måndag 20 augusti 2012

Post

Elektronik i all ära, men när man inte får sova över varenda, varenda, varenda kväll man träffar sin BFF, måste man lösa kontaktproblemet på ett roligare sätt än sms, mejl och telefon. Då kan man spänna upp en lina mellan husen, och sedan kan man skicka meddelanden i en liten väska som man halar fram och tillbaka. Det gjorde Mathilda och Moa Goa i somras.

Mathilda står på vår balkong och försöker få till konstruktionen så att det skulle gå att dra posten fram och tillbaka. Roligt har hon i alla fall!

Det var lite pyssligt att få till det hela, men till slut gick det. Och stackars grannen mitt emellan var snäll och stod ut i flera dagar, han fick till och med lyfta hela konstruktionen för att komma ut med bilen. Det som förundrade mig mest var att det var ett helt vanligt presentsnöre som fick tjänstgöra som postlina - och det höll!

Min griffelko fick låna ut sin lilla väska att vara postbud.

12 kommentarer:

Pettas sa...

Det där borde vi vuxna bli bättre på också. Det ser ju så roligt ut..dessutom skulle vi spara frimärksutgiften

kram!

olgakatt sa...

Vänta bara tills de spelar hartsfiol på era fönster också - de måste ju passera alla stadier av klassiska sommargrejor för glada ungar!

Freedomtravel sa...

Smart, och ser ju ut som att de har kul! Har för mig att jag och min kompis försökte nåt liknande när vi var små, men med sämre resultat tror jag... ;)

Bloggblad sa...

Så smart!

Marianne sa...

Karin: Ja, för det är ju faktiskt roligt att få ett brev i handen. Men vi har för bråttom, meddelanden ska fram NU, tycker vi. Ingenting sparar vi för eftervärlden heller, allt deletas så småningom.

Kram!


Olgakatt: Hahaha, det blir nog lillebror som gör det i så fall, tjejerna börjar få "andra intressen" : )


Marianne sa...

Freedomtravel: Visst var det väl också någonting med tomma konservburkar, så att man skulle kunna prata med varandra? Men jag tror aldrig vi lyckades med det. Det kanske blir nästa sommar, eller så blir det på andra sidan gatan när småflickorna växer upp. : )


Bloggblad: Det smartaste var att de lyckades umgås trots att de skulle vara hemma hos sig själva den kvällen! : )

Musikanta sa...

Verkar taget ur någon gammal flickbok från 40-talet. Men de läser väl inte sådana numera förstås.

Som sagt, hon ser ut att ha väldigt roligt, din Mathilda och det är ju huvudsaken.

Ibland undrar jag om barn överhuvudtaget får lära sig att skriva för hand numera...
Kram!

Desiree sa...

Det är underbart att trots all ny och modern teknik så har detta fortfarande sin speciella tjusning. Jag minns också att jag som barn körde sådant här med kompisar.
Kram!

Annika sa...

Roligt!!
Förstår att de hade inte himla KUL!!
Karolina och Ebba har ett par kompisar som bor på ön mitt emot oss (vid sommarstugan). DE skickar flaskpost till varandra, haha!!
SMS och sånt sysslar de inte med (jaja, inte hela tiden iaf ;.) )
Kram!

Marianne sa...

Ingrid: Jag läste nyligen en krönika om just det att lära sig skriva för hand eller inte. Tydligen finns någon skola i Stockholms förorter som lär ungarna att läsa med dator och läsplatta. Först SEDAN får de lära sig att skriva för hand. Själv tror jag inte riktigt på den metoden, för man lär sig ju bokstävernas form även genom det motoriska i att "rita" dem. Tror jag. Men vad vet jag ... : )

Kram!


Desirée: Ja det var det som var så roligt, att de inte bara satt och knappade på sina telefoner, utan hittade på det här i stället!

Kram!


Annika: Vad roligt med flaskpost! Men hur styr de så att flaskan inte åker ut till havs? Hahaha, grannen emellan skulle bli tvungen att göra pool av sin trädgård för att Moa och Mathilda skulle kunna skicka flaskpost. Tror inte han går med på det : D

Kram!

Anna, Fair and True sa...

Vad gulligt! Jag och en kompis bodde i lägenheter bredvid varandra när vi var små och vi hade en leksakstelefon med lång sladd mellan hennes sovrum och vårt badrum och så snackade vi. Sedan skickade vi även lappar i bredvlådan till den grad att hennes bror fortfarande idag kallar mig lapp-Anna ;)

Marianne sa...

Anna: Hahaha, vad gulligt! Lapp-Anna! Och med telefonen! Åh, har du bild på det? Det är ju verkligen gulligt!

Kram!