Mamma vid pyramiderna, februari 1953.
Eftersom jag lade ut ett foto av min far när han var i Kairo 1954, måste jag ju faktiskt också visa ett av min mor när hon var här 1953. Hon var lite modigare än jag är, för jag vågar inte rida kamel. Vilda hästar får inte upp mig på en kamel.
När de här fotona togs av mina föräldrar kände de ännu inte varandra, och jag var alltså inte ens påtänkt. Men det är rätt roligt att tänka på, och se foton av, föräldrarna när de besökte den plats där jag bor just nu. Rätt fantastiskt faktiskt.
I övrigt har det väl inte hänt så mycket här i dag, inte mer än att våra stackars grannar har vattenläckage, det rinner för fullt ut på deras lilla gård på framsidan. Och så rinner det ner genom deras källarfönstret, så det är redan alldeles blött där sa grannfrun. Men ett par av gubbsen var faktiskt kvar här, så nu håller de på att fixa. Hoppas de lyckas. Kattungarna, dvs Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins, tycker det är väldigt spännande med allt vatten. Och lite läskigt. De är väldigt nyfikna på vad det där konstiga kan vara som rör på sig ...
18 kommentarer:
Vilka supersöta namn det blev på kisseungarna! Har ju själv katter å man måste ge dom skojsiga namn!
Du går inte miste om nåt att inte rida kamel! Man får bara hemska skavsår på rumpan!
Å stackars grannar...det får en att tänka på hur dyrbart vatten verkligen är och hur vi svenska tar våra vattensystem så för givet.
Ha en underbar dag!
Kramiz
Så himla häftigt att båda dina föräldrar varit där långt innan du ens var påtänkt. Och så är du där nu. Man undrar ju om inte ens öde finns redan innan man är född. Lite kusligt faktiskt.
Och nu saknas endast ett foto på mig när jag kommer.Jag lovar hoppa upp på en kamel så du får en bra bild :o) Som du skrev - det kanske blir en tur till Kairo framöver om jag nu får sluta jobbet som jag vill.
Kram från Marianne i Sverige.
COOL bild!!
Vad fantastiskt att du bor JUST där nu!! DÄR där dina fldrar var långt innan du ens var påtänkt.
Otroliga äro livets slingervägar.
Verkligen!
jag skulle aldrig ngnsin våga rida kamel. Nej aldrig. Din mamma var MODIG!!
Stor kram!!
Så himla coolt!!!
Vilket underbart foto - och som du skriver, nästan magiskt att du nu befinner dig där :). Intressant foto på din pappa här nere också - är du ganska lik honom?
Jag blev helt "tagen av kameler " i Petra - skulle ha kunnat galoppera ut i öknen och aldrig komma tillbaka, kände ett våldsamt sug av frihet då jag satt där på ryggen! Det var dessutom mycket bättre att sitta där när kamelen sprang, även om jag trodde min sista stund var kommen då killen på kamelen framför undrade om vi ska trava och lyssnade inte till vad jag sa :). En dag vill jag fara på en riktig kamelsafari och övernatta i öknen! kram!
Oj, verkligen fantastiskt med bilderna! Det känns mer än fantastiskt till och med!!! Jag får nästan rysningar på armarna... Hur kommenterar dina föräldrar sammanträffandet? (om de är friska fortfarande *chansar*)
Kul att få se dina gamla bilder! Är dina föräldrar fortfarande i livet? Har det fått uppleva att du bor på ställen där de varit? Även om de inte är i livet längre så tror jag de är med dig på något sätt ändå. Som någon skrev här ovan så kanske det var ödet, i alla fall i den bemärkelsen att du kanske påverkade omedvetet och gjorde vissa livsval. Sånt tror jag på.
Men ehhh jag tar tillbaka halva från igår. Du är väldigt lik din mor. Precis på pricken.
Men jag tycker det är magiskt fantastiskt att dina föräldrar var just där. Måste var meningen att du ska vara just där. I Egypten. Fint. Vad spännande.
Jag skulle absolut kunna rida på en kamel. Åhååå och det är lätt att säga här bakom datorn där det inte finns en kamel inom synhåll förutom den som din modiga mor rider på.
Sov Gott
Kram
/Susanne
Vilket haftigt foto!!! jag haller nog med Annika dar... jag hade aldrig vagat mig upp pa en kamelrygg tror jag... Jatte roligt att bada dina foraldrar faktiskt varit dar du lever nu! Sa himla vanligt kan det val anda inte varit pa femtiotalet att man reste till just Egypten? Kram
Ännu en tillfällighet, som kanske var skriven i stjärnorna! :) Hur kom det sig att din mamma reste till Egypten, var det en semester- eller arbetsresa?
Jag kan tänka mig att de små missarna är lite konfuderade över allt vatten! Vågar de gå i vattnet också eller undviker de det? Jag har inte sett till Panda och Pingu på flera dagar nu och jag börjar befara att en mård som brukar springa omkring på parkeringsplatsens tak på nätterna har tagit dem, om de inte dyker upp snart! :( Det kan ju förstås hända att Strumpan har flyttat på dem också, eller att jag bara har haft otur då jag inte har sett till dem, hoppas på det sista alternativet!
Kram!
Ja, det får jag säga - ett fantastiskt sammanträffande, va?? Hur kommer det sig att ni hamnade i Kairo, förresten??
Annamaria: Det var Karolina i Washington som döpte dem. Hon är jättebra på fina namn till kattungar. Hur många katter har du?
Grannarna har ännu inte fått ordning på vattnet, gubbsen lyckades inte i går kväll trots flera timmars jobb. Så nu väntar de på att en Maestro ska komma.
Kram!
