot min mage.

När Skrållan kom och ville gosa lade hon sig direkt utan att trampa fram och tillbaka, alltid nära och vände oftast genast upp magen.

Man kunde flytta på Skrållan om hon låg lite obekvämt när man skulle gosa. Det störde henne inte.

Skrållan kom alltid och hämtade mig och sa till med uppfordrande blick att hon ville gå och äta. Torrfoder, alltid torrfoder som redan låg framme. Om jag inte kom med en gång satte hon sig och stirrade på mig tills jag gav upp. Hon vann alltid. Sedan skulle jag sitta bredvid henne och klappa henne eller hålla henne om magen och pussa henne medan hon åt. En daglig rutin, många gånger varje dag.

När Skrållan tuggade rynkades hennes lilla rosa nos.

Ibland kom hon och hämtade mig för att hon ville gosa i soffan. Då styrde hon stegen mot soffan i stället för maten och hoppade resolut upp och talade om att det var dags att gosa.

På eftermiddagarna när det var dags för burkmat fick jag alltid gå och hämta Skrållan. Då skulle jag alltid bära henne till maten. Kind mot kind och pussandes gick vi till köket och på vägen tittade vi i spegeln.

Skrållan tyckte om att ligga på mina axlar när jag lagade mat. När hon var yngre klarade hon av att hoppa upp med ett enda skutt utan att sätta klorna i mig. Det senaste året var jag tvungen att sätta mig på huk för att hon skulle hoppa upp. Sedan låg hon där och tittade intresserat på allt jag gjorde. Även på grönsakerna.

När jag jobbade låg Skrållan ofta i mitt knä och sov. I Istanbul hade jag en extra stol bredvid skrivbordet som hon låg på, och så skulle jag gosa henne på magen när jag surfade. Hon ville nästan alltid vara i samma rum som jag.

Ibland när jag duschade följde hon med och satt på badkarskanten utanför duschdraperiet och väntade tills jag var klar.

Om jag stängde badrumsdörren utan att Skrållan var med satt hon oftast där utanför och jamade tills jag öppnade. Sedan ville hon ibland ut direkt, förstås.

Skrållan hade silkeslena öron som var alldeles varma och sköna.

Skrållan trippade fram när hon gick, tutt-tutt-tutt-tutt, trippade hon glatt fram.

Jag fick dra fram henne ur mammans mage när hon föddes, för mamman orkade inte riktigt. Hon var yngst av de tre flickorna. De föddes i min säng.

Skrållan var väldigt svag som nyfödd, så jag fick alltid lägga henne vid mammans bröst för att hon skulle få mat.

Första gången Skrållan fick smaka riktig mat blev hon så till sig att hon darrade i hela kroppen.

När hon bara var ett par veckor gammal gömde mamman henne under vår säng. Det var en säng med sockel mot golvet, så det gick inte att kika in under sängen om man inte lyfte hela madrassen. Jag letade överallt, till och med i kylen och ugnen och ute i hela trädgården. Klas var i Sverige och jag ringde honom flera gånger. Han sa att jag skulle titta under sängen, men jag fattade inte hur hon skulle ha kunnat komma dit. Men där låg hon. Det var tur att jag hittade henne.

Ibland försökte Skrållan väcka mig. En gång när hon hade puttat på mig, slickat mig på kinden, näsan och munnen, hade gått över hela mig och nosat i mitt öra, tog hon väckarklockan och försökte ge till mig. En annan gång slutade det med att hon försökte ge mig glasögonen. Då kan man ju inte göra annat än vakna.

Skrållan älskade när jag pussade henne på huvudet. Hon brukade sätta fram huvudet så att jag skulle pussa henne i pannan och mellan öronen.

Jag fick pyssla med hennes tassar hur mycket jag än ville. Gräva ner fingret mellan hennes trampdynor. Där var hon alltid så varm och mjuk.

Jag fick alltid pussa henne nästan hur mycket jag än ville.

Jag fick alltid pyssla med henne och pussa henne hur mycket som helst.

Skrållan var aldrig sjuk, inte förrän hennes sista dagar.

Skrållan brukade ofta sitta och titta på mig och kurra med halvslutna ögon, inte så att det hördes, för det kunde hon inte, men det kändes när man klappade henne på magen.

En gång i Istanbul smet hon ut genom ytterdörren. Efter mycket letande hittade vi henne på tionde våningen utanför vindsdörren. Det var enda gången hon försvann. När hon kom in igen ville jag pussa henne medan hon åt, men det var enda gången hon inte ville bli pussad. Då nafsade hon mig i näsan för att tala om att jag skulle sluta.

När vi flög hit till Egypten var Skrållan till en början ganska orolig, men då tittade hon på mig och sa Mjau, sedan blev hon lugn. Och varje gång hon blev orolig kastade hon en blick på mig och mjauade en gång, sedan lugnade hon sig igen.

När Skrållan var liten och kom gående och man gosade henne på magen mitt i steget, tyckte hon det var så mysigt att hon ramlade omkull av mysighet.

Skrållan var bra att dela säng med, hon låg alltid så att man kände henne men hon var aldrig i vägen eller för tung.

Skrållan hade små hamsterkinder.

Skrållan var lillasyster i familjen.

Skrållan var min lilla baby.

Jag är världens olyckligaste eftersom Skrållan inte längre finns. Men jag är också världens lyckligaste som har fått tio år tillsammans med henne.


Skrållan mitt lilla hjärta, tack för de tio år vi fick tillsammans.

Hemma i Kairo

Jag är hemma i Kairo igen. Men just nu är allt rätt jobbigt för min lilla Skrålla har blivit sjuk. Hon fick kramp - som ett epileptiskt grand mal-anfall - första gången i fredags. Sedan jag kom hem i går kväll har hon krampat ytterligare fyra gånger. Veterinären kunde inte hitta några fel, men någonting måste det ju vara. Han ordinerade kalcium, men Klas har inte lyckats få i henne det när jag var borta, nu lyckades jag med hjälp av en skvätt grädde. Jag hoppas innerligt att det hjälper.

Just nu är all min uppmärksamhet riktad mot Skrållan, jag har lite svårt att koncentrera mig på mycket annat för tillfället. Jag älskar alla mina små katter, men Skrållan har en speciell plats i mitt hjärta.