Marianne i Sverige: Visst är det häftigt! Ja, nu saknas en bild av dig på kamel! Hoppas nu du får sluta som du vill så att du får tid för resor och trädgård och allt annat!
Kramar!
Annika: Jag glömde visst skriva att jag ALLTID tjatade på mamma att jag ville åka till Kairo och se pyramiderna. Hon sa alltid att vi skulle göra det när jag blev stor. Det blev aldrig av att åka hit med henne, men jag kan konstatera att jag nog inte blir större än jag är eftersom jag är här och kan se pyramiderna nu : )
KRAM!
Karlavagnen: Kul att man kan skanna gamla foton, att man inte är helt beroende av digitalkameran.
Jemayá: Jag är väldigt lik min pappa. Allt utom näsan tror jag, hans var bredare som på asiater medan jag har en typiskt europeisk spetsig näsa. Haha, lång näsa som de tycker i Indonesien. Samma kroppsformat, allt. Fast hans hår var svartare än mitt, mitt är mer mörkbrunt.
Så du har varit i Petra och ridit kameler! Häftigt! Petra är ett ställe som ligger på en av de högsta platserna på min önskelista, fast hellre då hästrygg än kamel! Min kommande ökensafari får dock bli med jeep, feg som jag är : D
Kram!
Tina: Ja, det är faktiskt rätt häftigt. Tyvärr är båda två borta, men det blev bestämt att vi skulle flytta hit medan pappa levde, och han tyckte det var bra. Mamma gick bort redan när vi precis hade flyttat till Istanbul, så jag vet inte vad hon hade tyckt. Men hon hade nog också tyckt det var roligt.
Anna: Nej, tyvärr är båda mina föräldrar borta. Mamma dog strax innan 9/11 och pappa strax innan vi flyttade hit. Jag är osäker när det gäller pappa, men mamma var i Istanbul veckan innan hon åkte till Kairo, då 1953, så det visste hon ju om. Och pappa visste som sagt om Kairo.
Haha, om man ska räkna med alla ställen de har varit på EFTER att jag föddes också, så blir det nästan omöjligt att vara på en plats där de INTE har varit! Men det känns inte på samma sätt, det är just de här fotona från FÖRE min tid som känns så där häftiga. Det känns som om det är så himla länge sedan, i antiken ... : )
Kram!
Suzesan: Haha, nä, jag är inte så jättelik min mor, mycket mer min far. Förutom på det där sättet som alla blir lika sin mamma, trots att ingen vill : D
Jag ska komma ihåg det där med kameler den dag du är här. Då blir det upp till bevis när inte datorn står i vägen ; )
Kramar!
Millan: Nej, jag tror att det var rätt ovanligt på 50-talet. Då fanns ju inte chartern och allt var inte anordnat för turisternas skull. Fast både mamma och pappa var här på tjänsteresor, även om mamma definitivt passade på att roa sig också : )
Kram!
Laura: Det var tjänsteresa för dem bägge. Pappa var här för någonting diplomatiskt, och mamma var här i samband med att de öppnade SAS-kontoret. Just det, måste nysta i den tråden igen, det finns fortfarande en person här som jobbade där då, så de måste ha träffats. Vore lite kul att träffa honom, har bara träffat hans dotters man.
Kisseungarna nosade och kollade och försökte ta vattnet med tassarna, men de vågade sig inte ner i det. Nu sover de i sin grop nedanför vårt köksfönster och mamman ligger och vakar i fönstret.
MEN att du inte har sett Panda och Pingu på flera dagar! Hoppas verkligen inte att det är en himla mård som har tagit dem! HOPPAS verkligen att de dyker upp snart igen! Hur är det med Egyptiskans unge? Är den kvar?
Men du, det slog mig flera gånger när jag bodde i Istanbul, att det är märkligt att man ska flytta till en jättestad för att komma nära djurlivet. Du har en mård och jag hade flyttfåglarna, jag tror starar, som hade våra tak i kvarteret som samlingsplats innan de flög vidare mot Afrika. Det var så häftigt!
Kramar!
Mz. Olsson: Ja, det är häftigt. Vi är här för "Det stora möbelvaruhusets" räkning. Det är så vi flyttar runt. Men här finns tyvärr inget varuhus, bara ett inköpskontor där maken jobbar. Så ingen lingonsylt eller Dajm i närheten för oss inte. Och köttbullarna får jag göra själv : )
Så häftigt med dessa bilder på dina föräldrar! De är båda otroligt stiliga och det verkar ju ha gott i arv fru Stilig! :) Hoppas allt är bra med dig! :)
Kram!
Fina bilder på dina föräldrar! Dina mamma ser lite för fint klädd ut för att sitta på en kamel, men så var väl seden då så att säga.
Härligt att höra om ungarna! Hoppas att du snart har nya bilder på dem...:-)
Kram
Emma: Tack! Vad söt du är! Jo, pappa var en stilig man som alltid klädde sig väldigt väl. Alltid vit skjorta och slips. Även när han tvingades besöka någons lantställe någon enstaka gång : ) Riktigt så stilig är inte jag, herregud, vi jobbar ju för Ikea, så här är det mer jeansvarianter : D
Stor kram!
Otta: Jo, så var det ju på den tiden, man skulle ha klänning. jag är ju uppväxt i hatt och kappa, gubevars! Tills jag kunde säga ifrån, det vill säga. Hahaha, jag har faktiskt kvar ett par vita handskar sedan jag var liten.
Cous-Cous tog sig uppför trappan till vår altan på framsidan i dag. Mums-Mums höll sig lite mer avvaktande och Muffins var inte alls med på de noterna. Nya foton kommer snart.
Kram!
Skicka en kommentar